söndag 31 oktober 2010

Och

ännu mer sen så säger man fel och tror plötsligt att barnen går i ettan fast dom går i tvåan. Men det beror på att allt går så himla fort. Livet rusar fram. Och man försöker hänga med och samtidigt så tänker man (jag) att jag ändå inte hinner på något vis.

Om dagar, veckor och år och det som kommer sen

Jag har inte mått riktigt bra på ett tag. Varit ledsen, varit rädd, varit trött. Men om det orkar jag inte skriva. Inte just nu i alla fall. Det jag kan säga är att det känns som att börja lite från början med livet. Och sen berättar jag mer en annan dag. När jag orkar. Eller nu blev det så där hemskt och det är det ju inte. Vi har gjort en stor grej som förhoppningsvis blir bra. Men sen finns ju allt det där jobbiga kvar från förra veckan.

Men igår då träffade jag en gammal dagispappa som jag inte sett på flera år. Han frågade hur gamla M och E är. Och jag ca. drygt ett och ett halvt år. Och så tänkte jag på det sen. Hur det blir och hur det var. Först så räknade man varenda dag dom hade funnits till. Nu är dom tre dagar gamla, eller tio dagar. Sen blir dom tre veckor eller sju veckor. Och så blir dom tre månader gamla eller fem månader eller åtta månader. Och så blir dom ett år. Och ett år och två månader. Så blir dom ett och ett halvt år. Och sen blir dom drygt. Som om det inte längre är viktigt att vara helt exakt.

Det är precis lika viktigt. Så nu ångrar jag mig och svara så här istället: Igår fyllde M och E ett år och sju månader. Och idag är dom ett år sju månader en dag och ungefär tre timmar gamla.

onsdag 27 oktober 2010

Fy skäms

Jag gör sånt jag inte borde.Äter Bridgeblandning och tänker kanske beställa något från Gudrun Sjödén. Och jag är ganska bra på det också. Och fräck är jag samtidigt och lämnar alla äckliga Non stop till någon annan.

måndag 25 oktober 2010

En stund som jag inte vill minnas

Ett mardrömssamtal med min mamma har jag precis haft. Det blir inte bra mellan oss. Jag är så ledsen och har gråtit. Hjälp. Ska vi aldrig mötas och förstå varandra. Jag kan inte ens skriva om det för det känns fel, som att hänga ut henne. Men idag var det som att avgrunden öppnade sig mellan oss. Och egentligen skulle jag bara ringa och småprata. Det kan jag tydligen inte. Och nu ska jag jobba till ikväll. Ibland tänker jag att jag kanske inte utrustades med rätt redskap för att vara människa. Att allt jag rör vid blir trasigt.

söndag 17 oktober 2010

Hinner inte

Jag hinner inte på några villkor skriva. Jag vet vad det är att ha mycket att göra hemma. Jag kan inte beskriva hur mycket det är och ändå är det ständigt upp och ner och alldeles tokigt. Fast nu har farmor hjälpt oss några dagar och då har det varit mer under kontroll, men så for hon och sen min man nästan samtidigt och sen hände det grejer. Till exempel så fick Ester gult nagellack över hela sig. Läskigt starkt. Barnen fick springa till den där affischen med alla farliga saker och hur man ska göra. Fast vi tror verkligen inte att hon svalde något. Hon fick sitta i badkaret jätte länge, men mycket sitter kvar. Ernst sa ikväll att det var mysigare när farmor och pappa var hemma. Inte jag som bara for runt och plockade ner bäbisar från bänkar, bord och från andra farliga ställen. Majken fastnade till och med med handen i en hink.

Jag tänkte att jag kan inte vara själv hemma på kvällen med alla just nu. Majken och Ester är såna yrväder just nu så dom kräver all min koncentration. Ingen saga blev läst för Ernst och Signe. Fast det är så viktigt.

Om jag tänker på dom mysiga stunderna idag så var en i morse när vi satt och läste i soffan klockan sju samma saga många gånger. Bara jag och bäbisarna uppe. En annan var när jag och min man, bäbisarna och Ernst cyklade till affären och handlade så där lagom mycket. Mer än så vill jag inte handla. Och cykla istället för bil kändes så bra. En tredje mysig stund var när vi åt lunchmiddag klockan tre. Alla superhungriga och åt upp en hel form med lasagne.

Så nu glömmer jag det där jobbiga mittemellan. Eller det gör jag inte men jag lindar det mysiga runt om så känns det lite bättre.

söndag 10 oktober 2010

Stressad

Det har känts brutalt det här med att vara borta så mycket från Majken och Ester. Dom är väldigt mammiga när jag är i närheten. På kvällen igår var dom nästan tokiga. Skrek, ville amma, skrek. Tre veckor till ska jag jobba 85 % och sedan ungefär 70%. Det blir mycket mer lagom och min man ska fortsätta vara ledig på måndagar, i alla fall fram till jul. Så nu får han, Majken och Ester långhelg. Det behöver dom. Och jag är förkyld hela tiden. Jag förstår verkligen vad stress gör för kroppen. Jag har varit frisk hela tiden när jag varit hemma på heltid och ändå har jag varit stressad många gånger då med, men nu är det någon slags konstant inre stress. Stress över att vara borta så mycket från Majken och Ester, över att komma i tid, över att hinna med storbarnen, över att hinna läsa alla böcker, stressen över att vara trevlig, stressen över att kanske inte vara trevlig, stressen över allt möjligt nödvändigt och inte nödvändigt.

lördag 9 oktober 2010

Jag började på en bok igår eller två

För första gången sen jag var liten låtsades jag att jag var författare. I huvudet började jag på tre böcker. En bok började i mormors hall där jag tyckte att det var så läskigt att vara. Man önskade ju att man hade haft en sån där gosig mormor, men jag var rädd för min. Och tidigt i mitt liv blev hon dement också och då blev det ännu läskigare. Och den andra började med en mormor som jag träffade på badhuset en gång som jag blev som förhäxad av. Hon var helt urhäftig med sina barnbarn. Dom hade värsta kontakten. Och hon pratade så kul med dom. Och den tredje, vad handlade den om? Det har jag glömt.

På kvällen började jag läsa Katarina Kieris senaste bok. Somnade efter några sidor, men det var inte för att den var dålig. Tvärtom. Språket var helt fantastiskt. Tog mig med storm. Och Tornedalen handlar det om. Och kluvenheten. Det svenska och det finska. Den ska jag läsa långsamt.

fredag 8 oktober 2010

Fredag

Man jobbar mycket bättre när man fått barn, fler barn. Mycket roligare nu än för några år sedan. Eller så är det åldern som gör det. Eller erfarenheten. Eller sinnet. Men roligare är det i alla fall. Fast ännu roligare var det att hämta Majken och Ester från dagis idag. Klockan två kom jag dit och då hade Majken precis vaknat och Ester låg och mornade sig. Majken satt i frökens famn och sprack upp i ett leende när hon så mig. Och så Ester som låg inne på en madrass och tittade i taket med gosedjursmarsvinet precis nos mot nos. Precis nyvaken och alldeles häpen över att se mig. Sen gick vi hem, eller gick till bilen och åkte hem. Sedan kom dom andra hem, en efter en. Alla glada. Min man hade köpt wienerbröd som vi åt. Sedan kokade vi köttgryta som fick koka i två timmar. Plötsligt kändes vi som allt annat än stressade småbarnsföräldrar som vi ju faktiskt för det mesta är. Men inte idag.

måndag 4 oktober 2010

Om teater, om mat

Vi var på fantastisk teater igår. Vem bestämmer med Ögonblicksteatern. Majken och Ester var uppslukade och jag grät lite. Känns som jag gråter åt allt just nu. Någon fas jag ska gå igenom. Den var inte sorglig alls men jag grät åt respekten för barnet i pjäsen.

Och sedan handlade vi mat för över 1900 kronor. Och det är ju väldigt dyrt, och ännu dyrare när man inser att mjölken är slut (för det köpte vi inte) och vi måste handla ännu mer redan idag. Jag köpte ekologiska russin, ekologiskt jordnötssmör, ekologisk buljong, ekologiskt råris. JA det drar iväg och samtidigt så vill jag handla ekologiskt. Men det är väl så att ibland så går det inte och ibland så går det och då blir det som det blev igår. Dyrt. Vi köpte högrev, också ekologisk och en stor lax. Nu ska vi göra köttgryta och äta fisk i veckan. Fast idag är det en kött - och fiskfri dag så då blir det något annat. Joen längtar efter Risgrynsgröt. Älsklingsrätten som inte dom två äldsta flickorna i familjen gillar. Att hitta mat som 8 personer gillar skulle jag vilja säga, nästan är omöjligt.

fredag 1 oktober 2010

Tankar

Jag sov nästan inget i natt för två bäbisar åt en massa och sov riktigt oroligt. Så jag har varit toktrött idag. Så där så ögonen svider och jag känner mig obekväm.

Och nu berättade min dotter något oändligt sorgligt om någon som jag inte känner, men bytt något ord med någongång då och då, men har sett i flera år och som nu inte finns mer. Som har barn. Som har gått längs vägen till skolan hand i hand med sitt barn. I ett sånt långsamt, behagligt tempo som alla barn älskar men vuxna oftast blir tokig av. Men inte den där pappan. Han gick så lugnt med sitt barn. Lät det ta tid.

Lite trötthet och vakna bäbisar är väl ingenting när man tänker på vad en del måste gå igenom.

Nu helg

Puh, puh, puh. Helg. Jag tänker gå på teater hela helgen. Synd att jag har fått sån hosta och kanske förstör föreställningarna. Imorgon med Ernst och Signe och på söndag med Majken och Ester. Teater från 0-2 år för Majken och Ester. Undrar hur det ska gå?

Dagisinskolningen pågår och idag fick jag hämta tillsammans med min man, annars sköter han allting och jag jobbar. Som en galning. Idag sov dom andra gången. Idag hade det går bra för båda, men igår blev Majken ledsen flera gånger. Och hon har varit den som har varit kavat och tagit för sig. Men hon kanske insåg att det är på allvar nu, att inte pappa ska vara där mer. Nu ikväll har dom gråtit en massa. Alldeles slut efter den här veckan.

Jag känner mig konstigt tom efter den här veckan. Som om någon blåst ut allt innehåll. Fast egentligen har jag haft en bra vecka. Jag har till exempel haft alldeles underbara ungar på jobbet. Lekt med 6-åringar och berättat saga för ettor.