Jag har inte mått riktigt bra på ett tag. Varit ledsen, varit rädd, varit trött. Men om det orkar jag inte skriva. Inte just nu i alla fall. Det jag kan säga är att det känns som att börja lite från början med livet. Och sen berättar jag mer en annan dag. När jag orkar. Eller nu blev det så där hemskt och det är det ju inte. Vi har gjort en stor grej som förhoppningsvis blir bra. Men sen finns ju allt det där jobbiga kvar från förra veckan.
Men igår då träffade jag en gammal dagispappa som jag inte sett på flera år. Han frågade hur gamla M och E är. Och jag ca. drygt ett och ett halvt år. Och så tänkte jag på det sen. Hur det blir och hur det var. Först så räknade man varenda dag dom hade funnits till. Nu är dom tre dagar gamla, eller tio dagar. Sen blir dom tre veckor eller sju veckor. Och så blir dom tre månader gamla eller fem månader eller åtta månader. Och så blir dom ett år. Och ett år och två månader. Så blir dom ett och ett halvt år. Och sen blir dom drygt. Som om det inte längre är viktigt att vara helt exakt.
Det är precis lika viktigt. Så nu ångrar jag mig och svara så här istället: Igår fyllde M och E ett år och sju månader. Och idag är dom ett år sju månader en dag och ungefär tre timmar gamla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar