Jag hinner inte på några villkor skriva. Jag vet vad det är att ha mycket att göra hemma. Jag kan inte beskriva hur mycket det är och ändå är det ständigt upp och ner och alldeles tokigt. Fast nu har farmor hjälpt oss några dagar och då har det varit mer under kontroll, men så for hon och sen min man nästan samtidigt och sen hände det grejer. Till exempel så fick Ester gult nagellack över hela sig. Läskigt starkt. Barnen fick springa till den där affischen med alla farliga saker och hur man ska göra. Fast vi tror verkligen inte att hon svalde något. Hon fick sitta i badkaret jätte länge, men mycket sitter kvar. Ernst sa ikväll att det var mysigare när farmor och pappa var hemma. Inte jag som bara for runt och plockade ner bäbisar från bänkar, bord och från andra farliga ställen. Majken fastnade till och med med handen i en hink.
Jag tänkte att jag kan inte vara själv hemma på kvällen med alla just nu. Majken och Ester är såna yrväder just nu så dom kräver all min koncentration. Ingen saga blev läst för Ernst och Signe. Fast det är så viktigt.
Om jag tänker på dom mysiga stunderna idag så var en i morse när vi satt och läste i soffan klockan sju samma saga många gånger. Bara jag och bäbisarna uppe. En annan var när jag och min man, bäbisarna och Ernst cyklade till affären och handlade så där lagom mycket. Mer än så vill jag inte handla. Och cykla istället för bil kändes så bra. En tredje mysig stund var när vi åt lunchmiddag klockan tre. Alla superhungriga och åt upp en hel form med lasagne.
Så nu glömmer jag det där jobbiga mittemellan. Eller det gör jag inte men jag lindar det mysiga runt om så känns det lite bättre.
3 kommentarer:
Hej Du! Skönt mned lite avlastning ibland - men det blir ju rätt kännbart när avlastninen far hem... Jag tänker att det var ett tag sedan det var sådär körigt o intensivt, med tvillingar i gardinen, på köksbänken o i bokhyllorna. Typ samtidigt. Jag tänker också att vad fort man glömmer det som kändes lite sådär små(stor)körigt. Nu är det mer kontrollerat körigt, med barn som ska skjutsas hit o dit o få mat i tid innan träningen och så - men en helt annan nivå än förr.
Du skriver så fint och ärligt och det går att känna igen sig så väl. Och du gör det ju så bra, och vad bra att du kan tänka på de mysiga stunderna - mitt uppe i det köriga =)
Ha det bra!
Jag tycker att det är fantastiskt att du förmår stanna att upp och se de där guldstunderna i det tempo ert liv levs nu! Kram / E
Hej
Tack snälla du Pia Plupp. Jag är så glad att du hinner skriva ett ord eller flera här ibland. Kram
Hej E
Tack
Kram
Skicka en kommentar