lördag 31 oktober 2009

Sju månader

Majis och Essis och allt dom kallas blev sju månader igår. Och dagen till ära var vi på badhuset på kvällen och dom fick doppa fötterna i pluppbassängen (den minsta bassängen).

Nu tar vi helg.

torsdag 29 oktober 2009

TV

Såg ett program om riskförlossningar igår. Ni vet ett sånt där amerikanskt där en sån där röst pratar så man ska bli rädd alternativt skräckslagen. Och det blev jag. Hela tiden ropade jag men ta ut barnen då. Det var trillingar, tvillingar, ett barn med en tumör i lungorna, mamma med havandeskapsförgiftning i tjugonionde veckan och ett barn som föddes i vecka 26.

Och har jag verkligen vågat föda barn, jag som är så rädd av mig. Och tvillingar två gånger. Hjälp det verkar ju hemskt farligt.

Men en sak som jag också såg mellan tårarna var att föräldrarna såg väldigt lyckliga ut efteråt. Och det är väl därför man gör det.

måndag 26 oktober 2009

Höstlov

tar lite på krafterna. Ändå har vi det bra, men ibland drabbas jag av sån stress. Speciellt när alla pratar eller skriker samtidigt. Men ibland är det så, rätt så ofta faktiskt , att alla vill något exakt samtidigt.

Något nytt i vårt liv är att nu hjälps alla åt varje dag. En liten människa gör sallad, en annan lite större kokar makaroner, en riktigt stor som är jag bränner brunsåsen, en som älskar köttbullar fixar dom, två stycken väldigt små biter på olika spännande saker, en anna nstor människa fixar plocka bort i köket. Ja så är det hos oss nu.

Det stavas hjälpas åt.

När

jag läser det jag skrivit om Christer och inga fler barn tåras ögonen. Herre gud jag är inte klok. Ernst, min son sa i morse nästa gång vi får tvillingar så...

Brukar era barn säga så?

Ibland känner man sig som en unik familj.

Kan man få ett barn i taget?

Kan man ha enkelvagn?

Kan man ha en lagom gravidmage?

Kan man ha lagom gravidtrötthet?

Kan man ha tillräckligt med famn?

Kan man ha tillräckligt med tålamod?

Kan man ha tillräckligt med plats?

Om min kompis Christer

Jag brukar tänka på Christer Fuglesang ibland. Från olika vinklar. En vinkel är utifrån hans familj och hur dom känner när pappan och maken åker upp i rymden. Känns det bra för dom då? Men på sista tiden har jag tänkt på hur det känns nu för honom när han inte ska få åka till rymden mer. Som jag har förstått det så blir det inte fler rymdresor för honom nu. Känns det fruktansvärt tomt då? Han har väl strävat efter dom där resorna ett helt eller årminstone ett halvt liv och nu så är dom över.

Känns det som när man nog inte ska få något fler barn? Kan det vara så? Det är det kanske bara Christer som vet.

lördag 24 oktober 2009

Jag

önskar att jag hade bättre minne. Komma ihåg när barnen säger saker så där exakt. Blir irriterad på att till exempel min ena sjuåring E varje dag säger dom mest fantastiska saker och jag bara glömmer vad det där fantastiska var. Och han är en hejare på att ta hand om Ester och Majken också.

Så lite tomhet

Ibland drabbar mig en sån där märklig tomhetskänsla. Rätt som det är mitt i magen och så känner jag mig lite fången. Tänk att man kan känna så fast man har en sån fantastisk familj. Jag blir förvånad, men idag kom känslan. Vi håller på att beta av "göra en sak ensam med var och en av storbarnen". Efter att jag och 10-åringen gjort det idag kom den där känslan. Jag tog inte av mig jackan eller skorna satt bara där i köket. Och min man frågade vad det var. Och jag sa inget. Men så kom jag på mig själv med att det var den där känslan som kommit. Himla känsla. Och varför kom den?

Kan det ha varit att allt vi gjorde gick så snabbt för att vi skulle hinna innan bäbisarna ville äta. Vi åt lunch, kollade på vinterskor, lämnade in låneböcker och lånade nya och sen hem igen.

Och den här känslan är väl bara helt normal och så men det var länge sen den slog klorna i mig. Nu försöker jag ta mig ur klorna. Snart blir det godis. Och alla barnen är hemma och det är lördagkväll. Lite konstigt faktiskt.

torsdag 22 oktober 2009

Ingen liten lort

Genom att vara modig har jag nu hittat en sjubarnsmamma som jag brevväxlat lite med på facebook. Jag är så glad och tänk om jag skulle vara modig lite oftare. Hon är klok och jag känner verkligen att jag behöver inspireras.

Mina bäbisar är mindre förkylda nu men fortfarande lite mer famniga, men jag tror det är åldern.

Tänk att några ord kan betyda så himla mycket. Slutar aldrig att förvånas över orden och samtalets makt.

måndag 19 oktober 2009

Först

var det en ganska dålig dag som blev en lite bättre dag som sedan störtdök och bli helt tokigt dålig. För att faktiskt sedan bland trassliga tovor, röda öron, vaxat hår, disney channel, bajsiga blöjor, pasta med skinksås landa ganska mjukt och fint.

Idag

har mina två yngsta flickor skrikit hela dagen. Nästan.

Händer grejer

Herre gud nu händer det grejer. Dom är på ett ställe och när man tittar dit igen är dom på ett helt annat. Bäbisarna rör på sig. Nu måste här anpassas. Köket måste dammsugas varje dag så dom inte får något i halsen.

Dom ylar och skriker och skrattar. Över ett halvår är dom nu. Igår blev Ester överlycklig när hon fick se Skrållan, katten, hon skrek och klappade men efter ett tag fick hon nypgreppet och då gick Skrållan iväg.

fredag 16 oktober 2009

Sortering

Idag har min man tagit ledigt och vi är hemma och sorterar. Han har precis kört iväg en jätte stor påse och kanske fyra mindre till Emmaus.

Ester har fått en hemsk hosta och jag är orolig. Men hon har inte feber, inte än i alla fall. Men det blev inget bäbisbokprat men det gjorde inte så mycket för nu får vi ju sortera istället.

torsdag 15 oktober 2009

Förutom

att vagnen har gått sönder så har jag haft en fin dag. Fikat med en vän och sån tur att alldeles nära henne har dom ett konditori och där kan man handla både det ena och det andra. Och det gjorde vi på rea för det var gårdagens och ännu godare. Vi kom fram till att gårdagens mackor alltid är dåliga men gårdagens kakor ännu godare.

Och så heter det Ullas konditori. Och här där jag bor finns i vårat lilla centrum tre pizzerior , en spelbutik och ett konsum. Vill nu istället, eller också, ha ett litet konditori.

Trasig

Idag gick vagnen sönder. Faktiskt så gick den av. Jag som är beroende av den. Så in på blocket och hitta ny fort.

tisdag 13 oktober 2009

Om

en soppa som jag läste på bloggen fredag hela veckan, tror jag den heter i alla fall, måste jag tipsa. Den har blivit en favorit hos oss. Koka grönsaker i grönsaksbujong, igår blev det broccoli, lök, potatis och så röda linser. Och så mixa och igår satte jag i lite meze yoghurt, salt och peppar mot slutet. Hur enkelt som helst och hur gott som helst. Oj vad gott sa barnen om en soppa och det säger dom inte så ofta. Om en soppa.

Tomrum

Jag känner ett tomrum och det är att jag inte känner någon annan familj som också är så här stor. Vill gärna göra det. Varför vet jag inte. Men kontrasten mellan att ha kanske två barn och 6 stycken är så stor och jag skulle behöva någon att sitta och fika med som har det ungefär som jag. Är det för mycket begärt? Ja jag tror det. Läste precis i Aftonbladet att ungefär 16000 kvinnor i Sverige har 6 barn. Så dom finns. Gäller bara att hitta någon med många barn nära som jag också trivs med. Är det för mycker begärt? Kanske lite, men ändå. Jag hoppas på det i alla fall.

Det är en fin frostig morgon med bäbisar som håller på att bli förkylda. Men måtte det vara någon lindrig variant.

måndag 12 oktober 2009

Vad

ska jag shoppa nu då. Min man är på jobbet och bäbisarna sover. Jag funderar på handdukar från Gudrun Sjödén och en byrå, ett skåp och en bänk från Ikea.

Eller ska jag dricka en kopp kaffe istället. Det är lite billgare även om det är ekologiskt och rättvisemärkt.

Apropå det så vill jag att någon motiverar mig att köpa russin som är ekologiska när dom kostar mer än dubbelt så mycket än dom "vanliga". Är det bara här i min stad som det skiljer sig så mycket. För mycket, tycker jag. Bananer, morötter, kaffe, mjölk och ägg köper jag alltid ekologiskt och ibland rättvisemärkt (kaffet och bananerna) men allt det andra funderar jag över och gör lite olika med. Jag känner helt enkelt lite efter hur rik jag känner mig för tillfället. Alltså inte rik på barn utan pengar.

linus på linjen

Min man tycker att Majken är lik linus på linjen och jag är benägen att hålla med. Gnällig i stolen, i vagnen, på golvet och överlycklig, totalt sprudlande när hon får stå. Hon prövar skrattrepertoaren också har har just nu fastnat för nått som mest liknar hundflås. Hur kul som helst. Ester är lugn som vanligt men vill så klart också stå och sitta i famnen helst. Och så blir hon så glad av hår särskilt syrrans och nallens hår. Då skrattar hon glatt. Igår var vi på badet, alla utom storebror, och där trivs vår familj. Fast Majken och Ester tycker så där än så länge för dom har inte fått bada där än.

söndag 11 oktober 2009

Shopping

Har jag blivit nätshoppare nu? Häromdagen beställde jag två böcker från ad libris och idag fyra blöjbyxor från Imse vimse.

Natt

Man kan säga att våra bäbisar sovit hela nätter sedan dom var pyttesmå. Eller ätit en gång framåt morgonkvisten. Sedan några nätter tillbaka äter dom två gånger var. Jag känner mig oerhört mosig och tänker att jag borde börja med gröt på kvällen och samtidigt skulle jag vilja vänta ett tag till. Jag har börjat med lite morot och äpple men ammar fortfarande fullt. Vill amma länge och är lite rädd för att börja ge dom gröt. Men samtidigt så klarar jag nog inte tröttheten som följer med all amning på natten. Eller så väntar jag några dagar till och ser om det här är någon tillfällig idé dom fått. Samtidigt också och det är ju lite konstigt.

lördag 10 oktober 2009

Ordning, oordning, ordning, oordning....

Ett återkommande tema i mina tankar. Ordning och oordning. Jag har alltid haft oordning inne i mig och runt omkring mig. Konstigt då att så många av dom jag känner har sån ordning. Dras jag till det motsatta? Men så det där med att fundera över det här tar mycket tid. Är det bra använd tid? Absolut inte. Varför kan inte jag stå för den här som jag är? Andra står ju för sin ordning då kan väl jag jag stå för min oordning. Ska tänka på det där ett tag till men känner att det är ditåt det lutar. Alternativet är att alltid känna sig dålig, slarvig, misslyckad. Hela livet. Och det är ju egentligen inte ett alternativ.

Jag fick Family living häromdagen. Fick en prenumeration i julklapp av min man. Blev så där lagom irriterad över repotagen. Som om jag inte bara skulle kunna låta bli att läsa. Men irritationen gäller bland annat ett par systrar som delar hus, tvillingar, fint repotage egentligen. Men ingenting handlar om tvätten och förvaring som på något vis min vardag handlar jätte mycket om. Och sen det här med kändisar och deras hus på Gotland och lägenhet i Vasastan och hus lite varstans. Tycker att det är jobbigt för det är så långt från verkligheten för så många. Och ändå vill jag hålla på att läsa, titta och vilja ha.

Och slutsatsen är att jag funderar lite till. Klippte ner Humlen idag fast mest för att jag var arg på något annat. Och rullade ihop vardagsrumsmattan som ska på kemtvätt för den har det spillts på ett bra tag nu och droppen var väl häromdagen. En halv kaffekopp spills ut. Min man kommer hem och långt senare frågar han om någon kissat på mattan. Nä, säger jag, det är bara kaffe. Ja ha, säger min man. Och sen gör vi inte något åt det. Min mamma skulle gråta om hon läste det här.

Men nu har jag rullat ihop lortmattan och ska skicka den på kemtvätt och det är ju inte ens miljövänligt.

fredag 9 oktober 2009

Kort nödvändig information

Bäbisar helt slut efter bäbisbokprat och jag steker pannkaka till mig själv och äter fyra stycken med hallonsylt och keso. Det här ska inte barnen få veta.

Lyx

Idag dags för bäbisbokprat. En lyx vi unnar oss fast det innebär bök och stök med tid att passa, vagn in i bilen, vagn ut ur bilen, vagn in i bilen och vagn ut ur bilen inom loppet av en timme ungefär, eller en och en halv. Favoritboken är Mu säger kossan.

Var så trött igår så det var hemskt. Majken hade ätit några extra gånger på natten innan. Tröttheten slog till direkt. Jag har inga fiffiga lager att ta av.

Men i natt sov vi bättre. Tack och lov.

torsdag 8 oktober 2009

Oro del 100 eller nått

Jag har ju oroat mig för den där influensan, sedan oroat mig mindre och för ett tag nästan inte oroat mig alls. Nu läser jag på en annan blogg som jag vet har sitt fäste i Umeå att på skolan där hennes barn går har det konstaterats svininfluensa och jag känner nu hur orosklumpen börjar växa.

Jag har bäbisar som är under två år alltså i riskgruppen. Himla vaccin som aldrig dyker upp. Himla oro som alltid dyker upp. Jag vet att sån här stress som jag lider av inte heller är bra för hälsan. Men den får jag bara leva med.

Vi hade i alla fall en fin dag igår. Det flöt. LIvet.

onsdag 7 oktober 2009

Rörd

Igår var vi på storbarnens skola för dom har haft temavecka och då avslutas den med en massa grejer som kafé, filmvisning, sång, teater, stöta kula, hoppa höjd, grilla bröd och annat. På två timmar ska jag tillägga. Vi hann inte många saker. Men min dotter hade haft bagarstuga hela veckan och serverade i kaféet hela kvällen. Vi var tvungna och sätta oss vid rätt bord där hon skulle servera. Hon sprang runt med brickan i högsta hugg och tog upp beställningar. När hon kom till oss så skrev hon upp vad vi skulle ha på en liten lapp med sin vänstra hand för hon är ju vänsterhänt. Kommer då på mig själv att bli rörd över den där lilla lappen och vänsterhanden och det faktum att allt vi ville ha inte fick plats på lappen så min man ändrade sig och tog samma som jag för då fick ju allt plats.

Sedan rusade vi till aulan för att se sonens och hans kompisars dokumentärfilm på 5 minuter. Blir rörd igen.

Och sen blir det vardag och rördheten försvinner och ersätts av allt möjligt som bortappade nycklar, hjälmar och annat.

Regn och sång

Det regnade ordentligt när vi gick upp i morse. Och jag känner hur jag trivs inomhus då. Och vad händer, jo nu skiner solen förtvivlat intensivt. Och det är klart att det är fint och bra och bäst. Men hemma och inne trivs jag bäst när det regnar.

Nu vaknar Ester. Jag hör hur hon vrider och vänder sig. Jag har upptäckt hur mycket dom gillar sång. Man kan oftast bota lite ledsamhet med lite sång och man kan få särskilt Ester att till och med skratta om man får för sig att vissla en liten melodi. Synd att jag är rätt dålig på att vissla annars skulle jag göra det nästan jämt. Eller kanske inte men ganska ofta i alla fall.

tisdag 6 oktober 2009

Solfrost

Bäbisar sover i solfrost. Kallt och soligt. Samtidigt. Tänker att jag har det bra. Att mina barn är så fina fast det alltid är något med någon. Någon ledsen där, någon arg där, någon förtvivlad där. Men jag ska ju kanske inte dras med utan försöka vara lite stark ibland. För hittils har det ju alltid blivit bra efter ett tag. Tänka bra tankar handlar mycket om. Inte tänka oj vad smutsigt vi har, oj vad jag inte hinner någonting, oj vad jag är dålig, oj vad jag borde vara som hon eller hon. Det håller ju inte.

För det här är jag och så kan jag ju ändra på mig lite lite i taget om jag försöker riktigt mycket, fast mycket får jag liksom dras med och acceptera.

Så idag försöker jag acceptera en massa saker.

måndag 5 oktober 2009

Om

jag skriver flera gånger idag så känns det som jag skriver ofta fast jag gör det rätt sällan. Är på väg till fiolen och bäbisarna har somnat efter en härlig morgon. Dom gillar att stå nu. Bestämda fötter står när man håller dom under armarna. Det är så kul att stå och så tråkigt att ligga. Det gör liksom ont i dom när dom ligger för mycket. Upp med huvudet minst när dom sitter i babysittern så blir det i alla fall lite trevligare tycker dom.

Jag gick med min son på stan häromdagen utan bäbisar. Han köpte en tröja och ett hårvax (för egna pengar), vi åt macka på hans favoritställe och vi cyklade. Vad fort det går när man cyklar. Jag blev arg när jag skulle gå hemifrån. Det var nog seperationsångest och jag ångrade idén och ville stanna hemma. Jag pumpade ut lite och gick ändå, mot min vilja, och det gick bra och det blev trevligt. Jag kände att han och jag måste vara mer tillsammans och då gör vi det han vill. Vax och kläder gillar han just nu förutom en massa sport. Men det är okej bara jag får vara lite med honom.

Godisbegär

Det kan väl inte vara så att man måste ha godis jämt? Nä jag tänkte väl det. Jag känner helt enkelt fel när jag desperat letar i godisskåpet. Ja det heter så, ett av skåpen i köket. Kanske ytterligare visar på godisets betydelse hos mig och min familj. Jag räknar inte in min man och äldste son där för dom spelar i en annan liga. Vilken vet jag inte.

Choklad en lite bit skulle sitta fint men jag tycker inte att blockchoklad alls duger för det har vi massor av sedan dopet.

Sortering

Måste skriva något mer positivt, men jag har en ledig hand så det blir svårt att skriva överhuvudtaget. En bäbis vaken en som sover. Helgen är varit lite småjobbig men det beror mest på mig själv. När det bli så här trögt och tråkigt så bestämmer vi oss för att sortera. Nu är det måndag och i vardagsrummet står 10 kartonger - sortering pågår och jag har redan ledsnat fast det är min man som pysslat med det.

Så jag vet inte vad som ska få mig lite piggare. Kanske helt enkelt vardagen.

torsdag 1 oktober 2009

Skit

Idag vill jag bara säga skit, skit, skit. Och jag skäms för det låter så fult. Och jag vill inte säga varför. För jag vet inte.

Bitterhet

Jag är så där tokigt trött just nu. Efter dopet kom den stora tröttheten. Jag har ammat helt nu i 6 månader och det känns i kroppen. I förr går började jag med morotssaft till bäbisarna. Jag pressade ut saften ur en riven morot och gav dom två teskedar blandat med bröstmjölk. Allt Ester fick rann ut men det mesta Majken fick stannade kvar. Det kommer att ta tid det här med att gilla mat. Så är det ju och det är ju ingen brådska men just nu är jag så trött. Vi har fortfarande inga rutiner. Det sovs och vaknas hur som helst under dagarna. I morse tog jag upp dom exakt samtidigt men nu har det blivit så ändå att Ester sover och Majken är vaken. Jag behöver ha min man hemma några dagar nu så jag får tillbaka glädjen igen.

Den här gången tänker jag vara lite mer lyhörd för hur jag känner än förra gången när vi fick tvillingar. När jag minsann skulle jobba extra så dom inte skulle glömma bort mig på jobbet där jag haft vikariat. Resultatet blev att jag blev varslad ungefär fyra månader efter att dom börjat dagis. Min dåvarande chef talade om det när hon stod och diskade ur sin kaffekopp med ryggen mot mig. Då kände jag att hur kunde jag prioritera så himla fel. Aldrig mer.

Det var dagens bitterhet. Vissa saker måste man bearbeta länge. Så tänker jag vad är slutsatsen jo att aldrig offra barn framför jobb. Men så vet jag att allt inte är svart och vitt och enkelt och självklart så därför blir det ingen slutsats mer än att jag ångrar mig kort och gott.