Ibland drabbar mig en sån där märklig tomhetskänsla. Rätt som det är mitt i magen och så känner jag mig lite fången. Tänk att man kan känna så fast man har en sån fantastisk familj. Jag blir förvånad, men idag kom känslan. Vi håller på att beta av "göra en sak ensam med var och en av storbarnen". Efter att jag och 10-åringen gjort det idag kom den där känslan. Jag tog inte av mig jackan eller skorna satt bara där i köket. Och min man frågade vad det var. Och jag sa inget. Men så kom jag på mig själv med att det var den där känslan som kommit. Himla känsla. Och varför kom den?
Kan det ha varit att allt vi gjorde gick så snabbt för att vi skulle hinna innan bäbisarna ville äta. Vi åt lunch, kollade på vinterskor, lämnade in låneböcker och lånade nya och sen hem igen.
Och den här känslan är väl bara helt normal och så men det var länge sen den slog klorna i mig. Nu försöker jag ta mig ur klorna. Snart blir det godis. Och alla barnen är hemma och det är lördagkväll. Lite konstigt faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar