onsdag 31 december 2008

Ett blygsamt

Jag säger ett litet blygsamt Gott nytt år, mest för jag har svårt med alla sådana där fraser. Glömmer bort att säga dom vid rätt tillfälle och är inte så bra alls på att fira. Vill hellre lägga mig tidigt och inte alls vänta till 12 och jag gillar inte raketer så värst.

Och det viktigaste idag, tycker barnen, är att vi ska äta godis igen för nu har dom haft ett långt uppehåll på två, tre dagar.

Och så skulle jag vilja sammanfatta det här året, fast en annan dag. Om jag orkar.

tisdag 30 december 2008

Tidigt ute

Vi var på mellandagsrea igår och kom hem med tre rullar julpapper. Det var ju så mycket folk och jag fick trötthetsanfall. Egentligen skulle vi bara på bibblan med ett gäng försenade böcker så det kanske var därför vi fyndade dom tre rullarna och sedan nöjda begav oss hemåt igen.

Fick lite föräldratidningar av grannen, en innehöll artikel om en familj som väntade sitt tredje tvillingpar på kanske 5 år, eller liknande. Hon var i vecka 30, pigg och brydde sig inte om att vila för det hann hon ändå inte. Hon var inte stor heller, som jag. Så nästa gång jag ska ha tvillingar så kanske jag kommer att vara liten, nätt och pigg.

Igår gjorde jag morotsmarmelad och den var för god på rostademackor som min mage absolut inte tål just nu. Men jag avslutade gårdagskvällen med två och började dagen med en.

måndag 29 december 2008

Vemod

Lite vemodigt blev det nu när en i familjen skulle på jobbet. Men frukosten var klar när jag steg upp och det var ganska skönt. Men det var ju precis så där lagom länge vi var lediga tillsammans så vi hade hunnit vänja oss vid den behagliga lunken.

Men som tur var så blev pepparkakshuset äntligen klart i går kväll och det blev fullständigt egensinnigt och underbart. Vi hade inget godis att sätta på och det ville barnen och det löste dom ganska lätt. En bit av en godisklubba, modell större, krossades med hammare, kokos blev snö och såna där stenhårda silverkulor som man dekorerar tårtor hamnade lite varstans.

söndag 28 december 2008

Utedag och storhandling

Vi har varit vid slalombacken och åkt pulka, skrana och lite slalom utan lift och då blir det inte så många åk. Vi grillade korv också och sedan visade sig när det bara fanns starka korvar kvar att yngsta sonen bara fått en och dom andra tre. Han är inte särskilt framfusig så det är vi föräldrar som måste se till att det blir någon rättvisa här hemma. Och jag är inte mycket till hjälp i backen så min man springer med korvar hit och dit och spänner pjäxor och grejar. Men jag hoppas att min närvaro alltid gör någon glad. Jag satt och tittade ut över himlen som blev allt mörkare och tyckte att det var så himla vackert.

I morse storhandlade jag och det är sånt som jag nästan inte gjort sedan den här graviditeten började, men nu gjorde jag det och sedan satt jag och pustade hur länge som helst. När jag hade fyllt vagnen upp till toppen och gick till kassan så ställde jag inte mig i den kortaste kön utan i den kön som verkade ha den trevligaste kassörskan. Jag kände att här behöver jag stöd när jag handlat på tok för mycket och jag valde helt rätt. Han var så där väldigt trevlig och mosade inte mina varor, stressade mig inte och lät mig ha båda dom där facken själv ett långt tag så jag fick plocka ihop och gav mig någon uppmuntrande kommentar.

Skidpremiär

Jag kan ju också säga att jag åkte längdskidor med min dotter, skiddrottningen i familjen, igår. Vi åkte 5.4 km och nu vet jag lite grann hur det känns med foglossning även om jag inte haft det. Men jag tror kanske att jag skulle få det om jag varje dag tog en skidtur med dottern. Ett varv till sa hon hela tiden.

Och hela familjen såg Mitt liv som hund och jag hade glömt hur sorglig den också var. Ögonen sved efteråt. Och nu vet barnen en massa om hunden Lajka.

Linser

Jag gjorde så äcklig middag igår och nu använde jag det ord som gör mig galen när barnen använder för att uttrycka sin åsikt över maten. Men jag lovar den var riktigt heldålig och för första gången på flera dagar här under julen så blev jag inte ohyggligt proppmätt och det var ju lite skönt. Jag hade fyllt paprika med linsröra och så långt var det väl okej, men det var ju som att något fattades och vi testade med prinskorv och nudlar till dom som inte gillade paprikorna och någon tog fram ketchupen och så hade vi rester av en rödkålssallad kvar. Inget passade ihop, jag lovar. Riktigt läbbigt. Men nu har vi massor av linsröra kvar och det behöver jag och min mage jätte mycket för den funkar inte alls kan man säga av alla järntabletter som ska mumsas varje dag.

Och jag har passerat 25 veckor och gått in i vecka 26 och det känns stort och det känns bra. och vi pratar om namn här hemma och äldsta sonen säger att vi bara kan fula namn. Han gillar inte Tage, inte Åke, inte Elmer, inte Vira inte nåt. Vi diskuterar mest killnamn eftersom min man alltid ser både det ena och det andra när vi är på ultraljud och han är ju i branschen så lite får jag lita på honom, men han har haft fel förr.

fredag 26 december 2008

Promenad

Jag gick på en långpromenad igår och lyssnade på P1 i sonens mobil. Plötsligt börjar ett långt program med Jonas Gardell som tyvärr inte var slut när jag kom hem, men jag fick höra en bra bit i alla fall. Promenaden går delvis i skogen i snö och med träd med tunga grenar av snö och just då berättar han något jätte roligt så jag går där för mig själv och skrattar. Att promenera kan ju vara ganska kul ibland faktiskt och vackert. Jag ska be om att få låna telefonen idag med så kan jag gå riktigt långt.

Och varje dag frågar han Mark: Och hur är det med kärleken då? Den blommar, svarar Mark. Tror jag i alla fall för just då var jag hemma.

torsdag 25 december 2008

God Jul

och vad säger man nu, god fortsättning kanske. Vi har firat en alldeles superfin julafton tillsammans vår familj med alla katter och kattungar (4 stycken), kyrkobesök på förmiddagen och lite grannumgänge med efterrätt där det blev dans runt i deras hus som i Fanny och Alexander. Sedan hem igen och umgås ännu lite till innan jag helt och hållet stupade i säng. Barnen hade julklappar till hela familjen allihopa och det var rörande att se. Dom har blivit ganska stora nu inser man då. Ett missöde var att petshophuset som äldsta dottern hade önskat sig råkade vara fel och måste bytas. Och så är det härligt att se hur dom hugger i på julmaten nuförtiden. Stoora portioner, mest åt det köttiga hållet men ändå...

Idag ska vi spela nya spelet i familjen: Cluedo som jag älskade när jag var liten, men det verkar ha blivit krångligare. Jag har läst reglerna flera gånger och fattar ännu inte riktigt.

måndag 22 december 2008

Knäck, koftor och kultur

Gjorde knäck igår och den kokade och kokade. Jag gjorde det där kulprovet i vatten, ett antal gånger, kanske 10. Jag förstod då att jag gör ju säkert fel och då hade knäcken kokat 20 minuter längre än det stod i Anna Bergenströms instruktioner. Jag hällde upp knäcken och oj så många det blev. Det här var i går vid middagstid och fortfarande har dom inte blivit hårda. Jag gjorde nog helt enkelt rätt när jag gjorde kulprovet och så gjorde jag nog något fel när jag gjorde knäcken. Men om man sticker in handen i kylskåpet och tar en knäck och stoppar den rätt in i munnen då går den nog ner. Men det blir inga fina dekorativa knäckskålar här i huset under julen. Jo men kanske om jag skulle prova på en ny sort. Jag såg ett recept på polkagrisknäck och det lät inte helt fel faktiskt.

Så tänkte jag när jag flåsade upp för backarna mot Intersport och Barnens hus (bara barnens favoritaffärer, inte mina) att det kan inte ha varit den här kroppen som sprang drygt en mil här uppe i skogen i somras. Och nästan alla kläder är för små och alla älskade nödvändiga koftor jag har går inte att knäppa över magen.

När vi skulle handla julklappar i lördags hamnade jag och mina två yngsta på bio istället. Vi såg en finsk tomtesaga där snön hängde tjock på husen och låg tät som bomull på marken. Filmen var både pinsam och helt underbar och min pojke grät en skvätt och konstaterade efteråt att det var många som dog i filmen, så nog var det en hel del med finskt svårmod. Men det är jag uppvuxen med så det känns inte alls främmande utan helt bekant.

söndag 21 december 2008

Ännu mera trött

Jag har sovit dåligt nästan hela veckan och har verkligen inte varit på topp. Jag har gråtit på väg till jobbet, på vägen till Konsum i går kväll. Just då på Konsum kommer förstås en granne och frågar hur det är och då blir det svårt att säga att allt är bra. Det blev mer ett nja, så där. Men inatt har jag sovit så bra och länge så idag blir det bättre. Så får det bli helt enkelt.

Hur mycket jag än älskar att gå på barnens luciafiranden och julmusikaler och pianoavslutningar så orkar jag just nu inte riktigt. Och jag vet inte riktigt var det sitter i kroppen, det där att inte orka. Jag känner ju mig som ganska vanlig förutom min badbollsmage, men så är det inte. Och alla känslor sitter utanpå kroppen.

Men från måndag jobbar jag halvtid, åtminstone en månad har jag blivit sjukskriven på 25 % för att jag ville. Läkaren tyckte att det var bra. Så nu ska jag vara hemma varje onsdag förutom att jag har jullov från julafton till en bit in i januari. Så kanske inga mer tårar på väg till Konsum på ett tag.

Och får jag äta gravad lax som vi gravat själv och haft i frysen längre? Jag älskar gravad lax.

lördag 20 december 2008

Om

Vi gjorde ultraljud för några dagar sedan och båda två mådde bra. Dom var så fina så jag kände mig otroligt tagen av stundens allvar. Vi såg bådas fina profiler och en hand så fin. Mitt hb hade bara stigit pyttelite, men det hade ändå blivit så mycket bättre när man såg på dom olika delarna dom kollar på i blodet. Och det kändes så bra för jag kämpar verkligen med alla mina järnrikaprodukter: tabletter, blutsaft, mesost, blodpudding.

Nu ska även den här sega familjen börja förbereda oss för julen. Vi är suveräna på att göra saker på kort tid. Vi har helt enkelt fått träna oss på det eftersom vi inte planerar så gärna och så bra. Min man gick jour i gårkväll, sonen hade träning och skulle på disco och dottern skulle hämtas hos en kompis på kvällen. Jag kände mig totalt utmattad och vill ha jullov nu. Ledig från alla tider som ska passas.

Men när nästan alla transporter var genomförda så la oss jag och tre barn och tittade på Tv-serien Dårfinkar och dönickar. Ni kommer väl ihåg den, om Simone som flyttar och råkar bli Simon i den nya klassen? Oj vad bra den är, jag slumrade bara till en stund under avsnitt tre, men sedan såg vi hela klarvakna.

måndag 15 december 2008

Lycka

När jag stod duschen på morgonen drabbades jag av ett lyckorus. Jag insåg att jag väntade barn. Lycka och glädje kände jag och tacksamhet. Det bara kom över mig. Och glädje över min fina familj kände jag.

Däremellan glömmer jag allt och är förtvivlad av trötthet.

Visst

Har bara kissat fyra gånger i natt och känner mig ovanligt pigg. Om någon undrar. Det är dags att vaska fram några julklappar och skicka några julkort. Jag har inte förstått att det snart är jul. Hjälp känner jag nu. Hur ska detta gå? Det enda jag har i mitt presentskåp = garderob är böcker. Nu råkar jag veta att alla vill ha andra saker också. Jag vet inte ens om det står böcker på mer än en önskelista i det här hemmet. Mina brorsbarn har inget att välja på, de får alltid böcker. Är man bibliotekarie så är man.

Visst är nya böcker fina? De liksom glänser på ett alldeles speciellt sätt.

söndag 14 december 2008

Söndag

Jag har kanske sagt det förr, men jag säger det i så fall igen. Jag är barnsligt förtjust i skidor på Tv. Längdskidor är bäst, skidskytte är mysigt, slalom helt okej. De där kommentatorerna på svt är lite trygghet för mig, en är till och med från min hemstad eller åtminstone från någonstans i närheten.

Jag har haft en promenerarhelg med tvillingkroppen och jag har lovat mig själv att fortsätta med det så länge kroppen tillåter. Men ett problem är att jag tycker att promenader utan hund eller barnvagn är trista. Det är liksom bara jag, mig själv och alla mina tankar jag ska släpa runt på, men jag lovar mig själv att jobba med den här inställningen till promenader.

Jag var hos barnmorskan i veckan och mitt hb hade fortsatt att sjunka trots en massa järntabletter och annat järnrikt. Och för första gången hade jag blodsocker på över 7 och jag blev helt frustrerad. Jag har såna krav på mig att allt ska vara så bra hela tiden. Jag tror att det är för att jag annars oroar mig hur mycket som helst. GI- kokboken har tagits fram och linser och bönor har vi smaskat på i helgen. Och mackor får jag dra ner på, ostmackor som jag älskar över allt annat matigt här på jorden. Godis kan jag avstå ifrån, men kakor? Det blir svårt.

lördag 13 december 2008

Uppvaktade

Vi har sett ett fint luciatåg här på morgonen. Två flickor som jag känner väl stod vid vår säng och sjöng en massa sånger. I torsdags hade dotterns klass luciatåg för alla föräldrar och syskon och på fredagen hade de för hela skolan och idag för två sömniga föräldrar. Sedan skulle vi fika och på brickan stod ett glas julmust till pappan, ett glas vatten till mig, några pepparkakor och varsin rostad macka. Jag fick en skrattattack över mannens julmust och mitt vatten, men då hade tjejerna gått så det hörde de inte, hoppas jag. Men vi mumsade glatt i alla fall.

onsdag 10 december 2008

Pigg

Idag sa en kvinna till mig: vad du ser pigg ut. Jag lyfte nästan från marken och morgontröttheten, den tunga kroppen, den tröga tarmen, nattkissandet och känslostormarna var som bortblåsta och här stod pigga jag. Varma ord värmer, upplyftande ord lyfter. Jag blir ständigt påmind om språkets betydelse och behöver lära mig en hel del om det själv.

Barnen åker skridskor utom en som leker med grannflickan och min man har åkt iväg med kören. Bara jag är hemma i huset och det är alltid lika konstigt och annorlunda. Men jag kan alltid ta en kaka och ha det bra en lite stund innan alla ska läggas.

tisdag 9 december 2008

Längtan

Min faster dog i somras, hon ramlade i en trapp och återfick aldrig medvetandet. Hon blev drygt 80 år, men jag hade tänkt att hon skulle få leva länge till. Hon var lite av idol för mig med sitt klokskap, sin värme, sin trygghet och kärleken till barn. Men hon dog mitt i sin dagliga syssla och även om jag tyckte att det var oändligt sorgligt så kanske det var en skonsam död för hon arbetade jämt.

Men nu längtar jag efter henne. Jag känner att julen är så förknippad med henne för hos henne var jag alla jular nästan under hela min uppväxt. Så i natt drömde jag om henne. Hon höll på att gå runt och greja och fixa med mat som hon så ofta gjorde. När vi skulle sätta oss att äta så ramlar hon plötsligt av stolen. När jag går fram til henne ser jag att hon är död, men plötsligt så vaknar hon igen. Och jag tänkte att nu räcker det nu har du dött två gånger nu får du leva. Men så vaknade jag.

Tänk att längtan kan vara årstidsbunden. Men också tror jag att jag sörjer att de här två i magen inte kommer att få träffa henne för det har mina andra barn gjort och de har tyckt om henne precis lika mycket som jag även om de inte fick träffa henne en hel uppväxt som jag.

måndag 8 december 2008

Choklad och grävskopor

Det är måndag igen och det känns helt okej. Jag känner mig verkligen olika från dag till dag. Helt slut vissa dagar, helt okej andra dagar. Men en hel dag orkar jag sällan med utan får gå på halvfart långa stunder. Men min måndagförmiddag är bara min och även om den går alldeles för fort så är den min.

Igår var barnen på badhuset och sedan på kvällen så bara var de tvungna att åka skridskor också, men då låg jag kvar på soffan. Det var kul att se dem helt rödblommiga, snoriga och totalt utmattade på kvällen. De hade haft det riktigt kul.

I bastun på badet hittade mina döttrar på en ny kreativ variant på sten, sax och påse. Det var grävskopa, häst och chokladtoffee. Hästen vinner över chokladen för den äter den upp, grävskopan vinner över hästen och chokladtoffeen vinner över grävskopan för den kan ju inte äta. Men de hade svårt att hålla koll på sina nya rörelser så de gick över till den gamla varianten efter en stund. Vi har ätit en hel del choklad på sista tiden, känns som det märktes i valet av vad som fick vara med i leken. Ja menar de hade ju kunnat välja en apelsin eller ett äpple...

lördag 6 december 2008

Längtar

Och så längtar jag också efter de i magen. Fast jag har fyra barn, två katter och en man. Längtar ändå. Och det är en lång och kanske slingrig väg kvar och inget kan man vara säker på.

Frustrerad

Frustrerad. Jag är frustrerad. Vet inte riktigt varför, kanske att jag inser att den här dagen gått och jag har mest legat på soffan och gått på julmarknad igen. Egentligen mot min vilja och allt, men nu blev det så. Men allt det andra jag velat göra, vad blev det av det och vad var det?

Jag kan glädjas åt att de yngsta lärt sig en ny låt på fiol och spelar den hela tiden. Inget tjat om att träna här inte. Jag ser sonen skymta i dörröppningen till hans rum och där står han och spelar. Det var som på film. Kanske en sån där engelsk film som utspelar sig för länge sedan.

Men annars frustrerad över att jag inte har någon energi idag. Ingen alls. Jag har legat på soffan, på golvet och duschat länge i riktigt varmt vatten. Så höll jag på när jag väntade mina nu 6-åriga tvillingar också. Jag duschade och duschade. Och så hör jag röster långt bort för någon vill mig något och jag vill bara duscha lite till. Och förresten så grät jag när jag stod i duschen också, det var liksom lika bra. Kände mig plötsligt så himla ensam, bland 4 barn, två katter och en man + alla kompisar till barnen som också var här. Så ensam.

torsdag 4 december 2008

Puts väck

Inspirationen att skriva har försvunnit puts väck. Tråkigt, tycker jag, men så är det.

Onsdagar är jag trött så in i norden och skulle egentligen inte vilja gå någonstans, men nu är det torsdag och då går det bättre.

Barnen gnabbas och allt flyter inte direkt och jag känner att jag inte riktigt orkar. Det är alldeles svart ute från det man vaknar tills man somnar.

Jullov längtar jag efter. Ledighet längtar jag efter. Vinter längtar jag efter.