Min faster dog i somras, hon ramlade i en trapp och återfick aldrig medvetandet. Hon blev drygt 80 år, men jag hade tänkt att hon skulle få leva länge till. Hon var lite av idol för mig med sitt klokskap, sin värme, sin trygghet och kärleken till barn. Men hon dog mitt i sin dagliga syssla och även om jag tyckte att det var oändligt sorgligt så kanske det var en skonsam död för hon arbetade jämt.
Men nu längtar jag efter henne. Jag känner att julen är så förknippad med henne för hos henne var jag alla jular nästan under hela min uppväxt. Så i natt drömde jag om henne. Hon höll på att gå runt och greja och fixa med mat som hon så ofta gjorde. När vi skulle sätta oss att äta så ramlar hon plötsligt av stolen. När jag går fram til henne ser jag att hon är död, men plötsligt så vaknar hon igen. Och jag tänkte att nu räcker det nu har du dött två gånger nu får du leva. Men så vaknade jag.
Tänk att längtan kan vara årstidsbunden. Men också tror jag att jag sörjer att de här två i magen inte kommer att få träffa henne för det har mina andra barn gjort och de har tyckt om henne precis lika mycket som jag även om de inte fick träffa henne en hel uppväxt som jag.
2 kommentarer:
Jag saknar min syster ännu mera just nu, kanske har med julen att göra..kanske bara är så ändå..vet inte!
Det kanske är så att julen inte bara är glädjens och förväntningarnas helg, utan även vemodets och saknadens. Och varför skulle det inte vara det, en helg som denna som är så djupt förknippad med samhörighet-och gemenskapens helg. Vi får tänka på alla våra kära som inte längre finns, när vi lyssnar på den vackra julsången "O Helga Natt", eller hur Maria (och även Maria som "blommar", din syster var en sån underbart ljuv person)
kram från Gunnel
Skicka en kommentar