tisdag 26 maj 2015

Att stanna upp

Hund i parken
Barnen leker
Tiden den står stilla

Jag önskar det hade varit så här
Alla dagar som vi haft
Men inte alltid visste jag vad jag ville
Och tyckte var det viktigaste
Nu vet jag
Men tiden går så fort
Jag får samla ögonblick som dessa
Det är allt jag kan


onsdag 20 maj 2015

Trött, trött, trött

Min sömn har tagit semester. Infinner sig inte. Jag blir så påverkad. Började nästan grina på ett möte på jobbet för jag tyckte det vi skulle göra var så onödigt. På den nivån är mitt psyke just nu. Bäst att inte umgås med mig helt enkelt. Jag borde nog hänga en varningsskylt på ryggen. 

Annars är det rätt okej. Tror jag. Men jag vill fortsätta ha små barn hemma. Jag är liksom inte redo. Jag önskar jag hade varit hemma på heltid. Fått vara med hela vägen. Jag tänkte på det i morse när Ester bara ville gosa. Det gör hon ju bara hemma. Flera timmar när hon inte har någon att gosa med. Känslig idag. 

söndag 17 maj 2015

Lagom lång


Den här helgen var lagom lång. Det är vad vi behöver. Och jag sprang idag och vi har hunnit ikapp med tvätten. Och vi har spelat spel. Satt upp hyllor. Flickorna har lekt med grannarna och varit på kalas. Ester hann också vara sjuk igårkväll. Och eftersom vi var lediga behövde vi ju inte fundera på vem som skulle vara hemma. Största sonen har varit på ön där han ska jobba i sommar. Och nästäldsta har varit glad och spelat spel med oss. Jag har läst också. Jag förstår ju att så här mycket behöver vi egentligen vara lediga, minst.

lördag 16 maj 2015

Dagens outfit eller inte egentligen

Jag bad min dotter fota för att se om det gick att ha tights under byxorna. Jag skulle cykla och solen skiner, men det är kallt. Det fick godkänt. Alltså av mig. 

Säga nej- inte min grej

Jag pratade om att säga nej häromdagen. Att min man kunde bli bättre på det. Och jag vill jag nu ropa ut. Vi bytte rum här i familjen och vår äldste har fått vårat blommiga fina rum däruppe och vi bor här nere nu på bottenvåningen. Sängen vår fick han också. Vi har beställt en ny från Ikea som kommer den 22 maj. Jag sa ja direkt när han önskade sig bort från källaren. Den är mörk. Alldeles för mörk. Men nu sover jag som en kratta. Mitt blommiga rum saknas mig. Så drömde jag för någon natt sen att jag utan vidare sa ja till att fixa Tacos till ett sällskap och min man blev så upprörd. Hur kunde jag, det går ju inte. Jag fick dåligt samvete och räknade i sömnen på hur många köttförspalet jag behövde köpa. Det blev många. Sällskapet vi skulle fixa tacos till var på 700 personer. 

Jag kan också behövs träna mig på att säga NEJ.

torsdag 14 maj 2015

Sömnen igen då

Ja varje natt så svårt att sova, men idag är vi alla lediga så jag fick sova ut på morgonen. Energin kom. Vi var i lekparken. Jag lagade mumsig laxlasagne till middag och nu har jag svängt ihop chokladmousse. Tack energin. Du behövdes. Tack lediga dag. Du behövdes. 

Nu ska jag springa. Oj vad jobbigt det känns. Alltid den där känslan innan att det inte kommer att gå.

Idag i lekparken låg Majken i en tunna som man kan snurra. Så säger hon " jag är kung och ni ska diska mina fat". Och Ester och jag skrattade. Hon är en liten komiker den ungen eller skådis. Vi har lyssnat på Madicken på skiva och Majken härmar en mening från den hela tiden nu. "Jag såg livet i den lilla människan" säger hon med dialekt. Jag bara tycker det är så kul.

tisdag 12 maj 2015

Sömnlös

Svårt att sova. Andra veckan nu och sämre än förra. Idag så under isen av trötthet. Mitt i detta har flickorna och jag varit på inskolning till 6-års. Så stor, spännande och vemodigt. Så stora barn igen. 

torsdag 7 maj 2015

Egentligen

Tycker jag att min man jobbar så mycket så att han egentligen inte ska göra grejer på kvällen. Han är fotbollstränare och ska springa maraton också. Jag blir då tveksam till den här middagen med arbetskompisarna en helt vanlig torsdag. Just en helt vanlig torsdag före en kanske helt vanlig fredag. Så när man är ensam vuxen hemma och ska laga all mat och hämta från orkestern och lägga barn. Ja då blir liksom kaoset som ett moln efter en där man far fram. Det där att säga nej. Så himla viktigt ibland.

En skrytare

Jag skryter nu. Jag sprang igår själv/ensam igen. Snabbt för att vara jag. Jag träffade både en hare och tusen daggmaskar. Jag gick i morse till jobbet. Bra jobbat säger jag till mig själv. Jag tog till och med på mina joggingskor när jag gick till jobbet. Det var oväntat för en så snobbig person som jag. Jag vill ju ha på fina skor. Men den här nya, lite sportigare typen verkar inte sky några medel. Ja men nu vet ni. Nu är jag förunderligt trött och orkar nästan inte gå ut med hunden. 

Jag funderar just nu på hur man säger saker. Jag tycker inte om att bli så där småmanipulerad, fast det låter värre än vad det är. Men när vuxna försöker få en att göra saker,  inte genom att fråga utan genom att säga vi till exempel istället för jag. Jag tyckte att det lite hände idag. Hellre fråga och vara klar och tydlig.

 Sen funderar på det här med disciplin (stavas det så). Jag träffade en klass där lärare krävde mycket av den varan och jag upplever att det pyser ut då på en massa andra sätt. Att ordningen är helt konstruerad och brister så fort något rubbas. Ledarskap är svårt. 

tisdag 5 maj 2015

Jag sprang själv/ensam igår

För första gången denna termin. Alla andra gånger har jag sprungit med sällskap. Jag förmådde ju inte springa i söndags och kände verkligen att nu måste det bli av. Och det blev det. Jag lyssnade på Perssons pack. Det passade  bra. 1 timme sprang jag och nästan 9 km. Och helt otroligt, jag spurtade på slutet.

måndag 4 maj 2015

Bästa klänningen

Modell städrock, längd pyttelite över knäna på mig (170 cm) i storlek medium. Nu vet jag hur klänningar ska vara för att jag ska trivas. 

söndag 3 maj 2015

Vissen

Jag tar hand om mig själv idag. Om att ta hand om sig är att gråta, ställa in springningen, äta upp den sista stora biten äppelpaj. Ja då tar jag hand om mig.

 Oron kom igår. Vi hade haft det så glatt här i flera veckor så det är klart att det inte kunde fortsätta. Nu blev det oro igen. Inget särskilt har hänt. Det är inte det. Men oron har en anledning. 

Skulle också vilja skriva om allt fint som hänt. Som att Majken sa till sin pappa/min man när vi ville ta olika vägar " någongång måste mamma få bestämma". Jag bara jaaa och min man lyssnade och vi tog min väg. Jag bestämmer mycket, men aldrig vilken väg vi ska ta. Det har den lilla sociala, empatiska varelsen märkt. Sen får jag numera följa min äldste på instagram. Lite läskigt för mig. Vågade inte titta först, men sen så gjorde jag det. Och det var helt okej.

Sen annat då som måste avhandlas är när vi var på kalas igår. Flickorna ville inte vara där utan mig. Jag fick prata med vuxna jag inte kände. Såna där universitetsanställda. Flickan från Haparanda drabbades av rejält mindervärdeskomplex. De var så intellektuella sa jag när jag kom hem. Det är ju du med sa äldste sonen. Det är ju sant kanske. Fast nä. Jag är mer bara styrd av en massa känslor. Men Gud ändå så komplicerat livet är.