torsdag 7 maj 2015

Egentligen

Tycker jag att min man jobbar så mycket så att han egentligen inte ska göra grejer på kvällen. Han är fotbollstränare och ska springa maraton också. Jag blir då tveksam till den här middagen med arbetskompisarna en helt vanlig torsdag. Just en helt vanlig torsdag före en kanske helt vanlig fredag. Så när man är ensam vuxen hemma och ska laga all mat och hämta från orkestern och lägga barn. Ja då blir liksom kaoset som ett moln efter en där man far fram. Det där att säga nej. Så himla viktigt ibland.

4 kommentarer:

Ditte Sg sa...

Hej! Fortsätter att läsa din blogg även om jag varit dålig med att kommentera på ett tag. Gillar dina reflektioner om allt möjligt! Och visst är det viktigt att kunna säga nej - men inte alltid så lätt på riktigt! /Ditte

Anonym sa...

Känner igen mig/oss. Vi har 4 barn och vill lite för mycket på alla plan. Ibland "kräver " jag bara en helg där vi kan ta det lugnt med inget inplanerat. Försöker lära sig att sålla mellan väsentligheter och oväsentligheter och säga nej....
Att springa är dock avstressande...och ger mycket energi tillbaka. Ska inte du med springa något lopp.Det är toppen för motivationen.

Maria sa...

Hej
Roligt att du läser här. Jag är ju dålig på att kommentera hos dig, men jag läser den jämt! Ja att säga nej är så svårt!

Maria sa...

Hej
Försöker också lära mig nej ordet. Lättare för mig att på jobbet säga nej än i mitt privata liv. Jag ska springa blodomloppet i slutet av maj. En hel mil, vilket just nu känns alldeles galet!