fredag 31 augusti 2012

Sista dagen

Aldrig har min arbetsplats varit så städad. Aldrig har jag slutat ett jobb som jag haft i nästan 10 år. Jag tänker på Ulrikas ord som en tröst att det bara är ett jobb, alltså att ett jobb bara är ett jobb. Men just nu känns det inte så. Det känns sorgligt och tungt. Men att inte åka bil till jobbet känns väldigt, väldigt bra.

Jag lämnade en liten pärm till den som ska komma sen och hoppas att den vill fortsätta berätta sagor för barnen. Det är viktigt för mig, men jag förstår ju att jag inte kan styra över det. Den som kommer gör ju på sitt sätt och det kan ju bli hur bra som helst.

Jag fick så fina blommor, vackra som bara den. Två kassar med sånt jag ville ta med mig har jag hemma nu. Bengt är hemma och är sjuk och småflickorna har varit hemma med honom. Men dom var lite för pigga för en sjuk förälder. Majken har ju slutat med blöjor och det går ju himla bra ibland och mindre bra ibland. Så idag kissade hon bredvid bokhyllan och kisset liksom rann in under hyllan. Ett nästan övermäktigt projekt för en förkyld, trött förälder.

torsdag 30 augusti 2012

Hösten

Och förkylningarna. Man hängig, 10-åring hängig, 3-åringar hängiga, fast mest igår och så jag då kittel i halsen och blåsor i munnen. Dessa blåsor som är så hemska. Snart klar på jobbet, bortplockat, rensat och så tomt. 9 år.

onsdag 29 augusti 2012

Rensar

På jobbet städar jag och rensar för fullt. Slängt två pärmar med papper jag aldrig kommer att titta på. Vad lite man egentligen behöver spara.

 Jag pratade med mamma igår och min pappa har haft det jobbigt länge nu. Han amputerade benet i vintras och nu börjar den andra foten svullna upp och en av hans tår har blivit svart. Han har diabetes och dålig cirkulation och såret efter amputationen har fortfarande inte läkt och det har gått lång tid. Dom har det tungt, riktigt tungt. Det var tänkt att han skulle få protes när såret hade läkt.

Ibland tänker jag på det där, det där att livet inte är oändligt och absolut inte för ens förälder som närmar sig 80 år. Jag blev påmind på begravningen i somras om det där självklara faktumet. Men jag är rädd, mest rädd för hur det ska gå för den som är kvar. Och jag känner mig verkligen inte som något bra stöd, 60 mil bort och dålig på att förflytta mig som jag är. Och dålig på att höra av mig också. Det är som att jag isolerar mig i perioder. Det är dåligt, men ändå så gör jag det.

tisdag 28 augusti 2012

15-åringen förvånar

på alla möjliga sätt. Vi har ju fått ett annat barn i sommar, mer än det tänker jag kanske inte säga. Alltså inte annat, utan samma fast lite annorlunda än tidigare. Vissa dagar pratar vi inte så mycket, men vissa pratar vi. Lite upp och ner alltså. Sen sa jag ju det där med stöket, att det gillar han inte. Idag kom han hem, rätt glad och så och började städa, fast dumma dammsugaren funkar bara ibland. Han städade köket. Han skulle få besök av någon han tycker om och ville väl göra det lite fint. Alltså jag blev lite förvånad och väldigt glad.

Min man lämnar på dagis nu. Han älskar det och det går jättebra. Varje dag kommer han i tid också. Det var alltså det här som var vår grej!

Följdfråga: Varför  har jag lämnat hela förra året och kommit sent varje dag? Jo för vi orkade inte fixa till cykelkärran. Jag beundrar faktiskt folk som planerar och tar tag i saker, små praktiska detaljer. Men jag är kanske bra på något annat, kanske.

Jobbavslutning

Idag var jag sista dagen på skolan jag jobbar på. Jag är inte en del av personalgruppen utan en egen liten ö. Vissa har jag lärt känna och dom har jag sagt hejdå till, men andra har jag inte alls lärt känna. Jag skulle kunna skriva om hur jag upplevt det men avstår. Vill inte och bör inte skriva sånt här. Men jag kommer att sakna endel mycket. Och jag fick ett roligt uppdrag av en lärare där häromveckan så jag riktigt fick tänka. Jag skulle plocka ihop bilderböcker som på något sätt kunde jämföras. När man börjar tänka på nått så blir det bara större och större. Det skulle årskurs två få jobba med, roligt tycker jag det låter som.

Nu ska jag hämta flickorna efter att ha rastat hunden. Och jag spillde ut kaffe över hela köket. Ibland känner jag mig lite jagad. Ja sen ska jag laga middag också och så kommer min äldsta hem snart och kommer att tycka att huset bara är för stökigt. Ja han har åsikter om sånt och jag kan inte annat än hålla med honom, men tyvärr så har jag en del brister och bristen att kunna hålla ordning är en av dom.

söndag 26 augusti 2012

Blåbär

blev det, läsa bok blev det och fest. Jag var arg hela dagen innan festen började, som jag blir ibland och särskilt när jag ska på fest och lämna barnen. Lämna småbarnen med storbarnen, huvva så läskigt. Jag blir så orolig och vill bara stanna hemma om det inte vore för det att dom som skulle ha festen är så himla trevliga och fina och bra. Så vi for och flickorna grät och kramades hårt. Vi cyklade dit och det kändes som den gången vi hade barnvakt till Joen första gången, helt konstigt. Men vi hade kul, jättekul kan jag ärligt säga. Det var tävlingar, jättegod knytismat och så trevliga människor. Nästa gång, om nåt år eller så, ska jag komma ihåg att det är kul att gå på fest.

 Och barnen fick äta köpespizza och godis och dom hade det riktigt bra. Ingen satte godis i halsen, ramlade ut från fönstret och det började inte brinna. Ja och Ellas två getingstick höll sig på rimlig nivå. Allt är inte farligt och jag är inte rädd.

fredag 24 augusti 2012

Tänk

att det blev fredag den här veckan också. Jag har inte varit så kul och trevlig den här vecka. Jag har krisat kan man säga och känt mig oduglig. Men det finns ljuspunkter, det finns det. Dom ska jag samla ihop och bära med mig och lämna allt dåligt kvar. Jag ska ta med mig att alla ville berätta varenda liten detalj dom gjort i skolan. Nog för att Majken skrek hela tiden, men lite hörde jag i alla fall. Jag ska ta med mig att alla vuxna varit så snälla mot mig i veckan, både på mitt nya och gamla jobb. Jag ska ta med mig den där fina tapeten med pelargoner som jag vill ha någonstans. Och jag ska ta med mig när Majken och Ester hoppade hage på dagis, det var en syn det.

I helgen plockar jag blåbär, lagar vegetariska biffar, läser en bok och går på 80-årsfest.

torsdag 23 augusti 2012

Allt har satt igång

Ridningen, nya jobbet, dagisstädning, matlagningen,  kvällsjobb, kören, fotbollsträningarna har satt igång. Måndagskvällar jobbar jag, tisdagar är det fotboll och hundkurs, onsdagar är det kör, torsdagar är det ridning. Sen ska fiolen också sätta igång och dans. Den här veckan har jag sovit för lite och varit täppt i näsan som jag kan bli i långa perioder. Jag blir det ofta på hösten och jag tycker att det är särskilt jobbigt inomhus. Jag försöker krydda maten, men smakerna bara försvinner. Jag behöver en god natts sömn och en helg i lugn och ro.

måndag 20 augusti 2012

Hej

Skulle bara säga hej. Hinner inte riktigt skriva, orkar inte och vill kanske inte just nu. Har så mycket att tänka på, så mycket att göra och så blir jag så lätt trött. Typiskt när man vill göra så mycket. Laga god mat, tvätta och sortera,. Ja och vara med barnen och jobba så klart.

måndag 13 augusti 2012

Så har allt börjat igen

Det kändes bra att börja jobba för den här sommaren har varit lite konstig. Vi har varit mycket hemma och vädret har varit så därm så resultatet har blivit lite släpigt, långsamt och vardagligt. Men nu jobb idag och jag tänker hur kunde jag klaga. Jag är så totalt knäckt. Fick vredesutbrott vid läggningen, det susar i örat och jag irriterar mig. Jag irriterar mig på nästan allt just nu. På tics, på stök, på lukter, på jobbigt tjat, på orensade blåbär, på fläckar på kläderna, på ljud.

Inte vara så här vardagen. Var lite snällare mot mig just nu.

lördag 11 augusti 2012

Fina dagen

Idag blev en okej dag fast den bara innehållit städ, matlagning och värsta snabba stadsrundan. Fotoalbum, ett par byxor för halvapriset, bullar från konditoriet på rea, en kavel till småflickorna och en film till småflickorna som vi sett ikväll. Så stötte jag ihop med min kompis på stan och då kändes det mysigt och lagom stort, stan alltså. På vägen hem hämtade jag ut ett överkast som jag beställt till vår säng, också för halva priset. Så shopping har det varit, lite fyndshopping som ju ändå kostar. Det är lätt att tycka att det blir så billigt när det är rea. Farligt, farligt. Sen skulle jag inte ha gått in på Indiska för där hänger den finaste, prickiga klänningen. Typiskt att jag måste tänka på den där nu. Jag är så svag för prickar.

 Till middag åt vi ratatouille med ris och tsatsiki. Ratatouille på en lördag sa en av tioåringarna och sen åt alla ändå. Man blir så himla nöjd när barnen äter en massa grönsaker till middag. Fast det är klart, inte Majken inte. Det där är ätlit sa hon och åt två portioner ris.

Sen satt jag och småflickorna och tittade på filmen, hela filmen och Signe satt med en stund också. Så det där med tonåringar som inte vill prata. Men ibland vill dom ju det faktiskt och man är viktig. Jag kom på det ikväll och jag ska försöka att inte glömma det dom dagar det nästan inte sägs någonting.

fredag 10 augusti 2012

Syskonkärlek

13-åringen säger när vi sitter i bilen:
-Tänk att alla era barn är så söta.
När hon säger det tittar hon på Majken och Ester.
Det var fint tycker jag. Blev alldeles varm inombords. Och så kändes det så fint att hon själv var med på ett hörn, även om hon kanske inte tänkte på det. För man vill ju verkligen att dom ska tycka att dom själva är fina.

Jag lär mig kanske inte fortast

Jag har skickat in över 320 bilder för framkallning. Nu kan jag, nu vet jag hur man gör. Allt tekniskt som jag inte kan avstår jag gärna ifrån. Men sen visar det ju sig ofta att det är så enkelt. Nu slipper jag oroa mig för att datorn ska krascha, eller inte än, först måste jag framkalla jättemånga fler bilder. Tänk riktiga bilder, inte sitta och titta på bilder i kameran. Riktiga bilder, kanske till och med ett fotoalbum, det är grejer det.

torsdag 9 augusti 2012

Funderar

Nästan alltid oroar mig. Jag tänker att jag inte kommer att bli gammal för oro och stress är inte bra att bära på. Men ibland känns det verkligen som att man inte hittar ut, som att den ena orosgrejen följs av en till och en till. Jag skulle nog hellre vara som min man: snäll, rolig och inte dugg orolig. Nu tänker jag; men hur ska jag klara allt nytt man ställs inför hela tiden. Det är så mycket fånigt att jag inte ens kan skriva om just vad det handlar om. Jag tänker att den där blyga människan jag en gång varit alltid kommer att vara en stor del av mig.

Så läste jag idag igen i boken av Ingegerd Gavelin som jag tidigare tipsat om. Jag läste om relationen med sina vuxna barn. Så började jag fundera på det. Min relation till mina föräldrar. Jag kan inte gå in så  mycket på den, men det stod att föräldern inte får ha åsikter om sitt vuxna barns liv. Ett exempel var en mamma som hade synpunkter på vilka böcker den vuxna dottern läste. Här var åldern på mamman kanske 80 och den vuxna dottern var kanske kring 50. Den vuxna dottern blev arg så klart för en mamma får inte säga så, just för att hon är mamma. Den kontakten går djupare, det som sägs berör mer.

Det här är ett problem i min och min mammas relation, även om det inte för oss handlar om böcker utan om andra saker. Och jag önskar så att hon skulle förstå det och att jag skulle våga vara tydlig.

onsdag 8 augusti 2012

Planera

En utmaning för mig är att planera och ha ordning. Jag var den flickan som tappade nycklar, hade stökigast i skåpet, pluggade i sista minuten till alla prov o.s.v, listan skulle kunna göras lång. Inte kunde jag laga mat eller städa heller. Det är väl inget man behöver lära sig? Jo det är det. Lite hemkunskap i skolan räcker inte.

Just nu håller jag på att göra städuppgifter till hela familjen. Det handlar inte om överkursstädning utan bara det absolut grundläggande. Så måste vi sortera ut lite mer kläder. Vi måste göra tvättstugan ännu mer funktionell. Vi måste planera maten, nu ska en dotter äta vegetariskt också. Så måste vi få iordning cyklar till alla som funkar. Och vi måste väcka barnen tidigare så jag kommer i tid. Nu har jag varit sen så mycket och är så less på det. Och nu funkar det knappast att vara sen när jag ska åka iväg med en buss full med böcker. Vi har några få dagar att styra upp allt det här på.

Så ska vi ju bada också....

tisdag 7 augusti 2012

Ensam hemma på sommaren

På sommaren är jag aldrig ensam hemma, men plötsligt händer det. Bengt for med barnen på biblioteket och jag var ensam plus hund och katter. Det var skönt. Jag slappnade av och for ut och sprang i regnet. Otis fick vara hemma själv en stund för första gången i sitt liv. Vi måste träna oss nu för snart ska han ju vara hemma själv en stund alla vardagar. Vi hade satt upp galler i köket så att han bara skulle vara i det rummet. När jag kom hem var katterna i köket och Otis i hallen. Han hade lyckats flytta ena gallret och tagit sig ut. Han blev totalt överlycklig och lättad att se mig, pip blandat med svansviftning.

Tonårsförälder har jag blivit på sista tiden på rikt. Det är att stå i fönstret och undra när han kommer och om han kommer. Mörkret känns hotfullt och man vill inte att barnet ska vara där. Så säger man en tid och han kommer nästan då, bara lite senare. Sen är varannan dag okej och mysig och varannan dag känner jag mig som en ganska värdelös mamma, kommunikationen funkar inte alls, inte ens hjälpligt. Det är som att jag vill för mycket. För mycket kan vara att byta några ord med varandra. Jag måste tydligen öva på det här.

måndag 6 augusti 2012

Vi bor också granne med några andra kompisar

 Tur att vi har en stor vagn. Majken, Majken, Otis, Ester




Vi hittar inte fåren och måste fråga om vägen. Vi får en utförlig förklaring. Jag som har varit där så många gånger och hade nog klarat mig på en lite kortare.

Jag och mina åderbråck. Ernst såg dom idag. Mamma vad har du där? Det ser ju hemskt ut. Precis så tyckte jag om mina fastrars ben när jag var liten så jag förstår honom. Jag har tänkt köpa stödstrumpor i 10 år, men det blir bara inte av. Så typiskt mig.

Jo här där vi bor har vi getter, hönor, kossor och lite andra djur bara en bit upp i skogen under somrarna. Häromdagen var vi där och tittade på djuren, åt glass och rastade Otis. men vi fick inte vara ifred för alla ville titta på Otis och prata om honom. Men så gullig, oj så gullig, så söööt. Och det är han, men ibland vill man bara vara lite ifred, efter en stund i alla fall. Fast samtidigt så var ju alla snälla, inte irriterade alls. Fast jag tycker ju att barnen är precis lika gulliga, fast det sa jag inte.

Granne med skogen


 Signe har fotat blomman




Tur vi har nära till skogen. En kväll gick vi dit en kort stund och alla njöt. Det är så himla lätt att glömma hur lite det krävs för att skapa lite gemenskap. Vi har ju Otis nu och än så länge så känns det som att en liten stund i skogen är alldeles tillräcklig.

Igår sprang jag i skogen och vad mycket tankar man får, skulle kunna skriva massvis om jag hade möjlighet just då, men sen när jag kommer hem så glömmer jag allt. Jag önskar att jag kunde komma på något bra sätt att minnas..

Shopping

En morgon, i lördags var det ju, satt Ester och drömde om en rödhårig docka som skulle heta Lotta. Och jag tänkte att aldrig får dom här barnen gå i leksaksaffär för det tycker jag är lite tråkigt. Så då bestämdes det att vi skulle på barnens hus efter Ernsts fotbollsmatch i grannkommunen. Först fotbollsmatch i spöregn, sen korv på macken och sen, äntligen, Barnens hus. När vi kom in där blev dom helt överväldigade och ville ha allt, kläder, cyklar, dockor, serviser och saker jag inte ens visste vad det var. Ester köpte en ryggsäck och Majken en verktygslåda, men oj vad dom vill handla efter det där besöket. Jag vill ha en cykel säger Majken, som kostar 50 kronor. Och så vill hon köpa en lillebror. Och Ester började dagen med att säga att hon vill gå på Tupan (Kupan) och köpa en dockvagn. Dom har drabbats av shopping.

lördag 4 augusti 2012

Joens present

Mitt lilla barn har fyllt 15 år och vi överraskade honom med biljetter till en konsert med Kent. Hans stora idoler. Så ikväll var det dags,  konsert i Sundsvall i spöregn. Jag antar att han tyckte att det var hur bra som helst.

fredag 3 augusti 2012

Sommarens bästa stund

 Jag har köpt nya plastmuggar (se bilden) från Ica och dom välter inte som ikeas. Ett litet vardagstips.



 Flickorna läste och läste, när dom inte klättrade.
Häromkvällen så åkte vi och hämtade min man på jobbet. Halva dagen hade jag packat väskor som skulle med på utflykten, extra kläder, badkläder och maten. Vi åkte till Kont, ett så fint ställe utanför Umeå. Det var absolut inte varmt, men det gjorde inget. De stora barnen klättrade på klipporna och Majken och Ester doppade fötterna och Otis sprang runt, runt. Ved fanns att ta och jag kände plötslig ömhet för Sverige. Tänk ändå fina grillplatser och ved att bara få använda och papperskorgar (lätt att att underskatta, men rätt så fiffigt). Vi grillade pinnbröd och smöret rann och barnen och vi vuxna tyckte att det var supergott och så korv och bröd. Och så stora vågor en helt vanlig vardagkväll i augusti.

onsdag 1 augusti 2012

Inte kunna sova

I vintras fick jag sömnproblem, månader höll det på. Det har blivit bättre, om man nu kan uttala sig om det när jag är ledig. Fast ledig och ledig, det är ju hur mycket jobb som helst att vara ledig i en stor familj. Mat ska lagas i princip heltiden, frukost fixas, maten handlas, tvätten, huset, åka långt med bilen, passa in olika barns grejer med varandra och med oss, picknickarna, badväskan packas och det värsta och det som jag är så sämst på, packa upp picknickväskor, badväskor och andra väskor. 


I natt sov jag dåligt igen, som i vintras, pigg mitt i natten. Jag fick ont i ett finger, det bultade och jag upp och försöka sticka hål och få ut var eller något. Men det gick så klart inte och fingret blev varmt och bultade. Så fick man, eller jag, knäppa tankar om blodförgiftning. Och sen tyckte jag plötsligt det luktade konstigt i hallen däruppe, utanför vårat sovrum, kanske luktar det bränt. Visst funkar väl brandvarnaren? Sen kom också det dåliga samvetet om att jag inte ringt till mina föräldrar på länge. Fast kan inte dom ringa då. Och pappa han har inte ringt på flera år. Men gud han har ju amputerat foten och kommer inte ut och är ledsen. Men ändå varför ringer inte bara dom då? Jag vill ju inte. Jag orkar inte ringa när jag har en stund över. Så där höll jag på mitt i natten. 


Nu sitter jag här och känner mig ledsen och ensam i världen. Längtar efter ett sammanhang, längtar efter att mina barn ska ha ett större sammanhang, flera vuxna att vara nära. Tankar som inte heller leder någon vart. Att min ena tioåring ska ha det lättare med sig själv. Att fundera över vad jag borde ha gjort annorlunda. Det är inte dom här dagarna som är dom bästa.