Inte kunna sova

I vintras fick jag sömnproblem, månader höll det på. Det har blivit bättre, om man nu kan uttala sig om det när jag är ledig. Fast ledig och ledig, det är ju hur mycket jobb som helst att vara ledig i en stor familj. Mat ska lagas i princip heltiden, frukost fixas, maten handlas, tvätten, huset, åka långt med bilen, passa in olika barns grejer med varandra och med oss, picknickarna, badväskan packas och det värsta och det som jag är så sämst på, packa upp picknickväskor, badväskor och andra väskor. 


I natt sov jag dåligt igen, som i vintras, pigg mitt i natten. Jag fick ont i ett finger, det bultade och jag upp och försöka sticka hål och få ut var eller något. Men det gick så klart inte och fingret blev varmt och bultade. Så fick man, eller jag, knäppa tankar om blodförgiftning. Och sen tyckte jag plötsligt det luktade konstigt i hallen däruppe, utanför vårat sovrum, kanske luktar det bränt. Visst funkar väl brandvarnaren? Sen kom också det dåliga samvetet om att jag inte ringt till mina föräldrar på länge. Fast kan inte dom ringa då. Och pappa han har inte ringt på flera år. Men gud han har ju amputerat foten och kommer inte ut och är ledsen. Men ändå varför ringer inte bara dom då? Jag vill ju inte. Jag orkar inte ringa när jag har en stund över. Så där höll jag på mitt i natten. 


Nu sitter jag här och känner mig ledsen och ensam i världen. Längtar efter ett sammanhang, längtar efter att mina barn ska ha ett större sammanhang, flera vuxna att vara nära. Tankar som inte heller leder någon vart. Att min ena tioåring ska ha det lättare med sig själv. Att fundera över vad jag borde ha gjort annorlunda. Det är inte dom här dagarna som är dom bästa.