Tur att vi har en stor vagn. Majken, Majken, Otis, Ester
Vi hittar inte fåren och måste fråga om vägen. Vi får en utförlig förklaring. Jag som har varit där så många gånger och hade nog klarat mig på en lite kortare.
Jag och mina åderbråck. Ernst såg dom idag. Mamma vad har du där? Det ser ju hemskt ut. Precis så tyckte jag om mina fastrars ben när jag var liten så jag förstår honom. Jag har tänkt köpa stödstrumpor i 10 år, men det blir bara inte av. Så typiskt mig.
Jo här där vi bor har vi getter, hönor, kossor och lite andra djur bara en bit upp i skogen under somrarna. Häromdagen var vi där och tittade på djuren, åt glass och rastade Otis. men vi fick inte vara ifred för alla ville titta på Otis och prata om honom. Men så gullig, oj så gullig, så söööt. Och det är han, men ibland vill man bara vara lite ifred, efter en stund i alla fall. Fast samtidigt så var ju alla snälla, inte irriterade alls. Fast jag tycker ju att barnen är precis lika gulliga, fast det sa jag inte.
2 kommentarer:
åh Maria, alla dina bloggar läser jag, och alla får mig att känna. Oftast ler jag också. :-) Kram!! /Pia
Tack snälla för dina ord. Vad glad jag blir. Kram
Skicka en kommentar