söndag 31 mars 2013

En god morgon

Jag har sovit sedan halv nio igårkväll. Kan nog kalla mig utvilad. Jag bestämde mig för att att få somna för natten när jag la fyraåringarna. Jag hade en gråtklump i magen igår för att dom blivit så stora. Jag vill ha småbarn och stora barn. När jag inser hur svårt det kan vara med stora vill jag ännu mindre att åren ska gå för fort. Jag kände mig vemodig, men glad. Allt Majken gjorde igår avslutade hon med att säga att hon är fyra år. Hon är fyra år så därför kunde hon äta med kniv och gaffel, ta på sig galonisarna o.s.v. Sen påskäggen då. Det blev en bra avslutning på dagen. Ester, som älskar godis, åt upp hela och Majken åt kanske fem stycken och la på locket igen. Tårtan på dagen, en princesstårta, gillade båda och chokladbollarna. Dom fick springcyklar i present, något som jag aldrig hade sett förrän för några år sedan. Majken och Ester såg grannflickans cykel förra sommaren och tyckte att den var så fin. Nu har dom varsin röd Kettel-springcykel. Hela dagen cyklade dom runt i huset.

Det här med bloggar. Jag följde ju en blogg i flera år som jag verkligen älskade och den är borta nu. Sen så hittade jag en blogg för några månader sen som jag gillade mycket, men också den är borta nu. Och jag blir faktiskt lite ledsen. Och själv känner jag mig helt ensam i mitt bloggande. Fast jag vet att några läser här, så förlåt till er om jag gnäller. Men känslan i mitt jobbliv har kanske smittat, men det är faktiskt så att jag har den känslan just nu i nästan alla sammanhang. Och facebook skulle jag nog vilja lämna också. Jag tänker att det kanske inte är bra för mig. Funderar för mycket över saker och ting. Men så är det där med mina barndomsvänner, vi lyckades ju få till en 40-årsträff tack vare facebook. Jag tänker endel på att vi lever så isolerat, jag och min familj. Som en kollega som undrade över vilka som skulle komma när fyraåringarna fyller år och jag fick svara ingen. Till dom kom släkt hela dagen när deras pojke fyllde år. Olika ser livet ut. Men ett litet kalas ska vi ha längre fram, efter påsklovet.

För första gången, eller på länge iallafall, har jag tänkt att jag kanske ska sluta skriva. Men jag får påminna mig om att jag gör det för att minnas bättre. Nu ska jag fortsätta med kaffet och njuta av två lediga dagar till tillsammans.

lördag 30 mars 2013

fredag 29 mars 2013

Starka känslor

När dom minsta ska bli fyra år så väcks det många känslor. Båda två sitter i storebrors famn. Dom tittar på Bolibompa och ser ett program om barn som förlorat sitt djur. Ledsamt säger en av dom och båda har tårar i ögonen. Jag älskar dig säger dom och i nästa stund räcker Majken ut tungan för hon är sur. Dom tänker, känner och är så mycket. Dom kom som två varma mystroll till vår familj. Ingen var svartsjuk, alla var så himla lyckliga. Fortfarande tror jag att dom varje dag gör alla oss lite lyckligare. Familjen blev mer hel när dom kom. Så känner jag det. Nu ska vi snart äta middag, baka tårta och städa. Vi får ägna ganska mycket av den här helgen till städ för vi känner att det kaos vi har nu skapar kaos också inom oss.

onsdag 27 mars 2013

Bra och dåligt

Många steg idag. Sprungit, gått, dansat. Sen har en tonåring hatat mig. Och jag bara kände hur himla svårt det är att vara förälder, bra förälder. Jag vill säga rätt, göra rätt men det är svårt. Men sen fick jag göra kvällsfika åt henne och då blev det lite bättre inom mig.

Idag en annan dag

Igår var ingen bra dag på så många sätt. Kanske denna dag blir bättre. Jag ska göra mitt bästa. Mina älsklingar fick gå på dagis några timmar idag för dom skulle ha påskfirande där. Världens finaste påskkycklingar.





tisdag 26 mars 2013

Jobbigt

Jag har haft så extremt jobbigt på jobbet. Jag hjälpte barn i 4 timmar utan paus. Jag fick stresshuvudvärk och den sitter i än. Jag kände också hur gråten satt i halsen som en klump på jobbet. I helgen fick jag ett tryck över bröstet som jag har fått förut när jag blivit stressad. Jag vill bara gråta nu. Jag skulle kunna rada upp en hel rad med jobbiga saker just nu, men orkar inte.

måndag 25 mars 2013

Pyssellåda

Ny duk och pyssellåda. Dom är typ ivriga att sätta igång, eller det har dom redan gjort. Joen har kräkts och Ernst och Signe har dragit ut varsin tand. Veckan har helt enkelt rivstartat och solen. Tack solen. Jag tog på mig gummistövlar, mina favoritskor!



lördag 23 mars 2013

Upp och ner

Den här dagen har pendlat fram och tillbaka. Men på det stora hela bra. Vi har ätit stora, grymt stora glassar på kafe. Sen gick tre barn till stan tillsammans och dom var sams hela tiden! Jag och småflickorna handlade lördagsgodis till kvällen och for hem. Stora sonen var på fotbollsmatch. Sen skulle jag laga tre maträtter och gå iväg på 40-årsmiddag. En skulle jag ha med mig. Barnen skulle vara barnvakt till Majken och Ester för middagen var bara på gatan nedanför. Jag kom i väg tillslut. Men innan jag gick gjorde Ester en volt i köket för hon snavade på en pall och slog sig i pannan. Det blev ett litet sår, men ändå brett, om ni förstår vad jag menar. Hon grät länge, men vi plåstrade om och det blev bra. Sen blev en sur för att maten var sen. Jag tänkte för en stund att jag inte skulle komma iväg. Men den äldste tyckte jag skulle stanna länge och umgås med mina kompisar. Han tycker att jag gör det för sällan. Gullungen.

Väl där fick jag vin i handen och så god mat. Alla gästerna tog med något och märkligt nog passade det så bra ihop. Sen ringde Signe och var lite ledsen för det hade blivit en konflikt hemma så då gick jag hem. Då hade en dotter gått ut med hunden och varit sur. Hon svarade inte i telefon så jag blev orolig och cyklade för att leta. Som tur var stötte vi ihop direkt.

Nu har vi ätit lördagsgodis, släckt lamporna och tittat på Selfridges. Samtidigt, nästan, har kylskåpsdörren fallit ner, en sillburk gått sönder och lilla hunden varit rätt så jobbig. Så på det stora hela blandad dag.

Stegräknartävling

Idag har jag redan fått ihop mitt mål jag har för varje dag och lite till. Jag vill gå minst 10000 steg per dag. Endel i tävlingen går fruktansvärda mängder, 25000 steg per dag, men jag får tävla mot mig själv och jag inser att det inte är enkelt att få ihop 10000 steg per dag. Två av 6 dagar hittills har jag misslyckats. Det är lite kul, eller inte så kul kanske, att inse hur få steg det blir dom dagarna jag inte går en promenad. Många promenader får jag ju gratis nu när jag går eller cyklar till jobbet och går från dagis eller cyklar och går ut med hunden, men dom dagarna jag inte gör det blir det så få steg.

fredag 22 mars 2013

Dagens böcker

Dom här läste jag på dagens sagostund.

Otis tröstar handlar om en liten pojke som tröstar alla som är ledsna; farmor, mamma, pappa, Stina, farmor. Fin som bara den.

Orättvist har samma författare och handlar om Lillskrot och Storskrot. Lillskrot får göra så mycket som inte Storskrot får. Orättvist. Men Storskrot får göra en massa som inte Lillskrot får. Orättvist. Så fina bilder.

Lilla H står på tå. En spännande bok om en flicka som försöker ta sig upp på den höga hyllan där godisskålen står. Hon använder pall, stol, böcker, högklackade skor för att ta sig upp. En förälders mardröm.

Så Sanders sandaler. Om Sander som får nya sandaler med flames. Han har på dom t.o.m i sängen, men så är det snö ute när han vaknar. Han får inte ta sandalerna på sig. Men han tar med dom i en kartong och visar dom för alla på dagis. Sen leker dom vår på dagis hela dagen. Rolig och så får man vårpirr.







Fredagsmiddag

Ja vi åt tacos och det gladde många av oss. Jättemätta tror jag alla är. Idag har jag varit så vilsen.
Jag har berättat saga på ett ställe där jag inte brukar jobba och sen har jag jobbat på ett ställe där jag är ca 5 timmar i veckan. Jag trivs nog, men samtidigt tar detta så mycket energi.

Vem är jag? Tycker ni om mig? Dom där jobbiga frågorna. Dom där mänskliga frågorna. Eller är det bara jag? Jag har sovit dåligt två nätter så då är det liksom kört med självkänslan. Det är så mycket nya relationer när man byter jobb och jag orkar inte riktigt. Vissa dagar orkar jag, andra inte. Idag orkade jag inte. Och jag vill känna att andra är som jag, att vi passar ihop. Med det är också barnsliga tankar. Var vuxen nu, säger jag till mig själv. Något jag aldrig har varit och aldrig kommer att bli är käck. Ja just käck och så där spontan. Jag blir nervös av det och lite irriterad, men mest för att jag inte vet hur man är det. Det har jag tänkt lite på under sista tiden. Nu ska jag vända och se ljuset. Tänka lite mer positivt. Jag klarar det och jag är inte kanske som alla andra, men jag duger. Nu låter allt det här så barnsligt i skrift, men så barnslig är jag och det måste väl också vara okej.

Imorgon ska min man bort igen och på söndag ska jag jobba. Lite tråkig helg igen.





Dom blir trötta igen när dom är ungefär

14 eller 15. Nu har han sovit ett tag efter skolan.

torsdag 21 mars 2013

Inget att säga

En helt vanlig dag. Vakna, äta, cykla, jobba, hem igen på hundpromenad, äta, cykla till jobbet, jobba, cykla hem. Min man har hämtat barn och wokat kyckling och grönsaker. Jag älskar wokat, helst starkt.

Nu har vi tittat på Bolibompa och Fixa rummet. Så fint rum blev det. Min 11-åring vill göra om sitt rum, kanske byta rum och då får Majken och Ester ett eget rum på övervåningen och Ella får flytta ner. Fast sova hos oss får småflickorna fortsätta göra länge, om dom vill. Det vill jag iallafall. Ester vaknar alltid en sekund efter det att jag vaknar, hand i hand går vi ner för trappan. Vi vill vara nära.

Imorgon ska jag berätta sagor för småbarn. Det ser jag framemot. Och sen längtar jag efter helgen.

onsdag 20 mars 2013

Präktig

Tycker att jag låter präktig och kanske inte helt sanningsenlig när jag skriver om min mat. Men det är träning att våga låta präktig och att stå för det. Det är nog inte min starka sida. Men iallafall så vill jag ändå säga att vi verkligen äter sånt där lättfixat också. Blodpudding äter vi ganska ofta, färdiggjorda hamburgare är en sån där förekommande snabbrätt hos oss, falukorv på olika sätt, tacos med färdiggjorda kryddor och såser och allt ni vet och våffelmix. Och fler rätter som jag inte kommer på just nu. Jag köper däremot inte Risgrynsgröt på tub för det tycker jag är läskigt sött. Jag skulle aldrig kunna köpa en färdig påse med potatisgratäng för jag tycker det ser äckligt ut. Men det kan ju vara hur gott som helst. Jag köper sällan färdiggjorda köttbullar och gör jag det så måste det vara frysta för dom där kända ni vet som börjar på mamma luktar så himla illa.

Vi hade bara våffelmix när jag var barn. Jag trodde det var så man gjorde våfflor. Mina kompisar tyckte att det var konstigt när jag berättade. Undrar hur det skulle vara idag? Vad är vanligast hemmagjorda eller köpta? Vi hade sällan köpebröd hemma för pappa bakade frallor varje lördag eller varannan, minns inte riktigt. Var det köpebröd så var det finsk potatislimpa eftersom jag är uppvuxen vid finska gränsen eller ett fullkornsbröd som jag inte tror finns längre. Fatta vad otroligt gott jag tyckte det var om jag någongång fick sirapslimpa, som när man gjorde utflykter med skolan.

Nu har jag helt snöat in på det här med mat. Nästa ämne som jag kan avhandla är ju städning. Där kommer jag inte låta det minsta präktig. Jag kunde inte städa eller laga mat när jag flyttade hemifrån. När pappa ville att jag skulle dammsuga så sa jag att han bara frågade mig för att jag var tjej, han kunde väl fråga min brorsa istället. Det blev väl så att han gjorde det själv. Jag var en rätt jobbig tonåring. Stackars mina föräldrar. Tyvärr har jag inte mycket att säga om det här med städning, men alla tips för ett mer organiserat hem mottages och kanske ett renare också.

Vad köper ni för snabbmat och vad köper ni inte?

En arbetshäst

Att vakna, göra sig i ordning, tanka bilen, gå på badhuset, åka till Willys, plocka in varorna i bilen, åka hem, gå ut med hund och tvillingvagn, bära in alla varor, fixa mellis till Majken och Ester gör mig helt slut. Jag undrar hur det är tänkt? Ja tanken är inte att man ska ha en stor familj eller också är tanken att vi båda skulle jobba mindre. Nu jobbar jag halvtid och min man nästan heltid. Då kommer vi ju till det där med hur mycket vi tjänar. Stor skillnad. Sen vill jag vara hemma mer och det är verkligen så. Min man är en så fin pappa, kunde inte ha valt en bättre. Han är varm, rolig, tålmodig, klok och ställer upp och skjutsar barnen hit och dit. Jag är nöjd med det. Men jag är bara nöjd om jag får jobba lite och vara hemma mycket. Om jag skulle behöva jobba mer skulle jag bli så frustrerad och ännu mer slut.

Jag vet inte om vi lever jämställt, men känslan jag har är att vi gör det förutom vissa detaljer som min mans kör som jag tycker tar för stor del av vår gemensamma tid. Men okej tänker jag. Det funkar oftast att han går på den. Men jag tycker inte att det är roligt att endel av hans semester går till en körresa. Där får jag anstränga mig till det yttersta för att tycka att han är värd det, särskilt som vi kanske bara kommer att få två gemensamma semesterveckor i sommar.

Jag vet inte var jag vill komma. Kanske dit att barn tar tid, mycket tid, handla tar tid, laga mat tar tid, tvätta tar tid, barnens aktiviteter tar tid. Det är inte konstigt att jag inte känner att jag jobbar lite när jag jobbar halvtid. Jag tycker att jag jobbar mycket! Men jag tror omgivningen kanske inte håller med. Eller omgivningen kanske jag inte ska säga som ett samlande begrepp. Några tycker det och några tycker att det är ett under att jag ens hinner jobba. Men det finns så många föreställningar om hur det ska vara. Halvtidsjobb ingår inte i en sån föreställning 2013.

Idag handlade jag för 2000 kronor utan någon lista. Det mesta vet jag, men sen glömmer jag såklart endel. Sen slinker det ner tulpaner och barnböcker på halva bokreapriset, sånt där bröd som småflickorna kräver, Bullens pilsnerkorv och lite annat som jag kanske inte tänkt. Eller småflickornas bröd hade jag ju tänkt att köpa. Ibland försöker vi att inte köpa det och bara erbjuda dom hembakt. Det går sådär. Och så finns det ju inte alltid hembakt här hemma.

Vi blev så trötta efter badet så vi hoppar över deras dans. Dom har en aktivitet i veckan och det är dansen, men jag hade alldeles glömt bort den när vi planerade för att gå på badhuset. Att gå på badhuset räcker tycker både dom och jag.

tisdag 19 mars 2013

Det här med mat

För mig är det så viktigt med mat. Jag vill att vi ska äta bra och varierad mat. Jag blir så glad när mina barn tycker om maten. När alla tycker att den vegetariska lasagnen jag gjorde igår var jättegod eller fiskpinnarna panerade med olika grejs, några med cornflakes, några med ströbröd och några med sesamfrön som vi åt idag var mums.

Jag tänker att jag är gammaldags som tycker det här är så viktigt. Och samtidigt så tänker jag att den här tiden har krympt till sånt här och annat husligt och till barnen. Jag mår inte bra av det. Jag har svårt att köpa den här samhällsbilden helt och fullt. Jag inser det mer och mer. Så är det.

En liten reflektion så här mitt i veckan. Nu är jag ledig i morgon. Vi ska gå på badhuset, två stycken här hemma är rejält glada över det.

söndag 17 mars 2013

Somnat igen

Vilken bra dag förutom att jag somnade vid filmen igen. Vi såg High fidelity, fyra av oss eller 6 från början, men sen skulle två gå och lägga sig så då blev vi fyra. Vilken bra film. Vår äldste gillade så mycket. Jag har sett den förr och gillar mycket och det gjorde jag idag med fast jag säkert sov en halvtimme av filmen.

Till middag åt vi räkor med hembakt bröd och hemmagjord aioli och sen potatisgratäng med god sallad till. Av det som var kvar av äggen gjorde vi maränger och vi gjorde också kladdkaka med grädde och hallon. Alla njöt.

Skurat

Någonstans måste man börja. Jag har skurat köksgolvet och dammsugit. Vill ha fint nu. Min man har varit borta sen i fredags, men har kommit hem nu. Signe har sovit med mig, Majken och Ester. Det har varit så mysigt. Jag har tvättat och lagat mat hela helgen förutom lite hundpromenader och idag lite träning. Jag somnar på soffan varje kväll vid niotiden. Så frustrerande. Jag vill så gärna orka se någon film med barnen, men jag är så trött vi niotiden att det är helt kört. Vet inte hur jag ska kunna hålla mig vaken längre.

lördag 16 mars 2013

Frågestund

Har fått lite frågor från Maria som har den fina bloggen Jag blommor och en webshop där hon säljer fina saker hon gjort.

1. Hur gammal är du och hur gammal känner du dig?
Jag är 40 år och känner mig som högst 27 på ett sätt och på ett annat som en äldre kvinna än vad jag är. 27 för att jag fortfarande är osäker. Så där så jag har svårt att säga vad jag vill och stå för vad jag tycker och tänker. Ofta vet jag nog inte ens vad jag tycker. Å ena sidan å andra sidan är det mycket för mig. Jag tänker att jag ser ung ut fortfarande och det gör jag väl inte heller. Sen känner jag mig gammal på många sätt. Baka, laga mat, köpa bra råvaror, går aldrig på fest, lyssnar sällan på musik, läser kokböcker, har omoderna kläder. Typ så är det för mig.

2. Vilka fem saker måste alltid finnas i din kyl?
Oj vad svårt. Men jag tror fetaost, morötter, yoghurt, bregott och ekologisk grönsaksbuljong alltid finns i min kyl

3. Om du bara fick äta en maträtt och en dryck resten av ditt liv (samma varje dag), vilken skulle det vara?
Vatten och lax och potatis med dillsås

4. Har du, eller har haft, något smeknamn?
Nej det var hundra år sedan. Det blir ett klart nej.

5. Hur kommer det sig att du bosatt dig där du bor just nu? Födsel, slumpen, ohejdad vana eller annat?
Jag tänkte tidigt att till Umeå ska jag flytta. Min kompis när jag var liten,yngre än sju, flyttade till Umeå. Jag sörjde det och samtidigt tänkte jag på någon ickemedveten nivå att där ska jag nog bo. Jag läste här och ville till varje pris stanna kvar. Nu kan jag tänka, men varför provade vi inget annat? Lite mer sommar och vår och mindre vinter kan ju vara bra. Men nu bor vi här och vågar nog aldrig flytta härifrån.

onsdag 13 mars 2013

Tänka på vad man säger

Idag formulerade min man orden, våra sista barn om Majken och Ester. Och jag bara nej, nej inte dom orden. Fast jag sa inget förrän sen. Och han bara, men alla föräldrar jag träffar på jobbet är födda på 80-talet och 90-talet. Vi är alltså supergamla, enligt min man, eller för gamla. Ja inte var det här väl så intressant för någon. Men för mig och bloggen är ju min. Så jag fortsätter älta samma, samma kanske ni tycker. Sån är jag nog som person. Hakar upp mig lite, eller mycket.

Den här dagen har varit lite annorlunda. Och så ringde min mamma och vi hade ett alldeles vanligt samtal och det var skönt. Ingen kris idag.

måndag 11 mars 2013

Hängaren

Vår 14-åring gjorde den här hängaren i slöjden. Nu har den hittat en plats i vårt kök. Jag tycker att den är så fin. Igår var vi på museet och vi pysslade i en atelje förutom 14-åringen som var borta länge. Vi hittade henne i en av utställningssalarna där hon studerade konsten noga. Det var lite rörande att se.

söndag 10 mars 2013

Tumavtryck

Solen skiner, barnen pysslar och vi plockar. Jag försöker också slänga. Fina vännerna igår pratade om att flytta till lägenhet. Och jag bara inombords, nej nu är barnen stora och flyttar hemifrån och vi ska bara vara vuxna. Varför tänker jag så om mitt eget liv när andra pratar om nytt boende. Varför kan jag inte bara lyssna? Varför måste jag blanda in mig själv i allt. Jag har skitjobbigt (fult ord, jag vet), men det är faktiskt sant, skitjobbigt med att åren går och alla barn blir stora och jag blir gammal. Man ska inte ha det, jag vet. Men jag har det. Och jag minns så väl hur dåligt min egen mamma mådde när vi flyttade hemifrån och det blev tomt.







Kort natt

Vi var bortbjudna igår. Dagen tillsammans i familjen igår var en ren katastrof. Så mycket bråk. Blir alldeles dyster när det blir såna dagar. Känner mig som en så misslyckad mamma. Men vi tog oss iväg på middag och hade det så mysigt. Det var nog bra att komma iväg. Vi hade arga barn igår och vi vuxna var inte så mycket bättre. Men som sagt kvällen blev trevlig.

Men sen skulle vår son komma hem med bussen från en fotbollsmatch i Stockholm klockan tre på natten. Jag är snorig och ville inte dricka vin så min man drack lite så han kunde inte köra och hämta sonen. Så då låg jag och väntade på att det skulle bli dags att åka och hämta honom. Inte kunde jag sova när jag visste att jag ska kliva upp mitt i natten. Jag åkte iväg och frös, sådär som man fryser när man är jättetrött. Men det kändes bra att få hem honom. Sen har jag ju min söndagspromenad som går av stapeln klockan åtta varje söndag. Då måste jag gå upp sju och dricka kaffe. Jag tänkte att jag måste ju ställa in den där promenaden, men sen när jag klev upp vid sju så kändes det helt okej med en promenad.

Så nu sitter jag är snorig, trött och nypromenerad.

lördag 9 mars 2013

Veckans boktips

Den här boken, ungdomsboken, fullkomligt slukade mig. Jag lånade den på bibblan och sen köpte jag den i pocket till min dotter när hon fyllde 14 år. Nu har hon läst och tyckte så mycket om. Passar alla åldrar från tonår och uppåt. Om kärlek, om saknad, om död, om syskon, om relationer, om förälskelse, om sorg. Så poetiskt skriven.

fredag 8 mars 2013

Hemma

Mitt inlägg om resan till fjällen kom in samma dag vi kom hem. Internet funkade inte bra i fjällen, men det gjorde inget. Jag är riktigt snorig och det har jag inte varit på säkert ett år. Jag snyter mig hela tiden. Det är mycket jag skulle vilja skriva, men just nu är jag för trött. Fredagstrött efter att ha jobbat dagen efter vi kom hem från fjällen. Min man har varit hemma idag så jag jobbade ikapp lite minustid jag har samlat på mig.

Min son är nu i Stockholm och spelar fotboll, häromveckan var han i Göteborg. Stora barn på vift, en förberedelse för vad som komma skall.

torsdag 7 mars 2013

Många mil i bil

Helt kaos när vi ska iväg.Inga packlistor, maten inte lagad, brödet inte bakat, huset inte städat. Och jag och Joen skulle på teater igårkväll och min man var tvungen att jobba för att hinna ikapp. Jösses, men nu är vi på väg till fjällen.Resan hittills har gått bra. Majken och Ester har suttit helt lugnt hela vägen. Jag köpte en karraask åt dom i Dorotea för dom är bara så gulliga och snälla. Dom andra har också varit lugna och vi har skrattat rätt så mycket. Det blir lite komiskt med den här stora familjen i en bil. Benen får inte plats och det är saker överallt. Och min man är så sjukt positiv som man kan skratta. Men tänk att vi hann allt, säger han. Och jag tänker att det nog är som vanligt att en och annan viktig sak är kvar hemma.

lördag 2 mars 2013

Hälsade på

Igår hälsade jag på mitt gamla jobb. Två gånger höll jag på att sladda av vägen för det var så halt. Just det, köra bil varje, varje dag, hur kul är det? Bra att bli påmind. Sen på jobbet var det som att komma hem. Vi skrattade och pratade. Och jag bara inombords, men hur kunde du sluta här din dumskalle? Men sen på väg till nya jobbet där jag var på eftermiddagen var jag glad. Jag hade tankat en massa på gamla stället och kände att jag fixar det här. Idag känner jag mig mer tveksam. Mitt älskade gamla jobb där jag berättade sagor.

Men livet måste innehålla många saker för att man ska må bra. Jag måste röra på mig och det gör jag nu. Jag måste inse att jag har gått vidare.

Allt det här fina fick jag, förutom dottern då, som jag, eller vi, fixat själva. Och min chef sa fina saker om att jag hade varit den som lagt grund för det arbetet dom gjorde nu med barnen. Jag. Fint att höra. Stolt.