En god morgon

Jag har sovit sedan halv nio igårkväll. Kan nog kalla mig utvilad. Jag bestämde mig för att att få somna för natten när jag la fyraåringarna. Jag hade en gråtklump i magen igår för att dom blivit så stora. Jag vill ha småbarn och stora barn. När jag inser hur svårt det kan vara med stora vill jag ännu mindre att åren ska gå för fort. Jag kände mig vemodig, men glad. Allt Majken gjorde igår avslutade hon med att säga att hon är fyra år. Hon är fyra år så därför kunde hon äta med kniv och gaffel, ta på sig galonisarna o.s.v. Sen påskäggen då. Det blev en bra avslutning på dagen. Ester, som älskar godis, åt upp hela och Majken åt kanske fem stycken och la på locket igen. Tårtan på dagen, en princesstårta, gillade båda och chokladbollarna. Dom fick springcyklar i present, något som jag aldrig hade sett förrän för några år sedan. Majken och Ester såg grannflickans cykel förra sommaren och tyckte att den var så fin. Nu har dom varsin röd Kettel-springcykel. Hela dagen cyklade dom runt i huset.

Det här med bloggar. Jag följde ju en blogg i flera år som jag verkligen älskade och den är borta nu. Sen så hittade jag en blogg för några månader sen som jag gillade mycket, men också den är borta nu. Och jag blir faktiskt lite ledsen. Och själv känner jag mig helt ensam i mitt bloggande. Fast jag vet att några läser här, så förlåt till er om jag gnäller. Men känslan i mitt jobbliv har kanske smittat, men det är faktiskt så att jag har den känslan just nu i nästan alla sammanhang. Och facebook skulle jag nog vilja lämna också. Jag tänker att det kanske inte är bra för mig. Funderar för mycket över saker och ting. Men så är det där med mina barndomsvänner, vi lyckades ju få till en 40-årsträff tack vare facebook. Jag tänker endel på att vi lever så isolerat, jag och min familj. Som en kollega som undrade över vilka som skulle komma när fyraåringarna fyller år och jag fick svara ingen. Till dom kom släkt hela dagen när deras pojke fyllde år. Olika ser livet ut. Men ett litet kalas ska vi ha längre fram, efter påsklovet.

För första gången, eller på länge iallafall, har jag tänkt att jag kanske ska sluta skriva. Men jag får påminna mig om att jag gör det för att minnas bättre. Nu ska jag fortsätta med kaffet och njuta av två lediga dagar till tillsammans.