Tumavtryck

Solen skiner, barnen pysslar och vi plockar. Jag försöker också slänga. Fina vännerna igår pratade om att flytta till lägenhet. Och jag bara inombords, nej nu är barnen stora och flyttar hemifrån och vi ska bara vara vuxna. Varför tänker jag så om mitt eget liv när andra pratar om nytt boende. Varför kan jag inte bara lyssna? Varför måste jag blanda in mig själv i allt. Jag har skitjobbigt (fult ord, jag vet), men det är faktiskt sant, skitjobbigt med att åren går och alla barn blir stora och jag blir gammal. Man ska inte ha det, jag vet. Men jag har det. Och jag minns så väl hur dåligt min egen mamma mådde när vi flyttade hemifrån och det blev tomt.