torsdag 27 oktober 2011

Musikskolan


















Varje måndag är det fiol på musikskolan. Och varje måndag är det fika före fiolen på musikskolan. Billigt fika, billigast i stan. Kanske inte precis hembakt, men jag tycker ändå att det är vardagsmys. Det är ganska stressigt för oss att komma i tid för Majken och Ester sover egentligen när vi ska dit, men väl där så går det bra. Och nu vill dom ju inte sova så nu blir det ingen stress alls. Så sitter vi där och tittar på gymnasieelever som går där på skolan. Jag tänker på att snart går min äldste på gymnasiet. Han som var ungefär 9 år alldeles nyss.




Imorgon flyger jag och Ernst till Stockholm. Mormor och morfar längtar så efter honom. Kalops har han önskat och det blir det. Tintinfilm har han önskat och det blir det. Själv ska jag bo två nätter på hotell. Ensam på ett hotellrum. Väldigt konstigt. Jag ser fram emot att promenera så där utan mål eller mening, bara gå.

Vardagsutflykt











Vi gick ut och promenerade idag till dammen som ligger vid skolan. Det tyckte Majken och Ester var väldigt spännande. Ville titta länge på änderna. Helst klappa, tror jag Ester ville. Sen skulle dom sova var det tänkt, men dom vill inte längre när vi är lediga. Det blir en lång eftermiddag för dom blir ganska griniga. I måndags gick det inte heller. Nu har storasyster kommit hem med kompis så då blir det kul en stund igen.


Dagens kuligaste är att Signe fått ett fönster i sitt rum. Ett litet, litet fönster men ändå ett fönster. Rummet blev ett helt annat nu och snart ska snickaren inreda ett rum i källaren också där storebror ska bo. Hoppas det blir mysigt annars vill jag inte ha honom där.

söndag 23 oktober 2011

Bandy och bandy

Ester som tagit av sig både mössan och jackan.


På isen


På bandyträningen på läktarplats


Ernst har börjat spela bandy, eller det är egentligen andra säsongen. Vilken fin sport om man jämför med en del andra. Fast oj så kallt på läktaren. Majken och Ester käkar frukt och klär av sig kläderna när vi väntar.


Sen har vi varit på innebandymatch också. Om man jämför, en inte lika fin sport. Det låter jättehögt från planen, klubborna viner, golvet gnisslar av alla gympaskor och så ser jag ingenting. Bra Ernst, ropade dom en gång och då vände sig en pappa mot mig och frågade om jag såg vad som hände. Jag fick helt ärligt svara nej. Ser ingenting. Jo Ernst gjorde en fin vändning. Jasså en sån. Jag kan verkligen inget om innebandy. Men Ernst har en så fin tränare. En som inte skriker någonting och som klappar dom på huvudet när dom varit inne på plan så då gör det väl inte så mycket att jag inte tycker att det är en mysig sport.

Min nya kokbok

har jag läst hela helgen. Och lagat Kikärtssoppa och bakat plommon- och äppelkaka. Nu behöver jag verkligen inte flera kokböcker så det så. Kom ihåg det nu, säger jag till mig själv. Fast när man jobbar på bibliotek och ser vilka som ska komma så är det så svårt att låta bli. Och låna kokböcker kan man ju, men dom blir så kladdiga när jag lagar mat så då måste jag köpa dom ändå.

När jag har träffat 6-åringarna på bibblan och berättat om biblioteket har alla fått säga något dom gillar och jag också. När jag har tänkt riktigt länge blir svaret kokböcker. Vad är det med kokböcker? Jag tänker att dom får en att tro att man har gott om tid, att man har tid att skiva rödbetorna supertunt, eller riva citronskalet lagom, eller att låta grytan koka i flera timmar. Och att man har tid att både baka och laga mat, ta hand om sig själv, sina barn och om livet.

fredag 21 oktober 2011

Protest

Jag tror jag har börjat fredagsprotestera. Jag gör inga tacos, kyckling och klyftpotatis och annat fredagsaktigt längre, tror jag. Förra veckan åt vi korvsallad (det kan jag knappt skriva för det låter lite äckligt), veckan innan varma mackor och nu blomkålsmos med lite kött i någon sås som jag gjorde klart i ugnen. Moset hade jag gjort redan igår för blomkålen höll på att bli gammal. Och jag kände efter det att jag läste Karins blogg att nu får jag skärpa mig. Inte kasta mera mat! Så innan jag skulle promenera och äta lunch igår så tvärgjorde jag moset. Så åt vi det idag och jag var lite orolig att ingen skulle tycka om, men alla åt. Så nu kan jag fortsättta göra mina fredagsmiddagar.

Jag slutar inte så tidigt på fredagar som jag alltid har gjort. Jag jobbar till kvart över tre och innan jag hämtat flickorna och kommit hem så är klockan över fyra. Så maten ska gå snabbt. Sen har vi också gått på badet några fredagkvällar och haft med oss mat. Jätte skönt. Ingen är där, nästan, och man hamnar inte framför TV:n.

Sen skulle jag kunna berätta om min katastrofkväll igår men jag orkar inte riktigt. Eller, förresten, disken på dagis tog flera timmar. Majken och Ester hade inte sovit på dan, eller Majken hade sovit en kvart, så dom var trötta, skrek och skrek, ville vara med mig. Storbarnen var med och försökte vakta dom, läsa för dom, leka med dom. Men ingenting hjälpte .Och så i det där köket ska inga barn vara, EU-regler. Det tyckte Majken och Ester var en urdum, helknäpp regel. Samtidigt i Stockholm: Bengt sitter på ett hotellrum och har dåligt samvete, riktigt dåligt samvete.

Så nu har han köpt en jättefin kokbok från Saltåkvarn. Han är förlåten.

torsdag 20 oktober 2011

Lunchat och ätit okänt bär

Nu har vi lunchat och promenerat hem via stan. Allt var trevligt förutom dom sista 20 minutrarna. Två stycken trötta tvååringar som inte vill sitta i vagnen, vill gå själv, kliva rätt ut på gatan, äta konstigt bär på vägen hem. Vad var det för bär? Borde jag göra något, typ ringa giftcentralen. Fast Ester är pigg i baddräkt nu. Här kastas kläder av lika fort som jag blinkar.

Sen ringer dom från dagis och vi har jour och det betyder just idag att vi måste diska. Och just idag är Bengt i Stockholm på kurs. Det här hänt förr. Då diskade jag klibbris halva natten med fyra trötta barn.

Men alltså som sagt annars har dan varit finfin.

Jag har en dålig sida, eller flera förstås, men en dålig som jag inte alls gillar själv. Jag kan bli så irriterad när barnen ska vara med kompisar mycket, vara borta, inte passa tider, inte komma hem när dom ska. Särskilt när det gäller ett av mina barn. Kanske för att hon så sällan har passat tider eller ringt var hon är. Jag vet inte hur många gånger jag letat henne. Men ändå jag måste skärpa mig. Vad är det där jag håller på med? Jag vill ha dom här. Mer. Tror kanske att det är det.

onsdag 19 oktober 2011

Semla

Nu har vi ätit semlor. Jag älskar semlor. Kärleken har vuxit mer och mer ju fler år jag blivit.Och nu är jag ju nästan 40 och tycker jätte mycket om semlor. Hemma gjorde mamma semlor med varm mjölk till och skivade mandelmassan. Sen träffade jag Bengt som gojsade ihop mandelmassan med grädde och inkråmet och ingen varm mjölk. Och nu älskar jag semlor. Igår kände jag på morgonen att vad gott det skulle vara med en semla. Jag var förkyld och hade sovit dåligt, riktigt dåligt och allt jag ville ha var en semla. Sen säger Bengt efter middagen igår att han är sugen på starkt kaffe och en semla. Är det någon slags tankeöverföring?

Kan jag nu tankeöverföra andra saker också, sånt som han gärna glömmer. Till exempel att det är utvecklingssamtal på torsdag och vi borde ändra tid för då är han bortrest och jag hemma med 6 barn. Såna grejer. Eller nu är det frukost på dagis. Eller nu borde vi handla.

Men jag bakade semlor igår och dom jäste och jäste tills vi fick gå och lägga oss, eller jag hann grädda dom innan i alla fall. Men nu har vi ätit varsin. Ett och ett halvt dygn senare. Men den väntan var den värd.

Nu tycker jag att barnbidraget kommer väldigt lägligt imorgon. Ibland känns det väldigt länge mellan lönerna.

Imorgon, på min lediga dag, ska jag, Majken och Ester och min kompis och hennes lilla Maj äta lunch på bokkafé. Majken och Ester pratar ofta om lilla Maj som är åtta månader. Hon är som deras enda egna kompis. Ikväll när vi läste började Ester sjunga lilla katt när hon såg en katt på bilden, lite viskande och första versen flera gånger. Till slut började Majken också, fast inte viskande utan högt och ljudligt. Det är Majken och Ester det, lika fast väldigt olika.

tisdag 18 oktober 2011

Systrarna jag aldrig fick

På öppna förskolan så finns en fin mamma med tre gulliga flickor med urfina namn. Så pratar hon finlandssvenska vilket ju är finaste språket. Men i alla fall så pratade hon om sina systrar, 4 systrar. Hur mycket dom tyckte om varandra.

Ja så kom det där igen med systrarna jag aldrig fick. Neverending story. Tänk om jag hade haft någon som kom med sina barn, om hon hade några, och var här på loven. Vi lagade mat tillsammans, pratade om våra föräldrar, var ledsna ihop och glada. Bara var.Tänk om.

Istället har jag en bror jag träffar någon dag per år och mest av allt så blir vi sura på varandra. Vi kan inte prata föräldrar eller vara ledsna eller glada ihop.

Men, alltid detta men, jag har fått fyra döttrar. Helt otroligt liksom. Igår såg jag ju barn till varje pris igen, på datorn. Nu tittar jag på TV på datorn och har precis upptäckt det. Andra upptäckte det för fem år sen förstår jag. Jag blir så gripen av längtan efter barn men också av misslyckanden som följer. Hon som åker till Danmark 6 gånger för att försöka bli gravid och inte lyckas. I morse tänkte jag på henne. Nu tänker jag hålla tummarna.

Det regnar och jag är ensam hemma i några minuter till.

Längtar ut, längtar hit, längtar dit.

måndag 17 oktober 2011

Öppna förskolan

Nu har vi haft en fin stund på öppna förskolan tillsammans. Jag älskar att vara med mina barn på dagen, på vardagen, i alla fall ibland. Mina två vardagar tillsammans med Majken och Ester är så värda, (som mina barn säger) så värda. Jag älskar när dom kryper upp i famnen på mig eller liksom landar i famnen. När dom stoppar sina knubbiga händer på mina kinder. När jag får titta på vad dom gör. Jag har börjat inse hur snabbt allting går så jag måste ta tillvara på det här nu.Tiden kommer inte tillbaka, den bara går och går. Och vad bra att vi gick iväg och inte var hemma för nu blev det väldigt lite konflikter dom emellan.

Annars är jag förkyld och trött. Så att gå och jobba kväll ikväll känns inte alls roligt.

söndag 16 oktober 2011

Förkylt

Jag har varit märkligt hängig idag. Oförklarligt tyckte jag för jag har sovit rätt mycket i helgen. Men nu förstår jag, jag håller på att bli sjuk. Jag bakade en god citronkaka, tror jag, men kände ingen smak. Kill i halsen och tätt i näsan. Min man har varit på kurs idag och jag som en vissen växt här hemma har haft en del att ta hand om. Jag var tvungen att laga två måltider och sitta i iskall ishall och titta på Ernst som spelade bandy. Så är det ju, man kan inte någonsin ta en paus en dag bara så där. Men det har ju gått. Till exempel sa jag till Joen och Ella att städa undervåningen när jag och småflickorna var i ishallen och dom gjorde det. Sen var vi hemma i 10 minuter och då sa Joen att nu ser det ut som innan. Så är det också.

I morse såg jag ett avsnitt av Barn till varje pris på datorn. Jag tycker om den serien, fast jag har bara sett två avsnitt. Se den.

lördag 15 oktober 2011

Tokigt

Majken och Ester är alldeles tokiga just nu. Gulligt tokiga ibland och galet tokiga ibland. Gulligt i morse när Majken var ensam i köket och jag hörde ju en massa ljud, men var för trött för att resa mig. Plötsligt sitter hon med en sån där kåsa, modell störst, full med yoghurt och en jätte stor sked också som inte får plats i hennes lilla mun. På köket var det yoghurt på golvet lite varstans. Mindre gulligt är alla glas som hon vänder upp och ner. Och Ester kan vara så arg, fast tyst arg. När hon går upp på morgonen så kan det vara en glad Ester eller en arg. Är det en arg så flyger frukostmackan i väg och stolen vill hon helst lägga ner på golvet argt fast alldeles tyst.

Sen är det så att dom inte är så snälla mot varandra just nu. Biter, klöser och knuffar varandra.Vad gör man när två stycken tvåochetthalvtåringar gör så?

onsdag 12 oktober 2011

Min långa dag och när jag träffade Gittan

Den här dagen blev lång och intensiv. Så många möten. Mellan 4 och 6 var jag med och invigde en skola och ett bibliotek. Så många människor. Glada människor över att deras barn ska få ha ett skolbibliotek med personal. Sen åkte jag på Pija Lindenbaum och det var mysigt. Hon är som en liten finurlig, fantastisk och spännande person.

Jag köpte hennes senaste bok, Gittan gömmer bort sig och fick på köpet en stor Gittan som man ska hänga upp. Majken och Ester blev överlyckliga när jag kom hem och supernyfikna på Gittan. Men dom var alldeles kladdiga på händerna för dom satt och fikade så jag satte upp henne på en sån där tavellist vi har ovanför pianot. Där stod dom sen och ropade Gittan superhögt. Så nu måste Gittan hänga på något braigt ställe här i huset. Hur ska jag kunna åka till Stockholm när dom saknar mig hur mycket som helst när jag är borta en dag?

tisdag 11 oktober 2011

Ett speciellt tillstånd



Jag har svårt att sova efter det att jag jobbar kväll på måndagar så på tisdag är jag trött. Men då jobbar jag bara till 12 så jag klarar mig, men det blir inte motion som det var tänkt. Krafterna rinner ur mig. Jag bara satt i trappan här hemma när vi kom hem idag och kände mig nästan grinfärdig. Så trött och liksom tom. Den där känslan av tvivel som smyger sig på mig. Tvivlar på mitt jobb och min roll där. Passar den mig? Jag är ganska intresserad av människor och tycker egentligen om möten, även om jag ibland känner mig blyg. Men ibland så tycker jag att mitt jobb bara innebär en massa snabba möten. Fina men väldigt snabba. Jag behöver egentligen mer tid. Jag får väl fortsätta fundera. Känner mig just nu som på en egen liten ö där jag guppar runt utan att komma dit jag egentligen vill. Vart det nu är? Till någon slags gemenskap kanske. Ibland så hamnar jag i något tillstånd, ja det här speciella tillståndet, ganska ofta faktiskt. Kan inte riktigt beskriva det eller påverka det. Eller det kanske jag kan men hur?


Och i detta lite tomma tillstånd känns det lite jobbigt med en intensiv onsdag framför mig. Men den har en rolig avslutning för jag ska gå och lyssna på Pija Lindenbaum. Jag gillar ju henne. Vad vi har skrattat åt Lill- Zlatan och morbror raring. Fast jag har ju bokcirkel på torsdag och då blir det en grej för mycket. Jag måste akta mig för det. Måste göra lagom.


Har förresten så långt hår nu så jag kan göra flätor. Jag tänker att det kanske känns bättre att ha riktigt långt hår när jag fyller 40. För ofta har ju människor kortare hår ju äldre dom blir.Jag tror att jag gör tvärtom ett tag. Så får vi se.

måndag 10 oktober 2011

Jag

och Ernst ska flyga till Stockholm om ett par veckor. Han ska hälsa på mormor och morfar i Uppsala och jag ska bo på hotell och träffa tre vänner i Stockholm. Ja en bor här så hon och hennes bäbis flyger med. Undrar hur det här ska gå? Flyga som jag inte alls helst gör och vara borta från Majken och Ester två nätter. Har inte heller hänt. Har inte ens legat i något annat rum än dom, någonsin. Bara jag kan sova så jag orkar ha det bra när jag är borta. Och Ernst som inte heller nästan sovit borta mer än kanske tre nätteri sittliv. Oj, oj, oj. Sånt här som är vardagsmat för andra är värsta rymdfärden för oss. Flugit har han inte heller.

Jag är inte så äventyrlig av mig. Tycker bäst om väldigt lite äventyr och väldigt mycket vardag.

söndag 9 oktober 2011

Innedagen

Majken i stallet



Ester i stallet


I torsdags var vi i stallet flera timmar. Lite jobbigt var det att ha småflickorna där. I ridhuset kan vi inte vara för där ska man vara ganska tyst. Inte ropa Ella jätte högt till exempel. Sen är det trappor överallt. Ringlande, långa trappor. Och så är Majken i någon slags period just nu som till exempel innebär att hon vill något jätte mycket men sen vill hon efter en liten stund hem igen. Så var det när vi var i stallet också. Nu dröjer det innan vi är där tillsammans igen. Dom stora flickorna får klara sig själva i stallet.


Ikväll somnade jag överallt mellan åtta och nio och nu sitter jag här vaken. Inte bra. Borde sova precis nu. Trött är jag också. Lite för trött. Ernst klappade mig på kinden när jag sov på soffan. Han är inte van att jag somnar före honom. Jag somnar ofta på soffan, men då brukar klockan i alla fall vara halv tio.


Vi hade en fin dag igår och hann till och med äta pizza med våra kompisar igår kväll, hämtpizza. Faktiskt skönt att inte laga nått. Så idag skulle jag springa, vara ute och lite annat. Det blev bara det där lite annat, alltså tvätta, laga mat, leta en gardin som jag inte hittade, baka en kaka. Jag gick inte ut på hela dagen. Inte så sunt kanske, men idag var det okej.


Nu regnar det så behagligt mot fönstrena. Jag låtsas att det inte alls är måndag imorgon och alla ska iväg. Ikväll har min man jobbat och ändå så åt vi lasagne till middag och sen te och kaka alla vi andra tillsammans. Till och med Majken och Ester ville ha te. Jag hade handlat tehörnans mest barnvänliga röda te och det gick verkligen hem. Smak av jordgubb och vanilj.

fredag 7 oktober 2011

Poesi överallt

Igår fick en poet nobelpriset och idag skulle jag ha poesistund med åk. 3. Vilket sammanträffande. Jag hade hittat kanske 7-8 dikter som jag läste från olika böcker. Det var en om en viftig hund, en av Barbro Lindgren om kärlek på rim, Puss puss sant sant, en liten godnattdikt, en dikt av Brita av Geijerstam om att komma hem och känna sig lite ensam efter skolan, en om att varulvarna kommer fram på natten, en av Siv Widerberg om hur en älg tänker, en tokig om en loppa och en till av Barbro Lindgren om döden som är så fin så jag nästan vill gråta.

Jag hade ställt dom på ett bord med en liten symbol i varje bok för dikten som jag tänkte läsa och så fick barnen välja i vilken ordning jag skulle läsa dom. Faktiskt så tror jag dom gillade dikterna. Faktiskt, säger jag, för ingen vill ju någonsin låna någon poesi. Hoppas det ändras nu. Nu lånade läraren med sig alla diktböckerna jag hade med mig och så kom en flicka fram efteråt och ville låna en egen diktbok.

Och jag kom på mig själv med att njuta av dikterna. Vad kul det är egentligen.

torsdag 6 oktober 2011

Om ett TV-program

Satt och tittade på TV igår och hamnade på kunskapskanalen, tror jag, och då sändes ett program som går nu på TV som jag har missat hittils. En programserie om barnlöshet. Det var bra. Jag satt med ett litet leende på läpparna. Så rörd över allt. Över hon som skulle åka till Danmark för att förhoppningsvis bli gravid och med sig hade hon sin syster. Nu har jag väntat i 32 år på att hitta en man jag tänker inte vänta kanske 32 år till. Och över diskussionen med han som var adopterad från Etiopien och nu själv adopterat därifrån och hon som adopterat två flickor från Kina och som plötsligt blir gravid. Och läkaren som berättar om hur äggen tillslut blir för gamla. Och att det redan vid 38 års ålder sker en kraftig minskning i chanserna att bli gravid. Så är det bara. Fast just det gjorde mig lite sorgsen. Det där att vara för gammal för att få barn är väldigt sorgligt för mig. Väldigt sorgligt.Och då spelar det ingen roll att jag har 6 barn och borde vara nöjd. Det är på ett annat plan, ett helt annat plan.

Man fick också träffa dom två homosexuella paren som hade två barn ihop och väntade sitt tredje. Dom satt alla fyra och försökte komma på ett namn.

Och så plötsligt dök en kvinna upp från Umeå som jag träffat på öppna förskolan en gång och som min man jobbat ihop med för flera år sedan. Hon har 6 barn, tre stora och tre mindre, och hon var på väg till Riga för att där försöka få ett sjunde barn. I Sverige anses hon vara för gammal för att få hjälp att få göra provrörsbefruktning, hon var 45 år. Hon sa en del klokt. Hur hon nu som äldre mamma verkligen kunde förstå vad som var viktigt för hon hade ju också varit en ung mamma. Att det är vardagen som är livet. Livet är där mellan tvättstugan och spisen, mellan hämtningar och lämningar. Och hon pratade om att av en del, eller av många, anses vara konstig. Men att man hela livet ska vara alla till lags kanske inte är det rätta heller. Hon sa inte precis så, men det var ungefär innebörden. "Ingen annan människa kan säga till någon annan hur många barn som är rätt för den". Hon var läkare, men nu hemma på heltid med barnen. Ibland blir jag bara så lycklig över att få höra om människor som går en annan väg.

Och Joen satt och tittade med och sa att ska vi inte adoptera. Han har i alla fall blivit en barnkär storebror.

söndag 2 oktober 2011

Picknick





En dag satt Ester på en filt i hallen med dockan bredvid sig och läste en kapitelbok, Alla älskar Sigge. Igår var vi på bibblan och lånade böcker. Dom älskar böcker, båda två.

lördag 1 oktober 2011

Länge sedan nu

Jag skriver aldrig längre. Hela veckan har jag har fullt upp med vardagen, jobba, skjutsa, laga mat, handla, städa och tvätta, tvätta och tvätta. Tänk vad man (vi) plötsligt kan ligga back när det gäller tvätt. Och i en vecka har mina föräldrar varit här och då var det plötsligt 10 stycken varje dag som skulle äta.

Annat som hänt: Ernst har fått kvalsterallergi. Två stora fläckar blev det på kvalster på allergitestet, jag har gjort bort mig på ett föräldramöte och legat sömnlös en hel natt efter det, och imorgon ska jag spela teater på ett bokkafé här och det är mer än pirrigt. Tänk att man inte förstår att man ska tacka nej till vissa saker.

Men mer än det här vill jag nog skriva fast nu ska vi försöka få ihop middag. Inte ens det har vi lyckats med den här dagen. Min arga dag kallar jag den här. Efter att ha jobbat intensivt hela veckan så vaknade jag totalt utmattad, ljudkänslig och arg i morse. Imorgon hoppas jag att jag vaknar glad och vänlig.