Nu har vi ätit semlor. Jag älskar semlor. Kärleken har vuxit mer och mer ju fler år jag blivit.Och nu är jag ju nästan 40 och tycker jätte mycket om semlor. Hemma gjorde mamma semlor med varm mjölk till och skivade mandelmassan. Sen träffade jag Bengt som gojsade ihop mandelmassan med grädde och inkråmet och ingen varm mjölk. Och nu älskar jag semlor. Igår kände jag på morgonen att vad gott det skulle vara med en semla. Jag var förkyld och hade sovit dåligt, riktigt dåligt och allt jag ville ha var en semla. Sen säger Bengt efter middagen igår att han är sugen på starkt kaffe och en semla. Är det någon slags tankeöverföring?
Kan jag nu tankeöverföra andra saker också, sånt som han gärna glömmer. Till exempel att det är utvecklingssamtal på torsdag och vi borde ändra tid för då är han bortrest och jag hemma med 6 barn. Såna grejer. Eller nu är det frukost på dagis. Eller nu borde vi handla.
Men jag bakade semlor igår och dom jäste och jäste tills vi fick gå och lägga oss, eller jag hann grädda dom innan i alla fall. Men nu har vi ätit varsin. Ett och ett halvt dygn senare. Men den väntan var den värd.
Nu tycker jag att barnbidraget kommer väldigt lägligt imorgon. Ibland känns det väldigt länge mellan lönerna.
Imorgon, på min lediga dag, ska jag, Majken och Ester och min kompis och hennes lilla Maj äta lunch på bokkafé. Majken och Ester pratar ofta om lilla Maj som är åtta månader. Hon är som deras enda egna kompis. Ikväll när vi läste började Ester sjunga lilla katt när hon såg en katt på bilden, lite viskande och första versen flera gånger. Till slut började Majken också, fast inte viskande utan högt och ljudligt. Det är Majken och Ester det, lika fast väldigt olika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar