Nu har vi haft en fin stund på öppna förskolan tillsammans. Jag älskar att vara med mina barn på dagen, på vardagen, i alla fall ibland. Mina två vardagar tillsammans med Majken och Ester är så värda, (som mina barn säger) så värda. Jag älskar när dom kryper upp i famnen på mig eller liksom landar i famnen. När dom stoppar sina knubbiga händer på mina kinder. När jag får titta på vad dom gör. Jag har börjat inse hur snabbt allting går så jag måste ta tillvara på det här nu.Tiden kommer inte tillbaka, den bara går och går. Och vad bra att vi gick iväg och inte var hemma för nu blev det väldigt lite konflikter dom emellan.
Annars är jag förkyld och trött. Så att gå och jobba kväll ikväll känns inte alls roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar