tisdag 31 januari 2012

En stund för mig själv

En stund för mig själv efter jobbet. Så skönt. En gång i veckan har jag en stund för mig själv nästan utan måsten. Eller jag måste ju äta, jag har ringt försäkringskassan och betalat en räkning jag glömt. Lite sånt. Mitt jobb är så intensivt vissa dagar, eller egentligen dom dagar jag är på jobbet. När man jobbar deltid så gör man mer än man egentligen hinner. Så blir det ju.

Önskar att heltid när man har barn som bor hemma, eller i alla fall barn under en viss ålder, skulle vara 6 timmar per dag, då skulle det inte försvinna så mycket pengar om man gick ner i tid. Jag blir ganska provocerad när politiker, senast statsministern Fredrik, pratar om att det och det kan ju hindra kvinnor från att inte jobba heltid så så kan man inte göra. Nu har jag inte något konkret exempel i huvudet på vad det är som kan hindra kvinnan, enligt honom, från att jobba heltid, men i alla fall när ska den där retoriken ändras? När ska man börja prata om att kvinnor och män med barn borde jobba deltid. Det är att föredra och då måste vi ge alla ekonomiska förutsättningar att göra det. Punkt. Då skulle man sätta barnen i centrum, som man ju ska, eller?

Jag läste det Underbara Clara skrev häromdagen och kan bara hålla med jätte mycket. Läs gärna. Jag orkar inte länka, men alla hittar nog dit. Jag tror inlägget skrevs igår. Om den här debatten som var ett tag om att det blir nästan synd om föräldrar som inte kan hämta barnen vid tre, man blir uthängd. Jag förstår att inte alla människor kan hämta barnen vid tre. Verkligen. Men det är det där perspektivet jag tycker är så snett, "synd om föräldrarna- perspektivet". Om vi bestämde, och politikerna bestämde, då skulle man kanske kunna ge alla människor, också ensamstående med barn, möjlighet att kunna jobba deltid när barnen är små.

Men som sagt hon skriver mycket bättre om det här så läs om ni är intresserade.

lördag 28 januari 2012

Japp

nu är biblioteket invigt på riktigt. 1000 besökare på tre timmar. Jag hade velat gömma mig bakom en bokhylla. Det var liksom för många där. Var skulle man börja någonstans, hos den, den eller den? Pikétröjan, som alla som jobbade i huset skulle ha, kunde jag inte ha. Möta tusen personer i något som inte är jag gick bara inte.

Nu har vi en konstig kväll här med tre barn på vift och två av dom ska sova borta. Fatta, konstigt! Jag som skulle rensa den här helgen, men inte går det när jag har varit borta så många timmar. Kanske vi tar bort julsakerna den här helgen i alla fall.

Jobb

för andra helgen i rad. Förra helgen för vi har börjat ha söndagsöppet och det var min söndag och idag för vi har invigning av hela nya huset där också biblioteket ingår. Igår åkte Signe iväg med en kompis familj till deras stuga för att åka slalom, bada bastu och ha det bra. För några år sedan hade jag oroat ihjäl mig för bilresan, men nu vågar jag lite mer.

Igår när jag kom hem från jobbet hade Ella städat hela köket. Hon som avskyr att städa. En dag när jag kom hem i veckan var köket helt upp och ner och den dagen hade Joen varit ledig hela dagen och ändå hade han inte tagit undan frukostresterna. Trött och slut som jag var, blev det bara för mycket för mig. Joen blev sårad och kränkt, för jag hade ju inte bett honom, utan bara utgått från att han skulle förstå, att det gör man när man är 14 år och ledig hela dagen. Men kanske var det den där händelsen som gjorde att Ella hade gjort så fint igår.

Min Jesper Juul- kurs väcker mycket tankar. En av ledarna sa, när jag berättade om vad som hänt när jag kom hem och blev så arg, att dom hade bestämt hemma hos henne att den som kommer hem först efter skolan plockar ur och i maskinen och gör fint på bänkar och bord i köket. Man får vara ganska tydlig och konkret och faktiskt vara som en slags arbetsledare och inte tro att dom ska förstå, bara så där, vad som behöver göras. Det tyckte jag lät väldigt klokt.

torsdag 26 januari 2012

God natt

Jag har haft en fin och bra dag kryddad med en jobbig huvudvärk, sån där man blir illamående av. Jag har varit hemma med småflickorna och träffat en ny, fin bäbis på öppna förskolan. Den familjens femte barn, bara en sån sak. Jag tänkte att jag vill också ha en liten till. Jag tänkte på det där programmet, Barn till varje pris, när kvinnan från Umeå sa att ingen kan säga hur många barn man ska ha eller ska vilja ha. För nu sa en man till den här nyblivna kvinnan att nu räcker det väl för nu hade hon ju fått en flicka efter fyra pojkar och en annan pappa sa jag som tycker det är nog att laga mat till två barn. Och jag sa inget om hur många barn jag har för jag vill inte prata om det på det viset. Har lessnat på det. Ingen vill vara dum, men jag tycker många ganska vanliga kommentarer låter ganska smådumma. Det är ju inte en gång man fått höra liknande. Och ändå vill sällan någon vara dum, men det där normen, det där om hur det ska vara, styr människans beteende ganska mycket.

Jag tänker om man ska svara med samma mynt, vad skulle man säga då? Som gud vad jobbigt att laga mat till bara två barn, en massa rester, jättejobbigt ju och ingen motion i mataffärena för man behöver ju handla så lite och gud så lite tvätt och alldeles för mycket tid att sitta i soffan. Eller vad skulle man säga?

tisdag 24 januari 2012

Gick bra

Det gick jätte bra att gå hem med pulkan förutom att Majken blev kall i ansiktet. Så skönt med en promenad. Jag har ju inte motionerat sen jag blev sjuk för lite mer än en vecka sedan. Jag tror verkligen att jag behövde det.

Nu har vi ätit Cowboysoppa och bakat muffins. Igen, jag vet. Men allt jag, eller vi, gör från grunden känns bra fast det är onyttigt. Usch snart ska jag på 40-årskontroll, hon kommer kanske inte att hålla med om just det.

Jag tänkte när jag gick med pulkan idag att människan är på ett sätt, åtminstone på ett sätt, rätt primitiv. När männsikan cyklar så är alla bilar och gångare i vägen, när människan åker bil är alla cyklister och gångare i vägen. Jag såg idag hur irriterade en del blev på oss som gick på trottoaren som också är en cykelbana. Ibland satt dom i pulkan då var vi ganska lite i vägen, men så ville dom gå, ibland båda, ibland en, då var vi mycket i vägen.

Den där uppskattningen

Det är sällan som man känner sig så där superuppskattad på jobbet. Idag gjorde jag det. Barnen, fröknarna gav mig den där uppskattningen som man ju känner ibland mer eller mindre tydligt. Men idag till och med sa dom det. Och jag blev riktigt glad. Jag behövde det. Och jag ska bli bättre på att ge den till andra, uppskattningen.

Bland annat berättade jag Prinsessan på ärten, världens kortaste saga, så därför ändrar jag den för varje gång jag berättar. Då får jag mycket roligare, men kanske barnen också.

Nu har jag slutat föridag så nu skajag förbereda middagen och försöka mig på företaget att dra hem Majken och Ester i pulka från dagis. Vårt dagis ligger rätt långt bort. Vi får se hur det går.

måndag 23 januari 2012

Jobbat mycket

För att jobba lite känns det just nu som att jag jobbar mycket. Länge på fredag, söndag och nu måndagkväll. Trött nu. Fast jag var hemma till klockan halv fyra med min familj, eller en del av den i alla fall, en sjuk Signe och två pigga Majken och Ester.

Jag hamnade i något köksflow och gjorde en gryta som fick koka länge och som dom andra åt till middag, muffins och lunch till oss som var hemma. Nu för andra gången på en vecka gjorde jag mos med morot i till lunch. Majken och Ester gillar det verkligen.

Nu är det bara att gå och lägga sig, nu när man har så många saker man skulle vilja ta tag i och då är dagen slut.

lördag 21 januari 2012

Bland annat storhandlat

Nu har jag storhandlat, fikat och köpt skor. Barnbidraget var mycket efterlängtat. Vi har verkligen ätit oss genom frysen på sista tiden för plånbok har varit tom.

Två skor för priset av ett par, massvis med mat och fika på stan med Joen. Vi har fnissat och haft kul, faktiskt. Då kan man stå ut med en storhandling. Sen såg vi Umeås kanske enda kändis, UnderbaraClara. Min man har gjort det roligaste han vet, nästan, öppet hus på stadshuset tillsammans med Majken och Ester.

Nu ska vi äntligen äta middag.

fredag 20 januari 2012

79 år ungefär

Jag har sån värk i lederna så jag känner mig som 79 år. Jag känner mig fortfarande sjuk, kanske för att det där i lederna håller på och jobbar. Idag kom jag väldigt försent till jobbet fast vi har personalmöte. Usch vad svårt livet är ibland. Nu vill inte flickorna ta på sig ytterkläderna och sen när dom är på efter en lång, lång stund så åker vi till dagis. Sen när vi kommer dit så hjälper jag flickorna av med overallerna. Nej, säger Ester, jag vill göla tälv. Ja så då tar hon på allt igen och börjar om.

Vad jag ibland(till exempel i morse) tänker, men ta en paus då. Var hemma några år med barnen. Så där som hon, fina mamman som går på bibblan där jag jobbar. Hon som varit hemma med barnen och har så mycket tid, tid att inte stressa. Sånt kan jag beundra. Men så idag är man en bakåtsträvare om man gör så. Fast någonstans inom mig så beundrar jag det, speciellt när livet känns så omöjligt svårt ibland. Kanske ska man inte köpa ett svindyrt hus och samtidigt tänka attt man ska ta en paus från jobbet.

Idag sa Majken: Jag äl vatel (vacker).

torsdag 19 januari 2012

Spännande

att få barnsjukdom som vuxen. Nu har mina leder svullnat. Mina händer har blivit större och fötterna, armbågarna och knäna. Jag tänkte när jag vaknade i morse, men har jag sovit konstigt, kroppen var så himla öm. Men nu vet jag.Fast illamåendet, som liknar det när man är gravid, börjar släppa. I morse fick Joen ont i magen så nu är det kanske hans tur. Men jag skulle ändå vara hemma idag så det går ju rätt bra att ha en stillsam fjortonåring hemma också.

Just nu leker Majken och Ester med varandra utan att nästan fundera över var jag är. De är inte så vanligt så jag njuter verkligen. Jag älskar när dom leker med varandra, pratar med varandra: Här är mitt hus, jag ska lägg mig i min säng. Gulligt.

onsdag 18 januari 2012

Vad jag pysslat med

Jag är inte så aktiv här just nu. Jag är väl upptagen med annat. Olika annat. Jag har haft femte sjukan, en barnsjukdom. Det var därför jag inte mådde bra. Nu har jag små röda utslag som inte besvärar, förutom dom på fötterna och dom kliar.

Jag har skickat iväg fyra traderavinster till gudrunsjödenkvinnor i landet.

Jag har tänkt, en del.

Jag har känt av tomheten. Ni vet man bara sitter där vid sitt skrivbord på jobbet och så kommer tomheten, eller den behöver ju inte komma precis där, men för mig gjorde den det. Vem är jag, vem är du, vad vill jag, vad kan jag göra någonting åt? Såna tankar.

Men så idag var jag glad på jobbet, efter tag, först var jag arg för allt är nytt och jag blir trött av det. Känner inte om jag trivs eller inte, men sen blev det bra. Och jag tänkte, men när var jag glad på jobbet sist, alltså riktigt, ganska glad en hel dag? Det var länge sedan. Kanske när jag och Susanne spelade Prick och Fläck och fnissade som två barn. Fast då var vi ju inte ens på jobbet, så det räknas kanske inte. Men idag kände jag glädjen, lite i alla fall, tack för att du kom. Kom gärna lite oftare i forsättningen.

lördag 14 januari 2012

Middag i dag med

Vi lyckades få ihop en middag fast vi mår som skrutt. Tack alvedonet. Barnen har varit extra gulliga idag. Fast Majken och Ester är nog fortfarande lite hängiga. I fredags gick dom på dagis och det hade gått bra, men idag så är det mycket känslor.

Igår så ramlade något ner från soffbordet och Majken hade krånglat sig en bit upp på hyllan under soffbordet så hon kände sig skyldig, då sa hon: Det val inte meninen. Så liten och så klok.

Lite sjuk

Jag blev sjuk på jobbet igår. Fick ont i hela kroppen och mådde illa, men jag stannade kvar. Kanske lite dumt med tanke på att jag kanske smittar dom andra. Men tanken på att sätta sig i bilen och åka dom nästan två milen hem och lägga mig och sedan stiga upp och hämta på dagis kändes så jobbig. Så fick jag en ipren vid ett-tiden av en arbetskompis och då blev det bättre. Och jag orkade hämta barnen och laga middag, men då kom konstiga känslan tillbaka så då tog jag en alvedon.

Så mådde jag ganska bra igen, tills i natt, jag fick så ont i magen och jag har drömt om CD-skivor hela natten. Skivor i jätte stora högar som jag på någotvis ska sortera, överallt var dom. Hur nu CD-skivor kan vara en mardröm, men det var det. En annan dröm som gled in i skivdrömmen var att jag och Susanne spelade teater för en fullsatt aula, men vi hade glömt att öva innan. Vi improviserade hela föreställningen och efteråt hade jag en jobbig känsla i kroppen. Susanne lova att vi alltid ska träna innan vi ska uppträda för folk. Ja sen kom den där skivdrömmen tillbaka. Kan det vara för att det är böcker överallt på jobbet just nu. Vi har ju flyttat biblioteket och ska märka nästan alla böcker. Och dom som inte blev märkta innan flytten ska märkas nu. Och igår gjorde jag det hela dagen i min sjukdomsdimma och hela tiden kom någon i personalen in med flera böcker. Var ska den här stå? Var ska jag lägga den här?

Och nu ligger jag här i sängen, så trött och nu är min man likadan. Det är ju bättre när man avlöser varandra. Fast jag håller kanske på att bli bättre. Och nu vet jag ungefär hur Majken och Ester mådde förra veckan. Stackare. Men vad länge sen vi var sjuka. Så det är inte precis synd om oss.

torsdag 12 januari 2012

Upptagen av allt möjligt

Jag har inte hunnit skriva, eller inte haft lust. Jag har prövat att ha vardag igen och det har gått så där. Lite bra, lite dåligt. Jag har haft lite svårt att somna. Efter att ha åkt längdskidor under jullovet, två gånger, har jag haft ont i höften och så har det strålat ner i benet. Läskigt, tänker hypokondrikern, är det bara skidåkningen eller är det något annat? Men skidorna bestämmer jag mig för att det är. Men jag har haft svårt att somna p.g.a det där. Jag hittar ingen bra ställning. Inte så vältränad när två skidturer med barnen orsakar sömnlöshet.


Och jag har varit rätt så upptagen med min tradera-handel. Imorgon tar dom första auktionerna slut. Då kommer det där svåra att skicka grejerna. Hur gör man det då? Plötsligt har jag glömt hur allt jag beställt varit packat.


Igår var jag på Jesper Juul- kursen. Bra är det, men juluppehållet hade jag gärna sluppit. Jag kände att det blev lite för långt mellan gångerna.


Sen är jag helt överförtjust i programmet Årets mästerkock. Det är något med det där programmet, man blir så himla förtjust i deltagarna och i juryn. Och så är det nått med mat. Jag är ju inte ens bra på matlagning, men jag gillar det så mycket ändå.



Och nu ska julgrejerna bort snart. Tiden går väldigt fort. Min barn blir stora fort, jag blir gammal fort, kvällarna tar slut innan dom börjar, natten går fort och frukosten är för kort och julen är också snart över. Dom fina stjärnorna ska ner och alla våra krubbor och även fina luciatåget,

söndag 8 januari 2012

Sista dagen på jullovet

Idag kom deppigheten. Jullovet tar slut och vardagen tar vid. Fast vardagen är ju bra också, men lov som tar slut är lite svårt att acceptera för mig. Men det här ju bara banalt så klart och inget annat.

Det fruktansvärda läser jag i tidningen, att en 22-årig pojke i Haparanda dött när han körde snöskoter. Där jag kommer ifrån. Men det var ju så länge sedan jag bodde där och jag känner ju ingen där längre. Så ringer min mamma och det visar sig att pojken är son till någon jag visst vet med det är, är barnbarn till någon som som står vår familj mycket nära, är son till min barndomskompis storebror. Så fruktansvärt. Det får ju inte hända, får bara inte.

fredag 6 januari 2012

Tradera här kommer jag

Ja ha nu ska jag sälja kläder på tradera. Vi har ägnat oss åt detta flera timmar idag, min man och jag. Fotona var för många pixlar (heter det så?) så då fick vi fota med mobilen och det blev suddigt. Utgångspris blev en krona. Nu tänker jag att det kanske var helt fel. Jag vill ju verkligen inte sälja den där sidentröjan som aldrig är använd och som jag glömde skicka tillbaka till Gudrun Sjödén för en krona. Verkligen inte. Även om jag köpte den på rea, den var ju inte precis billig ändå. Och fina klänningen vill jag inte heller sälja för en krona. Det här var ju svårt och så blir jag lite nervös.

Syborg heter jag om ni vill kolla om annonserna får godkänt.

Vintern













ÄR HÄR.

10 år

Ernst och Signe blev 10 år igår. Nästan lika konstigt som jag ska bli 40 snart är det att dom blev 10 år. Bengt jobbade på deras födelsedag så det blev en lite väl vanlig dag. Alltså städa, tvätta, laga mat, byta blöjor. Det där måste vi ändra på till nästa gång. Dom fick i alla fall favorittårtan, Pavlova med smörkräm, grädde, kiwi, vindruvor och banan. Sen hade vi bjudit hem våra äldsta vänner på fika på kvällen. Då insåg vi att halva den familjen inte ens hade varit i vårat nya hus som vi snart bott ett år i. Det säger lite om hur lite vi umgås med andra. Kanske vi borde bättra oss. Men alla människor har ju så fullt upp.


Tioåringarna var nöjda med sina presenter, sin middag och sin tårta. Men jag kände att dom hade varit värda en mamma som inte bara ägnade sig åt hushållsarbete.

onsdag 4 januari 2012

Handla och jobba (nästan som vanligt)



Det är ganska svårt att jobba lite. Idag var jag på jobbet för vi skulle ha möte. Ett kort litet gästspel som satte igång en massa tankar. Inte så värst nyttigt tror jag. Jag vill jobba så här och vara med barnen mycket. Så är det, men samtidigt känna mig delaktig och glad på jobbet. Hmm. Efter jobbet så handlade jag mat som födelsedagsbarnen önskat sig till i morgon och det som behövs till tårtan plus lite till. Fyra påsar blev det som jag skulle bära till bilen. Det gick nästan inte.


Vad är man för personlighet när man alltid handlar för mycket när man cyklar eller går eller har långt till bilen och inte lite för mycket heller? Sen skulle jag handla presenter och kom på att jag skulle leta gamla hästböcker på Kupan för Signe har läst bibliotekets alla hästböcker. Då gjorde jag det och blev överförtjust i soffan här ovanför,900 kronor som jag nog inte har. Istället köpte jag syetuiet för 10 kronor och nu har jag redan tappat bort nålarna i det som var det jag mest behövde. Majken och Ester hjälpte till att tappa bort.


Nu Kronjuvelerna. Oj så bra och sorgligt och vilka fina kläder hon har.

tisdag 3 januari 2012

En orolig natt

Just den här dagen är lite trött. Ett barn kom till oss två gånger och hade inte sovit på hela natten, ett annat barn låg helt otippat i vår säng mitt i natten, otippat för det var länge sedan. Sen då när den andra kom till oss, eller oss och oss, Bengt låg ju på soffan och sov, så tyckte alla att det blev för trångt. Där låg ju också Majken och Ester. Vid fyra tiden på natten kom han som är äldst också och hade huvudvärk. Då sov jag inte mer den natten. Och det var så länge sedan det var så här, men hur jobbigt som helst idag ändå.

Ja så jobbar Bengt till 11 ikväll. Kom tillbaks mysiga jullov. Igår gick jag på stan för att handla presenter och då hittade jag ungefär fyra par skor jag ville ha på rea. 2012 får jag bara handla på rea och det nödvändiga. Igår kändes fyra par skor helt nödvändiga, men inte ett par tillät ekonomin.

söndag 1 januari 2012

Nyårsafton

Jag tyckte att vi hade en så fin och fantastisk nyårsafton och det tycker jag aldrig om nyårsaftnar. Jag tycker att dom oftast är överskattade och jag blir trött och vill sova och jag blir för mätt och så är den för nära julen på något vis.

Men inte igår. Tack Elisabet, Henrik, Sara och Jonas. Det mest otroliga var att Majken och Ester var uppe ända till tolvslaget. Dom hade inte sovit på hela dagen men sovit till nio på morgonen. Men ändå, jag trodde aldrig dom skulle fixa det. Ester somnade ungerfär fem minuter över 12 i Saras knä. Jag tyckte om att vi hann prata, äta, vara tillsammans, gå ut en sväng, spela lite spel, skratta. Barnen var så nöjda hela kvällen och Ella som ville vara hemma hos en kompis var med och åt och sen körde Bengt henne till kompisen, det blev också bra.

Fast idag då är det inte så bra för jag kunde ju inte somna. Jag kan ju inte somna om jag lägger mig försent. Sån är jag. Så när jag inte tittat på skidor så har jag mest stirrat ut i luften och Bengt har tagit hand om barnen. Nu håller jag på att baka bröd för nu blev jag less på att inte göra någonting.

Ja nu har året börjat när jag blir 40 år. Jag önskar mig en bäbis. Fast så får man ju inte önska när man har 6 barn och fullt upp. Men ändå gör jag det lite, fast det är jag ensam om så något sånt blir det ju inte. Annars önskar jag mig att alla ska få vara friska och ganska glada. Ungefär så. Och kanske också, helt ytligt, att det inte ska läcka in någonstans. Kanske också att jag ska åka mindre bil och motionera mer. Och handarbeta. Ja det vill jag. Ungefär så.

Gott nytt år!

Kan man säga så idag eller är det en dag försent?