Jag har haft en fin och bra dag kryddad med en jobbig huvudvärk, sån där man blir illamående av. Jag har varit hemma med småflickorna och träffat en ny, fin bäbis på öppna förskolan. Den familjens femte barn, bara en sån sak. Jag tänkte att jag vill också ha en liten till. Jag tänkte på det där programmet, Barn till varje pris, när kvinnan från Umeå sa att ingen kan säga hur många barn man ska ha eller ska vilja ha. För nu sa en man till den här nyblivna kvinnan att nu räcker det väl för nu hade hon ju fått en flicka efter fyra pojkar och en annan pappa sa jag som tycker det är nog att laga mat till två barn. Och jag sa inget om hur många barn jag har för jag vill inte prata om det på det viset. Har lessnat på det. Ingen vill vara dum, men jag tycker många ganska vanliga kommentarer låter ganska smådumma. Det är ju inte en gång man fått höra liknande. Och ändå vill sällan någon vara dum, men det där normen, det där om hur det ska vara, styr människans beteende ganska mycket.
Jag tänker om man ska svara med samma mynt, vad skulle man säga då? Som gud vad jobbigt att laga mat till bara två barn, en massa rester, jättejobbigt ju och ingen motion i mataffärena för man behöver ju handla så lite och gud så lite tvätt och alldeles för mycket tid att sitta i soffan. Eller vad skulle man säga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar