tisdag 30 augusti 2011

Ernst

tycker att jag har haft för kul på sista tiden. När jag skulle på mitt livs första tupperwareparty häromkvällen så var han riktigt upprörd. Häromdagen åt du revbensspjäll på restaurang och nu ska du på party. Hur mycket ska du göra egentligen?

Ja och han älskar revbensspjäll och han får det ju aldrig, stackare. Jag måste kanske lära mig att göra.

Kan vara på olika sätt

Kärlek kan vara på så många sätt. Ett sätt kan vara att sonen säger att när du kommer hem så tar du bort den där cykelväskan eller vad är det där för byxor? Ska du ha på dom? Eller när Bengt köper nya glasögon så går han in på rummet och stänger dörren.

Tro det eller ej, men det är också kärlek.


Glömsk-dagen

Dagen när jag glömde att Joen satt hos frisören och jag skulle dit och betala. Dagen då jag insåg att dagis är stängt på fredag. Ja och helgen då vi glömde att vi skulle ha städat dagis. Och dagen då jag glömde att det var dagisfest klockan 5 och inte klockan 6. Dagen när jag också glömt att jag skulle ha förberett för en årskurs etta som ska komma imorgon. Ja så då fick jag jobba längre istället.

Men ska hon någonsin lära sig att planera? Det är det ingen som vet, men många som nog tror att det gör hon nog aldrig. Tre gånger ringde sonen från frisören, men min mobil har trasig signal så jag kollar istället om någon har ringt ibland. Och då såg jag tre missade samtal från hans mobil och det var lite konstigt för han åker alltid hem efter skolan, alltid. Och mycket riktigt där satt han hos frisören och trodde att hans mamma snart skulle komma och betala för klippningen. Och det gjorde hon inte,men det gjorde inte så mycket sa frisören för dom har öppet till klockan sju så det räckte att jag kom innan det. Visst var det gulligt? Fin blev han också och dyrt var det. Skulle ju vara himla bra om någon här hemma hade någon liten talang när det gäller hårklippning. Fast jag klipper Majken, Ester och Ernst ändå. Och jag går kanske en gång per år till frisören.

Och dagisfest blev det, men bara för mig och småttisarna. Och där tackade vi av vår familjs favorit dagisfröken, eller i alla fall en av dom. Så klart började jag grina. Hon började på dagis samtidigt som vår äldste började. Hon är personlig, snäll, rolig, glad. Tänk alla dessa människor som är en del av ens liv några år och sen försvinner. Det är ganska sorgligt. Och blir bara sorgligare med åren. Och jag har varit dålig på att hålla kvar också. Det är ganska många människor som jag skulle velat ha kvar, men som bara försvunnit för att jag inte orkat hållakontakten. Fast med dagisfröken är det ju en annan sak, men vi kommer att sakna henne.

Och fredagen får vi lösa genom att dela på den. Allt går ju, men ibland så skulle det ju vara skönt att vara lite förberedd.

lördag 27 augusti 2011

Fast

Ester är ganska nöjd. Säkert över att få vara hemma och vara ledig. Själv sitter jag och funderar på vad vi borde göra. Gardinstänger, jackor och springskor. Fast får jag välja så går jag på höstmarknad på bästa Gammlia. Tänk att bara bor ett stenkast från muséet. Så är jag jätte sugen på godis.


Magiskt ljus

och strålande Majken, men inte idag. Hon är arg idag. Hon kanske känner sig som jag efter sin första dagisvecka.



En till tanke

Det jag tänkte mer på att när jag var på ICA maxi i tisdags klockan ca. 13.00 så var parkeringen nästan full. Jag fick leta parkeringsplats. Och i lekparkerna är det ödsligt tomt och på gatorna. Märkligt hur det har blivit.

Och igår så hörde jag på Spanarna när jag åkte hem från jobbet och då var det en intressant spaning av Jessica, vad hon nu heter? I alla fall handlade den om hur naturen har blivit som accessoar. Vi lever inte med naturen eller i naturen utan använder den som dekoration. Ungefär så. Jag ska sätta mig in i det mer.Men till exempel så använder vi naturligt och naturnäramen naturen vistas vi knappt i.

Idag är jag så trött fast jag har sovit länge. Nu har jag kanske hamnat i någon slags jobba första veckan-chock. Jag vaknade med Majken i morse men kände ganska snabbt att jag var så trött, förlamande trött. Inget har hjälpt, varken kaffe, lunch eller städning. Gå utoch andas uteluft kanske gör susen. Hoppas.

torsdag 25 augusti 2011

Vad jag skulletycka vara trevligt

Jag vet inte om jag är en bakåtsträvare, men jag skulle tycka att det var så himla trevligt om alla dagisbarn var hemma någon vardag i veckan. Att det var något barn i lekparken med sin mamma eller pappa. Det skulle jag tycka vara trevligt och det skulle jag tycka vara ett trevligare samhälle.

onsdag 24 augusti 2011

En riktig jobbdag

Idag jobbade jag hela dagen och bara en halvtimme sen på morgonen fast det tog jag igen på eftermiddagen. Alltså jag är inte van att jobba hela dagar. På jobbet gick det väl ganska bra fast sen hemma på kvällen är jag så trött. När jag kom hem var middagen slut och jag kände att nä nu när jag ska jobba en hel dag så finns det inte mat till mig. När jag gör mat gör jag nästan alltid för mycket, men min man ligger mer där på gränsen.Men vi svälter ju inte så jag ska inte klaga. Verkligen inte. Jag hittade förresten någon gammal rest. Sen hann jag bara nästan ingenting så skulle Majken och Ester i säng. Och sen skulle jag läsa för Ernst och Signe. Och sen diska. Och sen fika macka. Eller förresten först pussa Joen och Ella. Och sen macka. Min man var ute och sprang. Tänk vad mycket man ska klämma in i sitt liv. Springa också. Igår var det jag som sprang.

Imorgon är jag och småflickorna lediga. Perfekt efter min jätte långa arbetsdag. Tänk att det finns såna som jobbar 10 timmar om dagen. Eller 8 timmar varje dag. Fast dom kanske inte har 6 barn hemma och är födda oorganiserade och stökiga.

tisdag 23 augusti 2011

Signes dag idag













för hon har namnsdag och jag hade glömt, så klart, för namnsdagar är svåra att minnas, fast vi har en särskild kalender nu med bara namnsdagar och födelsedagar i. På jobbet kom jag på det. Så jag ändrade raskt min tisdagsplan som egentligen skulle vara sluta tolv, springa och hämta småttisarna. Istället blev det ICA maxi och handla tårtgrejs och så letade jag en present, men inget kändes rätt. Så då ringde jag min man med exakta instruktioner om vilken Siggebok han skulle köpa och om inte den har kommit ut än någon fin pennburk till nya, fina skrivbordet. Fast jag pratade ju inte med honom utan talade in ett meddelande. Och så lyssnade han aldrig på det. Så nu blev det tårta och ingen present.Typiskt. Men en annan dag i veckan så. Men hur svårt kan det vara med namnsdagar? Hur svårt som helst.




Jag har varit effektiv och trött dom sista dagarna. Lagat mat, sprungit och igår köpte jag en säng till Ester efter jobbet klockan åtta. Den råkade säljas där jag jobbar, två mil hemifrån. Sånt flyt. Sen har jag köpt jätte dyra tuschpennor, verkligen jätte dyra. Men efter 14 år med uttorkade tuschpennor så var det dags. Så nu tränar vi sätta på korken med alla här hemma. Sen en bild på kanske en tredje del av böckerna Signe läst i sommar. För det är ju hennes dag och hon läser och läser. Ibland för mycket, tycker jag, men det kanske man inte ska tycka som bibliotekarie. Mest hästböcker läser hon och häromveckan fick hon flera nya. Tack Lena för dom om du läser här.



söndag 21 augusti 2011

Ester



är väldigt stark och påhittig. Hon vill bära. Själv. Idag köpte vi gott nybakat tunnbröd från bagarstugan på museét. En av bagarna tog plötsligt fram gitarren och började spela och sjunga en Sockerbagare och I Indialand bak Himalayasstrand det händer så konstiga saker ibland... Det var mysigt. Sen skulle hon bära och för andra gången gör hon om en påse till ryggsäck. Förra gången hon gjorde det hade vi handlat tungt papper.


Nu har vi haft familjeråd för första gången i vårat liv. Det gick så där. Men i allafall så är veckans träningar inskrivna i kalendern och alla barnen ska hjälpa till varsin dag med matlagning. Vi har också bestämt när folk ska lägga sig. Det blev mest diskussioner kring det.
Oj, oj, oj.


Sen har jag sett mitt livs första fästing och den var i Skrållans päls. Stor som ett majskorn. Jag trodde hon fått en tumör för det var också en knöl innanför huden, men sen när jag fick bort den så rörde den sig. Jätte läskig tycker jag här i norra Sverige som inte är van.



Söndag

Går på augustimarknad med tre barn, två små och en stor. Måste ruska av mig en känsla av något jobbigt som far runt i mig. Jag har sovit dåligt i flera nätter, kanske för att jag skulle upp och jobba och passa tider. Jag riktigt otrivs med mig själv just nu. Är inte ens sugen på mat, jag som älskar. Fast en kopp kaffe och en chokladkaka skulle jag kunna klämma ner. Imorgon är jag och småflickorna lediga. Vardagen börjar. Jag ska göra bra saker av våra lediga dagar. Lovar. Inte bara, åh vad det är stökigt, och laga mat och plocka. Nej ut i lekparken, läsa saga, promenera. Så får det bli.

tisdag 16 augusti 2011

Snart vardag igen

Två på fotbollsskola, två som sover, en i stallet och en ute. Det är inte alltid liv och rörelse för att man är många.

Om en dag börjar jag att jobba. Jag hoppas av mig själv att jag ska vara trevlig, lagom social och ärlig mot själv och andra det här året. Försöka jobba lagom mycket. Vara jätte mycket med barnen. Laga nyttig mat. Sy lite grann. Jogga minst två gånger i veckan och högst tre. Det behöver jag. Kanske försöka ha lite vänner. Ringa någon gång till någon ibland. Försöka att inte alltid bli hystersik när inte barnen passar tider, utan tänka som min man, att hon kanske har träffat en bortsprungen hund eller nått. Ja det gjorde min dotter en gång när hon var sen och nu försöker han trösta mig med det när hon är sen. Men till och med jag förstår att man inte alltid träffar bortsprungna (hur stavas det?) hundar när man är sen.

Ja det var väl det ungefär. Idag sover bäbisarna för första gången på dagen på en vecka ungefär. Dom sover så länge på morgonen så dom har inte velat sova på dan på länge, men nu har dom smygande börjat gå upp tidigare och tidigare och Esters humör har inte varit bra. Den enda gången hon har varit helt nöjd är när hon får laga mat. Hon har lagat all mat vi ätit sista veckan. Rört i varenda kastrull och stekt i stekpannan. Men nu behövde hon sova så hon blir mys-Ester igen.

lördag 13 augusti 2011

Trasig kamera och lite renovering

En Gudrun Sjödéntapet som jag har haft liggande i någon låda i 5 år fick en liten plats i hallen uppe som är rätt svåranvänd. Liten och 6 dörrar.

Signes nymålade skrivbord och stol med nytt tyg på sitsen



Vår fina kamera har gått lite sönder och jag som äntligen hade kommit igång med att fota. Lite i alla fall för det är inte precis mitt stora intresse. Men nu är alltså det vanliga objektivet trasigt så vi har bara ett sånt långt som det går inte går att fota nära med. Allt blir superstort så därför syns inte våra små inredningsarbeten så bra, men här är dom på bild ändå.

Asså

Jag och Majken har en kul lek. Jag säger asså (alltså) Majken och hon säger asså mamma och så håller vi på, länge. Faktiskt kul tycker vi båda. Det började en gång i bilen under vår semester när barnen tyckte att jag var dum och då sa dom, så där uppgivet och lite upprört, Alltså mamma. Och bara en sekund senare kommer ekot Majken och säger, i samma tonfall, Asså mamma. Idag var vi på fotbollsmatch och Majken och Ester var inte i form, särskilt inte Majken. Det blev plötsligt varmt och hon hade ingen solhatt och vi hade inget fika med och inga pengar att handla för.

Alltid denna brist på kontanter när dom som bäst behövs. Och då hade jag faktiskt tagit ut massvis häromdagen bara för att ha till såna här tillfällen. Men så bestämdes det hastigt och lustigt att Ella fick åka och handla jeans, två kortärmade tröjor och en långärmad alldeles själv, eller inte riktigt utan med hjälp av två kompisar. Jag kände att nu inför skolstarten vill jag så gärna att hon ska känna att hon har något att sätta på sig. Hon känner inte alltid det. Och jag känner väl igen mig själv från när jag var tonåring.

Men det var ju inte det, utan matchen jag skulle skriva, om jag och flickorna som var less. Ester höll sig ganska sysselsatt länge med att fullständigt mosa och bryta av min lypsyl som jag köpte igår och som jag för en gång skull hade tänkt att jag skulle försöka hålla koll på. Fast jag är inte så kräsen så jag kan nog använda den ändå. Men Majken var som sagt riktigt less. Så jag började med vår skojiga lek för att pigga upp henne, men hon ville inte vara med. Så när jag hållit på ett tag så säger hon ganska bestämt: Tytt mamma. Och jag blir så förvånad så jag börjar skratta och då börjar hon också, som om hon själv blev lite förvånad över sin egna så bestämda uppmaning.

fredag 12 augusti 2011

Har



fortfarande inte hört något från SJ. Men hittade några kort från tågresan. Den där som skulle bli så mysig men som bara blev en lång väntan i olika byggnader och på olika golv.


Siffror, semester och små fynd

Jag trodde att jag skulle vara ledig en vecka till plus tre dagar. Jag har talat om det för en arbetskompis som jag träffade på Leos lekland också. Det lät helt rätt och väldigt bra när jag sa det och så stämmer det inte. Jag börjar på torsdag till veckan. Hela det här långa lovet är slut och det känns världssorgligt. Jag har inte hunnit bli sugen på att jobba. Jag slutade inte med någon riktigt bra känsla i kroppen när sommarlovet började, men hoppas att den där bra känslan ska komma tillbaka när det gäller mitt jobb.

Det är inte konstigt att jag inte vet när jag börjar jobba för jag har riktigt svårt för datum. Har så många gånger fått frågan vilket datum min semester börjar och slutar och jag har ingen aning. Inte heller vet jag när barnen börjar skolan. Jo fast nu vet jag att det är måndag om en vecka. Jag har också svårt för födelsedagar. Så datum är inte min grej. Min man däremot kan märkliga datum och alla datum. Sina kompisars telefonnummer som dom hade när dom fgick på lågstadiet och världshistoriens alla viktiga datum. Jag kan inte ens världshistoriens viktiga år eller knappt århundraden. Så duktig är jag på historia. Men jag är suverän på ansikten, namn och människor. Vilka barn som har vilka föräldrar och vilka barn som går i mina barns klasser. Det har en till mig närstående person svårare för, kan man säga.

Men jag har inte så svårt för siffror och tänkte när jag sprang idag att jag kanske borde jobba som ekonom. Jag skulle sitta vid ett skrivbord, koncentrerad, för jag visste hela tiden vad jag skulle göra. Jag skulle inte skapa, inte hitta på, inte framträda bara göra klart dagens uppgifter. Så skulle jag komma hem och vara pigg. Fast så är det kanske inte alls, utan förfärligt uttröttande med alla anonyma siffror. Jag kommer aldrig att få veta helt enkelt.

Idag var vi på Kupan, ny, fin lokal. Inspirerande. Köpte kjolar (2 st), blomkruka, 15 Min häst tidningar, bok till Joen - Stefan Casta Spelar död, en bil till Majken och en fin väst till Ester och bok till min man.

onsdag 10 augusti 2011

Man undrar

om det är slut på stranddagarna nu? Om det är skogsutflykter i gummistövlar, lekparker och biblioteksbesök som vi får ägna oss åt nu? Idag plockade vi blåbär med Majken och Ester och dom är så stora nu, blåbären. Vilket blåbärsår. Majken vill ju bara gå till skogen så vi tänkte passa på att plocka blåbär när vi ändå är i skogen, fast hon vill egentligen inte stanna. Bara gå och gå och samla. Men så fint det känns att vara i skogen. Min man tycker att det är så bra att vi har skogen bakom huset för då behöver man ju inte ens gå ut på gatan för att ta sig dit. Lite folkskygga är vi nog, för jag höll med.

Men sen motarbetade vi folkskyggheten, min man och stora barn genom att cykla ner på Noliamässan och jag, som inte kunde tänka mig ett värre ställe, genom att gå till lekparken med småttisarna.


tisdag 9 augusti 2011

Mina bästisar

Här är dom jag umgås mest med, Majken och diskmaskinen, fast Ester saknas på bilden och borde ju så klart vara med. Just nu är det så att när man tömmer en maskin så blir det en ny full direkt och då ska vi precis sätta oss och äta så det porslinet får alltså inte plats i den maskinen utan i ännu nästa. Hur ska man tänka då, kanske att vi hela tiden är två maskiner back.

Här har Majken tehuvan på sig som han i Loranga, Masarin och Dartanjang. För visst har han en sån, Masarin?


Lekland





När solen inte längre lyser så värst åkte vi till ett lekland istället. Signe blev galet svettig av allt klättrande och hoppande och Majken och Ester erövrade mer och mer av leklandet. Bollhav, klätterställningar och rutschkanor i olika storlekar. Det blev inte så mycket sitta och dricka kaffe och ta det lugnt. Och det var väl lika bra det i och för sig. Roligt egentligen att kliva runt med småttisarna och småprata om olika saker.


Sen om ni ser en unge här i skogen med stövlar och blöja så är det garanterat vår. Majken smiter till skogs hela tiden. Hon samlar säger hon. Ester blir bekymrad och ropar Majten så hittils har vi hunnit med i svängarna. Tack och lov.


måndag 8 augusti 2011

Mera matlagning

Har hamnat i någon slags matlagningsflow, vi har gjort rödbetsbiffar, lammfärsspett, hummus och havrekakor. Regnet faller fortfarande. Joen är hemma, äntligen. Jag är utbränd, säger han, på fotboll. 17 matcher på 14 dagar sliter och imorgon ska han på en till fotbollsgrej. Han har visat bilder i sin telefon och legat med huvudet i mitt knä. Hoppas han vill göra det länge till. Och i Karlstad där kan han tänka sig att bo.

Vi andra har gått en sväng på stan och min man har köpt glasögon, såna fina som jag tycker så mycket. Äntligen fina glasögon. Nu är det sista gemensamma semesterveckan vi har. Det känns som att det finns så mycket jag skulle vilja göra. Fast jag vet inte riktigt vad. Sen är jag ledig fram till onsdag nästa vecka men då är det slut på sommarlovet, mitt oändliga på åtta veckor. Aldrig har jag börjat jobba på en torsdag, men jag har hört andra som gör så, börjar jobba så första veckan bara blir halv och det är så bra säger dom.

En regnig morgon

Det bara regnar och vi gick upp sju, Majken och jag och det var länge sedan vi gick upp så tidigt. Men det är kanske lika bra vi börjar träna inför hösten. Min man gick upp ännu tidigare för att hämta Joen på tåget, 5.30. Men det kom inte när det skulle, inte den här gången heller så han fick sitta i bilen och vänta en timme. Majken blev överlycklig över att se storebror och så besviken över att han skulle gå och lägga sig.

Höstkänslan har smygit sig på hos mig. En tydligt tecken är att jag har börjat vara så mycket vid spisen. Jag har kokat rödbetor, gjort stora mängder pesto och bakar hallonbullar. Jag har gjort två storhandlingar på bara några dagar, som en hamster som vill lagra och bygga upp inför hösten. Hösten med alla tider som ska passas. Vi har börjat få hem våra grönsakslådor från Alskogs, en odlare här utanför stan, igen efter sommaruppehållet. Vi betäller potatis, morötter, lök, frukt och och lite andra grönsaker av honom. Det är odlat av honom eller kravmärkt och ekologiskt från andra delar av världen. Det blir nog lite dyrt men jag tycker att det är värt pengarna. Och barnen kan verkligen känna hur god frukten är, man känner skillnad. Och så är det så skönt att kunna hoppa över grönsaksavdelningen i affären förutom det vi måste komplettera med, som bananer som äts flitigt hemma hos oss.

Mitt i allt fixande så är ju barnen hemma och gör olika saker och vill olika saker och ibland försöker jag samtidigt lyssna på någon spännande sommarpratare. Häromdagen så fick jag slänga en hel bulldeg för majken hade hällt salt i degen, mycket salt. Och jag brände en hel påse med dyra pinjenötter. Och jag tror att det var sommarpratarens fel. Faktiskt. Jag kan visst inte göra så jätte mycket samtidigt.

fredag 5 augusti 2011

Sommarprogram

Har hört två sommarprogram den här veckan, eller delar av två och det är nog rekord sen jag fick barn. Sen har jag ju hört delar av flera tidigare i sommar. Också rekord sen jag fick barn. Idag är det Patrik Sjöberg och häromdagen Alice Bah Kunke. Av Patriks program hörde jag sista 40 minutrarna och av Alice program början och slutet. Skulle gärna höra hela av båda.

Jag har verkligen varit hemma den här veckan. Knappt lämnat huset mer än när jag skulle handla igår. Ja jag har ju varit ute på gården massvis. Och i måndags var vi ju på stranden förresten och det var härligt. Men innan vi skulle iväg var det så bråkigt, en storebror som retade en lillasyster och ingen som hjälpte till så då tänkte jag att den här veckan tillbringas hemma. Vi har ju rest så mycket i sommar för att vara vi och badat en hel del. Jag får vara hemma och göra ingenting och ändå hur mycket som helst. Jag får det. Städa har jag försökt också med resultat att ett köksgolv skurats. Ungefär det hinner jag på en vecka.

torsdag 4 augusti 2011

Vår sommarvecka

Jag orkar inte skriva någonting just nu fast jag blev så glad över kommentaren av Karin och skulle skriva ett svar, men ingenting blir av. Men imorgon kanske. Kanske beror det på att jag är hemma med barnen och vi gör egentligen ingenting men ändå massvis samtidigt. Lagar mat, handlar, bär, läser, tröstar, pratar, ropar, skriker, skrattar, gråter, gäspar och tittar på film. Ungefär en sån vecka har vi haft. En fin och lugn tycker jag.

Joen åkte på cup igen, till Karlstad den här gången. Och jag drabbades i går kväll av saknad. Tårarna trillade när jag skulle gå och lägga mig. Så knäppt, men jag har haft en sån fin vecka med honom. Han är så mysig att ha här i huset och han är ju massvis med Majken och Ester. Han har verkligen tid för dom så jag tror fler än jag saknar honom. I morse kom dom fram med tåget och så fick jag SMS att dom kollade in stan. Det är lite overkligt att ha honom gåendes där, där jag aldrig varit.

I morse vaknade jag av att jag fick en puss och en som sa: Jag älskar dig. Det var Majken. Vilken start på dan. Kan inte bli bättre. Sen gick hon till skogs på dan. Hon hade inga byxor och ingen blöja, en stort förstoringsglas, pärlhalsband och tröja på sig. Jag och Ester såg det tack och lov i tid, men hon bara fortsatte gå och vi efter. Jag ropade stopp och stanna men hon gick vidare men tittade bakåt på oss ibland. Sen till slut i en glänta så stannade hon och vi kom i kapp. Nu känner jag mig inte säker en sekund när hon är ute på gården.

måndag 1 augusti 2011

Nästan vardag

Nu jobbar Bengt den här veckan så jag får känna på vardagen igen. Vi har slutat äta godis i den här familjen. Vi vill ha bättre ekonomi och hälsa. Eller egentligen bara testa om vi klarar det. Vi har ju några som älskar godis, bland annat jag. Men nu har det gått en månad och det jag saknar är en sån där barnslig hallonlakritsdöskalle. Så en sån får jag väl köpa på nyårsafton.

Idag kanske vi bakar bullar. Kanske om vi orkar. Alla har inte gått upp än. Och på onsdag åker Joen iväg på fotbollscup igen till Karlstad. Många resor blir det för honom långt bort.

Majken säger så fina saker till oss nu: Jag har längtat efter dig och jag älskar dig. Vilken unge. Hon är som en stor känslomänniska i litet format.