lördag 30 november 2013

Tapet att vilja ha

Tänk en sån här varm tapet i M och Es lekrum. Så varm och mysig. Vill ha. 

fredag 29 november 2013

När vi var på resa

alltså jag och dom här tre, så hann vi med en sväng till Ikea. Dom hade så fina handdockor där. Hur fina som helst en del av dom. Den här draken som Majken hittade var så fin. Jag köpte också en prins och prinsessa, en mindre drake och Ester en enhörning. Men det fanns ännu fler där, bland annat små som man hade på fingret. Ett tips om ni gillar att spela lite teater och berätta lite sagor

torsdag 28 november 2013

Tungt

Igår skulle jag till jobbet för första gången efter resan. Oj vad jag var trött och småflickorna. Man behöver en dag ledigt efter en resa. Att jag hade glömt det. Sen hade vi dans på eftermiddagen och jag glömde Esters dansdräkt i bilen. Då vägrade hon vara med. Skrek och skrek och att hämta den var inget alternativ för bilen var långt bort och det var kolsvart och halt ute. Så hon var inte med helt enkelt men tillslut blev hon glad igen. Majken fick dansa själv fast hon känner två flickor till på dansen så hon var med dom därinne, men på slutet är det mys och då får vi föräldrar komma in. Då tittade Majken på mig och började gråta. Hon hade saknat Ester så mycket. 

Idag har vi tre sagostunder på morgonen. Vi har gjort en superlång tunnel efter tips av några av mina kollegor på ett annat bibliotek. Sen ska dom få titta på en stjärnhimmel, sätta fast sina namn på ett träd, lyssna på saga, sjunga och fika. Vi hoppas verkligen att dom ska tycka om det. 

Nu plötsligt känns min äldsta son så mycket gladare. Han har börjat träna fotboll igen efter ett ett år långt uppehåll ungefär. Han var så less på fotboll efter att ha tränat så intensivt i flera år, men så kom lusten tillbaka för några veckor sedan och nu gör han det på sitt sätt och det är två gånger i veckan. Jag är så glad att han verkar gladare. Jag har oroat mig rätt mycket. Och gymnasievalet har han så smått börja acceptera. Det blev inte helt rätt, men det kan bli bra ändå. Han får kämpa mer i skolan nu, tidigare har det ju gått väldigt lätt allting. Men det behöver nog egentligen inte vara fel. 

tisdag 26 november 2013

Uppsala

Nu är vi på väg hem. Det har inte varit enkelt, men det har gått ganska bra, allt praktiskt har egentligen gått jättebra. Jag har till och med kört bil i Uppsala även om jag tycker att det är jätteläskigt att köra bil där jag inte hittar. Men vi åkte till Ikea och till en lekpark med skatepark. Och det har varit så skönt att slippa laga mat. Jag är väldigt tacksam för att mamma skämmer bort oss med god mat och efterrätter. Själv är jag så dålig på efterrätter. 

Men sen gick inte allt jättebra med relationerna hela tiden. Orkar inte skriva mer om det, men enkelt är det inte. Eller jo förresten hur gör man? Om barnen tycker något är jobbigt som min mamma gör hur gör man då? I dom lägena så säger jag oftast inget och så blir det inte bra för någon och så ibland försöker jag säga och då blir min mamma jätteledsen och det blir oerhört jobbigt och det blir inte heller bra. Jag blir ledsen, men hon tycker att jag är argsint. Men som sagt, tillslut blir det bra, men det känns så jobbigt att sånt här händer. Hon säger att hon inte förstår om jag försöker säga något som jag känner. Jag förstår inte och du har alltid varit så arg på mig, säger hon. Ja det är väl sant att jag varit det, fast jag slutade bråka för flera år sedan. Ja så är det och det känns som att jag sitter fast. Att jag aldrig kommer att kunna göra rätt om jag vill säga vad jag tycker. Sen var det så kul att träffa min moster. Hon är riktigt busig med barnen. Jag hade velat träffa henne mer, men vi har alltid bott långt ifrån varandra. 





lördag 23 november 2013

På väg

Det går bra, även om vi har tre timmar kvar. Tre - fyra timmar är egentligen lagom för oss att resa. Vi har fikat mumsmums och ätit korv med bröd och barnen har slukat varsin Risifrutti. Sen har vi ritat och lyssnat på böcker på ipaden. Ester sa när vi startat: - Jag kommer inte ihåg var vi ska, om det är till Uppsala eller Piteå. Ganska gulligt och fint. Hon vet att farmor och mormor bor i någon av dom orterna. Vem som bor var är svårare. 

Försöka resa

Idag ska vi försöka ta oss till Uppsala, fast jag är helt slut. Till och med förkyld verkar det som. Och springmasken, magont, dålig sömn, stöket, ja allt sånt som det har varit mycket av den här veckan. Huvva. Men det ska gå. Klarar vi tågresan, jag och tre barn, så klarar vi resten. 

Min son fick överraskande bra på sitt biologiprov och det gläder mig så. Det har varit tufft att börja natur, så tufft. Att det går lite bra för honom ibland tycker jag att han förtjänar, fast det är klart jag är partisk och fattar nog inte hur mycket en del pluggar. Fast han var lite glad och så åt vi tacos och det är höjdpunkten på veckan, enligt honom. Tycker hans så, så får vi väl fortsätta med det. 

Jag som skulle köpa nya lampor igår och så blev det inget utan en häst från Kupan istället. Det är svårt det där med belysning, att få till det.

fredag 22 november 2013

Förutom gunghästen utan svans

Så hittade jag en julkalender med pixi-böcker på Willys. Fatta så fint. Den kostade 129 eller 149, men vilket det nu än var så kändes det okej. För faktiskt är många pixi-böcker bra. Inte alla, men flera som jag köpt de sista åren när vi har åkt tåg har varit bra. Nu hoppas jag att dom ska få några dom inte har. Sen köpte jag Godishus, fyra stycken som barnen ska få till jul. Jag borde kanske ha köpt 6 stycken så dom stora också får. Dom finns kvar så jag hinner köpa fler. Sen gjorde vi ett icke-fynd också, vinterskor till Majken för hur mycket som helst. På något vis tänkte jag att det är lite bra med kvalitet på vinterskor, men priset var smått chockerande. Hon älskar dom, helsvart såklart. Inget rosa om Majken själv får välja, allt rosa om Ester själv får välja. 

En ny familjemedlem

Från Kupan. Och perfekt fast den inte har någon svans, precis som som Pelle Svanslös. Ester har döpt den till Lisa.

Fin

Min chef är så snäll och uppmuntrande. När barnen är sjuka så skriver hon fina krya på sig ord till mig och barnen. Att leda och styra kan göras på många sätt. Jag märker att det mjuka, följsamma och lyssnande sätt att leda på passar mig så bra och säkert inte bara mig. 

En lite konstig vecka

En dag har jag varit på jobbet, resten av veckan har jag varit ledig och hemma med sjuka barn. Det är bara att inse att min man har mycket svårare att vara hemma när barnen är sjuka. Patienter som väntat i månader på en tid. Han brukar också vara hemma när barnen är sjuka, men det känns som att det blir svårare och svårare. Dom har lång kö på hans jobb. Så jag är hemma. Majken har fått mask. Hon har haft det förr, men det var flera år sedan. Alla andra har klarat sig ifrån det alltid, men inte hon. Hon har så svårt att sova två nätter och jag fattade inte vad det var förrän igårkväll. Eller min man fattade fast det fanns i mitt bakhuvud, men eftersom det var så länge sedan sist och eftersom dom varit sjuka på andra sätt den här veckan så var det inte det jag tänkte att det var. Men skönt iallafall att veta varför hon sovit så dåligt.   

Det är svårt att jobba som jag gör. Jag inser det mer och mer. Man är med fast inte på riktigt. Jag vill inte jobba mer, fast jag har svårt att acceptera den där känslan av brist på tillhörighet. Jag skulle verkligen behöva träffa andra föräldrar som har det lite som vi. På mitt jobb till exempel jobbar alla nästan heltid, eller en jobbar halvtid fast han är andra halvan på ett annat ställe. Sen är jag hemma vissa dagar och det är bra, men dom dagar jag jobbar blir ändå slitiga. Ibland tänker jag att lättast vore att göra som alla andra. Men det går inte. Har väl tankarna satt igång om hur man ska leva så finns dom där hela tiden nästan. Sen är jag ingen sån där a-person som klarar av en stor familj och heltidsarbete. Jag klarar nog inte av heltidsarbete överhuvudtaget. 

onsdag 20 november 2013

Jag och ljusslingorna

Jag har liksom fastnat för ljusslingor. Tycker att dom är så fina. Men, alltid detta men, jag får som inte till dom. Var ska dom hänga? Det undrar jag. Det är som jag och gardiner. Älskar tyger och gardiner, men blir verkligen aldrig nöjd.

Märkligt

Inte somnar man när man jobbar, men hemma så händer det ganska lätt. Vi låg på soffan och hade det mysigt och så kom tröttheten. Som ett slag i huvudet. Jag hade berättat flera sagor och läst två böcker, eller först läste Majken och Ester en bok för mig. Det är en bok av Lennart Hellsing med nya illustrationer, Vad ska vi göra heter den. Dom kan den utantill, den är så kul och rimmad. Sen läste vi Jaguar av Ulf Stark med fantastiska illustrationer av Anna Höglund. Majken tyckte att den var lite småläskig. Sen berättade jag Sagan om pannkakan, Grodprinsenoch Sagan om vanten och sen behövde jag sova. Ungefär 5 minuter räckte. Nu har vi pressat apelsin i en press, en sån där gammaldags som man bara använder sin egen handstyrka när man använder. Det krävs många apelsiner, men det blir hemskt gott. 

Nu känns dom friskare än igår. Imorgon blir det nog dagis och på lördag ska vi ge oss ut på en sån där oändlig tågresa igen.

tisdag 19 november 2013

Mera sjukt

Esters feber kom tillbaka nu på kvällen och Majken låter konstig när hon pratar. Bengt har tittat i halsen på henne och det ser svullet ut. Jag har ju bokat tågbiljetter på lördag till Uppsala för att hälsa på mamma. Jag oroar mig lite nu. Jag, småflickorna och Ernst ska åka dit.

Jag har ätit så mycket idag. Havrekakor, mackor, mat, allt. Ingen bra ätdag. Jag tar nya tag imorgon och försöker äta lite frukt när suget kommer. Idag var vi hos tandläkaren och imorgon ska vi dit igen. En grej har lossnat från tandställningen igen. Jag har en känsla av det blir många tandläkarbesök dom närmaste åren. 

Måndagar och tisdagar är riktiga skjutsardagar och framförallt kring middagstid. På måndagar har två fiol först. En går dit direkt efter skolan och en ska dit ungefär när en annan ska till stallet. Så då skjutsar jag till fiol och ridning och sen hämtar jag på fiolen på väg hem från stallet. Ja och så ska den som är i stallet hem från stallet, men det får min man fixa när han kommer hem drygt halv 6. Så tisdagar är det skejthall för ett barn, sen fiol för två och ridning för en. Också ungefär samtidigt och den här dagen kommer min man hem så sent så han hinner inga skjutsningar. Helt hysteriskt faktiskt. 

Sjuklingar

I fredags fick Majken jättehög feber på dagis. Min man hämtade och sedan kräktes hon. Vi trodde magsjuka, men nu tror vi att det var p.g.a febern hon kräktes. Under lördagen var hon lite spak och somnade till lite i soffan, men så i söndags kändes hon alldeles okej. Så igår skulle dom gå på dagis för jag hade en tid på vårdcentralen som jag väntat länge på. Jag hoppas få hjälp med min oro, kanske vara med i någon grupp som jag vet att dom har på vårdcentralen. Så jag lämnade dom på dagis vid halv tio, sprang 50 min (skryt, skryt), for hem och satte på matvete på spisen. Då ringde telefonen och nu var det Ester som låg på dagis med hög feber. Jag hämtade och ringde min man som hade bokat in någon klockan två, någon som han inte ville boka av. Så då blev det inget av den där tiden på vårdcentralen. Så kan det gå. Våra barn är så sällan sjuka så jag tänker inte beklaga mig. Det finns så många som har det så tufft så jag är mest tacksam. Tacksam för att den där läskiga febern verkar vara borta redan nu. Imorgon får dom nog vara hemma iallafall för det tar på krafterna att få sånt här i kroppen. 

Vi pratade om tid igår, jag och min man. För jag hade så stora planer för gårdagen. Jag skulle vara halv tvåpå vårdcentralen. Mellan halv tio och halv två är det så många timmar. Jag skulle springa, tvätta, leta efter lampor och efter en matta. Kanske handla en ost och förbereda middagen. Städa lite också. Ja och så gå ut med Otis. Det här med tid är konstigt. För någon är fyra timmar ingenting och för mig blir det som en evighet där jag kan hinna hur mycket som helst. Det gör jag ju inte. Och igår hann jag nästan ingenting av det där. Istället låg vi på soffan och läste lite böcker. 

Idag ska Ernst och Signe till tandläkaren så det blir dagens projekt. Igårkväll fick jag energi och bakade två sorters bröd. En typ av frallor som jag bakar rätt ofta och ett rostbröd som jäst i kylskåpet öber natten och som nu är i ugnen. Min man påminde mig om min pappa och hans frallor som han bakade i alla år han levde, förutom dom sista. Nu går jag i hans fotspår och det känns fint. Något jag verkligen uppskattade med min pappa var att han lagade mat och bakade. Någonstans inom mig skapades en bild av hur män och kvinnor kan göra samma saker. Sen fick vi inte den där närheten och det kan jag bara konstatera. Så blev det för mig. Min barn är nära sin pappa och det känns så viktigt för mig. 

Igår skrattade jag åt min man. Vi fick veta att vår son kommit 40 minuter försent igår och då börjar han klockan tio på måndagar. Fatta att försova sig när man börjar tio. Min man får ett mejl om vår son kommer försent. Ja så då berättade han det när han kom hem från jobbet, men vår son var inte hemma då. Men du måste prata med honom, sa jag. Jo vi kom överens om att det var ju inte okej. Vi pratade länge om det här. Så kom sonen hem från träningen och min man börjar prata om det här. Det blir en väldigt snäll och mild diskussion och det blir lite komiskt med tanke på hur vi lät när sonen inte var hemma. Men han gör nog helt rätt, att skrämma folk/barn till lydnad och ordning är nog inget vinnande koncept i längden. 

söndag 17 november 2013

Augustnominerad och hundpromenad

Varje söndagmorgon går jag ut med hunden klockan åtta. Så fast att jag inte har sovit i natt så har vi promenerat en timme i skogen bland nerfallna träd, ett verk av nattens blåst. Och jag har pratat med min promenadkompis.

Och så såg jag igår att den här boken är augustnominerad. Varför har jag inte sett det förut, är jag bibliotekarie egentligen? Men den här boken alltså, när jag läste den och när jag läste den första sidan så tänkte jag att just så här skulle jag vilja att min bok skulle börja. Förstår nu då hur mycket jag tycker om den här boken? Om det där svåra att få kompisar. Som jag alltid har tyckt, som jag ser att några av mina barn tycker.

lördag 16 november 2013

Jobb och vardag

Häromdagen var jag på en väldigt fin förmiddag. En förläggare berättade ingående om en bilderbok. Jag fick många tankar. Vi var en liten lagom grupp på knappt 20, både bibliotekarier och förskollärare. Sen fick vi titta på planeter och stjärnor i planetariet för vi befann oss på ett ställe där man ägnar sig åt sånt. Då sprang tankarna iväg, till barnen och deras mående, till utvecklingssamtalet vi precis varit på med äldsta sonen. Sen så fortsatte vi med att göra planeter utifrån teman i boken och då var jag tillbaka i nuet igen.

Så igår hade vi ett jättestort personalmöten och jag kom 20 minuter sent eftersom morgonen blev som den blev. Det var lite abstrakt, lite långt ifrån mitt dagliga arbete. Mina tankar reser iväg till barnen, till vardagen, till hur man ska leva. Sen på eftermiddagen har vi sagostund och jag är där, i nuet. Jag vet inte inte riktigt vad det här säger om mig, men jag anar.

fredag 15 november 2013

När desperationen byts ut till acceptans

En bortglömd dagisstädning upptäcks klockan sju i morse så min man far iväg. Innan det har Ester hamnat i något tillstånd som innebär att hon ligger på soffan och kan inte klä på sig. Fel kläder och hon kan förresten inte äta frukost heller. Så håller det på. Jag skulle på möte halv nio och trodde inte det skulle vara minsta problem, men jag hade fel. Tillslut hittade vi några kläder som kunde passa. Vi kom iväg, men såg bussen åka iväg precis när vi närmade oss, men då hände det. Min stress släppte, jag accepterade faktum. Idag skulle jag bli sen,  men det gör inget. Flickorna tuggar smörgåsrån på bussen. Vi tre tillsammans kan åka till världens ände. Vi mår bra nu. Så insikten jag fick var acceptansen, att idag blev det en sån här morgon och det gjorde att jag började må mycket bättre. 

Sen fick Majken magsjuka, men det är en helt annan historia.

tisdag 12 november 2013

Tankar och hur dom styr

Jag har tänkt mycket på ett av mina yngsta barn. Om vad är för privat, men jag har tänkt och så kände jag att tankar blev oro, blev kaos, blev sorg. Igår så googlade jag och hittade ett bra svar på en fråga av en psykolog. Och jag fick lite lättare att andas. Den där småpaniken som jag höll på att bygga upp släppte lite taget. Ibland är det bra att googla, oftast inte för mig, men ibland så.

Idag har flickorna gått en kort dag på dagis. När jag kom dit vid halv tio undrade jag nästan om vi var först på storbarnsavdelningen. Det hördes nästan inte ett pip. Det var barn där, men ändå så är det så lugnt. Klassisk musik spelades i montessorirummet och där ville Majken och Ester vara med fröken Therese och två barn till. Vi har aldrig haft nära till dagis, vi har kämpat med bilar, bussar, cyklar och cykelkärror. Vi försökte oss på ett närmare dagis ett tag, men fick ge upp det. Lugnet som vi har på vårat är värt tjorvet. Det enda är att jag vill vara där med dom. Dom där små minsta som växer så fort.

För gott

Helt enkelt för gott bröd. Jag äter en, så en till och en till och så håller det på. Nu har jag iallafall slutat för den här gången.

måndag 11 november 2013

Vår dag

Jag har varit rätt sur idag och retlig. Jag vet inte varför. Men vi har också myst, läst sagor och kramats. Och vi har gjort gipsfigurer. Jag älskar gipsfigurer. Påminner mig så mycket om pyssel och bak som vi hade i Haparanda efter skolan. Det var pingstkyrkan som höll i det. Bojan hette en av ledarna, hon var en sån klippa. Tänk om något sånt fanns här där vi bor. Flickorna har målat och alla har fått ungefär samma nyans som nog är den som blir om man blandar alla färger. 

Vi har läst Petter och Lottas jul av Elsa Beskow idag. Den har jag kvar från när jag var liten. Jag hade alldeles glömt hur den var. Om julbocken som kommer och sagan som Tant Gredelin berättar på julaftonskvällen. Så att det finns ett tvillingpar i boken kom jag inte heller ihåg. Sen att dom hittar julbocken vid kolmilan hade jag också glömt. Majken och Ester lyssnade väldigt noga. Den har som nått. Fast vad ont i hjärtat jag fick av att tvillingarnas mamma brutit benet och då var tvungen att lämna bort dom tills hon blev frisk. Snyft.


Ett mejl

På vårat dagis har dom det lite jobbigt på småbarnsavdelningen just nu. Vi fick ett mejl om det igår och nu flyttar ett barn till storbarnsavdelningen så dom blir lite färre. Jag tänker på när Majken och Ester började. Det var så otroligt lugnt. Dom var där på halvtid, några skolades in senare och några till var nog lediga vissa dagar. Det var så lugnt. Ofta kanske 6 barn och tre personal. En fin dagisstart fick dom. Jag har märkt nu att endel av dom minsta är på dagis till fyra, kanske längre. Jag tror vi måste prata om det här med hur länge riktigt små barn bör vara på dagis. När dagarna är som en heltid för en vuxen eller längre så har vi väl ändå hamnat på fel spår? Även om det alltid finns undantag med föräldrar som kanske är ensamstående eller sjuka eller har andra orsaker. Men att börja jobba heltid när barnet är ett är kan väl inte vara rimligt, alltså att båda föräldrarna gör det. 

söndag 10 november 2013

En bilderbok om döden

Jag läste den här boken ute vid disken i biblioteket. Tårarna och snoret rann. Jag har aldrig läst en så sorglig och stark bok om döden riktad mot yngre barn. Jons pappa har dött. Särskilt mycket berörd blev jag av bilden på mammas och Jons fötter när dom ligger i hängmattan. Jons naglar är målade i olika färger och mammas i samma färg. Hon berättar för honom att pappa aldrig kommer tillbaka. Och det är ju sant. Även om det är just det som är så ofattbart.

Nästan overkligt

Att jag ska jobba även den här söndagen. Hur blev den här hösten egentligen? Fast det är bara drygt fyra timmar, men ändå så är det lite tungt idag. Jag har varit på min söndagspromenad och nu är jag trött. Jag sover konstigt på helgerna nuförtiden. Egentligen kan jag inte alls vända på dygnet på helgerna. Jag blir bara trött av det. Lägga mig tolv och efter det gör mig otroligt trött. 

Men det var bara lite gnäll. Igår gick min man och äldsta son på restaurang och bio. Vi tänker att vi behöver tid med de stora barnen lite för sig just nu. Dom hade det bra och jag njuter av att dom gör saker tillsammans. Dom var väldigt nöjda också.

Fick en massa tankar av dagens promenad idag. Om krav och inte krav på tonåringar pratade vi bland annat. Jag har backat så mycket det sista året p.g.a rädsla. Jag är rädd att om jag ställer krav så kanske mitt barn inte mår bra eller mår sämre. Det fungerar nog inte så. Jag måste nog bli lite tuffare utan att för den skull bli okänslig. 

lördag 9 november 2013

Ångrar mig

Varför sa jag att jag skulle träna idag med min dotters. Nu måste jag och jag vill inte. Jag är så himla seg hela jag. Segare än segast. Jag har varit nedstämd ett tag nu. Det håller i sig. Kanske är det en del av livet och min ålder. Jag är medelålders, mycket är förbi och barnen har blivit riktigt stora, några av dom. Kanske är det ofrånkomligt att hamna i en svacka om man är lite lagd åt det hållet. Vad ska man fylla livet med sen? Och hur ska jag hinna med livet nu? Jag vill vara så mycket med barnen. Kan känna en plötslig saknad efter dom både nu och då. Bara kommer över mig.

tisdag 5 november 2013

Okej

Jag ska nu vara glad åt mina supertänder. Dom står pall. Röntgenbilderna ser bra ut och tänderna ser bra ut förutom att det var ett tag sen dom var så där vackert vita. Så ligger jag där i tandläkarstolen och har svårt att glädja mig åt mina fantastiska tänder. Jag tänker på alla andra eventuella och faktiska fel jag har. Skräcken för att dö, att leva med ångest som kommer och går, att kanske inte få fler barn (att inte få fler barn skulle min man säga), problem med relationer. Såna saker. Och så fällde jag en diskret tår för pappa som sa att det värsta han gjort var en lång operation hos tandläkaren när dom skulle borra fast stifttänder i honom. Flera timmar tog det och det var fruktansvärt. Och då vad det nog det, med tanke på vad han gick igenom dom sista åren av sitt liv. 

Nu sitter jag hemma och har ätit dom goda biffarna från igår. Otis sover och snarkar, vill inte gå ut, men snart ska jag tvinga honom. Nu ska jag först städa en kvart eller så, iallafall frukosten tänker jag plocka bort. Det är den nivån jag lägger mig på idag.

Tandläkaren

Nu är det dags. Nu har jag skjutit upp några gånger, precis som vanligt. Nä jag kan inte den dagen säger jag, när jag kan inte den månaden, men tillslut så går jag dit. Jag är nog inte jätterädd, men jag gillar inte den där krafsaren och så är det dyrt. Sen så frågar dom om jag använder tandtrådoch då måste jag skämmas lite. I år har jag förresten varit bättre på det än förut, men inte bra. 

Mina barn är så coola hos tandläkaren. Dom drar ut tänder på dom och dom bara ligger där alldeles tappra. Är det en generationsfråga? 

måndag 4 november 2013

Det fortsätter

Oron för sjukdomar, att jag är sjuk, bara fortsätter. Blev som förlamad av oro i förmiddags. Nu känns det lite bättre och vår dag blev fin trots allt. Dagen började med besök för dottern hos tandregeleringsspecialisten klockan nio. Majken och Ester satt helt tysta i min famn och på en stol bredvid och tittade på när Signe blev ompysslad och lite mindre ompysslad. Lite mindre ompysslad blev hon när dom satte två spadliknande föremål i hennes mun och drog isär läpparna och skulle fota tänderna. Sen åkte vi hem och då drabbades jag av dom där tvångsliknande tankarna. Det har varit hemskt mycket sånt nu. Skulle vilja inte hålla på så här, men det går inte. 

Sen gjorde jag lax och potatis till lunch. Gott tyckte alla vi tre. Sen försökte vi hitta regnkläder till hundpromenaden för det regnade, som det regnade. Vi kom ut och det blev mysigt. Ester gick hela vägen, bara en sån sak. Vi gick förbi en lekpark och jag märkte att dom blivit så bra på att klättra. Så gick vi lite till och sen hem. Då bakade vi en kaka och sen började syskonen droppa in. Jag älskar när dom ropar hej, en efter en. Lite som julafton eller nått, det där hejet. Sen började jag skjutsa barnen på olika stället. Så är det bara och oftast kring middagstid. Fiol och stallet var det idag. Bengt hade gjort en tjälknöl av en köttbit igår som höll på att bli för gammal så den var ju klar så då var det bara lite kvar tänkte jag. Men ändå, på något vis tar det tid. Brunsås, potatis som skulle kokas, morötter som skulle skalas, slantas och kokas och så skulle jag göra vegetariska biffar. Det där dumma att lämna det som tar längst tid till sist. Men det blev klart och gott. Dom där vegetariska biffarna blev nästan godast tyckte jag fast dottern som är vegetarian gillade inte dom, tyvärr. 

Squash- och halloumibiffar

1/2 kg squash
2 tsk salt
200 gram halloumi
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 dl ströbröd
1/2 dl majsena
Ägg
Peppar
Persilja
Mynta
Olivolja att steka i

Jag rev squashen och blandade med saltet. Skulle stå en halvtimme, men för mig blev det en kvart. Sen pressade jag ut all vätska jag kunde. Så blandade jag grovt riven halloumiost, fint hackad gul lök och finhackad vitlök, ströbröd, majsena, ägg, kryddor och squashen i en bunke och formade små biffar. Jag stekte dom sen ca 5 minuter i rikligt med olivolja. Jättegoda. Jag hade varken persilja eller mynta, men stoppade i lite basilika istället. 

söndag 3 november 2013

Söndag på badhuset

Vi har världens mysigaste badhus bara en gata bort. Det är kallt därinne och inte renoverat på en herrans massa år, men dom som jobbar där är helt underbara. Oj har du glömt börsen, men gå in ändå. Och han som lärt barn att simma ett helt arbetsliv och minns vad barnen heter. Ni kan tänka er hur många årskurs treor han lärt upp. Så är det på vårt badhus, mysigt men inte särskilt varmt och inte särskilt fint. Men kommunen ska bygga ett nytt i stan. Varför ska man ha in mer trafik in till stan? För inte kommer barnfamiljer med ett lass handdukar, badkläder och matsäckar lämna bilen hemma. Det tror inte jag. När jag tyckte dom skulle ha renoverat det vi har. Idag fick vi med oss alla till badet, fast endel tränar och andra badar. Majken sa att det var mysigaste dagen, med pannkakan i handen.

Nu är vi småfrusna och Majken och Ester ser på en radda Emma-filmer som vi lånat på bibblan. Dom tycker att filmerna är jättebra! Emma tvärtemot hade jag som barn och den gillade jag, men dom gillar alla. 

lördag 2 november 2013

När jag tänker efter

Så vill jag helst mest vara hemma med barnen. Det är bara det att paniken närmar sig för dom är så stora så dom snart flyttar hemifrån. Idag satt jag inne på min äldsta sons soffa och sydde i en knapp. Det var en fin stund, att sy i en knapp. Först släpper man dom inte en sekund, sen är man tacksam för en kvart tillsammans med nål, tråd och en prickig skjorta. 

I morse vaknade jag av mig själv kvart över sju. Jag gick ner till köket, kokade kaffe, bredde macka, gav katten mat och så tittade jag ut genom fönstret från köksbordet där jag satt och det var grått och det var trist. Jag kände mig så himla nedstämd och det höll i sig hela förmiddagen. En sån där olustig känsla. Men det blev bättre, mycket bättre och tillslut riktigt bra. Och jag har tillochmed sprungit och det var inte jobbigast i världen.

fredag 1 november 2013

Konflikter och kärlek

Alla känslor blandas en vanlig kväll. En blir supersur för att han inte får sova hos en kompis. Vi kände att han behövde en hemmakväll, efter en massa kompishäng under lovet och så sena kvällar. Sen blev han glad igen när vi köpt pizza. Jag och Bengt ville inte ha pizza utan gjorde kyckling och potatis, men då ville flera ha det istället. Hemmalagat är bäst, verkar det som. Sen for min man och son och tränade tillsammans. Det tycker jag är fint. Jag gillar så mycket när vi gör saker med dom stora barnen också. Det blir ju så att dom mer och mer lever sina egna liv, särskilt vår äldste. Så då är det så viktigt att göra saker med dom. Så berättade Ella om Sara Kadefors nya bok som hon tycker är riktigt bra och jag fick lyssna på låten som Håkan Hellström sjunger tillsammans med Veronica Maggio. 

Så har jag lånat en jättetråkig bok på bibblan om barns språkutveckling för vi skulle ta emot en föräldragrupp och jag kände att jag ville läsa lite om barns språkutveckling och då hittade jag den här. Det var väl inte den jag fick mest användning för när vi skulle träffa föräldrarna, men den är riktigt kul ( vissa delar iallafall). Jag gjorde en övning med småflickorna som dom tyckte var kul.. Dom skrattade mycket när dom började fatta hur dom skulle tänka, att dom skulle sätta orden i rätt ordning i en mening. Jag blev helt fascinerad att dom fattade. Sen gjorde vi övningen när jag sa olika ord, den övningen börjar med ordet fönster och flickorna skulle välja vilket ord av gardin, garderob eller gris som passade med det. Den övning tyckte dom var busenkel och Majken började välja fel ord och det tyckte Ester var hur kul som helst.

Bus eller godis

Masker gjorda på muséet med pappa och spanska solhatten från Kangoshuset. Kärlek, kärlek känner jag. Sen kom en tremänning till barnen hit igår. Vilken trevlig kille. Han livade upp tillvaron, fast jag råkade somna med flickorna klockan åtta.