tisdag 5 november 2013

Okej

Jag ska nu vara glad åt mina supertänder. Dom står pall. Röntgenbilderna ser bra ut och tänderna ser bra ut förutom att det var ett tag sen dom var så där vackert vita. Så ligger jag där i tandläkarstolen och har svårt att glädja mig åt mina fantastiska tänder. Jag tänker på alla andra eventuella och faktiska fel jag har. Skräcken för att dö, att leva med ångest som kommer och går, att kanske inte få fler barn (att inte få fler barn skulle min man säga), problem med relationer. Såna saker. Och så fällde jag en diskret tår för pappa som sa att det värsta han gjort var en lång operation hos tandläkaren när dom skulle borra fast stifttänder i honom. Flera timmar tog det och det var fruktansvärt. Och då vad det nog det, med tanke på vad han gick igenom dom sista åren av sitt liv. 

Nu sitter jag hemma och har ätit dom goda biffarna från igår. Otis sover och snarkar, vill inte gå ut, men snart ska jag tvinga honom. Nu ska jag först städa en kvart eller så, iallafall frukosten tänker jag plocka bort. Det är den nivån jag lägger mig på idag.

Inga kommentarer: