lördag 2 november 2013

När jag tänker efter

Så vill jag helst mest vara hemma med barnen. Det är bara det att paniken närmar sig för dom är så stora så dom snart flyttar hemifrån. Idag satt jag inne på min äldsta sons soffa och sydde i en knapp. Det var en fin stund, att sy i en knapp. Först släpper man dom inte en sekund, sen är man tacksam för en kvart tillsammans med nål, tråd och en prickig skjorta. 

I morse vaknade jag av mig själv kvart över sju. Jag gick ner till köket, kokade kaffe, bredde macka, gav katten mat och så tittade jag ut genom fönstret från köksbordet där jag satt och det var grått och det var trist. Jag kände mig så himla nedstämd och det höll i sig hela förmiddagen. En sån där olustig känsla. Men det blev bättre, mycket bättre och tillslut riktigt bra. Och jag har tillochmed sprungit och det var inte jobbigast i världen.

Inga kommentarer: