onsdag 30 april 2008

Ingen eld

Nu har vi firat en Valborg som vi alla trivdes med. Vi åt gott tillsammans med våra goda vänner och barnen njöt av att ha sina kompisar här hela kvällen.

Men vi hittade ingen eld. Mina barn håller på att växa upp utan majbrasor. Jag vill inte åka till majbrasor med mycket folk och nu är det såna restriktioner för majbrasor så det verkar knappt finnas några kvar i den här stan.

Bra eller dåligt

Det är en sak som är bra med mig, eller kanske dåligt. Men jag har i alla fall i förväg svårt att tänka mig hur jobbigt saker kan vara. Jag blir alltid lika överraskad. Så nu har jag och alla barnen varit och handlat på OBS (eller coop som det heter). Det var mycket folk där och bilen hade vi en ganska lång bit bort.

Men barnen var faktiskt otroligt duktiga, kanske för att de längtar efter sina kompisar som kommer ikväll och ska fira med oss. Vi delade upp allt vi handlade mellan oss och efter förmåga, vilket resulterade i att till exemepl min ena 6-åring bar två baguetter, den andra en blombukett, min 10-åring två påsar, min 9-åring en korg som vi handlade med en står vattenmelon i som hon bara fick handla om hon bar den själv och jag tre påsar.

Nu är vi lite trötta. Och så är det lite sommar också. Jag menar sommar med shorts. Det är april och det är Västerbotten. Vi kommer att behöva klä oss varmare om några dagar. och några av oss kommer inte att vilja det.

måndag 28 april 2008

Det är vädret

Känns som en helt okej måndag. Jag brukar gruva mig mycket för den här dagen. Men i morse när jag och tvillingarna cyklade till dagis sken solen och de var så söta på varsin cykel. Till och med han som blir lite lätt trött, cyklade hela vägen själv. Jag kände mig harmonisk och det är vädret, jag vet det. Jag tror att vädrets makt har börjat påverka också mig.

Den perfekta lunchen nu på våren: Naturell yoghurt, müsli och flytande honung. Så gott

söndag 27 april 2008

Städning på hjärnan


Jag har fått städning på hjärnan för att jag inte kan städa. Jag kan inte slänga saker och är dålig på att rensa ut. Jag är slarvig och impulsiv och mina barn gör som jag i stort sett. Min man försöker i perioder ordna upp röran här hemma, men det går inte så bra.

Men eftersom jag har problem med någon typ av allergi, oklart vilken riktigt, så tänkte jag att nu städar jag vårat sovrum och sedan kanske katterna inte får vara där längre. Ska åtminstone försöka med det. Jag har dammsugit, skurat, dammat mattan, plockat ihop, vikt och rensat på skåpet vi har där. Nu är det bara garderoberna kvar som behöver en rejäl genomgång.

Men så när man håller på och städar så hittar man ju så fina saker. Och nu har vi stått och beundrat ett kort på barnen när tvillingarna var kanske ett år, storasyster 4 år och storebror 5 och ett halvt år. Tagna av stundens allvar, men så fina.

lördag 26 april 2008

Mina vantar


Om det till och med finns trädgårdsvantar som är allt jag kan drömma om, nämligen gröna med prickar. Då borde väl jag kunna lära mig något om trädgårdsskötsel. Jag gillar inte trädgårdsböcker för jag förstår inte vad som står i dem. Man kan inte vara nog tydlig när man pratar om trädgård med mig. Om någon säger ta skott, gödsla, beskära, dela, plantera och andra välbekanta trädgårdsuttryck så räcker inte det. Säg mer! Förklara mer! Låtsas att jag aldrig satt min fot på en grön gräsmatta eller plockat en bukett blommor så lite kan jag.

Vad jag drömmer om? Jo om en vildvuxen, prunkande trädgård med en inbjudande uteplats där alla måltider ska avnjutas hela sommaren.

Frihet under ansvar eller...

Jag har sprungit i solen på något tunga ben, men jag övervann i alla fall motståndet. Våren är verkligen här och barnen är mer ute än inne. De är ganska stora nu och måste få mer frihet och det behöver jag verkligen träna på. Jag vill helst se de från fönstret hela tiden, men det håller inte längre.

6-åringarna måste vara i närheten och helst tillsammans med varandra eller med syskonen då får de vara ute själva i lekparken, på gatan till och med i skogskojan ett kvarter härifrån, men då får jag göra lite våld på mig själv för att klara det.

9-åringen får så klart gå lite längre bort, men det är hon som jag är mest orolig för. Och jag vet precis varför. Hon är som jag var. Gud vad jag känner igen mig i henne, vilket gör att jag så många gånger känt mig alldeles frustrerad över saker som händer runt omkring henne och med henne. Idag har hon varit hos en kompis efter lunch och vi ringde dit och frågade om hon kunde vara kvar ett tag för jag skulle springa och de yngre skulle åka med sin pappa och handla jord. Sedan ringde jag när jag kom tillbaka och då var de borta. Så jag och den andra flickans mamma har cyklat runt och letat.

Vi hittade de närmare än vi trodde. De var lyckligt ovetande om vilken uppståndelse de orsakat. Och jag kan ju inte låsa in henne. När hon gick sista året på dagis klättrade hon och hennes kompis upp i en tall och kunde inte komma ner. Hon handlar först och tänker sen, ofta. Men samtidigt är hon väldigt klok och analyserande. Men tyvärr, det minnen av henne uppe i tallar och på andra läskiga ställen som får mig så orolig när hon ska pröva sina vingar.

Champagne

Igår kväll kom grannarna förbi med en flaska Champagne. Jag lovar att det var första gången det hände. Grannen hade äntligen fått jobb efter att ha gått arbetslös ganska länge. Fast har man fyra barn så är det ju alltid någon som ska hämtas och det var det igår kväll också så min man fick spara sin Champagne till senare.

Fler spontanbesök tack, med eller utan Champagne.

Fick gå in och rätta för jag hade ju stavat fel på ordet champagne. Kanske för att det är så sällsynt i mitt liv.

torsdag 24 april 2008

Skåp


Vore jag en möbel så vore jag ett skåp. Jag älskar skåp. Det är den finaste av alla möbler och jag önskar att man bara behövde skåp hemma fast jag inser ju att det är bra att ha någonting att sitta på och någonting att äta vid och allt det andra man behöver ibland. Men jag älskar skåp. Jag har fotat alla skåp i huset och jag upptäckte att vartenda skåp här hemma har högar ovanpå sig eller runt omkring sig eller både och. Men bland allt skräp så är de så fina.

Överst mitt absoluta favoritskåp, köpt på en loppis i inlandet. Det är inte djupt, det är, vad säger man? Grunt kanske, så det tar så lite plats och luktar så gott inuti. Synd att just DVD-skivorna, högtalarna och CD-skivorna är där, men de ska ju också vara någonstans.


Av grannen fick vi det stora träskåpet som vi har tänkt måla, men när?

Hallskåp i vår pyttelillahall så i den ska allt få plats. Toalettskåp i vår minimala toalett där också det mesta ska få plats. Och så de där skåpen som kan vara bra att ha om man någon gång får en liten sommarstuga. Hörnskåpet som någon inte ville ha kvar och som jag inte kunde tacka nej till. Det där pottskåpet som jag ropade in på auktion för ingen annan ville ha det. Och det vita lilla skåpet vi köpte på Myrornas för att TV:n skulle stå på det, men det blev aldrig bra.

Ett skåp som jag tycker extra mycket om hade vi TV:n på länge, men nu håller det inte riktigt ihop längre så det får stå och bara vara fint.

IKEA-skåpet som jag inte kunde låta bli för där kan vi ju ha saker som barnen har gjort. Eller hur? Så sa jag till min man när jag försökte motivera köpet.



















Jag har alltid gillat sådana där skåp som står i skolor med gamla grejer i som bara blivit kvar och ett sånt hittade jag på Myrornas en dag för några år sedan. Nu står det i vår träiga källare och nästan inte syns för det är precis lika träigt på väggen.

Ett till skåp som står i källaren full med tyger och ovanpå fullt med urväxta kläder. Ett riktigt "tyckaomskåp".

Fortsättning följer. Blev plötsligt trött på skåp. Eller jag tar de sista också förresten.

Vår dotters garderob som kanske inte funkar jätte bra som just det, men jag gillar färgen så mycket.


















Det sista skåpet, tror jag, är skåpet jag fick när jag äntligen blev klar bibliotekarie. Jag hade läst olika saker i flera år och inte kunnat bestämma mig, men när jag bestämmer mig äntligen så får jag två barn under utbildningen. Mina föräldrar blev lättade att jag blev klar tillslut och då fick jag det här helt underbara skåpet från Norrgavel som står i vårt kök.

Ni förstår ju, de får ju inte plats i huset så hälften står i källaren och någon sommarstuga blir det nog inte. Men hur gör man sig av med ett skåp?






Trött

Är så trött så jag kände hur ögonen föll ner när jag körde hem från jobbet. Min arbetsdag är mellan åtta och två på torsdagar. Inte världens längsta. Hur orkar någon jobba heltid? Men vad beror tröttheten på, jag blir så frustrerad? Är det allergimedicinen? Eller allergin? Eller sover jag för lite, äter jag fel eller är jag inte tillräckligt glad?



Hoppas att vara piggare redan i morgon. Blev i alla fall jätte glad av att min barnaskara plus några kompisar hoppade rep tillsammans här ute. Skulle ta kort på de, men man ser nog ingenting. Det var väl något med ljuset. Men man antyder att någon står där och snurrar på repet tror jag.

onsdag 23 april 2008

Världsbokdag idag

Vi har firat bokens dag idag på jobbet. Jag har gjort tipspromenader och "gissa vilken bok som finns i paketet-tävling". Tävlingar är roliga att göra, men igår skulle jag berätta om böcker i en årskurs 7 och jag är glad att jag inte blev filmad. Katastrof, det är allt jag har att säga. Allt jag sa kommenterade de eller härmade. Hjälp jag är nog rädd för tonåringar. Jag kände mig som en sådan lärare som man själv har haft under sin skoltid som inte nästan syntes och som inte hade någon kraft, styrka eller utstrålning. Sån är jag, helt enkelt. Jag ska nog bara göra roliga tipspromenader, läsa bra böcker och bara träffa barn upp till 12 år.

Jag vill nog hellre vara som Igor eller Stavros i klass 9, som går på TV. Jag skulle vilja ha Igors snälla, goda hjärta och Stavros kunskap och utstrålning.

måndag 21 april 2008

Små cyklar de far omkring

Vi har cyklat till dagis idag, en av 6-åringarna cyklade för första gången på egen cykel ända dit. Våra barn har inte varit sådana som lärt sig att cykla tidigt och vi har heller aldrig tränat de särskilt mycket. Det kan förstås hänga ihop. Men jag tycker faktiskt att det är bra att de varit lite sena med det.

Jag tycker att det är nog äventyrligt att cykla med en ganska förståndig 6-åring till dagis. Varje gång en bil kommer känner jag hur jag stelnar till. Tänk om hon vinglar eller gör någon helkonstig sväng just då. Länge har vi stannat om det kommer en bil, eller det gör vi fortfarande när det kommer många bilar, men idag var det inte så mycket trafik eftersom den värsta morgontrafiken hade lagt sig. Den andra 6-åringen satt på min cykel för han blir fortfarande så trött i benen av att cykla. Igår cyklade vi till en lekpark en bit bort och på hemvägen var han jätte trött i benen så vi fick leda hem cyklarna. Han blir också väldigt trött i benen och armarna när vi ska träna fiol. Jag vet inte riktigt hur det där hänger ihop. Annars är han väldigt pigg...

Nu är det faktiskt vår, det kan man se för vi har hittat så mycket saker som varit begravda under snön, till exempel pulkor, hopprep och lite annat smått och gott.

Och jag köpte en påse jord och lite frön bara för att vara beredd att så när det går om några veckor eller så.

söndag 20 april 2008

Och så lite kattungar


Kattungarna växer så det knakar och de har fått varsitt namn efter heta diskussioner inom och utom familjen. Man får mycket nytt folk på besök när man har två sådana här individer i sitt hem.


Henke och Soda heter de, tror jag. Skrållan, deras moder löper samtidigt som hon ammar och det verkar vara hur jobbigt som helst. Hon är helt som fånge i sin egen kropp. Hon försöker smita ut och vi försöker stoppa henne. Men däremellan ligger hon bara och tar hand om de här två.

Lite vår


Okej om inte hela trädgården blir fin i sommar och om vi egentligen inte gör nästan någonting med den så gör det kanske inte så mycket. För nu har vi i alla fall en kruka med Penséer stående på trappan och det är alltid en början på något nytt, kanske på våren. Min äldsta dotter hittade lite skrot för ett tag sedan och gjorde hjärtat som jag satte ner i krukan. Jag kan inte ta skarpa, fina, konstnärliga kort utan det blir alltid lite suddigt, lite snett och lite konstigt.

lördag 19 april 2008

Oordning

Eftersom vi var på nycirkus igår kväll känns det som att helgen blev så lång, fast den bara precis har börjat. Det var bra att gå iväg på fredagkväll. Fredagkvällar kan ju vara så himla trötta, men när vi tittade på akrobatiken igår blev vi allt annat än trötta.

Barnen ska på kalas, fotbollsträningar, basketavslutningar i helgen, men jag tänker ändå försöka göra saker som jag gillar. Bara en sån sak som att sitta ute i solen och dricka kaffe. För nu känns det som att våren har kommit också hit.

Och tänk om någon magisk hand, kanske min egen, skulle kunna städa här hemma. Just nu är oordningen enorm. Alla vintersaker är framme plus alla vårsaker plus allt annat. Skridskor, skidor blandas med cykelhjälmar, hopprep och annat. Förvirringen är total.

fredag 18 april 2008

You are the greatest

Så skrev 10-åringen i gästboken som nycirkusen 7 fingrar hade med sig. De har kommit hit till min stad ända från Kanada och uppträtt hela veckan. Jag hade köpt biljetter för flera veckor sedan, innan jag visste att sonens fotbollsträning skulle vara på fredagkvällar. Så han var lite bekymrad (sur) över att missa träningen, men ändå rätt så nyfiken på vad det var vi skulle få se.

Det var något helt osannolikt fantastiskt. Det var en massa dans och akrobatik kryddad med humor, glädje och allvar. De dansade med basketbollar, stolar, fåtöljer och de gjorde hisnande akrobatiska konster genom ringar och uppe i pelare, och de gjorde ett nummer med skatebordar som bara var helt tokigt bra. Kommer de till din stad så gå.

torsdag 17 april 2008

På vår trasiga gård


Vår gård är en historia för sig. Jag tror att det faktiskt har bott flera familjer efter varandra som inte riktigt har brytt sig trädgården och så kom vi som ingenting kan men som iallafall vill ha en jättelummig och blommig oas. Det har vi inte. Växter som jag planterar dör och ogräset brukar ta över och speciellt ta över hela trädgårdslandet, så vi brukar behöva börja med att rensa hela det där landet varje sommar och då menar jag verkligen rensa hur länge som helst. Och sedan växer det igen. Det växer också ett alldeles speciellt ogräs på vår gård som heter, vad är det nu? Det går inte att bli av med har jag hört. Jag kommer på det en annan dag.

Och så ligger det trasiga grejer överallt på gården och faktiskt så står det ett alldeles trasigt träd på gården. Jag ska visa det någon gång, det ser ut som ett Y. Jag tänkte att om man målar det så ser det kanske ut som den där skulpturen som man ser när man kommer till Sundsvall. Har ni sett den? Eller ska vi helt enkelt hugga ner det?

Just nu tänker jag att den här sommaren så kommer den här gården att fullständigt förvandlas till något inbjudande. Kanske rent av att vi målar mina föräldrars gamla utemöbler som vi ärvt och sätter upp den där spaljen som legat och drällt hur länge som helst och vem vet om vi samlar ihop krocketklubborna den här sommaren och den där trasiga stolen skulle vi ju kunna slänga. Kanske den här sommaren.

Vi


Så här ser vi ut, iallafall om man ska tro vår underbara 6-åriga dotter.
Varje dag får vi teckningar som hon skapat, gladbild, vårbild, familjebild och många, många fler.

onsdag 16 april 2008

Inte i ide precis

Jag har inte gått i ide precis, det är bara inspirationen som inte infunnit sig. Och utan den så går det ju inte att skriva. Idag har jag varit på kurs i Skellefteå och åkt buss i fyra timmar. Tur att jag inte måste resa och äta massa god mat på restaurang ofta . Jag vet, det skulle inte vara bra för mig, för jag älskar mat för mycket och resor för lite.

måndag 14 april 2008

Jag har tänt ett ljus för Engla i köksfönstret och i grannens fönster lyser också ett ljus. Det finns inte ord att beskriva hur hemskt och hur fruktansvärt det är. Jag hittar inte orden, men jag tänker på Engla och på hennes anhöriga.

söndag 13 april 2008

Bra

Det blev bra till slut. Ilskan rann av mig under en långpromenad. Jag var med min dotter hos hennes kompis en stund. Solen sken för första gången på en hel vecka och jag gick på en lång promenad. Det kändes som att benen gick av sig själva, som att jag bars fram av någon oanad kraft. Kompisen bor nära där vi bodde när vi var studenter och fick våra äldsta barn. Vad konstigt att det så här 8 år senare känns så hemma. Det var där jag gick på långa promenader med min äldsta son. Han var en sån som nöjd kunde ligga i vagnen länge. Och jag gick och tittade på alla gamla vackra trähus och drömde mig bort och in i ett sånt hus.

På kvällen hemma sedan så sa vi nej till grannflckorna som ville komma och hälsa på. Vi har haft kompisar här hela veckan, varenda dag. Det är fantastiskt att barnen har kompisar och jag säger nästan aldrig nej till att de får komma och hälsa på. Men jag kände att jag hade fått nog av det också igår kväll.

Istället såg hela familjen filmen Det levande slottet, en japansk teckand film (tror jag) om en flicka som förvandlas av en häxa till en krum gammal gumma på 90 år. Den var jätte spännande och överraskande. Det är svårt att hitta en film som alla i familjen gillar men det här var en sådan. Rekommenderas.

lördag 12 april 2008

Arg, jätte, jätte arg

Jag är helt enkelt jätte arg idag, det känns som att jag kokar över. All trötthet och annat under den här veckan som jag har samlat på mig har trillat på plats idag, eller hur säger man... hamnat på fel plats kanske. Jag skulle ju vara ifred idag, men var ska jag ta vägen då? Vår 6-åriga tjej ska hälsa på en kompis och hon är lite blyg och vill ha med sig en förälder dit. Då måste ju någon vara med de andra. Min cykel måste hämtas för den har varit på lagning länge nu utan att vi har haft tid att hämta ut den. Vad är det mer för måsten? Kanske röja hela huset som fullständigt förfallit under veckan.

Var det något mer? Och så tänker jag redan: Snart är det måndag.

Jag hamnade visst på botten idag.

Helt (o)frivillig paus

En helt ofrivillig bloggpaus har det blivit den här veckan för internet har inte funkat. Och det blev ju bra för mig som sitter för mycket och för äldsta sonen som gör detsamma.

Men nu är det tillbaka så nu gäller det att inte sitta för mycket igen. För sonen har börjat teckna Mangafigurer på kvällarna och det vill jag att han fortsätter med. Han ligger på golvet och tecknar på ett papper som någon redan ritat på andra sidan av och han använder en trubbig blyertspenna eftersom vi inte har hittat någon bra pennvässare än. Sånt är inte viktigt för honom bara han får rita sin Manga.

Min man har återigen varit borta en vecka, nu dröjer det länge till nästa gång. Det har gått bra, tror jag, fast vad tycker barnen? Men det har varit fullt upp med fiolkonsert, träningar, kurs på jobbet, hämta fioler, glömma skor som också måste hämtas, fiollektioner, hämta barn, lämna barn, köpa kattmat, ha huset fullt av barn (inte bara mina) hela tiden, kattungar, kattmammor.

Efter fiolkonserten så skulle vi fika, jag och barnen, och en massa andra människor. Det var kväll och vi var väl lite trötta allihopa. Jag vill ha läsk skriker 6-åriga sonen. Nej, säger 35 åriga mamman. Jo, säger han. Nej säger jag.. Jag vill ha glass säger den lika gamla dottern. Ja läsk blir bra. Men mamma du sa läsk. Nä jag menar inte läsk jag menar. Vad heter det, det där ordet? Jag kom inte på det. Jag kunde inte få fram ordet glass, hjälp! Jag kan inte prata längre, vad blir nästa steg.

Nu kan jag prata igen, ordglömskan var övergående. Men idag tar jag en paus från allt. Alla frågor barnen har idag får de ställa till pappan. Jag behöver en paus, bara en liten, liten paus.

måndag 7 april 2008

Kattunge på huvudkudden


Jag har fått kämpa här på morgonkvisten för att ta mig in i datorn. Vi har trådlöstnätverk och det funkar bara ibland och aldrig vid första försöket, så man måste helt enkelt vara målmedveten om man vill erövra den här datorn. Och nu har jag varit det för det har hänt stora, fantastiska saker här i natt. Vår yngsta dotter kommer inspringande till vårt sovrum någon gång i natt, fast jag vet inte vilken tid, och säger att Skrållan har fått barn på hennes huvudkudde. Och det hade hon, en liten och alldeles levande unge. Oj vad hon slickade den alldeles ren och fin.



Vi hade gjort en liten bädd åt henne för vi har anat vad som är på gång, men hon ville hellre föda i sängen där tvillingarna låg tillsammans alldeles svettiga för där var det ju riktigt varmt och gosigt och inte så ensamt heller. Vi var tvungna att gå och lägga oss fast det var så fantastiskt, men efter ett tag hörs ett litet mjau och då har hon fått en till, en precis likadan. Fast det tycker nog inte hon, en alldeles unik tänker nog hon.

Nu ligger de här och hon spinner och rör sig inte ur fläcken. Om 12 veckor måste de flytta hemifrån. Är det någon som har ett hem dit de är välkomna. Jag lovar att de har världens finaste mamma, men pappan kan jag tyvärr inte uttala mig om. Det var inte så lätt att fota för jag ville inte snurra på lådan, men om någon dag så blir det fina bilder.

söndag 6 april 2008

Ensam

Jag har helt kommit bort mig den här helgen från blogg och annat. Söndagar är inte roliga, tycker jag, trots att jag har haft en bra söndag utifrån sett, men inifrån har den varit tung.

Hur ska jag komma i form tills i morgon? Jag vaknade i morse 06.30 med huvudvärk. Jag har aldrig ens huvudvärk och så var jag med sonen på innebandy och kände mig ensam.

Vem vill vara kompis med mig stod jag och tänkte. Jag känner mig utanför, tänkte jag, kom och prata med mig, men det gjorde ingen. Jag hade väl kunnat gå och prata med någon istället för att alltid vänta på att någon kanske vill prata med mig. Herregud jag är vuxen, när ska man sluta känna sig ensam och utanför. Aldrig, kanske. Den där känslan kommer kanske alltid att komma lite då och då, när man minst anar det. Fast när jag ska gå på sportgrejer så anar jag det långt innan. Jag sitter ju och irriterar mig på allt, föräldrar som skriker för högt och annat, vuxna som har för tajta jeans. Det är klart att ingen vill prata med mig för ni hör ju, jag söker ju saker att irritera mig på. Men det är nog bara ett försvar som man kan lägga sig till med när man känner sig utanför.

fredag 4 april 2008

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Rana och jag tror att jag är redo att ta mig an den nu. Fast lite svårt är det för mig eftersom jag har svårt med årtal och blandar ihop och minns inte så bra jämt. Men jag ska verkligen tänka till.

För 5 år sedan så skulle mina tvillingar börja på dagis, alldeles för tidigt men vårat liv var kaotiskt. 4 barn, jag springvikarie och min man nyutbildad. Vi hade flyttat till huset vi bor i ett halvår innan och bott utan toalett och dusch förutom i källaren till en början. Bäbisarna, som kallade de tills de var 4 år, kröp omkring bland renoveringsprojekt. Varför är alla minnen så luddiga?

För 10 år sedan föddes mitt första barn, en son, och jag var toklycklig. Att jag skulle få barn, min absolut högsta önskan, sedan jag vet inte när. Och sådana där heta önskningar tror inte pessimister, som jag, slår in. Men det gjorde det och jag fick en välbehövlig paus från unversitetet också. Och sen när jag började plugga igen så blev jag flitig.

För 15 år sedan, oj nu börjar det bli länge sedan, var jag 20 år. Jag hade precis flyttat hit, till den stad som jag bor nu. Jag hade flyttat till ett studentrum i ett nybyggt hus. Det var bara några som hade flyttat in ännu och jag var så mörkrädd. Ofantligt mörkrädd. Hur kunde någon människa klara av att bo ensam? Jag ringde jämt till alla mina barndomskompisar och sökte tröst och stöd. Och alla människor jag träffade på unversitetet var så smarta och kunde prata så bra och säga rätt saker. Hjälp vad blyg jag var.

För 20 år sedan så flyttade mitt enda syskon hemifrån och mitt barndomshem blev fruktansvärt tyst. Vi bodde i en sån där ganska stor tvåvåningsvilla och nu var det bara jag som var på övervåningen. Jag vill ha en stor familj och ett litet hus tänkte jag, när jag blir stor. Och så var jag så blyg. Tänk om jag skulle kunna ändra på något i efterhand då skulle jag nog ha ändrat på det.

Nu utmanar jag Selmas småprat, Supermamman och Maria på Jag blommar.

torsdag 3 april 2008

Och allt möjligt

Ska inte blogga nu för jag ska se Brottet. Det enda program jag slaviskt följer. Annars är det här en väldigt trött vecka. Jag får liksom inga pigga och glada tankar. Och barnen de vill bara cykla, som galningar och jag får inte in dom. Och vår gosigaste son har blivit en liten strulputte på dagis och det trodde jag aldrig.

onsdag 2 april 2008

Jag förstår ingenting

En till sak. Jag vill så gärna förstå vad det står i den finska bloggen, Vintage living, men jag förstår inget. Jag blir jätte frustrerad för den är så vacker. Jag tror att det är något sånt jag drömmer om när jag drömmer om något annat. Jag kan en del finska ord, men ändå fattar jag ingenting fast jag försöker läsa högt för då kan det ju vara lite lättare, eller...

1450 sidor, ungefär

Mina barn är inte bokslukare fast jag nästan är en, eller kanske just därför. Jag är ju omgiven av böcker precis hela tiden eftersom jag jobbar med de. Men en rapport från sonen i denna sena timme är att han idag läst 1450 sidor, ungefär. Jag har lånat en Mangaserie åt honom från bibblan idag, Naruto och han är helt biten. Han har läst och läst, ätit lite pannkakor, läst, provat cykla lite för första gången sedan i höstas, och läst.

Jag minns att killarna i min klass när jag var liten ville läsa, som man sa då, seriemagasin, och läraren tyckte inte att det var riktigt bra. Det vi tjejer läste var bättre. Jag tror och hoppas att det inte är så längre. Nu vill han ha del sju och då sa jag att då kanske vi kan gå på bibblan tillsammans någon dag. Jag lockar och drar för att få med mig barnen och ibland så går det.