Jag är helt enkelt jätte arg idag, det känns som att jag kokar över. All trötthet och annat under den här veckan som jag har samlat på mig har trillat på plats idag, eller hur säger man... hamnat på fel plats kanske. Jag skulle ju vara ifred idag, men var ska jag ta vägen då? Vår 6-åriga tjej ska hälsa på en kompis och hon är lite blyg och vill ha med sig en förälder dit. Då måste ju någon vara med de andra. Min cykel måste hämtas för den har varit på lagning länge nu utan att vi har haft tid att hämta ut den. Vad är det mer för måsten? Kanske röja hela huset som fullständigt förfallit under veckan.
Var det något mer? Och så tänker jag redan: Snart är det måndag.
Jag hamnade visst på botten idag.
5 kommentarer:
skönt att du är till baks saknad är du (ler) JA FY FÖR DEN BUBBLANDE ILSKAN! men den måste å få plats tror den behövs sen vädras den ut eller kokar över har man energi till nya kraft tag!
kram
Ja, visst är det svårt att få vara själv och vara ifred. Speciellt om man inte vill lämna hemmet utan vill vara hemma, men vara ifred. JAg brukar fly ner i min atelje...men då är det ändå alltid någon som kommer eller ropar. Man kan ju inte låsa in sig...
Hej!
Har inte läst bloggar på ganska länge nu men det BORDE jag ju ha gjort. Då hade jag sett att du och många andra genomgått liknande faser som jag. Det är nästan så att jag tror att månar och annat stått i viss position och gjort livet krångligare för oss lite känsligare människor. Vi som grubblar "för mycket". De där ensamhetskänslorna känner jag SÅ igen. Jag tror att alla andra är bästisar och känner sig säkra i sina föräldraroller på såna där sportevenemang, men kanske allihopa känner sig bortkomna och tar på sig olika roller för att klara av det?
Hoppas ilskan rinner av dig,det är så jobbigt att vara arg, men samtidigt måste den ut så stäng inte inne den. Gå ut och banka på husväggen lite! Det har jag gjort ibland för att pytsa ut den på nån som inte tar illa vid sig...;D
Hej Susanne
Tack för välkomnandet tillbaka. Den där bubblande ilskan kommer till mig så fort jag har blivit för trött under en längre tid. Jag vet att jag måste tänka på det där med att sova tillräckligt hela tiden. men det är ju så tråkigt ...
Hej Maria
det är verkligen svårt att vara ifred hemma, det går nästan inte. Promenader är egentligen det som funkar bäst.
Hej Persilja
Det är kanske så att det är något som påverkar oss för jag går verkligen igenom olika faser och så återkommer de med jämna mellanrum. Man blir ibland alldeles slut av det och att det återkommer.Det kanske är så att fler känner sig bortkomna än jag, bara här på bloggen var det flera som kände igen sig när de är på sportgrejer och då kanske det är så även bland de som jag träffar där i mitt "riktiga" liv. Fast för mig är det här också riktigt liv förstås.
Ilskan rann av mig under en solig promenad, funkar nog inte alltid, men igår gjorde den susen.
Jag tror jag trillade till botten jag med nu när jag upptäckte våran nya fuktfläck, å söndakväll e de ju oxå....
Skicka en kommentar