På vår trasiga gård

Vår gård är en historia för sig. Jag tror att det faktiskt har bott flera familjer efter varandra som inte riktigt har brytt sig trädgården och så kom vi som ingenting kan men som iallafall vill ha en jättelummig och blommig oas. Det har vi inte. Växter som jag planterar dör och ogräset brukar ta över och speciellt ta över hela trädgårdslandet, så vi brukar behöva börja med att rensa hela det där landet varje sommar och då menar jag verkligen rensa hur länge som helst. Och sedan växer det igen. Det växer också ett alldeles speciellt ogräs på vår gård som heter, vad är det nu? Det går inte att bli av med har jag hört. Jag kommer på det en annan dag.

Och så ligger det trasiga grejer överallt på gården och faktiskt så står det ett alldeles trasigt träd på gården. Jag ska visa det någon gång, det ser ut som ett Y. Jag tänkte att om man målar det så ser det kanske ut som den där skulpturen som man ser när man kommer till Sundsvall. Har ni sett den? Eller ska vi helt enkelt hugga ner det?

Just nu tänker jag att den här sommaren så kommer den här gården att fullständigt förvandlas till något inbjudande. Kanske rent av att vi målar mina föräldrars gamla utemöbler som vi ärvt och sätter upp den där spaljen som legat och drällt hur länge som helst och vem vet om vi samlar ihop krocketklubborna den här sommaren och den där trasiga stolen skulle vi ju kunna slänga. Kanske den här sommaren.