lördag 31 januari 2015

Sprungit

Jag har sprungit igen. Det gick. Och tack för era peppande kommentarer. Nu försöker jag återigen ta hand om mig lite bättre. Får se hur det går.

Och bättre på att se på saker med andra, snällare ögon. Som min kropp och mitt hem. Jag har fött 6 barn, två av graviditeterna var tvillinggraviditeter, vi har fixat allt själva. Även om jag inte gjort allt så bra som jag önskat så kan jag ju bara ändra på det som kommer. Jag får inte fastna i det förflutna. Och mitt hem kan jag också påverka för det är ju mitt, men det duger kanske också som det är. Och eksemet ser bättre ut idag.

fredag 30 januari 2015

Ny åkomma

Rött vid ögat. Min man, doktorn, säger eksem och att jag haft det förr. Jag säger att hela kroppen slutat funka. Han säger att jag måste sova. Men är det nått jag inte kunnat den här veckan så är det att sova.

torsdag 29 januari 2015

Några har fotat lite här och där

Man blir lite glad när dom fotat på sitt alldeles egna, fantastiska sätt. 

Deppig vecka

En riktigt tung vecka. Lite sömn, förkylningen, åldrandet och tidens gång. Ungefär så.  All entusiasm rann av mig. Och middagen idag blev så ful. Kikärtsbiffar som föll sönder och potatisklyftor som fastnade på plåten. Men det blev gott. Det blev det, så allt är inte blä. Stöket växer och tvättkorgarna fylls. Halsen gör lite ont. Jag har urinvägsinfektion igen. Inte jätte besvärlig, men inte heller mysigt. Jag känner att jag inte hinner med alla. Kramar dom för lite. Jag har försökt gå hem lite tidigare från jobbet i veckan för jag inser att den här förkylningen tog på. Men ändå så är jag helt slut och tömd på idéer vid middagstid. Och har också känt att jag måste vårda mig själv bättre. Helrenovering på något vis. Många tankar. Många förbättringsområden.

lördag 24 januari 2015

Vandringen

Jag har läst ut hela boken nu. Ibland är jag som en maskin när jag läser. Boken ska läsas ut och det ska gå fort. Inte som min man och äldste son som läser sakta och funderar på vad dom läser. Jag är mer som plogbil eller något annat stort osmidigt. Så nu är fina boken Vild utläst. Fascinerande med den där oändliga vandringen. Alla smärtor från fötterna. Naglarna trillade av och blåsorna och skavsåren blev värre och värre. Och ändå fortsatte hon. Sen den där hungern och suget som hon hade efter en särskild läsk. Det var också fascinerande. Läsvärd. Vad ska jag läsa nu då?

Tid att läsa

Jag mår fortfarande inte bra. Men jag läser. Först en ungdomsbok som jag blev lite besviken på och nu Vild - en vandring till mig själv. Den fängslar. 

fredag 23 januari 2015

Uppe en stund

Jag tycker att jag har lite för många såna här förkylningar med feber och illamående. Hela höstlovet låg jag så här och nu igen. Orolig blir jag. Majken och Ester bli också det. Majken gick och hämtade en apelsin för hon vet att jag älskar. Gullunge. Hoppas att det går över fort, fort. Energin som jag haft de sista månaderna känns så bortblåst. Huvva.

Okej

Jag är sjuk. Okej. Inte stark, inte kompetent. Okej. Jag är kutryggig och ynklig. Okej. Jag har typ en släng feber, en släng snor, en släng åt urinvägarna, en släng illamående. Okej. Sovrummet är sunkigt. För mycket grejer. Sorteringen kom av sig. Okej. Jag fick sjukanmäla mig från jobbet. Vi är så få så när till exempel jag är borta är nästan ingen kvar. Okej. 

Men det fina i kråksången är att vår katt återvänt. Här ligger hon och spinner på min mage. Hon lämnade mig när jag hade kris i maj och juni. När en oro höll på att äta upp mig. Hon kände sig inte sedd. Hon har suttit en gata nedanför och tiggt om kärlek. Vi har hämtat henne och dom där nere har gått upp med henne. Hon har luktat fräscht av tvättmedel och inte som vi luktar. Jag som helst inte vill kläderna ska lukta någonting. Vi har tänkt att hon gillar ljust och fräscht och inte murrigt och kantstött. Men nu är hon här. Igen.

tisdag 20 januari 2015

Lediga dagen?

Alltså det här med dubbelarbete. Är det så det borde vara. Jag tänker på den nya studien där män som gör mer hemma blir sjuka eller mår sämre. Som kvinnor blir av dubbelarbete. Som kanske väldigt många människor blir. Att sköta barn och ett hem är många timmars arbete. Det är galet att vi inte har några möjligheter att bromsa mer när vi har hemmaboende barn. Eller vi kan väl bromsa, men får bekosta det själva. Som att jag jobbar halvtid och väl får en helt bedrövlig pension om vi inte själva gör något åt saken. Sen tror jag vi lämnar bort barnen för tidigt och alldeles för länge. Det borde vara en förmiddag eller en eftermiddag. 

Jaja iallafall har jag gjort massvis på vår lediga dag. Vi har packat upp en massa mat vi beställt från Ica, lagat lunch, lagat middag, bakat bröd, städat köket, tvättat två maskiner och hängt, åkt på viola, tränat viola, min man har varit på information om 6-års, åkt Bob och rastat hund, bytt gardiner (bara för att jag är lite fixerad vid just gardiner). Typ det tror jag. 

måndag 19 januari 2015

Rådjur igen

Jag är uppvuxen i Haparanda så jag har inte sett så många rådjur eller kantareller. Förra veckan såg vi rådjur i vår trädgård. Magiskt. Jag fotade och ropade på Majken och Ester. Idag såg jag ett igen och jag bara inom mig "jaha ett rådjur". Men hur fort slutar man hänföras och förvånas? Alldeles för fort. 

Idag har jag en dyster sinnesstämning. Gråten är nära. Det bara är så här för mig vissa dagar. Dom återkommer och jag får hantera dom. Idag var tankarna svåra att bära. Imorgon har vi vår lediga dag och jag har beställt hemleverans av mat. 

söndag 18 januari 2015

Tips! Gott!

Vill bara säga att det här gillar vi mycket och det är enkelt. Pappret är smutsigt och det är ett bra tecken. Vi har lagat många gånger.

lördag 17 januari 2015

Fösta gången

På nya jobbet som jag längtade efter att vi skulle stänga och jag skulle få gå hem. Första gången tiden gick för sakta. Första gången jag blev lite irriterad på några. Första gången jag tänkte men är det det här jag ska ägna mig åt. Det har jag tänkt varje dag i två års tid innan nya jobbet. Så det kanske är okej efter att ha jobbat där 5 månader. Det kanske är faktiskt så bra det kan bli för mig. 

Vad jag lyckats dra ner på

Kaffet (lite)
Oron (lite)

Ökat:
Fikat
Hypokondrin

Vad jag försöker dra ner på

Oron
Hypokondrin
Kaffet
Fikat

fredag 16 januari 2015

Bortglömd mössa

Hittades mina fina, varma vintermössa när jag städade.  Jag hade glömt att den existerade. Och då har man för mycket saker. Jag har sorterat och bestämt mig för att rensa ut lite ytterkläder. Vara lite hård mot mig själv och säga till på skarpen. Gamla, för små overaller får gå vidare. Men allt upp till två år nästan är kvar.

Visst är det mysigt att titta in hos folk? Också hos en själv.


onsdag 14 januari 2015

Närvaro

Jag tror att jag är ner närvarande nu än någonsin tidigare. Jag ångrar så att jag jobbade när mina fyra barn äldsta barn var små. Kunde ingen sagt till mig på skarpen. Bajs. Men om jag försöker tänka positivt och leva här och nu så stämmer det första jag skrev. Men ibland tar krafterna så tvärslut. Som när jag drabbats av sån iver att rensa. Ni skulle se källarhallen. Den var som en sån där ryskgumma där man hela tiden hittar en mindre och en mindre. I vår hall var det jacka på jacka på jacka. Sen sorterade jag strumpor och vantar. Parade ihop. Min tjocksockor på bilden hittade jag. Fina som bara den, kanske farmors verk?Skrev regnkläder på plastlådor. Det är så fint så jag skulle vilja ha en bjudning där nere. Men krafterna tog slut. Ester har börjat tokstrula när vi ska sova. Så igår brast tålamodet så mycket. Mitt dåliga samvete plågade mig i natt. Men idag har jag mått bättre. Sparkat till dagis och tillbaka. Ikväll är det bokcirkel. Precis vad jag nog behöver.

fredag 9 januari 2015

Oron kom tillbaka

Allt från i somras dundrade genom mig i natt. Lite som X2000. Sömnen blev som den blev. Om jag visste hur orolig jag skulle bli när jag fick barn så hade jag gjort ändå. Det är ju värt det. Det är ju livet jag ville ha och faktiskt hade den stora turen att få.

På jobbet har det aldrig varit fler besökare sen jag började. Vilken kombination med lite sömn och massvis på jobbet. Tur jag har världens raraste kollega.

Nu går det där tåget lite långsammare. Jag hinner titta ut genom fönstret och utsikten är inte bara grå och dyster. 

torsdag 8 januari 2015

Jahaja

Bra saker och dåliga. Äldstes snäsiga svar. Är det någon han verkligen blir irriterad på så är det på mig. Men nu när det gått några timmar tänker jag att han är väl också trött. Första skoldagen efter lovet. Så är det förstås. Men just när det händer blir jag rätt så påverkad av det. Det var ju det jag skulle bli bättre på. 

tisdag 6 januari 2015

Hemma

Blåsten var förfärlig. Vi möttemånga joggare. Det är inte som på mina föräldrars tid. Efter ser jag ut så här.

Storm

Och jag ska springa. Denna galna, vuxna värld. Inte sprang mina föräldrar någonsin. 

Sista dagen på mitt lov

Jag har inget emot att jobba. Jag gillar mitt jobb och min arbetsplats. Jag tycker böckerna är fina och människorna för det mesta också det. Men jag lovar att så mycket som det är att göra här hemna så skulle jag kunna vara hemma på heltid och ändå alltid ha något att göra. Och snart börjar de minsta skolan och det känns så jobbigt att tänka på det. Jätte jobbigt faktiskt. Jag måste vara närvarande. Få bort en massa onödigt jox ur mitt liv. Vara här och nu. Såg på mitt sovande barn igår. Det är så vackert och ofattbart. 

söndag 4 januari 2015

Olika känslor hela tiden

Gårdagskvällen var så lugn. Storingen hemma och det innebär att jag kan lägga mig när jag vill. Nu läste jag en bok av David Almond som har skrivit en av mina favorit barnböcker, Han hette Skellig. Den här var inte lika bra och fantastisk och berörande. Den här hette Svarta vingar.  Men den hade det där lite magiska som ändå bottnar i relationer och vardag och sånt jag är intresserad av.. Och det tycker jag om. 

Så ringde min gamla promenadkompis i morse. Vi har ju i princip inte promenerat på drygt ett halvår. Det blev mycket pratat och många tankar. Så hem och äta havregrynsgröt och sen handla till morgondagens kalasande. Nu dricka kaffe, äta rester och snart baka tårta. En dag med lugn i sinnet.

Och flickorna fick köpa fika efter handlingen och jag bestämde mig för att bara fika det jag tycker är riktigt gott det här året. Och då blev det noll fika på Coop. Också att löfte som blir bra för mig.

lördag 3 januari 2015

Denna dagen ett liv

Har sett Astrid dokumentär del 3. Älskar't. Majken har provat klackeskor som hon hittade när vi städade skoförrådet. Hon som aldrig har klänning, rosa,  eller princessgrejs. Hon var gullig. Hon är så snäll. Älskar så mycket.

Vid matbordet blev det konstig stämning. Och jag bröt ihop, fast bara inuti. Jag höll ihop och stämningen seglade bort. 

Vi myste på muséet idag. Fem av oss iallafall. Fikade och pysslade. Sen lagade jag mat i flera timmar. Tusen skålar blev det. Ibland blir det så och sen så svårt att få in i kylskåpet. 



Mera kalas, mera presenter, flera tonåringar

Så är det. Efter jul och nyår så fyller två år på trettondagsafton. 13 år. Så snart fyra tonåringar i det här huset. Jag läser en intervju med Markus Krunegård där han säger att högstadiet är hemskt (typ) för alla är så dumma i huvudet av hormonerna. Typ. Och vi har fått erfara, hittills, mycket fint och en del jobbigt. En del håll käften, en del " jag har lurarna på och svarar inte", en del korta, irriterade svar så man riktigt förstår hur himla dumt man frågar, en del lögner, en del tårar utan förklaring. Nu kavlar vi ärmarna ännu mer. Och jag jobbar med att inte vara så lättsårad. Och det här att inte glömma bort dom när dom försvinner på sina rum i många timmar.

fredag 2 januari 2015

Nytt år

Det blev ju ett nytt år igår, men för mig räknas det inte för jag var så trött. Trött hela dagen, hela tiden. Förut var det det värsta jag visste att vara så trött. Det gjorde ont i mig. Nu går sånt  lite bättre. Nu har jag stora barn som är värda fina nyårsaftnar och det är värt att vila sig igenom nyårsdagen.  Men nu så nytt år. Och hur tänker jag då. Jag tänker inga nyårslöften.

Jag tänker

Fortsätta blogga, fast alla nästan slutar. Några tappra kvar som jag läser varje dag. Familjen Zachrisson, Hemmamammaliv, Fembarnsmamman, Att man kan vara le,  Familjen Annorlunda, I will not keep calm and you can fick off, Underbaraclara. Mammamarias. Säkert några fler som jag glömmer. Jo jag gillar också En gul apelsin, Lite enklare, Bullerbymamman, Liten skrutt, Virkligenstickat, Blommor i fönstret.

Fortsätta motionera. Två- tre gånger joggning per vecka.

Fortsätta arbeta med mitt mående och med mina relationer. Oron och besvikelsen och förhoppningarna. Se det som är bra och försöka att inte likt en detektiv se det dåliga. Ärlighet.

Fortsätta undvika det röda köttet. Har undvikit det nu i drygt en vecka. Och med två vegetarianer i familjen som äter fisk,och kallas något annat då fast jag vet inte vad, borde det inte vara det minsta problematiskt.

Fortsätta försöka, med betoning på försöka, leva här och nu. Här och nu.

torsdag 1 januari 2015

Nyårsdagen

Trött. Så trött. Vi hade en så mysig nyårsafton. Både julafton och nyårsafton blev så himla fina i år. Äldste på vift vilket alltid är lite oroligt. Men det gick bra. När vi var ute och skickade iväg några raketer så var det så fint att titta i småflickornas ansikte. Det där fina att se någon uppleva något nytt. Spel hanns det med också. Sen när vi kom hem kunde jag inte sova. Förstås. Som vanligt.nu försvann visst snön också. Snyft.