måndag 30 december 2013

Middag idag igen

Det här med mat och inspirationen. Det går verkligen upp och ner. Nu har jag sån lust att vi ska äta oss igenom frysen. Idag tog jag ut den frysta broccolin och igår ett paket köttfärs. Så det blev köttbullar, brunsås, broccoli och gammal pasta till middag. Till lunch tog jag fram pizzabitar från pizzabaket häromdagen. Hoppas den här lusten håller i sig. Så får min man göra saft av alla svarta vinbär från i somras så är vi av med den jättepåsen vi har i frysen.

Själv har jag helt fastnat i en syblogg och bara vill börja sy. Jag har lämnat in symaskinen på lagning för den har blivit konstig och så drömmer jag om en lite bättre maskin och så har jag beställt två mönster. Ett tightsmönster och ett tunika/tröjmönster.

Ja och så ska jag ju sticka också, laga mat, tvätta, jobba, städa ibland och kanske baka bröd och lite annat. Nä jag är väl inte realist.

söndag 29 december 2013

Fortsatt städning

Vi kom igång så fint med städning och plockning innan jul. Jag kom ju inte så mycket längre än källaren, men det kändes bra i kroppen. Vi körde säkert 5 påsar och säckar till Kupan och så sparade vi lite av det utsorterade till en loppis. Får se om det blir av, annars åker väl det också till Kupan.

Idag har vi tagit tag i vårat sovrum. Så mycket på tiden. Vi har haft 6 sängar därinne. Dom två småsängarna har flyttat ut och våran sång och en våningssäng står kvar. Vi har hängt upp tyg bakom våningssängen så det ska bli mysigt för flickorna. Så har vi plockat böcker som legat överallt och så satte vi upp en liten hylla där en del böcker fick plats, andra står i hörnskåpet och i korgen på byrån finns en massa pixiböcker. Vi har bilderböcker i en hylla utanför sovrummet också och i hyllan och vardagsrummet och några få i en hylla i förrådet. Många bilderböcker blir det. Och ändå lånar jag böcker också hela tiden.

Jag ska ta kort snart på hela rummet, när det känns lite mer klart. Jag har inga ambitioner att det ska bli ett snyggt rum, men i allafall vill jag att det ska bli mer trevligt att gå in i. Inte som en lagerlokal eller ett förråd som det har känts som så länge nu. Den har dagen har det inte blivit mycket med, men det har ju blivit det här. Sjukdomen som sätter sig i halsen och ger illamående och lite feber har vandrat till en ny person i familjen nu. Snart så har den gått varvet runt.

Det här att ha gäster så länge betyder att man faktiskt går runt och skärper sig lite. Det sunkade till sig i köket direkt när iallafall jag slutade skärpa mig. Nu ska jag skärpa mig lagom bara.


Nu är vi ensamma

Efter nio dagar med besök är vi ensamma hemma nu. Det har gått bra. Men jag har så många tankar. Om mig själv, om mitt liv, om min familj. Om hur saker varit, om hur dom är och om var man hamnat och varför. Jag kan liksom inte precisera mig mer än så här för tankarna är inte särskilt glasklara. Men julen har varit fin, det har den.

Igår såg jag Downton abbey julspecial. Så bra och några andra i familjen spelade ett spel som min man köpte till familjen i julklapp, Ticket to ride tror jag det heter. Det är verkligen jätteroligt. Vi spelar knte mycket spel, men det här har vi redan spelat tre gånger och det är mycket för att vara vi. Såna här spel är bäst att spela när småflickorna somnat. Det blir lugnare så.

Vi har ingen snö, det regnar var och varannan dag. Klart att man funderar vad vi gör med våran jord. Jag bor ju högt upp i landet, det är klart att det ska vara vinter här. Sen hade en bekant delat en länk på Facebook från Naturskyddsföreningen om paprikor och vindruvor som är så mycket besprutade, rena giftcocktailen. Köp inte om dom inte är ekologiska.

lördag 28 december 2013

Det här intressanta hur man är

Igår var min son med kompisar på Megazone. Han for dit med några kompisar och ringer efter en stund och säger att man får spela till tre på natten. Okej säger jag det var jätte sent. Men och så säger han ett namn ska sova hos mig så vi går hem tillsammans. Då kändes det bättre. Men ändå var jag tveksam och så hördes det dåligt också på vår värdelösa telefon som vi har just nu. Ja men det blev så. Men så skriver en av mammorna till mig och en annan mamma på Facebook att nu tror hon att hennes son kört en luring. Och så berättar hon att han har sagt att han ska komma hem tre för dom ska vara på Megazone. Så himla bra att vi hördes av. Jag googlade och såg att det stämde att dom hade en specialare där till klockan tre just den 27 december. Så vi gick och la oss och jag somnade efter att ha vridit på mig ett tag, men sen vaknade jag kvart över två och var vaken till halv fyra när dom kom hem. Det regnade ute och blåste massvis och det där mörkret. Jag får sån där nattlig ångest om inte barnen är hemma. Min son bara: - Nä har du varit vaken och väntat. Han bryr sig om mig, men han gör inga uppoffringar precis och det begär jag inte av honom egentligen. Men helst vill vi veta sånt här lite mer i förväg. 

Ja och nu är det nyårsafton om några dagar och då blir det nog lite väl spännande igen.

fredag 27 december 2013

Tråkigt

Jag har faktiskt skrutit om hur frisk jag varit i flera år. Nu avlöser det ena det andra. Jag fick ont i magen igår och på kvällen blev jag förkyld. Idag fortsätter det. Fick vila mig på förmiddagen för att orka med dagen. Det har gått rätt bra, men det gör riktigt ont på ena sidan av magen. Och i natt blir en sån där natt när jag inte riktigt har koll på alla barnen och då blir det svårt med sömnen. Å längta julafton när alla var hemma. 

onsdag 25 december 2013

Böcker jag gav bort i julklapp

Här är böckerna jag gav min familj i julklapp.






Jag tyckte om vår julafton

Så mycket mindre stress än vanligt. Jag hade svårt att sova natten mot julafton som barnen, eller som vissa av barnen. Jag var spänd. Kommer barnen att bli nöjda med klapparna? Det är en ganska stor grej det där. Att se till att alla 6 får något dom önskar och att dom blir nöjda. Men så vaknade jag på julafton och vi åt risgrynsgröten som svällt i ugnen under natten. Så gjorde jag gravlaxsås, såg julkalendern och så åkte vi till kyrkan. Där brukar vi se ett julspel som barnen ( dom flesta) också gillar. Och så får man sjunga fina julvisor. Hemma igen så strök jag två dukar till vårat lååånga bord. Så gjorde jag rödbetssallad och rödkålssallad och så såg vi Kalle Anka. Efter det åt vi vid femtiden och sen kom tomten. Väldigt lik Signe tyckte Majken och Ester. Alla var glada och nöjda. Så låg jag och tänkte när jag skulle lägga flickorna att jag så gärna ville se en film, helst Love actually. Och vad händer? Dom visar den på TV och alla större barn utom Ernst tittar och tycker att den är jättebra. Vilket mys. Tack, tack, tack för den här julaftonen och tack för att vi har fått vara friska. 

tisdag 24 december 2013

måndag 23 december 2013

Helt otroligt

Men jag tror att jag har slagit in alla paket som ska slås in. Som jag brukar sitta med fram till mitt i natten. Jag är så glad att jag inte tror att det kan vara sant. Städningen är nog okej. Granen är så fin och klädd. Tomtarna har tagit plats. Småkakor har vi och lite godis. Då är det den där maten. Jansson har jag gjort och köttbullar. Min man gör klar skinkan och har gjort gravad lax. En paj har jag gjort också. Det som återstår idag är min sellerisallad och gravlaxsås. Egentligen spelar det ingen roll, men samtidigt är traditionerna viktiga. Så dubbelt det där för man får inte må dåligt av sina egna krav. Men vi har haft det bra hittills, stressat lagom.

Åren går och minnet sviker

Det här en riktig favoritbok. Jag minns inte om jag tipsat om den förut. Men den är värd att lyftas fram en gång till i så fall. Jag sydde små potatisbarn och hade dom med på en sagostund en gång. Det var en 6-årsgrupp och jag tyckte att det blev en så fin stund. Den här lilla personen på bilden letar saker ute och en dag så hittar hon två potatisbarn som får flytta in i hennes rum. Men hon har en docka som är lite egoistisk och vill bestämma. Hon vill inte dela med sig. Så det blir lite dramatiskt. Underbara bilder av underbara Ilon Wikland och underbar text av underbara Barbro Lindgren. Min man läste den här för inte så länge sedan för småflickorna och blev också så förtjust. 

lördag 21 december 2013

Ett till boktips

Två kvällar i rad har vi läst den här. Poetisk med ett språk som sitter så perfekt i munnen. Lite som musik. Om två barn som träffas och lär känna varandra. Först lite trevande och sen  blir dom vänner.

Gårdagen

Mitt jullov började igår. Klockan nio hade jag tid hos optikern och mamma var här så jag lämnade småflickorna hos henne. Lite motvilligt från deras sida, men sen visade det sig att dom hade haft det jättebra. Jag hann med optikern, köpa julklappar på flera ställen och köpa en present för småttingarna ska på kalas idag. Andra kalaset i deras liv, det är stort. Jag råkade träffa en dagismamma på leksaksaffären som sa att hon var ute efter en present till ett kalas. Då trillade poletten ner att flickorna ska kalas idag och behöver ge en present. Ibland lever jag så mycket från dag till dag och har liksom ingen framförhållning. Mycket för att jag inte är bra på att planera, men också för att tiden inte räcker till. Sen åkte vi hem och åt lunch tillsammans. Barnen droppade in med ett alldeles färskt jullov. Nästäldsta kom hem med sina fina betyg. Hon har rätt så lätt för sig och det är tur för hon har lite svårt att sitta ner och koncentrera sig.  Som jag när jag var liten. Känns väldigt, väldigt bekant. Nu när jag vet lite mer hur gymnasiet är när äldsta har börjat så förstår jag att där krävs det att man pluggar. Finns det något man kan göra för att bli bättre på att koncentrera sig? 

Sen gick vi till en nyrenoverad lekpark alldeles här i närheten. Vad fin den har blivit. Det var några dagisbarn och lekte där med en fröken för den ligger precis utanför en förskola och så var det vi. Dagisbarnen pratade mycket med mig och jag inser att jag tycker om att prata med barn och att jag tänker att jag vill jobba med barn mer än vad jag gör idag någongång i framtiden. Och jag tänkte en till tanke och det var att jag var så glad att få vara där med mina barn. Att se dom leka och samspela. Jag tycker ju mycket om vår förskola, men bara lagom vill jag att dom ska vara där. Jag vill känna att jag har träffat barnen mycket dom flesta dagar i veckan. Jag vill egentligen vara med dom nästan hela tiden. Ju mer vi umgås ju närmare vi blir. Sen gick vi hem till mormor som bakade småkakor. Två sorter blev det. Jag har alltid varit väldigt svag för småkakor. Sen väntade vi på att min man skulle sluta, som vi väntade. Vi behövde storhandla. Han svarade inte i telefon. Tillslut fick jag åka och storhandla, typ efter fyra. En dotter med kompis följde med. Parkeringen var så full och vi har så stor bil. Men jag krånglade mig in på en plats och vi gick ut med alla våra tygkassar när jag började leta efter min handväska. Borta och inte med visade det sig. Flickorna gick in och gick fick åka hem och hämta och göra om hela parkeringssituationen igen. Vi var hemma nästan halvsju. Så åt vi middag tillslut och stickade och åt småkakor och tittade på spåret och snart är det jul.

Sen en parentes. Ett boktips. En rolig bok, riktigt rolig, varm och annorlunda. Först tänkte jag nja men sen tänkte jag jaaa vad kul och bra. Passar för lågstadiet på ett ungefär.

onsdag 18 december 2013

Försöker städa från grunden

Jag har fyllt bilen med grejer som ska till Kupan. Mamma kommer imorgon och jag fick eld i baken. Fast vem försöker jag lura? Kaoset lurar runt hörnet, eller nej det är förresten mitt framför näsan. Men jag har åtminstone fyllt bilen. Så det så. 

Igår slog jag in över 20 julklappar. Sen skulle jag hinna så mycket mer, men det gjorde jag absolut inte. Idag efter jobbet lagade jag en god köttfärslimpa med klyftpotatis och en purjolökspaj till Ella av pajdegen som blev kvar från igår när jag gjorde borccolipajer. Jag har fått lust till matlagning igen efter förra veckans bottennapp när jag helst ville äta en kebab. Signe sa att hon aldrig hört att jag varit sugen på det och det är kanske sant. Men med lite virus i kroppen så förändras allt. 

Helst vill jag sticka, men idag har jag inte alls hunnit. Trist. Så här ser det ut iallafall, Ellas halsduk som stickas i en mycket speciell teknik. Några varv har blivit helt fel, vilket syns på bilden, men att riva upp har jag inte vågat.

söndag 15 december 2013

Glömde


Jag hade spanat in dom här och ett par likadana turkosa på tradera och auktionen skulle ta slut ikväll. Jag tänkte senast idag på dagen att jag inte får glömma. Får inte. När jag läser för flickorna så kommer jag ihåg det. Försent. Dumma mig. Hur gör människor för att komma ihåg när såna där auktioner går ut.? Men dom blev ju jättedyra, men dom är ju ännu dyrare att köpa. Fast nu slapp jag ju en onödig utgift så här innan jul.

Mobiltelefon på gott och ont

Underbart att man kan nå sina tonåringar nuförtiden på mobilen, men hemskt när man inte kan. När dom plötsligt laddar ur, tror man, och inga sms besvaras och inga samtal heller. Och tiden går. Den blir ett och den blir tio över och föräldrarna börjar leta efter olika kompisar och deras mobilnummer utan att lyckas alls. Sen kommer han, typ kvart över. Ursäkta att jag är sen, telefonen la av, det hade snöat och det gick inte att cykla. Vi bara: Vi är så glada att du är hemma. Är det dagens curlingföräldrar? Vad det nu än är så ska man väl inte skälla i det ögonblicket. Det finns ju inte minsta ilska i kroppen bara tacksamhet. Varje gång mina barn kommer hem och jag oroat mig för att dom är sena så är jag så tacksam. 

Sen sover man ju inte så mycket en sån kväll. Jag är vimsigt trött, men har min promenadkompis som kommer vid åtta så jag har klivit upp ändå. Igår var jag hos optikern och min syn är inte den bästa. Men jag lider inte av det. Det jag tycker är krångligt är små innehållsförteckningar. Så nu har vi bestämt oss, jag och optikern, för läsglasögon. Men då måste jag köpa där för jags er så olika med ögonen. Men mitt ansikte och glasögon är en skojig historia. Inte kompatibla. Men jag behöver inte vara så fåfäng, jag ska ju bara ha dom när jag läser.




fredag 13 december 2013

Lucia

Jag sitter ensam på ett kafé, mellan lucia och jobbet kan man säga. Jag ska bara jobba eftermiddag och tidigt i morse var det lucia på dagis. Ester hade svårt att sova igår, så mycket såg hon framemot det här stora. Majken tyckte också att det skulle bli kul. Jag somnade sent igår så jag märker att jag sitter och är småirriterad. Jag tog en kopp kaffe och hamnar bredvid en man som tuggar tuggummi helt frentesiskt. Dricker kaffe och tuggar tuggummi. Men vilken kombination. Jag satt kvar länge, men tillslut tänkte jag att varför ska jag sitta kvar här och irritera mig och hålla för ena örat. Hur ofta sitter jag själv och dricker en kopp kaffe? Nu har jag flyttat på mig och jag tror inte ens att han märkte det och det känns bättre för mig helt egoistiskt. 

Jag har ofta lite jobbigt med småljud och sånt. Då tänker jag att jag har någon liten störning. Det är helt sant, för det är ofta riktigt jobbigt för mig. Hicka är en sån grej och mitt värsta är folk som knakar sina leder. Jag har ett barn som gör det och ibland är det barn på bibblan som står och gör det när dom väntar på hjälp eller när jag hjälper dom. Det liksom skär i mig. Sen har jag svårt att hålla ordning och min mamma berättade att jag hade så svårt att sitta still som liten. Sen hade jag svårt att få kompisar när jag var liten och så var jag så ohyggligt blyg under en lååång period. Jag har också väldigt svårt att varva ner om jag till exempel träffat någon och umgåtts. Som att alla intryck måste bearbetas länge. Men det är väl så att man har en personlighet som ligger åt något håll, mer eller mindre. Jag har fyllt i såna där känslighetstester på nätet och fått positivt resultat på dom, men sen kan jag också känna igen mig när jag har bläddrat lite i böcker om adhd även om jag nu som vuxen fixar saker bättre än när jag var barn. 

Men det var väl kanske en parentes så här på luciamorgonen. Framför allt gläds jag idag åt att mina fina, underbara flickor har fått fira så fin lucia. Och jag gläds åt att jag är frisk. Jag gläds åt två fina vänner jag träffade igårkväll och åt att vi åt så goda tapas (säger man så?). Jag gläds så åt mina stora barn. Åt min största som är glad och kärleksfull, åt näststörsta som sjunger Håkan Hellström låtar hela tiden och ser framemot att hon ska på hans konsert nästa vecka och åt andra dottern som längtar till jul och pratar om vad hon vill äta på nyårsafton och åt andra sonen som också blivit frisk.

torsdag 12 december 2013

Dålig bild men iallafall snart klar

Tubsjalen till mamma saknar bara några centimeter nu. Jag längtar redan efter nästa grej att sticka. Jag vill alltid sticka. Finns inget jag tycker är så vackert som stickat, nästan iallafall. Skulle bara vilja vara bättre på det. 

Hos läkaren igen

En sak till som jag så här efteråt funderat på. Vi pratade om olika saker som jag oroat mig för och jag tog upp en del av dom grejer som hade varit nu på slutet. Som att min son inte har trivts i skolan och känt att han valt fel och att det inte gick att byta program för det var fullt. Hon sa då att när man inte själv mår bra så är det svårt att se och klara av att inte barnen mår bra. Men är inte det alltid svårt för en förälder att ens barn inte mår bra. Är det inte konstigare om man inte blir påverkad av det. Nu efterhand tänker jag att jag borde ha protesterat. Eller har hon rätt? Det är kanske jag som reagerar konstigt. 

Men nu så känns allt så mycket bättre med sonen vilket gläder mig så. Vilket väl också är naturligt. Visst är det väl svårt att må bättre än sina barn? Har dom det jobbigt så blir det jobbigt för en själv för man vill kunna hjälpa och stötta och inte alltid så räcker det. Iallafall så tycker vi att han verkar gladare nu. Fyra matteprov och ett kemiprov den här veckan och ändå så verkar han glad. Han tror inte längre att han kan få så bra resultat i allt som förut, men det han har lärt sig istället tror jag är att kämpa lite mer. Det kommer säkert också att gå riktigt bra ibland, men det där flytet han har haft ända sen lågstadiet kanske inte kommer tillbaka. 

Jag blev så sjuk

Så som jag inte blir ofta, tack och lov. Men så där sjuk så benen inte går att gå på och inget kan göras. Gå till köket, gå till tvättstugan och allt annat har känts så jobbigt. Men jag känner idag att det håller på att vända. Mitt humör har varit mer än uselt, det har varit i bottenbottenbotten. Och arg har jag varit på allt och alla, men mest på att jag inte kan vara sjuk några dagar. För det går inte när man inte har någon anhörig som kan ta över. Min man har sina bokade patienter som väntat, ibland länge, på en tid så han kan inte plötsligt sluta någon timme tidigare p.g.a att jag är sjuk. Men nu ser jag ljuset. Igår var värst för då fick jag huvudvärk också på allt annat som ingen alvedon bet på. Ernst blev sjuk i lördags och Joen var sjuk veckan innan och innan det så var småflickorna sjuka. Det är feber, ont i halsen och illamående kan man säga, typ. Vi tror att alla har haft samma fast det gått lite långt emellan från att småflickorna var sjuka till vår äldsta fick. Men om det är samma så är det tre kvar som inte varit sjuka och snart är det jul. Vi håller tummar att dom slipper under själva julafton iallafall. 

Mitt i allt detta hade jag ett besök på vårdcentralen för jag vill ha hjälp med min oro. Nu sitter jag här och är så besviken på det besöket. Jag fick medicin och det vill jag inte ha. Egentligen var läkaren bra, men jag tyckte ändå inte att hon lyssnade bra. Jag tänker inte ta medicinen. Jag ville ha annan hjälp, men jag fattar att den hjälpen är det inte så gott om på vårdcentralerna. Den där kringpersonelen som det alltid sparas in på som psykologer, kuratorer och dietister. Det är märkligt för när jag bokade tid så samtalade jag med världens finaste person. Henne hade jag kunnat prata med fler gånger. Det funkade bättre än med läkaren. Jag skulle inte gått dit i mitt febriga tillstånd. Att känna sig svag innan blir nog inte bra när det handlar om såna här saker. Hon var en kvart försenad och så tittade hon på klockan efter stund, fast det ursäktade hon sig för. Hon var verkligen en läkare som ville göra det bra, men något brast ändå och jag fattar att det är det höga trycket. Patienter som bokas in för tätt för annars får dom vänta för länge. Jag fattar för min man jobbar ju precis med samma sak. Men ändå så synd att det är så här. Det där mötet som är så viktigt att det blir bra. 

söndag 8 december 2013

Jag har varit lite upptagen

Bland annat med att sticka och försöka förstår ett mönster. Tills jag förstår så stickar jag något helt annat istället.

måndag 2 december 2013

Fint som jag har och fint som jag vill ha

Har glömt hur fint det är med stickat. Har drömt mig bort på Yll och tylls hemsida. Titta vilka fina grejer det finns och då är det här bara ett urval. Alldeles extra kär är jag i den översta tröjklänningen. Helt bedårande. Tänk Majken och Ester i den. Så sött. 

Sen råkade jag se det här luciatåget i någon tidning som jag har fått av mina fastrar. Dyra som bara den är dom. Jag tycker så mycket om dom. Men när jag var ung och fick dom fattade jag inte hur fina dom var. Tur att jag inte gav bort dom. Jag fick en varje jul. 





Listor

Den här gången ska jag göra listor på vad vi behöver göra den här månaden.mjulklappar som ska köpas, mat som ska lagas, godsaker som ska bakas, godis som ska fixas, mat och annat som ska handlas och det som ska städas. Såna listor. Inte ha kvar för mycket till för nära jul. Inte igen. Jag lovar och svär. I natt har jag sovit superlänge för jag somnade med flickorna. Det behövde jag. Och så har jag beställt mönster och garn till julklappar. Sent ute förstås, men jag testar och ser om jag hinner. Tubsjal och vantar till mamma, risk för att det bara blir en tubsjal och halsduk till Ella. 

söndag 1 december 2013

Så himla knäpp dag

En dag då det ena jobbiga avlöst det andra. Men det är första advent och det har kommit snö. Hurra. En har piercat sig, helt mot min vilja. Men vi är två vuxna och vi tycker olika. Min man fick hjärtrusning inne på Stadium så vi var på väg in på akuten, men då gick det över. Jag har sovit uruselt i natt och varit en sån där dålig förälder med nära till ilskan. Vi höll på att boka en solsemester under sportlovet tillsammans med våra vänner, men så fick vi inte tag på något flyg. Vi ska flyga på solsemester nästa år, vi ska det, men jag är så flygrädd. Vi har aldrig haft pengar till något sånt här förut, men nu har vi det plötsligt så vi har bestämt oss. Så fick vi höra att våra vänner skulle åka under sportlovet och jag tänkte att vi hänger väl med. Det blev mindre läskigt då tyckte jag. Men efter att min man suttit vid datorn i flera timmar så visade det sig att det inte gick att ta sig dit. Så nu är vi i läge noll igen och flygrädslan är precis lika jobbig som alltid.

lördag 30 november 2013

Tapet att vilja ha

Tänk en sån här varm tapet i M och Es lekrum. Så varm och mysig. Vill ha. 

fredag 29 november 2013

När vi var på resa

alltså jag och dom här tre, så hann vi med en sväng till Ikea. Dom hade så fina handdockor där. Hur fina som helst en del av dom. Den här draken som Majken hittade var så fin. Jag köpte också en prins och prinsessa, en mindre drake och Ester en enhörning. Men det fanns ännu fler där, bland annat små som man hade på fingret. Ett tips om ni gillar att spela lite teater och berätta lite sagor

torsdag 28 november 2013

Tungt

Igår skulle jag till jobbet för första gången efter resan. Oj vad jag var trött och småflickorna. Man behöver en dag ledigt efter en resa. Att jag hade glömt det. Sen hade vi dans på eftermiddagen och jag glömde Esters dansdräkt i bilen. Då vägrade hon vara med. Skrek och skrek och att hämta den var inget alternativ för bilen var långt bort och det var kolsvart och halt ute. Så hon var inte med helt enkelt men tillslut blev hon glad igen. Majken fick dansa själv fast hon känner två flickor till på dansen så hon var med dom därinne, men på slutet är det mys och då får vi föräldrar komma in. Då tittade Majken på mig och började gråta. Hon hade saknat Ester så mycket. 

Idag har vi tre sagostunder på morgonen. Vi har gjort en superlång tunnel efter tips av några av mina kollegor på ett annat bibliotek. Sen ska dom få titta på en stjärnhimmel, sätta fast sina namn på ett träd, lyssna på saga, sjunga och fika. Vi hoppas verkligen att dom ska tycka om det. 

Nu plötsligt känns min äldsta son så mycket gladare. Han har börjat träna fotboll igen efter ett ett år långt uppehåll ungefär. Han var så less på fotboll efter att ha tränat så intensivt i flera år, men så kom lusten tillbaka för några veckor sedan och nu gör han det på sitt sätt och det är två gånger i veckan. Jag är så glad att han verkar gladare. Jag har oroat mig rätt mycket. Och gymnasievalet har han så smått börja acceptera. Det blev inte helt rätt, men det kan bli bra ändå. Han får kämpa mer i skolan nu, tidigare har det ju gått väldigt lätt allting. Men det behöver nog egentligen inte vara fel. 

tisdag 26 november 2013

Uppsala

Nu är vi på väg hem. Det har inte varit enkelt, men det har gått ganska bra, allt praktiskt har egentligen gått jättebra. Jag har till och med kört bil i Uppsala även om jag tycker att det är jätteläskigt att köra bil där jag inte hittar. Men vi åkte till Ikea och till en lekpark med skatepark. Och det har varit så skönt att slippa laga mat. Jag är väldigt tacksam för att mamma skämmer bort oss med god mat och efterrätter. Själv är jag så dålig på efterrätter. 

Men sen gick inte allt jättebra med relationerna hela tiden. Orkar inte skriva mer om det, men enkelt är det inte. Eller jo förresten hur gör man? Om barnen tycker något är jobbigt som min mamma gör hur gör man då? I dom lägena så säger jag oftast inget och så blir det inte bra för någon och så ibland försöker jag säga och då blir min mamma jätteledsen och det blir oerhört jobbigt och det blir inte heller bra. Jag blir ledsen, men hon tycker att jag är argsint. Men som sagt, tillslut blir det bra, men det känns så jobbigt att sånt här händer. Hon säger att hon inte förstår om jag försöker säga något som jag känner. Jag förstår inte och du har alltid varit så arg på mig, säger hon. Ja det är väl sant att jag varit det, fast jag slutade bråka för flera år sedan. Ja så är det och det känns som att jag sitter fast. Att jag aldrig kommer att kunna göra rätt om jag vill säga vad jag tycker. Sen var det så kul att träffa min moster. Hon är riktigt busig med barnen. Jag hade velat träffa henne mer, men vi har alltid bott långt ifrån varandra. 





lördag 23 november 2013

På väg

Det går bra, även om vi har tre timmar kvar. Tre - fyra timmar är egentligen lagom för oss att resa. Vi har fikat mumsmums och ätit korv med bröd och barnen har slukat varsin Risifrutti. Sen har vi ritat och lyssnat på böcker på ipaden. Ester sa när vi startat: - Jag kommer inte ihåg var vi ska, om det är till Uppsala eller Piteå. Ganska gulligt och fint. Hon vet att farmor och mormor bor i någon av dom orterna. Vem som bor var är svårare. 

Försöka resa

Idag ska vi försöka ta oss till Uppsala, fast jag är helt slut. Till och med förkyld verkar det som. Och springmasken, magont, dålig sömn, stöket, ja allt sånt som det har varit mycket av den här veckan. Huvva. Men det ska gå. Klarar vi tågresan, jag och tre barn, så klarar vi resten. 

Min son fick överraskande bra på sitt biologiprov och det gläder mig så. Det har varit tufft att börja natur, så tufft. Att det går lite bra för honom ibland tycker jag att han förtjänar, fast det är klart jag är partisk och fattar nog inte hur mycket en del pluggar. Fast han var lite glad och så åt vi tacos och det är höjdpunkten på veckan, enligt honom. Tycker hans så, så får vi väl fortsätta med det. 

Jag som skulle köpa nya lampor igår och så blev det inget utan en häst från Kupan istället. Det är svårt det där med belysning, att få till det.

fredag 22 november 2013

Förutom gunghästen utan svans

Så hittade jag en julkalender med pixi-böcker på Willys. Fatta så fint. Den kostade 129 eller 149, men vilket det nu än var så kändes det okej. För faktiskt är många pixi-böcker bra. Inte alla, men flera som jag köpt de sista åren när vi har åkt tåg har varit bra. Nu hoppas jag att dom ska få några dom inte har. Sen köpte jag Godishus, fyra stycken som barnen ska få till jul. Jag borde kanske ha köpt 6 stycken så dom stora också får. Dom finns kvar så jag hinner köpa fler. Sen gjorde vi ett icke-fynd också, vinterskor till Majken för hur mycket som helst. På något vis tänkte jag att det är lite bra med kvalitet på vinterskor, men priset var smått chockerande. Hon älskar dom, helsvart såklart. Inget rosa om Majken själv får välja, allt rosa om Ester själv får välja. 

En ny familjemedlem

Från Kupan. Och perfekt fast den inte har någon svans, precis som som Pelle Svanslös. Ester har döpt den till Lisa.

Fin

Min chef är så snäll och uppmuntrande. När barnen är sjuka så skriver hon fina krya på sig ord till mig och barnen. Att leda och styra kan göras på många sätt. Jag märker att det mjuka, följsamma och lyssnande sätt att leda på passar mig så bra och säkert inte bara mig. 

En lite konstig vecka

En dag har jag varit på jobbet, resten av veckan har jag varit ledig och hemma med sjuka barn. Det är bara att inse att min man har mycket svårare att vara hemma när barnen är sjuka. Patienter som väntat i månader på en tid. Han brukar också vara hemma när barnen är sjuka, men det känns som att det blir svårare och svårare. Dom har lång kö på hans jobb. Så jag är hemma. Majken har fått mask. Hon har haft det förr, men det var flera år sedan. Alla andra har klarat sig ifrån det alltid, men inte hon. Hon har så svårt att sova två nätter och jag fattade inte vad det var förrän igårkväll. Eller min man fattade fast det fanns i mitt bakhuvud, men eftersom det var så länge sedan sist och eftersom dom varit sjuka på andra sätt den här veckan så var det inte det jag tänkte att det var. Men skönt iallafall att veta varför hon sovit så dåligt.   

Det är svårt att jobba som jag gör. Jag inser det mer och mer. Man är med fast inte på riktigt. Jag vill inte jobba mer, fast jag har svårt att acceptera den där känslan av brist på tillhörighet. Jag skulle verkligen behöva träffa andra föräldrar som har det lite som vi. På mitt jobb till exempel jobbar alla nästan heltid, eller en jobbar halvtid fast han är andra halvan på ett annat ställe. Sen är jag hemma vissa dagar och det är bra, men dom dagar jag jobbar blir ändå slitiga. Ibland tänker jag att lättast vore att göra som alla andra. Men det går inte. Har väl tankarna satt igång om hur man ska leva så finns dom där hela tiden nästan. Sen är jag ingen sån där a-person som klarar av en stor familj och heltidsarbete. Jag klarar nog inte av heltidsarbete överhuvudtaget. 

onsdag 20 november 2013

Jag och ljusslingorna

Jag har liksom fastnat för ljusslingor. Tycker att dom är så fina. Men, alltid detta men, jag får som inte till dom. Var ska dom hänga? Det undrar jag. Det är som jag och gardiner. Älskar tyger och gardiner, men blir verkligen aldrig nöjd.

Märkligt

Inte somnar man när man jobbar, men hemma så händer det ganska lätt. Vi låg på soffan och hade det mysigt och så kom tröttheten. Som ett slag i huvudet. Jag hade berättat flera sagor och läst två böcker, eller först läste Majken och Ester en bok för mig. Det är en bok av Lennart Hellsing med nya illustrationer, Vad ska vi göra heter den. Dom kan den utantill, den är så kul och rimmad. Sen läste vi Jaguar av Ulf Stark med fantastiska illustrationer av Anna Höglund. Majken tyckte att den var lite småläskig. Sen berättade jag Sagan om pannkakan, Grodprinsenoch Sagan om vanten och sen behövde jag sova. Ungefär 5 minuter räckte. Nu har vi pressat apelsin i en press, en sån där gammaldags som man bara använder sin egen handstyrka när man använder. Det krävs många apelsiner, men det blir hemskt gott. 

Nu känns dom friskare än igår. Imorgon blir det nog dagis och på lördag ska vi ge oss ut på en sån där oändlig tågresa igen.

tisdag 19 november 2013

Mera sjukt

Esters feber kom tillbaka nu på kvällen och Majken låter konstig när hon pratar. Bengt har tittat i halsen på henne och det ser svullet ut. Jag har ju bokat tågbiljetter på lördag till Uppsala för att hälsa på mamma. Jag oroar mig lite nu. Jag, småflickorna och Ernst ska åka dit.

Jag har ätit så mycket idag. Havrekakor, mackor, mat, allt. Ingen bra ätdag. Jag tar nya tag imorgon och försöker äta lite frukt när suget kommer. Idag var vi hos tandläkaren och imorgon ska vi dit igen. En grej har lossnat från tandställningen igen. Jag har en känsla av det blir många tandläkarbesök dom närmaste åren. 

Måndagar och tisdagar är riktiga skjutsardagar och framförallt kring middagstid. På måndagar har två fiol först. En går dit direkt efter skolan och en ska dit ungefär när en annan ska till stallet. Så då skjutsar jag till fiol och ridning och sen hämtar jag på fiolen på väg hem från stallet. Ja och så ska den som är i stallet hem från stallet, men det får min man fixa när han kommer hem drygt halv 6. Så tisdagar är det skejthall för ett barn, sen fiol för två och ridning för en. Också ungefär samtidigt och den här dagen kommer min man hem så sent så han hinner inga skjutsningar. Helt hysteriskt faktiskt. 

Sjuklingar

I fredags fick Majken jättehög feber på dagis. Min man hämtade och sedan kräktes hon. Vi trodde magsjuka, men nu tror vi att det var p.g.a febern hon kräktes. Under lördagen var hon lite spak och somnade till lite i soffan, men så i söndags kändes hon alldeles okej. Så igår skulle dom gå på dagis för jag hade en tid på vårdcentralen som jag väntat länge på. Jag hoppas få hjälp med min oro, kanske vara med i någon grupp som jag vet att dom har på vårdcentralen. Så jag lämnade dom på dagis vid halv tio, sprang 50 min (skryt, skryt), for hem och satte på matvete på spisen. Då ringde telefonen och nu var det Ester som låg på dagis med hög feber. Jag hämtade och ringde min man som hade bokat in någon klockan två, någon som han inte ville boka av. Så då blev det inget av den där tiden på vårdcentralen. Så kan det gå. Våra barn är så sällan sjuka så jag tänker inte beklaga mig. Det finns så många som har det så tufft så jag är mest tacksam. Tacksam för att den där läskiga febern verkar vara borta redan nu. Imorgon får dom nog vara hemma iallafall för det tar på krafterna att få sånt här i kroppen. 

Vi pratade om tid igår, jag och min man. För jag hade så stora planer för gårdagen. Jag skulle vara halv tvåpå vårdcentralen. Mellan halv tio och halv två är det så många timmar. Jag skulle springa, tvätta, leta efter lampor och efter en matta. Kanske handla en ost och förbereda middagen. Städa lite också. Ja och så gå ut med Otis. Det här med tid är konstigt. För någon är fyra timmar ingenting och för mig blir det som en evighet där jag kan hinna hur mycket som helst. Det gör jag ju inte. Och igår hann jag nästan ingenting av det där. Istället låg vi på soffan och läste lite böcker. 

Idag ska Ernst och Signe till tandläkaren så det blir dagens projekt. Igårkväll fick jag energi och bakade två sorters bröd. En typ av frallor som jag bakar rätt ofta och ett rostbröd som jäst i kylskåpet öber natten och som nu är i ugnen. Min man påminde mig om min pappa och hans frallor som han bakade i alla år han levde, förutom dom sista. Nu går jag i hans fotspår och det känns fint. Något jag verkligen uppskattade med min pappa var att han lagade mat och bakade. Någonstans inom mig skapades en bild av hur män och kvinnor kan göra samma saker. Sen fick vi inte den där närheten och det kan jag bara konstatera. Så blev det för mig. Min barn är nära sin pappa och det känns så viktigt för mig. 

Igår skrattade jag åt min man. Vi fick veta att vår son kommit 40 minuter försent igår och då börjar han klockan tio på måndagar. Fatta att försova sig när man börjar tio. Min man får ett mejl om vår son kommer försent. Ja så då berättade han det när han kom hem från jobbet, men vår son var inte hemma då. Men du måste prata med honom, sa jag. Jo vi kom överens om att det var ju inte okej. Vi pratade länge om det här. Så kom sonen hem från träningen och min man börjar prata om det här. Det blir en väldigt snäll och mild diskussion och det blir lite komiskt med tanke på hur vi lät när sonen inte var hemma. Men han gör nog helt rätt, att skrämma folk/barn till lydnad och ordning är nog inget vinnande koncept i längden. 

söndag 17 november 2013

Augustnominerad och hundpromenad

Varje söndagmorgon går jag ut med hunden klockan åtta. Så fast att jag inte har sovit i natt så har vi promenerat en timme i skogen bland nerfallna träd, ett verk av nattens blåst. Och jag har pratat med min promenadkompis.

Och så såg jag igår att den här boken är augustnominerad. Varför har jag inte sett det förut, är jag bibliotekarie egentligen? Men den här boken alltså, när jag läste den och när jag läste den första sidan så tänkte jag att just så här skulle jag vilja att min bok skulle börja. Förstår nu då hur mycket jag tycker om den här boken? Om det där svåra att få kompisar. Som jag alltid har tyckt, som jag ser att några av mina barn tycker.