Jag blev så sjuk

Så som jag inte blir ofta, tack och lov. Men så där sjuk så benen inte går att gå på och inget kan göras. Gå till köket, gå till tvättstugan och allt annat har känts så jobbigt. Men jag känner idag att det håller på att vända. Mitt humör har varit mer än uselt, det har varit i bottenbottenbotten. Och arg har jag varit på allt och alla, men mest på att jag inte kan vara sjuk några dagar. För det går inte när man inte har någon anhörig som kan ta över. Min man har sina bokade patienter som väntat, ibland länge, på en tid så han kan inte plötsligt sluta någon timme tidigare p.g.a att jag är sjuk. Men nu ser jag ljuset. Igår var värst för då fick jag huvudvärk också på allt annat som ingen alvedon bet på. Ernst blev sjuk i lördags och Joen var sjuk veckan innan och innan det så var småflickorna sjuka. Det är feber, ont i halsen och illamående kan man säga, typ. Vi tror att alla har haft samma fast det gått lite långt emellan från att småflickorna var sjuka till vår äldsta fick. Men om det är samma så är det tre kvar som inte varit sjuka och snart är det jul. Vi håller tummar att dom slipper under själva julafton iallafall. 

Mitt i allt detta hade jag ett besök på vårdcentralen för jag vill ha hjälp med min oro. Nu sitter jag här och är så besviken på det besöket. Jag fick medicin och det vill jag inte ha. Egentligen var läkaren bra, men jag tyckte ändå inte att hon lyssnade bra. Jag tänker inte ta medicinen. Jag ville ha annan hjälp, men jag fattar att den hjälpen är det inte så gott om på vårdcentralerna. Den där kringpersonelen som det alltid sparas in på som psykologer, kuratorer och dietister. Det är märkligt för när jag bokade tid så samtalade jag med världens finaste person. Henne hade jag kunnat prata med fler gånger. Det funkade bättre än med läkaren. Jag skulle inte gått dit i mitt febriga tillstånd. Att känna sig svag innan blir nog inte bra när det handlar om såna här saker. Hon var en kvart försenad och så tittade hon på klockan efter stund, fast det ursäktade hon sig för. Hon var verkligen en läkare som ville göra det bra, men något brast ändå och jag fattar att det är det höga trycket. Patienter som bokas in för tätt för annars får dom vänta för länge. Jag fattar för min man jobbar ju precis med samma sak. Men ändå så synd att det är så här. Det där mötet som är så viktigt att det blir bra.