Lucia

Jag sitter ensam på ett kafé, mellan lucia och jobbet kan man säga. Jag ska bara jobba eftermiddag och tidigt i morse var det lucia på dagis. Ester hade svårt att sova igår, så mycket såg hon framemot det här stora. Majken tyckte också att det skulle bli kul. Jag somnade sent igår så jag märker att jag sitter och är småirriterad. Jag tog en kopp kaffe och hamnar bredvid en man som tuggar tuggummi helt frentesiskt. Dricker kaffe och tuggar tuggummi. Men vilken kombination. Jag satt kvar länge, men tillslut tänkte jag att varför ska jag sitta kvar här och irritera mig och hålla för ena örat. Hur ofta sitter jag själv och dricker en kopp kaffe? Nu har jag flyttat på mig och jag tror inte ens att han märkte det och det känns bättre för mig helt egoistiskt. 

Jag har ofta lite jobbigt med småljud och sånt. Då tänker jag att jag har någon liten störning. Det är helt sant, för det är ofta riktigt jobbigt för mig. Hicka är en sån grej och mitt värsta är folk som knakar sina leder. Jag har ett barn som gör det och ibland är det barn på bibblan som står och gör det när dom väntar på hjälp eller när jag hjälper dom. Det liksom skär i mig. Sen har jag svårt att hålla ordning och min mamma berättade att jag hade så svårt att sitta still som liten. Sen hade jag svårt att få kompisar när jag var liten och så var jag så ohyggligt blyg under en lååång period. Jag har också väldigt svårt att varva ner om jag till exempel träffat någon och umgåtts. Som att alla intryck måste bearbetas länge. Men det är väl så att man har en personlighet som ligger åt något håll, mer eller mindre. Jag har fyllt i såna där känslighetstester på nätet och fått positivt resultat på dom, men sen kan jag också känna igen mig när jag har bläddrat lite i böcker om adhd även om jag nu som vuxen fixar saker bättre än när jag var barn. 

Men det var väl kanske en parentes så här på luciamorgonen. Framför allt gläds jag idag åt att mina fina, underbara flickor har fått fira så fin lucia. Och jag gläds åt att jag är frisk. Jag gläds åt två fina vänner jag träffade igårkväll och åt att vi åt så goda tapas (säger man så?). Jag gläds så åt mina stora barn. Åt min största som är glad och kärleksfull, åt näststörsta som sjunger Håkan Hellström låtar hela tiden och ser framemot att hon ska på hans konsert nästa vecka och åt andra dottern som längtar till jul och pratar om vad hon vill äta på nyårsafton och åt andra sonen som också blivit frisk.