lördag 31 december 2011

Det är så kul





när barnen tar fina bilder. Här är soffmys, det har blivit en del det här jullovet. Men nu har i alla fall vintern kommit igång, den som hade kommit av sig. Så nu får vi vara ute mer. Lovar.

Först händer ingenting

Ibland är det som att jag får en insikt. Så där som ja just det det är ju så vi funkar. Som idag så ska vi bort på middag, ovanligt, men mysigt för nu har vi ju varit hemma hur mycket som helst. Då ska vi göra förrätt och efterrätt och då börjar vi med det. Och när man är så där aktiv tidigt på dagen så blir det lätt så att vi börjar städa också och när vi börjar städa så vill jag alltid få upp någonting, ni vet en tavla som aldrig blivit upphängd, en lampa eller som nu en gardin på en dörr som aldrig kommit upp. Vi har en sån där fin 50-tals dörr in till vårat sovrum, men det är bara det att när man ska lägga Majken och Ester i vår säng så lyser det in genom dörren. Det blir ljust och så måste man alltid kliva upp och gå och släcka utanför för det har man glömt varje gång. Och det är alltid så jobbigt att kliva upp när man ligger mittemellan dom två. Man bara vill inte.

Men det var en parentes. Det jag kom på att vi börjar med allt samtidigt och sen blir det stressigt för då kommer vi på alldeles försent att vi ska klä på oss något vettigt, packa blöjor, ge katterna mat. Det var som när vi skulle flytta, först händer ingenting, så händer ingenting. Och så händer allt alldeles försent och utan att ha en snäll granne så skulle vi väl stå där än och försöka sortera våran källare.

fredag 30 december 2011

Majken med de många minerna









och det stora hjärtat. Hon är kompis med alla, med alla barnens kompisar. Med Tilda, Jenny, Jonas, Victor, Markus, Vimla (Vilma). När dom kommer och hälsar på så kommer dom till henne, i alla fall lite till henne också.

Majken tar ner





lite av varje, fast egentligen glasögonfodralet (pappans) som hon behövde till sina solglasögon.

Ester leker med mig

och med muminfiguerna som fanns i julkalendern. Morran är läskig. Jag fick inte vara Morran, den får bara Ester vara.

Vilka är alla. Jag vill läsa alla böckerna som Tove Jansson skrivit, kapitelböckerna. Varför har jag inte gjort det?

Och så måste jag sniffa på henne. Kan inte låta bli när hon är så gullig. Fast hon verkar mest irriterad för vi leker ju egentligen. Jag leker med mamma sa hon flera gånger. Jag är inte bra på det. Jag önskar jag vore som Astrid Lindgren, hon älskade att leka.

torsdag 29 december 2011

Snö







Ännu fler blanketter till försäkringskassan hittades i en väska idag av min man, som han glömt att posta. Ganska gamla, milt uttryckt. Han är inte heller bäst i världen på blanketter, men bättre än jag. Och idag blev det vitt, äntligen, blött vitt. Vi skulle ut och åka sparklåda, jag och småflickorna. Vi var verkligen peppade vi skulle bara hitta sparken. Vi letade bakom huset, bakom lilla huset, i garaget. Kan den verkligen vara nergrävd i snön? Den är ju rätt stor och snön är ju väldigt tunn, eller låg eller vad det nu heter. Så då fick jag hämta min man som fick leta han med i t-shirt. Borta. Någon som sett den?


Vi byggde en snögubbe istället med jättemånga armar och knappar. Och Majken och Ester var tvungna att göra varsitt huvud för dom kunde inte rulla ett tillsammans. Sen tittade jag på hundkojan och tänkte att kanske en dag ska vi ha en hund

onsdag 28 december 2011

Jag

och blanketter som ska fyllas i passar inte ihop. Det går inte. Så himla hemskt tycker jag att det är. Alla dessa papper som ska skickas till försäkringskassan. Jag har förlorat en del inkomst genom åren, kan jag säga, för att jag inte får iväg blanketterna. Och det är dumt för jag har verkligen ingen hög lön. Och nu så var jag hemma i november och början på december med olika barn under en dryg vecka. Oj vad mycket papper det blev. Så fick jag nästan tretusen kronor av försäkringskassan innan jul och jag blev jätte glad, verkligen, för min lön var långt ifrån bra i december. Och just då tänkte jag inte på varför jag fick så mycket. Men nu inser jag att jag fått 6 dagar för mycket ersättning. Alltså om jag är dålig på blanketter så kunde man väl ändå hoppas på att försäkringskassan var lite bättre.

Så nu ska jag betala tillbaka pengar istället. Fast jag hoppas på lite mer ersättning av dom ändå för olika dagar som jag tror att jag ska få ersättning för. Jag får tänka på sånt som jag är bra på istället. Kommer bara inte på nått just nu.

tisdag 27 december 2011

Om några

dagarblir hon och hennes bror 10 år. Dubbelsiffrigt. Fatta så stort. Hon är helt ljuvlig just nu.

Julafton















Vi har en fin jul, men jag har tydligen inte haft lust att skriva. Varje kväll när jag lägger mig tänker jag en liten stund på hur mycket jag tycker om min familj och att jag är tacksam. Så himla överjordiskt lycklig att jag fått den, familjen. Och ännu lättare är det att känna glädje när alla är lediga, alltså alla vuxna och alla barn.


På julafton hade vi det lugnt och skönt. En del var ju sååå förväntansfulla så det blev så mycket lugnare efter fyra när tomten hälsat på. Sen hade jag och Bengt suttit uppe halva natten och slagit in paket och tittat på en rolig Woody Allen film. Och jag är verkligen ingen nattmänniska. Men vi orkade så klart.

måndag 19 december 2011

Hos tandläkaren

Majken och Ester hade tid hos tandläkaren idag och eftersom min man tagit jullov redan idag eftersom han känner sig utarbetad så gick vi dit båda två. Vilken vardagslyx.

Nu har Majken och Ester två hiphopringar var, eller dom ser ut som hiphopartister med dom där ringarna på flera fingrar, varsin ny tandborste, varsin spegel och så valde Ester ett skelett och Majken en snurra. Fast Ester är rädd för sitt skelett nu. Hon måste ibland ta hand om läskiga saker för att veta var dom är, det var nog därför hon inte kunde lämna kvar det i den där leksaksburken.

Ibland är Sverige fint som när man som treåring, eller nästan treåring, får komma till tandläkaren för att åka lite stol, gapa eller inte gapa. Majken gapade, men inte Ester och det var helt okej. Hon, Gerd, var så snäll med dom. Majken var så rädd när hon kom in i rummet, men Gerd lockade henne upp i stolen med att hon skulle få titta i leksaksburken och då tittade hon krampaktigt ner i burken. Ester var lite mindre rädd, men ville ändå inte gapa för hon vill bestämma själv nuförtiden

Lucka 6 Om bloggarna jag läser

När jag började läsa bloggar, kanske 2006, så berodde det på Maria, som har en sån fin blogg och som jag ju känner. Så hittade jag en blogg om en som hade fyra barn och då kändes det så roligt för det hade ju jag, men kände ingen annan som hade det. Det var som en ny värld öppnade sig. Likt och olikt.

Jag som är så intresserad av människor och vardag tycker att det här med bloggar är så kul och bra och intressant. Ja det var så det började och dom här bloggarna besöker jag forfarande, kanske inte lika ofta som då. För ofta är det så att jag hittar någon som jag tycker om, men så efter en tid så kanske man hittar någon annan som man läser flitigt en tid. Men ändå finns dom gamla kvar.

Sen, för något år sen, läste jag en artikel i DN om en familj och deras rutiner vid läggning och det var en så fin artikel och så hittade jag hennes, Karins, blogg. Och den bloggen läser jag allra mest och det är min absoluta favorit. Jag tycker om hur hon skriver, vad hon skriver och alla hennes fina bilder.

Sen läser jag ju fler bloggar som jag inte nämner här just nu, men som jag tycker mycket om.

Lucka 20 Berätta om en vän som bor långt borta

Jag är en sån som bara tappar kontakten med alla vänner. Hör inte av mig, reser inte iväg, skickar julkort sällan. En sån som jag förlorar sina vänner. Usch vad sorgligt. Tur att det till exempel finns såna som Frida som inte ger upp ändå.

söndag 18 december 2011

Trött på att vara trött

Jag har lagt mig extra tidigt hela helgen för att inte vara trött. För jag är trött på att vara trött. Men fy vad trött jag har varit. Klockan fem idag skulle vi mammor möta barnen, alltså Signes lag, i fotboll. Signe såg framemot den här händelsen jättemycket. Mamma har du spelar fotboll någon gång? Nej fick jag svara. Det tyckte hon skulle bli bara ännu roligare. Precis innan vi skulle iväg hade min man förberett middagen och den luktade i hela huset, eller doftade gott. Jag var hungrig och trött, så klart, och så skulle jag spela fotboll. Liksom jippie. Fast hon var ju så glad och jag ville inte vara någon hungrig, trött och trist tråkmåns.

Och det blev ju kul, faktiskt. Jag tänkte att man kanske skulle ha spelat lite fotboll när man var yngre ändå. Men då när jag var liten så förstod jag inte vad som var kul. Signe kämpade som en tok och dom vann.Och sen fikade vi och åkte hem och åt. Äntligen.

Och idag har jag nästan inte varit i köket och det var också skönt.

Lucka 5 Vem jag var för ett år sedan

Då hade jag ju värsta krisen för vi hade köpt det här huset och skulle sälja vårat gamla. Jag trodde jag skulle gå sönder, hade sån ångest. Fick gå till doktorn och prata, men så släppte det lite när vi fick komma in och titta på huset under jullovet med gamla ägaren. Jag tyckte det var mysigt. Sen ville nästan ingen köpa vårat gamla hus. Då blev jag jätte ledsen och tyckte världen var rätt så orättvis. Tyckte ingen att det vi tyckte var fint, var fint?

Sen var det ju snart jul och vi var sena med alla julklappsinköp, precis som i år. Men jag älskar julen ändå, fast jag inte kan planera överhuvudtaget.

Lucka 18 En plats att besöka innan jag

En sån plats finns inte. Jag tänker inte så. Bara att få finnas med min familj och se barnen växa upp och se dom bli stora och förhoppningsvis få egna barn. Och se att vi kan stoppa en del av miljöförstöringen, svälten, orättvisorna, krigen, konflikterna. Det vill jag. Men en fysisk plats som jag vill till finns nog inte. Och fanns den så skulle jag nog ha varit där för är det något jag vill så brukar jag försöka göra det, om det är möjligt. Alltså om det är någonting jag verkligen, verkligen vill.

Fjärde advent

Vi har börjat dagen i stallet på dressyrtävling. Ella var missnöjd efteråt och jag får klump i magen av ridtävlingar. Tänker på hur det var för mig på såna. Jag var så dålig, red fel väg, men hoppades ju alltid ändå att lyckas någongång. Individuell idrott är lite annorlunda än lagsport. Jag tyckte hon red så fint, men hon var bara missnöjd, men kunde inte säga varför.

Nu har ungarna i stallet läderridstövlar fast dom är ganska små, så där 11-12 år, det hade bara ridfröknarna när jag var liten och allt kostar extra. Att vara med på tävling kostar extra, att gå skötarkurs kostar och så den där terminsavgiften på 3000 kronor. Det är en riktigt dyr sport.

Igår höll jag på i köket hela dagen. Bakade kakor, gjorde köttbullar, rödbetssallad och gröt. För mycket på en och samma dag. Tre gånger tömde jag maskinen. Sen joggade jag några kilometer för mig själv. Det behövde jag.

lördag 17 december 2011

Lucka 4 Person jag beundrar

Det är många och olika. Människor i min närhet som inspirerar mig, Sofia Karlsson som sjunger så fint, Lena Andersson som ritar så vackert, Pija Lindenbaum som gör så bra barnböcker, Ja det är så många. Jag är nog ganska bra att beundra, eller beundra och beundra, inspireras passar nog bättre

Lucka 17 En perfekt dag

Det måste vara en dag när jag går upp klockan åtta, dricker kaffe och äter macka med cheddarost på. Kaffet har min man gjort och satt på radion och hämtat tidningen. Så kommer barnen upp, en efter en och alla är lediga. Vi gör en utflykt och alla tycker att det är jätte kul. Kanske plockar några blåbär. Sen fikar vi hemma på eftermiddagen och äter någon god kaka. Sen läser jag och stickar.

Vi äter middag, potatisklyftor, aioli och något till. Ester kastar inte tallriken i golvet. Sen ser ingen på TV utan alla sitter och gör något. Någon har städat köket och gjort så fint. Någon annan har sorterat allt i hela huset. Någon har byggt en fin glasveranda och planterat pelargoner. Och vi har en sån där skön läsfåtölj där någon sitter och läser hela tiden. Och någon har tvättat och vikt och bestämt exakt vilka kläder vi inte behöver. Sen är det julafton också för det gillar jag, eller annandag.

fredag 16 december 2011

Lucka 16 Om när jag var liten

Det är en alldeles för svår fråga, minns ju nästan ingenting. Jag minns att jag och min brorsa bråkade med varandra. Det var trist för jag ville så gärna ha ett syskon att vara med. Sen minns jag lite grann från skolan. På lågstadiet var det ganska okej, men jag minns ganska tydligt besvikelsen över att skolan inte var så rolig som jag hade trott. Jag hade längtat så mycket. Vad hemskt att det kändes så så tidigt. Men jag minns också att jag blev överlycklig när vi hade dans med Rakel. Nu undrar jag varför hon dök upp ibland, vem var hon egentligen? Jag älskade pyssel och bak med några från kyrkan, som man kunde vara med på någon eftermiddag i veckan. Jag minns doften av färgen när vi målade på glas. Hur många gipsfigurer målade jag under dom där åren?

Jag minns att jag kissade på mig i Strövarna och vågade inte säga det till någon. Jag var ganska hemlig av mig och skämdes mycket som barn, till exempel skämdes jag nästan ihjäl när jag fick löss. Så minns jag en skog bakom husen mittemot huset jag bodde i. Den där skogen kändes så stor, enorm och totalt vildvuxen så man försvann bakom högt gräs och trassliga buskage. Sen blev den en väg, alsfalterad. Men visst fanns skogen en gång?

Sen kom hemska mellanstadiet, vilken ensamtid, fast i årskurs 6 blev det bättre. Jag fick kompisar som jag sedan var med ända tills jag slutade gymnasiet. Högstadiet var väl lite okej, men inte gymnasiet.Usch, usch, usch. Jag tänkte när mina barn skulle börja skolan att nu måste det vara en annan skola där man inte lär sig för stunden utan för livet. Fast nä det har den inte blivit, men jag tror att mina barn har haft snälla(re) kompisar (fast mina nära kompisar var ju snälla) och fått möjlighet att uttrycka sig öppnare.

torsdag 15 december 2011

Lucka 15 Berätta om en favoritbok

Ja det går ju inte, det måste absolut bli fler. Min blogg heter som en av mina favoritböcker av Ann Gavalda. Handlar om människor som är lite trasiga, men som finner varandra. Jag älskade den, ville aldrig gå ifrån dom där människorna.

För Majken och Ester läser vi just nu om Kotten och hennes vänner av Lena Andersson. Jag älskar historierna och bilderna. Och jag vill ha det så där som i dom där böckerna.

Jag älskar ungdomsböckerna Isdraken, Dansar Elias Nej och I taket lyser stjärnorna. Böcker att gråta åt men inte bara. Jätte bra språk. Läs dom alla tre, tycker jag. Sen läste jag dagböckerna av Barbro Lindgren som kom i nytt fint tryck i år, Jättehemligt och Världshemligt. Dom är så bra. Får man också gråta och skratta åt. Att Kjellegubben dör när han blir stor, Barbros otroligt älskade lillebror, är så sorgligt. Jag tycker så mycket om relationerna i hennes familj. Kärleken till barn märks så tydligt däroch det är jättekul att träffa hennes mormor och morfar.

Andra bra barnböcker jag läst på sista tiden är Jag är jag av Emma Adbåge, Syltmackor oturslivet av Anna Ehring. Något fler vuxentips blir det inte idag. Men annan gång kanske.

Lucka 2 Om staden där jag bor

Här har jag nu bott längre än i staden där jag växte upp och det kom jag på nu. Det känns som jag borde vara väldigt rotad. Men det går kanske bara går att rota sig en gång. Jag trivs här men kan inte låta bli att fundera över hur det skulle vara att bo någon annanstans. Nu bor jag i stan och funderar över hur det skulle vara att bo på landet. Den här stan är större än min uppväxtstad och på alla sätt helt annorlunda och det tycker jag är bra.

Men, alltid finns det ett sånt, jag vet inte riktigt var jag hör hemma.

onsdag 14 december 2011

Lucka 14 En bild på mig som någon tagit

Varje morgon äter jag frukost med benen i tröjan eller nattlinnet. Har alltid gjort. Nu för tiden sitter det en flicka som heter Ester bredvid mig och gör precis likdant. Det är gulligt. Sen kanske hennes barn kommer att göra det, man vet aldrig.

tisdag 13 december 2011

Lucka 1 Jag själv

Jag är 39 år, snart, väldigt snart 40 år. Jag är född och uppvuxen i Haparanda, men bosatt här i Umeå sedan 20 år tillbaka och är mamma sedan 14 år tillbaka och bibliotekarie sen drygt 10 år tillbaka.

Jag växte upp med en mamma, pappa och en bror. Och en hund från det jag var 10 år. Jag älskade den där hunden innerligt, men den var inte alls att lita på. Så nu är jag lite hundrädd, men ändå vill jag ha hund någon gång igen. Och jag ville ha en syster och det vill jag än.

Jag kommer ihåg väldigt lite från min uppväxt. Jag är inte en sån som kan redogöra för en massa händelser,Tv-program eller andra grejer. Jag var tokigt blyg i många år. Bästa medicinen mot blygsel, var i mitt fall, att få barn. Den släppte, lite i taget. Och nu kan jag säga saker högt på föräldramöten (fast jag får hjärtklappning förstås), spela teater för barn, ganska ofta framföra mina åsikter i mindre grupper, berätta sagor. Tänk, det var inte helt kört fast det kändes så då!

Och nu har jag 6 barn, fyra flickor och två pojkar och jag har alltid drömt om att få många barn. Jag har ju helt otippat fått två tvillingpar. Det var lika fantastiskt och sagolikt båda gångerna, fast oerhört oroliga graviditeter. Jag vet inte hur många ultraljud vi fick göra. Min man somnade ibland för han tyckte ljudet i dom där ultraljudsrummen var så sövande och jag var på helspänn. Lever dom frågade jag varje gång tror jag.

Sen tycker jag ofta att det är svårt att vara förälder och människa. Att göra rätt, att veta vad som är rätt. Hur man ska leva på bästa sätt. Vad jag vill. Vad jag inte vill. Och sån har jag väl alltid varit.

Och jag är slarvig, snäll, lättsårad, känslig, blir arg för lätt, kommer ihåg ansikten och namn, är jätte nyfiken på människor, gillar att läsa, tycker om hemslöjd, vill vara pyssligare, älskar kokböcker, lagar mycket mat, är oekonomisk, tycker om min familj och mina vänner, gillar gamla hus, älskar skåp, har alltid stökigt, har svårt att sortera och slänga, tycker om fina bilderböcker, gråter hur lätt som helst, tror ofta att det värsta ska hända, tycker om kläder, gillar att fika, tycker inte om att ringa.

Lucka 13 Favoritsak hemma

Jag har 8 skåp hemma med dörrar. Några med glas, andra inte. Jag gillar skåp, eller älskar. Vill helst inte bo utan små och stora skåp lite varstans. Drömmer ofta om ett nytt skåp om jag ser ett någonstans. Här skulle det ha passat med ett foto, känner jag.

Förresten köpte jag ett för bara 200 kronor för en tid sedan. Det står i Ernst rum nu. Jätte fint.

måndag 12 december 2011

Lucka 12 Någon jag saknar

Jag saknar, så här när snön kommer och julen närmar sig, mina fastrar och mina fastrars by. Julen där är jul för mig. Alltid kallt och mörkt. Alltid skulle vi äta precis när Kalle slutade och ganska tidigt lärde jag mig älska sillsallad, lax och Janssons frestelse. Sen var det julklappsutdelning, Karl-Bertils julafton och sen gräddtårta till efterrätt. Vi gick inte ut mer än nödvändigt för det var så kallt.

Min trygga faster Siri, min glada faster Asta, min tysta faster Svea. Och så några till, en del stora en del små.

söndag 11 december 2011

Ordningen

på min julkalender är det lika mycket ordning på som på mig.

Lucka 3 Min bästa vän

Jag har ju ingen bästa vän och har aldrig haft någon. När jag var liten sörjde jag det. Jag sörjde över att jag inte kunde ha en bästa vän. Fast jag tyckte att bästa vänner verkade vara ganska läskigt. Jag var blyg och umgicks lättast i en mindre grupp människor. Så är det väl kanske fortfarande, fast samtidigt har ju flera som jag kan prata ensam länge med nu (blev den här meningen rätt, ibland är det svårt med språk).

Sen är jag ju väldigt dålig på att ringa till mina vänner, typ sämst. Det önskar jag att jag vore bättre på. Och jag är oerhört glad att dom är bättre än jag på det.

Lucka 11 Mina framtidsdrömmar

Jag har inga självklara framtidsdrömmar. Jag har alltid drömt om att få barn. Alltid, sen jag var liten. Fast mer då om att få finnas i en storfamilj, där man inte var ensam. Nu vet jag att man kan vara ensam ändå, för sig själv bär man ju med sig och det är väl mer där ensamheten finns. Men den drömmen om att få barn finns fortfarande kvar. Och även om det aldrig mer kommer att ske, troligtvis, så finns drömmen kvar. Sån är jag bara.

En annan dröm, så klart, är att barnen ska få må bra och att vi ska få må bra tillsammans. Att jag ska oroa mig lite mindre och glädjas desto mer. Det är spännande att se dom växa upp och samtidigt vemodigt att se dom växa ur sina plagg eller titta på kort som bara är något år gammalt och inse att dom vuxit hur mycket som helst under den tiden. Och jag hoppas att vi ska få vara friska. Jätte, jätte rädd för sjukdomar.

Jag drömmer också om såna där banala saker som sticka, laga god mat, ha det fint. Sen drömmer jag om att motionera regelbundet. Så tänker jag så där som många: har jag rätt jobb? Men sen är jag ju som jag är och tycker att många beslut är jätte svåra.

Jag drömmer inte om att resa.

Lucka 10 I min väska

finns ingenting ibland, som nu till exempel, eftersom jag tömde den när jag letade nyckeln. Och ibland en massa böcker, en plånbok, några blöjor, papper som antingen ska skickas iväg någonstans eller lämnas in på skola eller dagis, ett läppstift och förhoppningsvis en nyckel. Och en mobil, ibland. Men nu är den borta. Ja så nu letar jag den då.

Tredje advent

Vilken adventsmamma: arg, ledsen och trött. I flera dagar nu. Hoppas att det går över. Jag vet inte om det har blivit för mycket, om det är hormoner eller om det beror på andra saker. Idag har jag och Signe varit på julshow i stallet i alla fall. Vad kallt det var efter ett tag, men vad fint också. Ella fick vara med lite, lite och då ramlade någon tår ner på mig, från mig. Jag förstod att hon var stolt.Hon var tärna på slutet och satt på en häst och så var hon med voltigegruppen lite grann.

Några av barnen är förkylda och jag är som jag är just nu så det är väl lite halvtråkigt här hemma. Snön har kommit och det är vackert och ljust ute nu. Barnen är ute igen efter några månaders inneliv. Igår drabbades jag av någon slags bakiver och bakade lussekatter och mjuk pepparkaka och sen var jag helt slut. Men vi hade det mysigt med glögg och gott fika innan vi gick och la oss. Tänk nu har vi inte ätit godis på snart 6 månader.

Julklappar måste vi köpa. Bara måste. På Jesper Juul-kursen pratade vi om självförtroende och självkänsla. Och att det är självkänslan vi ska försöka ge våra barn, eller hjälpa dom att utveckla. Med bara ett självförtroende så står man inte stadigt när det gungar, när man misslyckas. Jag tror själv att jag saknar självkänsla ganska mycket och just nu har jag inte mycket till självförtroende och då känns det inte så bra. Jag känner mig ganska så säker på att vissa saker inte funkar bra och ändå känner jag mig så himla oförmögen att ändra, jag blir bara ledsen och tyst. Hoppas att jag kan hjälpa både mig själv och mina barn med hjälp av den här kursen.

torsdag 8 december 2011

Lucka 8 Favoritplagg

Typ sån här


Jag gillar långa tunikor. Det måste vara det jag gillar allra bäst. Och dom får inte sitta åt. En dag när vi var på musikskolan så har Ester kjol och klänning i olika mönster. Så säger jag till Signe att Ester har klätt på sig sjäv idag med kjol och klänning. Det brukar ju du också ha på dig, säger Signe då. Ja just det, kom jag på då. Det är ju så jag brukar se ut. Oftast.

onsdag 7 december 2011

Äntligen

Min man hittade dom, jobbnycklarna, i ett pennfodral. Man kan undra hur jag tänkte när jag stoppade ner dom där. Nu kan jag sova i natt. Tack snälla gud eller nått eller nån. Jag tänkte hur jag skulle ringa till min chef imorgon och berätta. Hon som är förkyld och hemma just nu och som bäst håller på och leder en hel flytt av ett bibliotek. Jag såg också framför mig hur alla lås på den skola dit en av nycklarna gick skulle behöva bytas. Jag tänkte också på att jag kanske hade tappat nycklarna på parkeringen utanför jobbet och att någon hittade dom där och skulle bryta sig in i natt och ta alla datorerna eller tjuva alla böckerna (en riktig bokslukare). Eller att vi kanske skulle behöva byta det låset också fast vi ska flytta om några dagar. Hur ingen skulle tycka om mig och tänka typiskt henne.

Ungefär så har jag tänkt i två, tre dagar nu.

Julkalender

Det här hittade jag i en blogg. 24 luckor som man får öppna i december. Nu borde jag ha börjat för flera dagar sedan, men det gör inget. Och sen orkar jag nog inte med alla frågor heller om jag känner mig själv rätt. Och ikväll orkar jag inte börja för jag är för trött. Jag har letat något ikväll. Överallt. Och hittar inte. Min man har också letat. Det här jag måste hitta, måste jag verkligen hitta. Jag kommer att ligga sömnlös i natt. Jag har ägnat många timmar av mitt liv åt att leta, det är inte klokt egentligen. Just nu letar jag mig själv också. Jag har varit på min Jesper Juul kurs i dag igen. Jätte bra och en miljon saker att tänka på, men så kan jag bara tänka på det där jag inte hittar.

1. Berätta om dig själv.
2. Berätta om staden som du bor i.
3. Berätta om din bästa vän.
4. Berätta om en person som du beundrar.
5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
6. Berätta om bloggarna du läser.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
9. Berätta om en av dina favoritlåtar.
10. Berätta om vad som finns i din väska.
11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.
12. Berätta om någon som du saknar.
13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.
14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.
15. Berätta om en av dina favoritböcker.
16. Berätta om hur du var när du var liten.
17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
19. Berätta om en vän som bor långt bort.
20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
21. Berätta om någon som du älskar.
22. Berätta om något som du är beroende av.
23. Berätta om ditt bästa julminne.
24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.

tisdag 6 december 2011

Fiolkonsert

Har varit på så fin fiolkonsert med min fina familj. Alla följde med. Joen satt med armen på min axel. Hur underbara kan 14-åringar vara? Ibland i alla fall. Han följer med fast han har träning, lyfter och kånkar Majken och Ester, tar på sig tomteluvan och delar ut godispåsar med Bengt som är tomte. Och då ska man komma ihåg att han fick blodpudding till middag. Stora protester. Men jag inser ska man överleva den här tiden fram till jul så får man äta enkel mat, snabb mat och inte alltid så god mat. Fast just nu tycker jag om blodpudding. Kanske har jag järnbrist, brukar ju ligga lite lågt.

Annars funderar jag mycket på vem jag är och vem jag vill vara. Hur ska man vara i mötet med andra utan att förlora sig själv?

fredag 2 december 2011

Hur jag ska jobba

Så har jag bestämt mig för att jobba så här "lite" ett år till. Och då hoppas jag att det inte dyker upp en massa oväntade utgifter med huset. Kanske slipper jag jobba kväll från februari och då får Majken och Ester bara en ledig dag i veckan med på det blir bättre på många andra sätt. Till exempel är det mycket som händer på kvällarna i en familj på åtta personer: läggningar, sagoläsning, middag, aktiviteter. Och så är det lättare för mig att boka in klasser så jag slipper klämma in en miljon saker dom dagarna jag är på jobbet. men inget är bestämt än.

Eländes elände fast ändå ganska bra

Idag är det bara eländigt med mig. Två nätter med minimal sömn gör mig minst sagt gråtig och eländig. Men jag har jobbat idag i allafall för första gången den här veckan. Vad jag kan sakna människor ibland, idag var det Annika. Hon hade jag behövt på jobbet idag. Tänk att en person kan lämna ett sånt tomrum på jobbet.

Men jag har också tagit itu med en del idag och grinat lite barnsligt över annat. Idag är en dag när jag kan grina över minsta lilla grej. Som att någon har gjort "mina arbetsuppgifter" för att jag har varit hemma hela veckan. Så barnslig kan jag vara. Jag skulle ju också kunna ha blivit glad för att någon hade hjälpt till. Men när man jobbar lite som jag och som den här veckan också varit hemma med barnen så kan man känna att man inte gör någonting alls. Så där lite onyttig och utanför. Den där känslan som nog alltid funnits i mig sen jag var liten. Den poppar upp ibland starkt och tar över förnuft och känslor.

Jag behöver sova en natt nu känner jag. Imorgon är det dop och så borde vi baka. Tänk om vi kunde städa och göra lite mysigt också. Fast det är bara en liten jobbig detalj och det är att Bengt och Ernst ska till Härnösand på bandycup. Oftast, nästan alltid, är det nått.

torsdag 1 december 2011

Sjuka barn

Jag har fortfarande en oro i kroppen för huset, för i morse hände ytterligare en helt otippad grej som jag inte ens vill gå in på. Jag kan aldrig riktigt prata om det som är allra jobbigast, inte ens när det gäller ett hus tydligen. I natt sov jag bara några timmar. Jag var så orolig som jag ofta blir när min man reser bort. Alltid första natten när han är borta. Som att jag plötsligt får en massa ansvar som håller mig vaken.

Jag var på min första Jesper Juul kurs igår. Satt med en klump i halsen för jag tyckte Annica och Helena, ledarna var så kloka och sa så kloka saker. Men på väg dit gick min mobil i tusenbitar när jag skulle lägga pengar i parkeringsautomaten. Alla barn utom Ella har varit sjuka dom sista två veckorna och igår skulle jag ju ha barnvakt. Jag var så i valet och kvalet om jag kunde gå, för precis innan jag skulle gå blev Ernst sjuk. Men jag gick och allt hade gått bra. Men jag hade en stress i kroppen när jag åkte dit som var enorm och det var väl därför jag tappade telefonen.

Idag har jag varit hemma med Ernst och haft Majken och Ester på dagis. Dom har varit lediga och sjuka torsdag, fredag, måndag och tisdag så nu fick dom gå sin lediga dag och själv satt jag och stickade hela tiden och tittade på Harry Potter med Ernst. Jag var helt slut så jag behövde det.