Jag saknar, så här när snön kommer och julen närmar sig, mina fastrar och mina fastrars by. Julen där är jul för mig. Alltid kallt och mörkt. Alltid skulle vi äta precis när Kalle slutade och ganska tidigt lärde jag mig älska sillsallad, lax och Janssons frestelse. Sen var det julklappsutdelning, Karl-Bertils julafton och sen gräddtårta till efterrätt. Vi gick inte ut mer än nödvändigt för det var så kallt.
Min trygga faster Siri, min glada faster Asta, min tysta faster Svea. Och så några till, en del stora en del små.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar