tisdag 6 december 2011

Fiolkonsert

Har varit på så fin fiolkonsert med min fina familj. Alla följde med. Joen satt med armen på min axel. Hur underbara kan 14-åringar vara? Ibland i alla fall. Han följer med fast han har träning, lyfter och kånkar Majken och Ester, tar på sig tomteluvan och delar ut godispåsar med Bengt som är tomte. Och då ska man komma ihåg att han fick blodpudding till middag. Stora protester. Men jag inser ska man överleva den här tiden fram till jul så får man äta enkel mat, snabb mat och inte alltid så god mat. Fast just nu tycker jag om blodpudding. Kanske har jag järnbrist, brukar ju ligga lite lågt.

Annars funderar jag mycket på vem jag är och vem jag vill vara. Hur ska man vara i mötet med andra utan att förlora sig själv?

4 kommentarer:

Familjen Tapper-Kaller sa...

Det där med huset verkar jobbigt. Hoppas det inte är så farligt.
Jag känner igen den där frustrationen att inte riktigt kunna skriva om allt på bloggen.
Det jobbiga, som är just det man behöver skriva om - det går det inte skriva om. Suck.
Kram.

soli sa...

Åh, jag älskar din blogg. Jag känner igen mig i dina tankar som flerbarnsförälder. Själv har jag fem barn och den yngsta är 13 år. Men en gång var vi en sådan familj som ni och när jag läser din blogg så känner jag meningen med livet, din kärlek till familjen, din lust för projekt; familj. Men också logistiken som måste till för att få allt att fungera. Kan känna att jag längtar tillbaka och ändå inte. Kram till dig och fortsätt att blogga/Soli

Maria sa...

Hej Karin
Ja jag hoppas att allt löser sig med huset. Ventilationen tror jag kan bli mycket bättre med inte allt för dyra medel. Sen är det bara några andra orosmoment kvar.

Vad bra att du också förstår hur frustrerande det kan kännas när man inte kan skriva det man vill, fast man egntligen inte vill något hellre.När man kanske egentligen skulle behöva skriva avs ig och kanske få råd och stöd, men så går det inte. Suck och Kram

Maria sa...

Tack snälla, snälla Soli. Vad glad jag blir. Alldeles lycklig! /Maria