fredag 27 februari 2009

Tappad röst och hjälm

Jag tappade rösten igår och piper och väser istället. Insåg att jag nog faktiskt blivit riktigt förkyld och att det kanske därför jag mest inte orkar göra något. Men i morse skulle min son ha friluftsdag och åka slalom och vi letade hans hjälm så jag var bara tvungen att anstränga mig. Och jag menar verkligen letade. Och jag menar överallt. Jag har vänt upp och ner på garderober, lådor, påsar och förstås inte hittat. Och jag ångrar mig lite nu för dels insåg jag att hälften av det vi äger måste ut härifrån för att inte återvända och dels för att det kommer att ta tid och ork. Var är den? Orken ? Och tiden?

Och min 11-åring som vi oroat oss för i flera dagar av olika anledningar, mest för att vi tycker att han har varit sur, arg och faktiskt väldigt egoistiskt kom tillbaka till mig idag kändes det som. Han hjälpte till och med till med städningen efter mitt tokletande. Ibland är det i kaoset man hittar rätt.

Fast hjälmen är svårare att hitta. Inte ens ett rejält kaos hjälper

onsdag 25 februari 2009

Försäkringskassan

Jag ringde till försäkringskassan för att höra om kanske eventuellt jag skulle få några pengar, om min sjukskrivning möjligtvis gått igenom för det är ju några räkningar här hemma som behöver betalas ganska snart. Ja, säger hon som har en hes röst, dom kommer på fredag. Jaha, sa jag, men jag har ju inte fått något besked så jag visste inte ens om jag skulle få några pengar. Då skrattar hon hest och säger att först får du pengar och sedan besked. Det lät som väldigt självklart att det skulle vara så. För mig känns det som att det helt logiskt skulle kunna vara precis tvärtom. Ja, tack då, sa jag och och satte mig och kollade om pengarna möjligtvis skulle räcka till hela räkningshögen eller bara nästan.

Skoldag

Jag var på 6-års hela dagen igår med mina sjuåringar som går där. Jag hade tänkt vara där någon timme, men det blev aldrig läge att gå hem kändes det som. Vi var ute i tre timmar för dom hade fettislopp på skidor + sin vanliga lunchrast. Jag var riktigt mör på kvällen efter alla aktiviteter men då hade vi fortfarande kvar fiolen. Men det gick och jag orkade.

Tyvärr kändes det inte riktigt bra på skolan igår, vilket jag så klart hade önskat. Flickan går runt och hittar ingen kompis. Det är bara en hon söker upp hela tiden och hon i sin tur söker upp andra. Sonen däremot leker hela tiden, men har börjat svamla ganska mycket och säga ord som jag aldrig hört honom använda tidigare. Vad kan jag göra, satt jag och tänkte. Min man sa att vi kanske har för höga krav på hur han ska vara, att det kanske är helt okej med hans svamlande och det kan han väl ha rätt i. Men det är jobbigt att se dom där stillsamma flickorna och dom busiga pojkarna. Jag kan aldrig riktigt acceptera att det ska behöva vara så. Och så det här med stimulans börjar jag fundera över för mina sjuåringar läser kapitelböcker, skriver och annat och på 6-års går dom igenom alfabetet och siffrorna på ett ganska grundläggande sätt och eftersom mina barn gått montessoridagis så har dom redan lagt den grunden där. Då funderar jag på min pojke om han helt enkelt blir så där svamlig för att han inte riktigt behöver anstränga sig? Och min flicka leker ju gärna med äldre barn för det har hon alltid gjort på dagis och här hemma och det funkar inte riktigt med dom i hennes ålder. Vad ska man göra då? Hur kan vi hjälpa henne? Det gör ont i mig att se henne gå runt så där.

måndag 23 februari 2009

Slalom

Våran väldigt intensiva sjuåring (flickan) vill åka slalom nu. Men vi har fortfarande ingen utrustning till henne och vi hade hoppats hitta någon begagnad, men det verkar inte gå. Hela frukosten satt hon och sa så där lagom högt så man hörde, men samtidigt viskande: Slalom, slalom, slalom, slalom, slalom....

Så nu blir det slalom och ny utrustning och tomt i plånboken.

Söndag

Jag låg hela dagen igår med huvudvärk men kom upp med hjälp av lite alvedon som vi fick låna av grannen. Jag såg framför mig hur jag kommer att vila mig ända till förlossningen, men idag har jag lite ont i halsen och snuva så det är nog bara en liten förkylning och det är ju helt okej för det går väl över lite snabbare.

På kvällen körde jag storebror J och hans kompis på innebandymatch och vi lyssnade på musik i bilen och hade det bra ända tills vi kom till den där idrottshallen. Det var fullt med föräldrar som ropar högt: Kom igen Julle, musik i bakgrunden, innebandyklubbor som smäller och föräldrar som är arga på småsyskonen för att dom inte får koncentrera sig på matchen. Då bestämde jag mig för att jag inte ska släpa med familjen i onödan på såna där ställen. Jag får lite undergångskänsla, men jag vet att sonen älskar det.

En mamma till en pojke i laget kommer fram till mig och säger plötsligt: Visst följer han med på fredag? Vad och vem, undrar jag. Men visst ska väl J följa med oss till fjällen på fredag? Jag vet ingenting om det här fick jag säga. Men M (hennes son) har sett framemot det här jätte länge och blir ju jätte ledsen om han inte följer med. Jag kände hur jag började svettas och försökte förklara att jag inte visste något om det här och att min son bara varit borta som längst hemifrån en natt och det här skulle bli 6 nätter med en familj som han inte känner väl. Jag kände att jag ville ha min son där bredvid mig och höra hur detta hade gått till men jag fick vänta hela matchen tills vi satt i bilen.

Det blev ett långt samtal här hemma kan jag säga. Sonen trodde att det gällde påsklovet och dit är det ju långt bort, eller...Och pappan hade hört lite lösa planer om det här för flera veckor sedan men förstått det som att det inte skulle bli av. Nu har vi löst det på vårat eget ytterst krångliga sätt som bara vi löser saker. Men jag måste få krångla så det känns rätt inuti annars går det inte. Först skulle den här familjen till ett fjäll från fredag till måndag och sedan till ett annat från måndag till torsdag. Nu kör vi honom till det andra fjället på måndagmorgon så han får åka slalom i tre dagar och det känns lagom som första långresa från familjen. Sonen blev också otroligt lättad över lösningen. Och min man får alltså åka tur och retur på sportlovsmåndagen ett antal timmar, 7 till 8 eller något sådant. Så enkel och smidig blev lösningen eller inte? Men alla känner sig otroligt nöjda i alla fall.

söndag 22 februari 2009

Lördag

Det blev en riktigt trött lördag, men dottern fick nya slalomskidor i alla fall. Vi har inga kompletta utrustningar till någon i familjen förutom till äldsta sonen J. Någon har ett par pjäxor och någon ett par skidor men ingen, nästan, har haft allt så det är bara 11-åringen som har fått åka i vinter. Och jag ställer mig inte på ett par slalomskidor i vinter så är det bara. Men nu är det sportlov om en vecka och dottern har friluftsdag på torsdag och har valt slalom så nu var det bara att vända ut och in på plånboken och köpa henne ett litet slalomkit.

Så nu vill jag gärna ha en slant från försäkringskassan, eller åtminstone under den närmsta veckan. Efter att vi hade införskaffat utrustningen lånade vi böcker och skulle fika lite. Men det var inte lätt att hitta en plats att sitta på 6 personer en lördag så vi fick köpa med oss lite och åka hem och snart blir vi åtta och då kommer vi definitivt inte att få plats....

fredag 20 februari 2009

Hanka mig fram

Hur kan man ha så mycket att göra när man är sjukskriven så man inte hinner vila? Ja, jag vet inte men så har det råkat bli dom två sista dagarna. Mycket att göra för mig just nu är en tid att passa förutom att hämta barnen på skolan. Och idag var det fiol och igår var det ultraljud. Så på eftermiddagen när jag hade stora planer att göra lasagne till middag blev det bara vila.

Det drar och sliter längst ner i magen och jag antar att det är för att ena bäbisens huvud ligger och trycker ner nu mot livmodermunnen. Det blir bara små korta rapporter just nu. Jag är inte oinspirerad, men inte heller inspirerad. Jag hankar mig fram just nu, helt enkelt.

torsdag 19 februari 2009

Lugn och rädd

Det blev en orolig natt i natt för jag vaknade och hade så ont i magen. Jag kunde inte stå och inte ligga och jag blev ju orolig för dom i magen. Det gick över efter kanske en halvtimme och som tur var var det dags för ultraljud idag så jag visste att vi skulle få se hur dom hade det. Och dom hade det bra. En vägde drygt 2300 och den andra drygt 2100 och dom rörde sig för fullt därinne.

Nu hade tvilling 1 vänt sig rätt igen så nu blir det nog en helt vanlig förlossning och jag är rädd. Och jag berättade om mina rädslor: att inte båda ska klara sig, att det ska bli katastrofsnitt, att moderkakan/kakorna ska lossna, att bli sövd, att inte orka föda fram båda, att livmodern ska gå sönder. Det kändes skönt att låta allt komma upp till ytan. Varför ska jag låtsas att jag är modig och stark när när är jätte rädd. Jag blev väl inte lugmare, men nu har mina rädslor i alla fall blottats och synats och kanske i alla fall en kunde jag få lägga ifrån mig.

måndag 16 februari 2009

Mitt bästa ljud...

...just nu är ett hjärta som slår ca. 140 slag och ett annat som slår drygt 150 slag. Och båda finns i min kropp. Hur trött jag än är så måste det vara värt det. All denna väntan den har ett mål. Gå och köp en semla nu sa barnmorskan och då gjorde jag det. Ibland är det lätt att vara lydig.

onsdag 11 februari 2009

Om idag och igår

Igår såg jag bara allt som behöver göras här hemma och i mitt liv. Ingen bra dag, man hinner tänka en del när man går hemma hela dagarna. Och så har jag knappt varit ut på några dagar p.g.a. min dåliga sömn och inte blir jag gladare av det. Så det blev lite nattsvart så idag tog jag mig samman direkt när jag lämnat barnen på skolan och promenerade en timme tror jag. Solen sken, snön gnistrade och det var fint.

Sedan gick jag på bibblan och hämtade reserverade böcker och då ringde min man som hade jobbat hela natten och sovit en timme och stod utan nyckel utanför huset. Så han fick promenera ner till mig och vi åt en macka på ett café. Den här veckan är inte som andra veckor, vi som inte brukar hinna umgås nästan alls.

När jag la mig för att vila på dagen idag så började det snurra av tankar till exempel hur skulle dottern ta sig till miniorerna, vi missade en tandläkarrtid i morse, födelsedagskort till tidningen för äldsta dottern fyller år på lördag, två av barnen ska hämtas från skolan, en ska hämtas från miniorerna och en från innebandyn, vi måste göra pannkakssmet och andra tankar. Små, små tankar som gör att man inte alls känner att man vilar sig. Och så ska vi få två bäbisar och hinna med allt det andra också. Jag blev riktigt orolig och nervös.

måndag 9 februari 2009

Många hemma

I natt så sov jag så mycket bättre. Jag trodde inte att jag skulle kunna det längre under graviditeten, men jag kunde. Min man gick jour och jobbade hela natten så jag skulle ha hand om morgonen själv och då brukar jag vara som sämst, men det gick ju bra. Sedan promenerade vi till skolan och det var snö precis överallt, högar stora som berg. Jag kan inte minnas att det varit så här på flera år. Jag kunde inte ens låsa ytterdörren i natt för snön hade lagt sig emellan på något vis. Äldsta sonen är ledig från skolan för lärarna har studiedag, min man sover efter jobbnatten och jag är sjukskriven, lite konstigt känns det med två vuxna och en 11-åring hemma på en måndag.

söndag 8 februari 2009

Söndag

Jag sover riktigt illa nu och vaknar ungefär varannan timme så nu är det riktigt jobbigt. Zombiemamma har jag förvandlats till. Och jag räknar veckor hit och dit, men inser att jag inte får det till något annat än att jag är i vecka 32.

I köket leker barnen med kompisar skola och jag ska snart försöka klämma mig in där och laga mat. Äldste sonen är med sin pappa på innebandymatch någon mil härifrån och jag har fortfarande inte varit ute idag. Det är snö överallt, precis överallt och jag är rädd för att skidor och sånt har hamnat under någonstans. Men en tröst är att det är vackert.

lördag 7 februari 2009

Förresten

Två förresten. Det första är att jag är så fruktansvärt hungrig så när vi hade ätit lunch idag fick jag ta pastakastrullen och skrapa upp resterna med en stor slev. Ni vet det där som har råkat fastna på botten och längs kanterna. Barnen tittade först storögt på mig och funderade över hur jag mådde och så började dom tokskratta. Och jag som skulle äta med förnuft och besinning den här graviditeten.

Och det andra. Äh jag återkommer till det i morgon. Blev alldeles trött nu...

Väcka känslor

Att vänta tvillingar väcker känslor, inte bara hos oss utan även hos andra. Att vänta barn nummer 5 och 6 väcker känslor inte bara hos oss utan också hos andra. Och jag ska inte vara otacksam för jag har mött så mycket kärlek och värme och jag menar det verkligen. Men ibland bara vill jag inte prata med folk om vad jag har i min mage och så. Ja det har jag ju sagt förr och jag misstolkar eller i alla fall tolkar folks reaktioner hit och dit. Och jag skulle ju kunna låta bli att tolka och kanske misstolka ibland.

Men det går inte vissa dagar och idag kanske var en sån dag då jag borde ha varit för mig själv istället för på ett sånt där lekland fullt av folk där man stöter ihop med bekanta som man inte sett på jätte länge. Och puh jag blir alldeles slut av allt. Vad vill jag säga egentligen? Jag vet inte riktigt, men jag har alltid velat ha en stor familj, alltid. För mig är det det som har varit drömmen och inte något annat. Och då när någon ser så där bekymrad ut för att vi ska tvillingar igen då blir det så fel i mig. Fast å andra sidan har ju jag och min man gått igenom en chockfas när vi fick beskedet när vi inte sov, när han gick vilse på jobbet i sjukhusets oändliga korridorer.

Men nu längtar vi ju. Faktiskt.

Vecka 32

Nu är jag i vecka 32 och det känns stort att inte bara ha passerat vecka 30 utan kommit en bit på väg. Dom är inte så pyttesmå i magen längre ifall dom skulle komma för tidigt. Jag har verkligen latat mig i veckan, fast ändå inte, det går aldrig att lata sig långa stunder i en stor familj, men jag har sovit en stund varje dag och tyvärr inte alls promenerat varje dag som jag skulle. Jag behöver ett mål med mina promenader annars tappar jag motivationen. En dag gick jag till sjukhuset för jag hade tid där, en annan för att träffa en kompis och äta lunch, men sedan tog mina mål slut för veckan. Jag hämtar förstås barnen i skolan, men den är väldigt nära så det räknas inte riktigt.

Men det här är ju bara första veckan som sjukskriven så jag har inte riktigt hunnit landa, mer än i soffan.

fredag 6 februari 2009

Utvärdering

Nu kan jag utvärdera min matplanering den här veckan och jag är nöjd. Jag har faktiskt följt den till punkt och pricka förutom att jag också stekte halloumiost till pastan så kunde man välja det istället för korv om man ville och det ville jag. När min man kom cyklande hem från jobbet nu på eftermiddagen ringde han när han närmade sig Konsum och frågade om han skulle handla något. Nä, svarade jag och det har jag nog aldrig gjort förut. Men vill du inte ha någonting för jag vill ju hemskt gärna köpa en öl, sa han Ja, ja ta en Ramlösa då. Jag vet att man inte ska köpa vatten på flaska men är man gravid då är det så gott.

Det blir billigare så här, det är jag helt övertygad om.

torsdag 5 februari 2009

Drömmar och raggmunkar

Nu har jag sovit en stund på soffan fast jag egentligen skulle gå ut och gå. Får skjuta upp det lite kanske. I natt sov jag riktigt dåligt för jag får ont i höfterna när jag ligger på sidan och jag kan ju bara ligga på sidan. Då kändes plötsligt som att jag hade lång tid kvar på graviditeten. Gnäll, gnäll blev det nu.

Men så stod jag i duschen och då kom jag på vad jag hade drömt så jag har ju i alla fall sovit. Jag drömde att jag födde ett barn och när nästa skulle födas så var det bara en massa leksaker kvar i magen, bland annat en jätte stor plasttriangel. Och för andra gången den här graviditeten drömde jag om att en kroppsdel plötsligt stack ut från magen och man kunde få hålla lite. Sist var det en fot och det kanske det var nu också, minns inte riktigt. Och förra gången kunde jag även prata med bäbisen när foten stack ut och det var trevligt tills jag kom på att så där små barn inte brukar kunna prata.

Och min matsedel vände till succé igår när det blev raggmunkar, min äldste son som älskar sylt och annat sött åt flest av alla. I en timme stod jag och stekte och nu är vi 6 i familjen och sen ska vi ju bli åtta. Vi får skaffa en till stekpanna, ett till våffeljärn, en till toalett, några rum till, en större hall, fler garderober, mer pengar och mindre jobb.

Ja sånt tänkte jag på när jag stekte raggmunkar.

onsdag 4 februari 2009

Om hasselnötter till exempel

Det är inte klokt, men varje dag så somnar jag djupt här hemma mitt på dagen och det är så plågsamt att vakna. Men jag har ju barn som ska hämtas och lite annat att göra. Men tänk jag som är en sån som aldrig brukar somna på dagen, på bussen, på bion, på föreläsningen eller det har väl hänt men inte är det ofta och aldrig innan jag fick barn. Men nu en timme om dagen ungefär.

Och så gjorde jag en upptäckt efter middagen. Jag drack en kopp kaffe och så tog jag en näve hasselnötter och då fick jag en massa bulor i munnen. Jag tål inte dom tydligen. Och nu som 36-åring upptäcker jag det, konstigt.

Finfina matsedeln

Apropå min finfina matsedel så följer jag den till punkt och pricka, men min son hade en liten synpunkt igår. Jo, jag tycket inte att vi har ätit så god mat på sista tiden, sa han. Så jag måste kanske höja ribban till nästa vecka eller något. Fast å andra sidan kommer han att gilla dagens Raggmunkar eftersom han gillar allt som har med sylt att göra.

Ja det var väl det.

tisdag 3 februari 2009

Idag

Andra dagen som sjukskriven hann jag med ett till besök på sjukhuset, den här gången för att kolla min tarmsjukdom. Och imorgon ska jag lämna ett prov på vårdcentralen. Besöket idag gick bra, men det tar tid att hinna med alla dessa besök på olika ställen så det kändes riktigt bra att inte också utöver det behöva åka till jobbet.

Och varje natt, nästan, blir jag så där väldigt pigg vid tre eller fyra och drömmer om att det snart är okej att stiga upp. Men jag tvingar mig kvar i sängen och försöker undvika det jag gjorde när jag väntade tvillingar förra gången att jag steg upp då och fick gå och lägga mig igen när dom andra klev upp. Det blev lite ensamt kan jag tycka så här i efterhand.

Igår satt vi, jag, min man, min äldsta son och dotter och tittade på programmet Annorlunda familjer. Jag blir skeptisk bara av vetskapen att det är på fyran. Men vi satt och smålog alla fyra och tyckte att det var mysigt. Min son var helt otroligt positiv efteråt och sa att snart kanske vi också har det så där. Förstår ni, det var han som grät över barnen i magen för några månader sedan. Han längtar efter dom nu, säger han. Den egenskapen att förlåta och gå vidare eller kanske acceptera och gå vidare och till och med längta den är avundsvärd. Jag som vuxen har en massa att lära.

måndag 2 februari 2009

Bäbisrapport

Tredje gången jag skriver idag, men så är det också första dagen som sjukskriven och som utvilad. Så utvilad som man kan vara i mitt tillstånd. Har fått se bäbisarna på skärmen på ultraljudet. Fantastiskt stolt blir jag varje gång jag ser dom. Och dom hade vänt sig och bytt plats. Tvilling ett ligger för tillfället i säte och tvilling två i tvärläge och då blir det kejsarsnitt, men ännu, fram till vecka 32 i alla fall kan dom ändra läge, men sedan ska det nog vara för trångt. Så vi får se hur det blir, allt såg bra ut och en är fortfarande ganska så stor och väger ca. 1900 och den lite mindre som inte är så liten väger ca. 1600.

Vi tre här hemma, jag och dom, fast mest jag kanske har firat med en semla och det känns bra. Och det är minst lika fint idag som igår och nu har jag ju hunnit ta en promenad i solsken.

Veckans mat

Igår gjorde jag en matsedel för hela veckan. Det ska bli lax idag för det finns en bit i frysen. Soppa i morgon för det finns två stycken restsoppor i frysen, potatis- och purjolökssoppa och linssoppa. Och på tisdagar ska det gå fort med maten för då spelas det fiol och rids häst vid femtiden. På onsdagar ska det ätas Raggmunkar för det är billigt och potatis har vi. På torsdag blir det falukorv för vi har tre i lager! med pasta och tomatsås. På fredag en otroligt god kycklingrätt som vi åt i fredags, jag och barnen när min man gick jour och jag var övertygad om att ingen mer än jag skulle gilla, men det var fel. Tjejerna i familjen tyckte att den var jätte god. Det var kycklingbitar i ugn med krossade tomater, citronsaft, vitlök, lökskivor, örtkryddor på med bulgur. Så gott.

Jag och barnen handlade igår och skrev en noggrann lista över vad som behövdes under den här veckan. Hur många mjölk, fil, yoghurt och annat som kan tänkas gå åt under en vecka. Nu är det slut med slösandet för en tid. På kvällen när jag låg och tittade på Agenda så handlar det om försäkringskassan och försenade utbetalningar och hus som måste säljas och då kände jag mig lite nöjd över min veckoplan. För tänk om jag inte får bli sjukskriven, bara tänk om, vad händer då eller om pengarna dröjer flera månader. Och förresten behövs det stramas upp här hemma för det har känts som att det handlas och handlas och man vet inte vad som finns och en del får slängas och det känns verkligen inte bra.

Sova gott

Jag sov så gott i natt, hela familjen samlad och två krisnätter gjorde sömnen lugn.

Sonen har ju varit på frågetävling i Luleå för han gick vidare i en tävling dom fick göra i klassen. Därifrån tas sedan dom bästa ut till en frågetävling på TV. När han kom dit igår så kom en kille ut från förhöret och sa att det var ju lätt, den enda frågan jag kände mig lite osäker på var om franska revolutionen och vem som förrådde .....men det var väl....Min son blev orolig, vad pratade han om, franska revolutionen, vad är det????

Min son är mest intresserad av fotboll och kanske inte alls så mycket för historia och annat. Men jag tror att han tyckte att det var lite kul att få vara med. Och själva finalen skulle vara i Göteborg under vecka 9 eller 10 och jag känner, kanske egoistiskt, att dom gärna får vara hemma då för tänk om dom i magen vill komma just då. Men stolt var jag!!

söndag 1 februari 2009

Solen

Solen lyser så vackert ute så jag nästan blir högtidlig och rörd. Tänker på barndom, skidor, varm choklad och ost frallor. Men vad har vi här, jo en trasa till mamma som inte har lyckats få till sömnen i natt med nattlinne och röda ögon. Jag kan ibland inte somna fast det händer så otroligt sällan, men när det händer är det ofta för att någon inte är hemma i huset som den brukar. Det är någon slags separationsångest som jag måste träna lite på.

Min man och son är på en tävling i Luleå idag och åkte igår för att sova en natt hos farmor som bor på vägen. Och jag och dom andra hade en bra dag och kväll fast gårdagen började med en massa konflikter. Men idag hade jag gärna vaknat med en massa energi för det är så himla fint.