Jag låg hela dagen igår med huvudvärk men kom upp med hjälp av lite alvedon som vi fick låna av grannen. Jag såg framför mig hur jag kommer att vila mig ända till förlossningen, men idag har jag lite ont i halsen och snuva så det är nog bara en liten förkylning och det är ju helt okej för det går väl över lite snabbare.
På kvällen körde jag storebror J och hans kompis på innebandymatch och vi lyssnade på musik i bilen och hade det bra ända tills vi kom till den där idrottshallen. Det var fullt med föräldrar som ropar högt: Kom igen Julle, musik i bakgrunden, innebandyklubbor som smäller och föräldrar som är arga på småsyskonen för att dom inte får koncentrera sig på matchen. Då bestämde jag mig för att jag inte ska släpa med familjen i onödan på såna där ställen. Jag får lite undergångskänsla, men jag vet att sonen älskar det.
En mamma till en pojke i laget kommer fram till mig och säger plötsligt: Visst följer han med på fredag? Vad och vem, undrar jag. Men visst ska väl J följa med oss till fjällen på fredag? Jag vet ingenting om det här fick jag säga. Men M (hennes son) har sett framemot det här jätte länge och blir ju jätte ledsen om han inte följer med. Jag kände hur jag började svettas och försökte förklara att jag inte visste något om det här och att min son bara varit borta som längst hemifrån en natt och det här skulle bli 6 nätter med en familj som han inte känner väl. Jag kände att jag ville ha min son där bredvid mig och höra hur detta hade gått till men jag fick vänta hela matchen tills vi satt i bilen.
Det blev ett långt samtal här hemma kan jag säga. Sonen trodde att det gällde påsklovet och dit är det ju långt bort, eller...Och pappan hade hört lite lösa planer om det här för flera veckor sedan men förstått det som att det inte skulle bli av. Nu har vi löst det på vårat eget ytterst krångliga sätt som bara vi löser saker. Men jag måste få krångla så det känns rätt inuti annars går det inte. Först skulle den här familjen till ett fjäll från fredag till måndag och sedan till ett annat från måndag till torsdag. Nu kör vi honom till det andra fjället på måndagmorgon så han får åka slalom i tre dagar och det känns lagom som första långresa från familjen. Sonen blev också otroligt lättad över lösningen. Och min man får alltså åka tur och retur på sportlovsmåndagen ett antal timmar, 7 till 8 eller något sådant. Så enkel och smidig blev lösningen eller inte? Men alla känner sig otroligt nöjda i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar