Det blev en orolig natt i natt för jag vaknade och hade så ont i magen. Jag kunde inte stå och inte ligga och jag blev ju orolig för dom i magen. Det gick över efter kanske en halvtimme och som tur var var det dags för ultraljud idag så jag visste att vi skulle få se hur dom hade det. Och dom hade det bra. En vägde drygt 2300 och den andra drygt 2100 och dom rörde sig för fullt därinne.
Nu hade tvilling 1 vänt sig rätt igen så nu blir det nog en helt vanlig förlossning och jag är rädd. Och jag berättade om mina rädslor: att inte båda ska klara sig, att det ska bli katastrofsnitt, att moderkakan/kakorna ska lossna, att bli sövd, att inte orka föda fram båda, att livmodern ska gå sönder. Det kändes skönt att låta allt komma upp till ytan. Varför ska jag låtsas att jag är modig och stark när när är jätte rädd. Jag blev väl inte lugmare, men nu har mina rädslor i alla fall blottats och synats och kanske i alla fall en kunde jag få lägga ifrån mig.
2 kommentarer:
Hej säger Gunnel och fortsätter:
det är klart Maria, det är fullt naturligt att du har funderingar och känner en viss oro nu när det börjar närma sig tiden för de väntande små, att "se dagens ljus". Men du får inte oroa dig för mycket för du skall kunna njuta av denna återstående tiden med dina små i magen, du får fantisera (dagdrömma) om hur de ser ut, är de två flickor, två pojkar eller två av vardera "sorten" hur blir deras personlighet, kommer de att likna någon av syskonen...ja det finns massor med goda tankar istället för oroande tankar. Du får tänka på hur de små ÄR och hur positivt och underbart det kommer att bli så fort oroande tankar kommer över dig. Ja jag vet, det är lätt att säga, men Maria jag VET att du har en speciell kraft inom dig som du kan ta fram den dagen dina små vill komma till världen, den kraften fick du när du blev mamma första gången och förstod att du ville bli mamma på nytt och på nytt och på nytt igen. Därför, Maria, är all din oro helt obefogad. Du kommer att vara stark, modig, "duktig" och fullkomligt "förlossningsberusad" av lyckorus och "de smås ankomst" kommer att bli helt okomplicerat just på grund av din kraft och för att du är den mamma som du är.
Hej
Jag ska försöka byta ut lite av oron till krafttankar istället. Ibland går det bra, men så kommer dom där läskiga tankarna. Men det känns faktiskt bättre bara av att prata med dom på mödravården, men det räcker inte utan jag måste få det att sjunka in i mig själv.
Kramar
Skicka en kommentar