Nu är jag i vecka 32 och det känns stort att inte bara ha passerat vecka 30 utan kommit en bit på väg. Dom är inte så pyttesmå i magen längre ifall dom skulle komma för tidigt. Jag har verkligen latat mig i veckan, fast ändå inte, det går aldrig att lata sig långa stunder i en stor familj, men jag har sovit en stund varje dag och tyvärr inte alls promenerat varje dag som jag skulle. Jag behöver ett mål med mina promenader annars tappar jag motivationen. En dag gick jag till sjukhuset för jag hade tid där, en annan för att träffa en kompis och äta lunch, men sedan tog mina mål slut för veckan. Jag hämtar förstås barnen i skolan, men den är väldigt nära så det räknas inte riktigt.
Men det här är ju bara första veckan som sjukskriven så jag har inte riktigt hunnit landa, mer än i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar