Skoldag

Jag var på 6-års hela dagen igår med mina sjuåringar som går där. Jag hade tänkt vara där någon timme, men det blev aldrig läge att gå hem kändes det som. Vi var ute i tre timmar för dom hade fettislopp på skidor + sin vanliga lunchrast. Jag var riktigt mör på kvällen efter alla aktiviteter men då hade vi fortfarande kvar fiolen. Men det gick och jag orkade.

Tyvärr kändes det inte riktigt bra på skolan igår, vilket jag så klart hade önskat. Flickan går runt och hittar ingen kompis. Det är bara en hon söker upp hela tiden och hon i sin tur söker upp andra. Sonen däremot leker hela tiden, men har börjat svamla ganska mycket och säga ord som jag aldrig hört honom använda tidigare. Vad kan jag göra, satt jag och tänkte. Min man sa att vi kanske har för höga krav på hur han ska vara, att det kanske är helt okej med hans svamlande och det kan han väl ha rätt i. Men det är jobbigt att se dom där stillsamma flickorna och dom busiga pojkarna. Jag kan aldrig riktigt acceptera att det ska behöva vara så. Och så det här med stimulans börjar jag fundera över för mina sjuåringar läser kapitelböcker, skriver och annat och på 6-års går dom igenom alfabetet och siffrorna på ett ganska grundläggande sätt och eftersom mina barn gått montessoridagis så har dom redan lagt den grunden där. Då funderar jag på min pojke om han helt enkelt blir så där svamlig för att han inte riktigt behöver anstränga sig? Och min flicka leker ju gärna med äldre barn för det har hon alltid gjort på dagis och här hemma och det funkar inte riktigt med dom i hennes ålder. Vad ska man göra då? Hur kan vi hjälpa henne? Det gör ont i mig att se henne gå runt så där.