torsdag 30 september 2010

Längtan

Idag läste vi ur Hedvig av Frida Nilsson, en favorit i repris. Så bra med många barn för då får man läsa sina favoritböcker omåomigen. I alla fall så handlade det om julen ikväll. Och vi började längta. Och jag tänkte på jularna hos mina fastrar. Jag hamnade där, mitt bland dom som inte lever längre. Dom lugna och trygga. Och all den där goda maten som jag tidigt lärde mig älska, särskilt Sillsallad och Janssons frestelse. Och så äta tårta och fika hela tiden. Är det därför jag blivit så himla förtjust i själva ätandet.

Det var 25 mil vi skulle åka, på julafton och oftast skulle mamma jobba först så då missade vi Kalle Anka. Men jag såg det tillräckligt ofta för att också det är jul för mig. Och så klapparna och människorna och tryggheten. Och inte en droppe alkohol. Jag tycker att barn ska fira jular utan alkohol. Men jag vet att det för mig beror på vissa saker och att andra har firat jular med alkohol och det har också fungerat bra. Men idag fastnade jag i minnena av min barndoms jular när dom var bäst.

Och det var alldeles iskallt och mörkt, högt däruppe i tornedalen.

onsdag 29 september 2010

Lite ord bara

Ammar du fortfarande? Ja, lite. Ja men snart är dom ju tonåringar. Men vem har lämnat en mugg här med kaffe? (Jag förstås) Du förstår väl att den kan ramla ner och så är det kaffe överallt. Ja, men äsch jag tänker inte svara på det där, sa jag på ett lugnt sätt. Och lite andra konversationer har förekommit här hemma under helgen. Jag blir galen. Så känns det just nu. Jag vill ju bara att allt ska vara bra. Och jag bor ju i en värld, men du bor ju i samma.

tisdag 28 september 2010

Premiär

Sånt här har mina bäbisar provat på när min man varit föräldraledig. Jag minns när vår äldsta fick prova på det, också med min man. Jag bara stirrade på honom och undrade: Hur gick det till? Åt han hamburgare? Verkligen?

Lite ledsen och lite glad

Jag är lite ledsen idag och slickar mina sår. Jag är ledsen på mig själv. Såklart det är jag ofta. Men sen är jag även ledsen på någon annan. Någon som väljer att se felen.

Och det går inte att ändra på någon annan.

Idag blev jag glad över en som jobbar på min skola. Fast jag jobbar på bibblan och hon på skolan. Vi har inte setts sen jag gick på barnledighet och nu var hon så nyfiken på hur vi hade det. Och jag blev så glad över hennes uppriktiga glädje och nyfikenhet. En del ser problemen och en del ser det andra. Och ibland så kommer någon annan och ser glädje åt en. Och hon berättade om sin längtan efter fler barn när hon hade två. Efter många år kom trean fast egentligen ville hon ha fem. Och tänk om min mamma hade velat ha fler barn, vad bra hon skulle förstå mig nu.

lördag 25 september 2010

Fotbollsmatcher

Många fotbollsmatcher blir det och många i regn. Men som tur är så älskar Majken och Ester sina galonkläder. Undra när det går över? Hoppas inte på mycket länge.

Men så klart

Har så klart inte kunnat bestämma oss om huset. Men så klart, självklart, naturligtvis. Att vi ens försökte. Idag regnar det och Signe har matcher hela dagen. Vi andra väntar på släkten som kommer idag när vi inte alls har tid att vara hemma. Vi är bortbjudna ikväll, sonen är på fotbollsläger hela dagen och vi andra skulle ju titta på matcher för det vill ju Signe att vi ska. Och nu vet jag inte hur vi ska göra.

Och huset, tänk att det ska vara så svårt. Vi behöver större, men det ligger tre kilometer bort och då verkar det vara omöjligt. Fast vi tänker att det går först så blir det omöjligt sen.

En feg liten lort är man.

onsdag 22 september 2010

En kväll. en vanlig kväll

För första gången i mitt liv är jag arbetsnarkoman och jobbar till fyra flera dagar i veckan och till åtta på måndagar. När jag kom hem i måndags hade inte Majken somnat. Hon satt i Bengts famn när jag kom in och började gråta när hon såg mig och sträckte armarna mot mig. Det är bara oktober ut jag ska jobba 85%. Visst förstår du det Majken? Och Ester, det gostrollet, backar ner i famnen. På jobbet, när jag inte jobbar hårt, utan drömmer mig bort då ser jag dom framför mig. Tänker på hur söta dom är.

Sen när jag kom hem idag är det fotbollsträning klockan fem. Signe, Bengt och Ernst åker. Jag, Ella, Majken, Ester och Joen är hemma. Snart far Joen till fotbollsmatch på cykel. Jag försöker plocka bort en massa ris och fisk från golv och stolar och samtidigt bära bäbisar och ge dom päron. Efter ett tag ringer tränaren och undrar var Joen är. Usch vad läskigt. Men han är ju där på fotboll. Det var han inte. Han har missuppfattat och är på fel plan och har inte med sig mobilen. Förut smsade han hela tiden nu har han inte med mobilen. Ringer min man som måste leta honom. Jag tänker att tänk om något hänt. Oron smyger sig på.

Under tiden tänker jag att jag vill baka bröd med bikarbonat, ett finfint recept jag hittat i en blogg. Börjar hälla i dinkel fullkorn och sedan ska det vara grovt rågmjöl, oj det har vi inte. Jag tar något annat. Sen salt, äsch vi har bara grovsalt så jag mortlar det. Och så lite oro över sonen. Tänk om han åkt med i någons bil bara för att komma i tid till matchen. För han vill verkligen aldrig komma sent. Sen bikarbonat, det har vi i alla fall. Jag letar efter våra påsar som jag tror finns. Under tiden så ser jag inte att Majken och Ester häller en påse med rågkross och ett paket med kakao över sig. Och när jag lyfter en påse med grötris så spricker den. Majken går ut från köket med bajs i blöjan och kakao på hela kroppen. Hon tar av sig blöjan i hallen och promenerar raskt mot soffan. Jag ropar på Ernst att stoppa henne. Sen skriks det och telefonen ringer och jag kommer av mig. Jag får också veta att sonen är välbehållen på rätt plan nu. Bara en kvart försenad till matchen.

Sen får jag lägga bäbisar och det tar 45 minuter med amning, sång och inte vilja sova skrik. Under tiden undrar jag varför inte 11-åringen kommit hem. Halv nio är jag klar med bäbisar och då har Signe och Ernst lagt sig alldeles själva. Borstat tänderna och allt fast utan saga. Jag som vill läsa varje kväll. Dom har inte somnat men jag berömmer dom oändligt mycket. Får hem stor dotter som inte passar tider.

Och det där baket skulle jag ju fortsätta med. Bakpulver istället för bikarbonat och sen lite frön fast vi har bara solrosfrön och lite för lite naturell yoghurt för det vill ju 13-åringen också ha. Och aprikoserna som jag trodde fanns var uppätna dom med.

Nu är klockan alldeles försent och brödet strax klart.

Jag lovar att det här är en ganska vanlig kväll.

söndag 19 september 2010

Piggare


Solen lyser. Dottern har sovit borta och jag har inte oroat mig för att det ska börja brinna. Och jag är pigg idag. Och jag ska alltid sova mycket varje natt. Och jag är helt fixerad vid att vara pigg.

Vi är på väg till badet nu. Alla ska med. Roligt.

lördag 18 september 2010

Det var ju



inte precis så här jag skulle bo när jag blev stor. Jag skulle ha ett gammalt hus med vackra fönster, trägolv, fina dörrar och så skulle det vara en massa små vrår.

Men nu har vi tittat på det här huset och till och med lagt ett bud och det är väl en anledning till att jag sovit som en kratta i veckan. Jätte rädd är jag. För förändringar är jag livrädd. Förutom att få fler barn, det har jag velat ha hela tiden, men allt annat är jag rädd för. Nästan. Det ligger i ett område på andra sidan skogen så det är en bit, men ändå inte långt. Men jag får en sån separationsångest och dyrt är det.

Men nu har vi lagt ett litet bud och så får vi se. Min man är förresten lika rädd har jag insett nu. Det är en väldigt fin lekpark mittemot och trädgården har en liten skogsdel som vi gillar.

En dag



så förstod jag hur det var, att mitt liv består av väldigt mycket fotboll. Och jag som inte ens gillade sporten. Nu känner jag att det är helt okej med så mycket fotboll. Så länge dom tycker att det är så kul.

Majken

Ester

Mina ungar

När jag tänker på mina barn och liksom räknar upp dom i huvudet så går det så fort. Men så få tänker jag då. Men så ser jag dom så här och då är det inte ens alla och jag tänker oj så många.

Och en till sak tänker jag: Är det ute tandborsten är. Vi har tappat bort så många tandborstar, särskilt Majken och Esters. Och jag ser ju att Ester har en i munnen. Bus-Ester.

Lust att shoppa

Just nu vill jag bara shoppa.

Från Afroart, till exempel korgar
Från Knulp, skor, nästan vilka som helst bara dom är fina.
En byrå, från Ikea kanske.
En klänning från Gudrun Sjödén.
Kläder till barnen från olika ställen.

Men istället fick vi vända på spargrisen och köpa lite mat på Konsum. Tur att barnbidraget kommer på måndag. Ekonomin strålar inte precis när min man är föräldraledig, men han har det ju väldigt bra och Majken och Ester också. All stress har runnit av honom. Nu är det bara jag som är stressad. Jag gillar honom extra mycket när han är föräldraledig har jag märkt.

Så då får jag väl shoppa nån annan gång istället.

Inte alltid glada

Inte ens Majken och Ester är glada jämt. Ibland bara måste man vara sur. Fast jag är det för ofta. Och jag påverkas alldeles för mycket av allt som händer omkring mig. Skulle vilja sova gott även när det stormar. Konstig lördag kväll har vi. Jag, min man, min dotter och Majken och Ester hemma, alla andra på vift. Och en ska sova borta. I morgon blir det badhuset. Idag skulle min man plocka lingon och fick ihop 2 deciliter. Tur att Konsum finns.

Trött


Är arg och tycker synd om mig. En dålig kombination. Tröttheten är jobbig idag och jag ser så blek och konstig ut. Men igår hade jag det så bra och var på restaurang med jobbet, men jag har sovit så lite i veckan så då blev jag jag i det här tillståndet idag.

Måste bli en bättre dag i morgon. Och nu lovar och svär jag på att sova ordentligt kommande vecka. Jag bara måste för att orka med 6 barn, jobb, hem och den där motionen. Motion har jag inte fått sen jag började jobba, men idag gick jag en och en halvtimme med vagnen.

tisdag 14 september 2010

Tillsammans





Dom har kul tillsammans ofta, men så ibland (läs varje dag) så biter dom varandra. Men dom förlåter och tycker om varandra lika mycket ändå.

Ester



Hon pratar inte nästan nått. Nu vid ett och ett halvt ska dom ju säga endel egentligen, men hon har valt att gå den tysta vägen ett litet tag till. Eller så värst tyst är hon inte, det är bara det att hon säger samma sak hela tiden i olika tonfall. Men fattar gör hon. Igår sa min man åt henne att lägga skon i skolådan och det gjorde hon galant. Och hon älskar böcker. Bläddra, läsa, peka och hämta nya.

Majken





Hon är en redig flicka. Igår så tog hon storasysters tallrik från golvet i vardagsrummet och gick med den till köket. När hon kom till köket öppnade hon diskmaskinen och satte in den och sedan stängde hon luckan och tryckte på. Ska den här utvecklingen fortsätta så kommer jag och min man ha väldigt lite att göra om några år.

fredag 10 september 2010

Bilar, älgar, mackar

Jag kör ju så mycket bil nu. Har kört så lite när jag har varit hemma. Men nu varje dag till jobbet. Två mil dit, två mil hit och alltid på eftermiddagen är det varmt i bilen och jag tänker bara på hur jätte trött jag är. Men jag har ju P1 och då blir jag gladare men inte glad. För jag vill inte åka bil och så när jag jobbade kväll för första gången i tisdags så springer en älg över vägen i mörkret. Det har aldrig hänt i mitt 38-åriga liv. En älg. Jag blev skakis.

Och så måste jag tanka. Och det avskyr jag. Konstiga mackar med konstiga människor. Eller det mest jobbiga är alla som parkerar på mackar på konstiga ställen som till exempel precis utanför dörren. Jätte konstigt tycker jag, Hur blev mackar ett sånt konstigt ställe. Och så måste jag göra pinsamma saker som att ringa min man och fråga vad det ska vara för bensin i bilen. Och häromveckan var det en man som himlade med ögonen när jag sa att han hade ställt sig konstigt så jag inte fick plats. Ungefär så sa jag. Och då himlade han och instruerade mig hur jag skulle ställa mig för att kunna tanka. Och så klart hade han rätt. Så klart kunde jag tanka fast han stod jätte konstigt. För på mackar har jag aldrig rätt. Jag är en sån som parkerar på parkeringsplatser på mackar i fall jag inte ska tanka. Det gör ju ingen annan. Jag bara skäms ihjäl om jag skulle få för mig att ställa mig utanför dörren. Fast det skulle kanske vara ganska härligt. Bara en gång skulle man kanske prova. Min jätte stora bil utanför dörren för jag vill köpa en läkerol.

Varför inte?

Jo för att jag är en liten fegis som aldrig skulle våga ta så stor plats på en mack. Och nästa vecka måste jag säkert tanka igen.

Ette och ampa

Jag tänker hela tiden att jag ska svara på kommentarerna här och så blir det inte av. Fy vad dålig jag är på det, jag som blir så glad över dom.

Nu när jag är tillbaka på jobbet, vilket innebär tillbaka i det sociala livet, så kommer såna där tankar tillbaka om att jag måste vara snäll och inte säga fel och klumpiga saker. Och inte vara så där tvärtemot som jag kan vara. Usch och så får jag lite ångest och tänker gud så svårt det är att vara människa. Men så tänker jag att jag måste vara snäll mot mig själv också och acceptera. Kanske till och med acceptera hon som måste tänka tvärtemot.

När jag kom hem idag så var Majken och Ester fulla av yoghurt, både i magen och på munnen och så fick jag en fin puss av Majken när jag frågade om hon skulle cykla och hämta Signe på skolan. Nu har dom blivit så himla bra på att gå så dom nästan springer. Och Majken hämtar saker när vi ber henne. Och hon säger Ette (Ester) Öäta (Äta) Öäta (Läsa). Ester säger ju nästan bara mamma och pappa, men så i morse så sa hon faktiskt ampa (lampa).

onsdag 8 september 2010

Mera läsning

Jag har läst ännu fler böcker nu. Mops av Eva Lindström och den var så rolig. Jag skrattade när jag läste för barnen och dom med. Det var mycket om frisyrer i den boken på ett kul sätt. Och sen läste vi en jätte fin bok av Astrid Lindgren Inga rövare finns i skogen med bilder av den bästa Ilon Wikland. Den var jätte kul att läsa högt och en himla rolig och tuff Mimmi var med i boken. Hon var inte så särskilt rädd av sig. Inte som jag precis.

Och nu ska jag fortsätta läsa en annan bok alldeles för mig själv. Fyra sover, en tittar på någon Tv kanal som jag säkert inte gillar (gud vad jag har blivit slapp med TV:n, måste skärpa mig) en är borta och sjunger och en ska komma hem från innebandyträningen. Det är ju alldeles mörkt ute och jag gillar inte när dom är ute själva i mörkret. Funkar lampan på cykeln förresten?

Har lite tid men en ledig dag och det är ju alltid något

Jag bara hinner inte blogga, hinner inte. Men idag var min man tvungen att åka bort och jag fick en dag med dom fina flickorna som sprider så mycket glädje i vår familj. Kan inte tänka oss vår familj utan dom. I och för sig skulle vi ha en massa tid till att kanske städa, men jag skulle ju inte städa ändå så det spelar ingen roll.

Tack för att jag fick den här dagen. Min jobbchock behövde avbrytas lite. Imorgon kommer det att kännas okej att jobba igen.

Och jag vill skriva mer här, ska på något sätt hitta tid, i alla fall ibland. Men jag har lånat böcker, säkert 80 stycken och jag läser flera samtidigt, helt maniskt. Jag hade glömt hur fint det är med böcker. Vad dom ger mycket. Och min favorit just nu är Leni - ett sockerhjärta (tror jag den heter) av Emma Adbåge. Inget av mina barn är just i den bokåldern men snart är ju småflickorna där. Den var fin och rolig så både jag och min man skrattade.