lördag 18 september 2010

Det var ju



inte precis så här jag skulle bo när jag blev stor. Jag skulle ha ett gammalt hus med vackra fönster, trägolv, fina dörrar och så skulle det vara en massa små vrår.

Men nu har vi tittat på det här huset och till och med lagt ett bud och det är väl en anledning till att jag sovit som en kratta i veckan. Jätte rädd är jag. För förändringar är jag livrädd. Förutom att få fler barn, det har jag velat ha hela tiden, men allt annat är jag rädd för. Nästan. Det ligger i ett område på andra sidan skogen så det är en bit, men ändå inte långt. Men jag får en sån separationsångest och dyrt är det.

Men nu har vi lagt ett litet bud och så får vi se. Min man är förresten lika rädd har jag insett nu. Det är en väldigt fin lekpark mittemot och trädgården har en liten skogsdel som vi gillar.

2 kommentarer:

Familjen Tapper-Kaller sa...

Det ser ju väldigt stort och bra ut! Och lekpark. Det blir väl bra?!
Med er alla där inne i huset så kommer det bli mysigt och underbart.
Lycka till i budgivningen!
Vi köpte vårt hus 2006 och det var så jobbigt med budgivning och besiktningsmän och mäklare och lån och förändringar...
Men det var kul också. Så härligt att börja packa upp och välja rum och ha allt det nya utrymmet. 75 kvm mer än innan. Det fyllde vi snabbt upp med våra miljoner grejer.
Kram K.

Maria sa...

Lycka till!