En kväll. en vanlig kväll

För första gången i mitt liv är jag arbetsnarkoman och jobbar till fyra flera dagar i veckan och till åtta på måndagar. När jag kom hem i måndags hade inte Majken somnat. Hon satt i Bengts famn när jag kom in och började gråta när hon såg mig och sträckte armarna mot mig. Det är bara oktober ut jag ska jobba 85%. Visst förstår du det Majken? Och Ester, det gostrollet, backar ner i famnen. På jobbet, när jag inte jobbar hårt, utan drömmer mig bort då ser jag dom framför mig. Tänker på hur söta dom är.

Sen när jag kom hem idag är det fotbollsträning klockan fem. Signe, Bengt och Ernst åker. Jag, Ella, Majken, Ester och Joen är hemma. Snart far Joen till fotbollsmatch på cykel. Jag försöker plocka bort en massa ris och fisk från golv och stolar och samtidigt bära bäbisar och ge dom päron. Efter ett tag ringer tränaren och undrar var Joen är. Usch vad läskigt. Men han är ju där på fotboll. Det var han inte. Han har missuppfattat och är på fel plan och har inte med sig mobilen. Förut smsade han hela tiden nu har han inte med mobilen. Ringer min man som måste leta honom. Jag tänker att tänk om något hänt. Oron smyger sig på.

Under tiden tänker jag att jag vill baka bröd med bikarbonat, ett finfint recept jag hittat i en blogg. Börjar hälla i dinkel fullkorn och sedan ska det vara grovt rågmjöl, oj det har vi inte. Jag tar något annat. Sen salt, äsch vi har bara grovsalt så jag mortlar det. Och så lite oro över sonen. Tänk om han åkt med i någons bil bara för att komma i tid till matchen. För han vill verkligen aldrig komma sent. Sen bikarbonat, det har vi i alla fall. Jag letar efter våra påsar som jag tror finns. Under tiden så ser jag inte att Majken och Ester häller en påse med rågkross och ett paket med kakao över sig. Och när jag lyfter en påse med grötris så spricker den. Majken går ut från köket med bajs i blöjan och kakao på hela kroppen. Hon tar av sig blöjan i hallen och promenerar raskt mot soffan. Jag ropar på Ernst att stoppa henne. Sen skriks det och telefonen ringer och jag kommer av mig. Jag får också veta att sonen är välbehållen på rätt plan nu. Bara en kvart försenad till matchen.

Sen får jag lägga bäbisar och det tar 45 minuter med amning, sång och inte vilja sova skrik. Under tiden undrar jag varför inte 11-åringen kommit hem. Halv nio är jag klar med bäbisar och då har Signe och Ernst lagt sig alldeles själva. Borstat tänderna och allt fast utan saga. Jag som vill läsa varje kväll. Dom har inte somnat men jag berömmer dom oändligt mycket. Får hem stor dotter som inte passar tider.

Och det där baket skulle jag ju fortsätta med. Bakpulver istället för bikarbonat och sen lite frön fast vi har bara solrosfrön och lite för lite naturell yoghurt för det vill ju 13-åringen också ha. Och aprikoserna som jag trodde fanns var uppätna dom med.

Nu är klockan alldeles försent och brödet strax klart.

Jag lovar att det här är en ganska vanlig kväll.