Jag tänker hela tiden att jag ska svara på kommentarerna här och så blir det inte av. Fy vad dålig jag är på det, jag som blir så glad över dom.
Nu när jag är tillbaka på jobbet, vilket innebär tillbaka i det sociala livet, så kommer såna där tankar tillbaka om att jag måste vara snäll och inte säga fel och klumpiga saker. Och inte vara så där tvärtemot som jag kan vara. Usch och så får jag lite ångest och tänker gud så svårt det är att vara människa. Men så tänker jag att jag måste vara snäll mot mig själv också och acceptera. Kanske till och med acceptera hon som måste tänka tvärtemot.
När jag kom hem idag så var Majken och Ester fulla av yoghurt, både i magen och på munnen och så fick jag en fin puss av Majken när jag frågade om hon skulle cykla och hämta Signe på skolan. Nu har dom blivit så himla bra på att gå så dom nästan springer. Och Majken hämtar saker när vi ber henne. Och hon säger Ette (Ester) Öäta (Äta) Öäta (Läsa). Ester säger ju nästan bara mamma och pappa, men så i morse så sa hon faktiskt ampa (lampa).
1 kommentar:
Hej Du! Jag tycker om att läsa din Blogg - blir varm i hjärtat av den. Och när jag kommenterar är det ju inte för att jag förväntar mig att du ska svara, utan för att jag vill ge ett avtryck här för att du delger oss dina tankar, som gör mig varm =)
Så ha inte dåligt samvate för att du inte svarar på alla kommentarer, det här är ju DIN sida, som ska vara din glädje o inte ditt dåliga samvete.
Ha en bra helg!
Skicka en kommentar