söndag 30 september 2012

Tillsammans är man mindre ensam

Så känner jag nu. Alldeles varm blev jag. Nu har jag fått ny inspiration. Det har känts lite dumt på sista tiden, som att jag skriver och skriver och ingen läser. Men så är det några som läser och det känns så bra och roligt att veta.

Ella var barnvakt igår och jag fikade  med två kompisar och det gick så bra. När jag kom hem hade dom bakat chokladbollar. Hon tycker att det är så lätt att ta hand om dom och hundvalp. Dom är så snälla säger hon. Och jag hade ett så mysigt fika på stan. Jag är verkligen glad över mina vänner, även om vi träffas sällan. Prata av sig. Jag behöver verkligen det ibland och lyssna. Hoppas jag gör det också.

lördag 29 september 2012

En dåres envishet

Jag har fått en känsla av att nästan ingen läser här längre, men jag fortsätter med en dåres envishet att skriva. Försöker påminna mig om att jag gör det för min skull, för så är det ju. Och jag kommenterar inte heller bloggar, jo bara Karins blogg. Jag vet inte varför, kanske för att jag är lite hemlig och krånglig av mig. Tycker det är lite läskigt och vill inte missuppfattas.

Jag börjar bli redo för en ny springrunda och tycker att mitt humör blir bättre av att springa, men idag hinner jag inte på dagen. Min man och dotter är på badäventyr i grannkommun och jag ska fika med några kompisar och min dotter ska vara barnvakt. I veckan var hon barnvakt när jag var på föräldramöte och min man var på kören och det gick så bra. Dom gjorde trolldeg och hon läste saga och dom somnade så gott. Så duktigt av henne. Äldsta sonen kan ju också, men han är ju så upptagen nuförtiden.

Igår var min äldsta dotter på filmkväll hos ny klasskompis. Dom var fyra stycken. Jag blir alldeles varm inombords för hennes skull. Att hon hittat nya kompisar och får uppleva lite nya, spännande saker. Sen var jag ju rätt omskakad efter föräldramötet när rektorn berättade om drogerna som florerar på skolan. Klump i magen och ångest får jag.

onsdag 26 september 2012

Vår lediga dag

Vi ska åka på sagostund på vår lediga dag. Vi gillar bibliotek i den här familjen, speciellt jag och Signe, men Majken och Ester är nog också ganska förtjusta. Igår hämtade jag Ernst hos en ny kompis. Mamman var så jättetrevlig och hon berättade att dom flyttat hit från Stockholm. Så modigt tycker jag när man har barn mellan 9 och 15. Då tänkte jag att jag är fånigt rädd för förändringar. Jag ska jobba med det där.

Nästa äppelrätt blir fläsk med plommon och äpplen, en barndomsrätt. Jag kommer inte ihåg om det var mamma eller pappa som lagade den rätten. När jag växte upp så var det pappa som lagade mat måndag till fredag och mamma på helgerna. Mamma lagade kyckling med currysås som jag älskade och lasagne och äkta bearnaisesås och pappa lagade pannkakor, ärtsoppa, spaghetti och köttfärssås och wienerschnitzel. På något sätt har det nog påverkat mig, det där med att i ett hem så delar man på sysslorna. Det har varit så självklart för mig. Sen hade inte min pappa förmåga att vara nära sina barn och det kan ju göra mig så förtvivlat ledsen, men samtidigt så har det alltid varit så för mig och jag vet inget annat. Men det är klart närvarande pappor gör mig alltid väldigt berörd och jag förstår ju varför.

tisdag 25 september 2012

Viktig film

Skulle gå och lägga mig men hamnade vid en dokumentär om mobbning i USA. Så gripande och hemsk. Se den om ni kan. Och fantastiska Alex i filmen.

Nu vet jag

Spring aldrig en timme om du inte sprungit på ett tag. I två dagar har jag varit så trött p.g.a joggningen. En halvtimme hade varit lagom. Nu har vi varit på hundkurs och idag var den lite tidigare på kvällen. Så himla skönt. Jag försöker ta tillvara på äpplena som växer i vårt träd. Tänker mig laga mat med äpplen i. Dagens rätt blev en wok med äpplen, skinka, vitkål, lök, äppeljuice, kummin och salt och peppar. Dom enda som gillade var över 15 båda två.

måndag 24 september 2012

Igen

Jag har börjat träna igen. En timme sprang jag och sen gick jag fram och tillbaka till jobbet och det tog 40 minuter. Jag fick så klart dundrande huvudvärk av chockstarten, men det var den värd. Den här dagen var en annorlunda dag. Jag var hemma med en femtonåring och flickorna var på dagis några timmar. Jag börjar min kväll innan min man slutar sitt jobb varannan måndag. Kanske kan det bli lite ordning här hemma. Vi får väl se. Idag hann jag med dammsugning, handling, joggning, hundpromenad, diska, tvätta, steka blodpudding och förbereda middagen.

lördag 22 september 2012

Försöker sova

Fast jag har redan somnat vid tv:n klockan 9, fast jag trodde den var 11. Jag glömde säga att jag köpte tre Carl Larsson tavlor på Kupan idag för 60 kronor. Det var verkligen dagens fynd. Nu bor dom på tavellisten ovanför pianot.

Fika och mat

Igår var jag så arg, mest på min man. Fyra kvällar i rad har han haft saker han måste gå på. Lite jobb och lite annat. Jag tycker inte att jag får till livet. Har känt mig rätt värdelös och dålig. Men idag tänkte jag bara att jag får ta mig samman. Jag har lagat mat, två vegetariska pajer, en köttgryta som fick koka länge och kycklingfajitas. Så tog jag också mina två söner med mig på ett fik. Det har var flera år sen sa Joen. Alltså jag ska försöka älta mindre och göra i stället. Jag såg två systrar och ett barn på fiket. Och så kom den där systerlängtan tillbaka till mig. Det där att ha en syster som kanske har barn som man skulle få älska och ta hand om. Jag skulle vilja ha det så. Fast jag har ju en bror med tre underbara barn, men vi träffas ju alldeles för sällan.  Men som sagt så är det ingen ide att älta. Jag har ju allt det här fantastiska som gläder mig, oroar mig och driver mig till vansinne om vartannat.

söndag 16 september 2012

Mitt äventyr

Pyttelite sömn den här helgen men det var det värt. Alla mina barndomsvänner tillsammans . Det var så stort på något vis. Hur livet farit fram med oss på olika sätt. Olika yrken, olika städer, olika liv helt enkelt. Jag fick skratta och gråta. Och så ska det väl vara när man pratar om saker som vi  varit med om dom senaste 20 åren. Men vi kanske skulle ha träffats lite längre, men alla har ju jobb och barn och allt så vi får nog vara jätte glada att vi fick till det.

Nu är jag totalt utpumpad och jag har fått gosa och läsa saga för småflickorna som blev så glada när jag kom hem. Och Bengt hade lagat så god middag när jag kom hem och jag inser att jag inte behövt laga mat  på hela helgen. Det blev en liten skön paus.

lördag 15 september 2012

Overkligt

Jag sitter på en busstationen, nära mig kan jag säga. 10 minuter från hemmet, men ändå så oändligt långt bort. Nä jag har inte rymt med en blommig kudde, en blå kånken, en grå handväska, i Susannes barns gamla jacka, i mina fina, bruna el naturalista skor, vantarna jag fick av svärmor och mina rosa basker. Nej jag sitter bara och väntar på bussen som ska ta mig till vännerna jag hade på högstadiet och gymnasiet. Alla har vi fyllt 40 eller ska fylla och nu ska vi ses utanför staden där vi växte upp. En natt ska jag vara borta och det är alltid ångestfyllt för mig. Bara det inte börjar brinna och bara inte någon sätter något i halsen,  eller bara inte någon cyklar omkull eller inte hör trafiken för dom där himla lurarna. Lite såna jobbiga tankar. Men förutom dom så ser jag framemot det här. Alla vännerna är fina och kloka även om vi inte umgås i verkliga livet utan bara på Facebook nuförtiden. Plötsligt inser man det positiva med Facebook. Inte skulle det här ha hänt annars. Åren går ju, det inte så lätt att ringa en gammal vän som man inte sett på 20 år. Särskilt inte för mig som tycker telefoner är lite jobbiga.

Min 15- åring hade inte somnat när jag cyklade iväg klockan fem. Två kompisar sover över och dom tittade på film. Jag tror nästan inte mina öron när jag hör röster från källaren. Där sitter dom ihoptryckta i hans soffa och ser på film. Och jag bara: Alltså ni måste sova. Men varför är du uppe? Jo men jag ska ju ta bussen till Haparanda. Det tyckte dom var kul. Vad gör man, det var ju trots allt bara en film. Fast lite provocerande när man själv måste gå upp fyra för att hinna med bussen och dom frivilligt inte sover. Igår kramade jag hejdå till 15-åringen och berättade vart jag skulle. Jag hade ju då ingen aning om att vi skulle ses på morgonkvisten också. Då säger han:- Men så roligt för dig.
Men smälter man då, eller?

onsdag 12 september 2012

Sånt man borde

Jag tänker att jag borde lägga mig klockan 10 varje vardagkväll. Jag lägger mig aldrig klockan 10. Och jag vet hur trött jag blir. Och jag vet hur grinig jag blir mellan varven. Dumma jag som bara inte går i säng. Men jag har inte tid, för vid 10 har jag satt mig vid strumpihop-parningen och väntar på brödet som inte är klart och sånt.

Annars så hittade jag en strumpa och en boll i ugnen som jag värmt på 225 grader. Jag tyckte att det luktade konstigt. Tack Majken kan jag säga då. Bara hon gör såna bus. Det har fortsatt lukta hela kvällen, säkert inte så nyttigt att andas in.

Idag njöt jag så att vara mamma til en 15-åring, så fina samtal man kan ha. Han sätter ord på sånt som jag anat. Jag känner mig stolt över mitt stora barn.

söndag 9 september 2012

Ifrågasätter

Jag vet inte om man kan kalla det livskris att byta jobb, nej det kan man inte. Men det är omvälvande och vilsenheten är stor. Mitt i detta har vi varit förkylda, har för litet kök och så blir det helg och min man ska på körinternat och tioåringarna på fioldag. Så gårdagen tillbringades på musikskolan och det gick bra men jag blev rätt utpumpad av att på slutet springa efter småflickorna för dom var så less. Så kom vi hem och ingen var hemma och dörren öppen. Vår äldsta åkte på konfirmationsåterträff på fredagskväll så han borde inte vara hemma, men jag insåg att jag inte visste när han skulle komma hem. Och dottern visste jag inte var hon var. Ingen lapp och mobilen hemma. En massa disk, stök och tvätt. Så blir en cykel stulen och då blev det bara för mycket. Jag grät och tänkte att nu går det inte längre. Jag kände mig galen på kören som tar så mycket tid från vårat liv, på barn som inte säger var dom är, på småflickorna som bråkade med varandra och barn som inte kommer hem till middagen, på att vi inte hjälps åt mer och mest galen blev jag på mig själv, på att jag inte orkar.

Men från och med nu måste vi hjälpas åt. Så är det bara. Jag känner just nu att jag ifrågasätter allt. Som det här att allt kostar så mycket. Dyra telefoner och dyrt hus. Man måste jobba, eller min man måste jobba mycket, för att det ska runt. Är det värt det? Jag som verkligen kan uppskatta eftermiddagar när båda vi är hemma och dricker kaffe tillsammans och en lagar mat och en läser sagor för flickorna. Det är livskvalitet.

fredag 7 september 2012

Upprepningar

På mitt förra jobb så byggde vi om, biblioteket flyttade och vi planerade hyllor och allt även om jag inte var särskilt delaktig. På mitt nya jobb så ska vi flytta på biblioteket och vi ska planera hyllor och allt. Morgonen började med att vi tittade på ritningar. Jag är ledsnat på ritningar, om jag någonsin gillat dom. Det var nästan overkligt, lite som sisyfos ( hur det nu stavas), det där med att rulla upp stenen och så rullar den ner och så upp och så ner.

Nä roligare var det att hämta flickorna och gå på vårat nya museum och träffa min vän. Där var det öppen förskola för barn och det visste inte vi. Tema var pyssel inspirerat av konsten på museet, idag var det att göra spiraler. Majken ville mest sitta i famnen, men Ester gjorde en miljon spiraler av  piprensare,  sen fikade vi och stötte ihop med en annan fin vän.

Nu någon slags middag i något slags kaos.

torsdag 6 september 2012

En annan del av världen

Att byta jobb är lite som att byta värld. Jag vet,  nu är jag alldeles för dramatisk, men sån är jag. Men en sak är säker och det är att jag är äldre nu och har en liten aning om vem jag är.

Den där efterrätten jag skrev om häromdagen med kesella, bär, havregryn, solrosfrön och frukt, den är mycket godare med honung. Eller rättare sagt; det ska vara honung i stekpannan med havregrynen, solrosfröna och smöret

onsdag 5 september 2012

Jobbig start

Nu har jag lediga onsdagar. Med lite förkylning, lite lite sömn, nytt jobb och bara mycket att göra så kände jag mig inte så värst pigg idag. Och innan jag hade hunnit ut på riktigt med flickorna så hade jag hunnit bli arg. Dom ville inte klä på sig. Det blir ofta så, dom älskar att vara ute, men vi fastnar i vinkelvolten. Men så kom vi ut och tog med oss korv, hinkar, vatten, bärplockare, hund och gick till skogs. Sen satt vi på blåbärsriset och åt och all ilska var som bortblåst och bara myset kvar

Så avslutade vi kvällen med att läsa Ellens äppelträd. Jag älskar den boken och vill gärna bo i det lilla, otroligt gulliga huset som ligger i den lilla, lilla staden. Den finns en gullig katt i boken också och Ester sa när vi läste: Vilken susig (tjusig) katt.

tisdag 4 september 2012

Lite trist fast mysigt

Det är synd om min man som är sjuk, men skönt att någon är hemma när man kommer hem med flickorna. Någon som har plockat lite här hemma. Någongång per år kan det väl få vara så här

Höstens förkylningar

fortsätter och det är min man som är mest drabbad. När jag kom första gången från mitt nya jobb, halv nio ungefär och då hade jag handlat på Konsum också på vägen hem, låg min man och sov. Det händer aldrig att han sover så tidigt. Det var lite skumt. Själv var jag uppvarvad av nya jobbet och kunde inte alls sova på många timmar.

Idag är andra dagen på nya jobbet. Undra när jag blir varm i kläderna?

söndag 2 september 2012

Blåbär igen

Nu är det väl sista chansen att få ihop dom där blåbären. Jag minns att jag redan som student gick ut och plockade blåbär och alltid tyckte det blev för lite. Så läste jag om en efterrätt på en blogg som vi gjorde i veckan och som blev så god. Man tog frysta bär ( ytterligare ett skäl att man måste plocka mer blåbär), värmde, eller rostade havregryn och solrosfrön med smör. Sen sätter man det plus kesella med smak och lite frukt i en skål.  Hur gott som helst. Och som sagt vi behöver blåbär. Fast vi får väl köpa en massa som vanligt.

Imorgon börjar jag mitt nya jobb. Jag räknar med att bli alldeles slut dom närmaste veckorna av alla nya intryck.

lördag 1 september 2012

Halvfart

Oj vad vi går på halvfart. Alla förkylda så där så man inte har feber eller måste vila sig hela tiden, men så där så allt går segt. Tur att Ella har gjort så god efterrätt till oss. Hallon, kesella, grädde och vit choklad, verkligen jätte gott. Vi har tagit oss ner på stan  och handlat jeans och jacka med 10-åringarna och lånat böcker. Signe lånade väl 10 som räcker en vecka. En sån bokslukare som hon har aldrig jag själv varit. Det är spännande med hennes läsande, det mesta funkar för henne, men mest älskar hon Harry Potter. Hon har affischer över sängen med Harry och favoritfiguren heter Nyphadora Tonks, det fick Signe stava åt mig. Hon och brorsan  kan sitta och diskutera Harry Potter, det tycker jag låter kul. Som deras egna grej.

Otis har vuxit, vuxit in i familjen. Han har blivit  större och pälsen blank och fin, inte så där rufsig  och tufsig som när han var mindre. Han är inte rumsren än, vi har helt enkelt inte nog med fokus på honom. Men annars är han mysig även om han morrar ibland då bli jag som är lite hundrädd rädd. Men jag jobbar på det.