Pyttelite sömn den här helgen men det var det värt. Alla mina barndomsvänner tillsammans . Det var så stort på något vis. Hur livet farit fram med oss på olika sätt. Olika yrken, olika städer, olika liv helt enkelt. Jag fick skratta och gråta. Och så ska det väl vara när man pratar om saker som vi varit med om dom senaste 20 åren. Men vi kanske skulle ha träffats lite längre, men alla har ju jobb och barn och allt så vi får nog vara jätte glada att vi fick till det.
Nu är jag totalt utpumpad och jag har fått gosa och läsa saga för småflickorna som blev så glada när jag kom hem. Och Bengt hade lagat så god middag när jag kom hem och jag inser att jag inte behövt laga mat på hela helgen. Det blev en liten skön paus.
3 kommentarer:
Det är skönt att känna att man är saknad om man åker iväg. :-) Kram!Pia
Vilken härlig helg! Jag åker upp till mamma o pappa till helgen, bara jag. Man behöver göra saker för bara sig själv mellan varven. Nu var det länge sedan jag kommenterade hos dig, läser oftast på telefonen o där går det av någon anledning inte att skicka kommentarer... Men forsätt att skriva, blir lika glad varje gång du har ett nytt inlägg. Då känns det som att jag får träffa dig... nästan i alla fall. Kram Susanne
Hej
Ja då känns det extra fint. Kram
Hej Susanne
Är glad att du läser här även om jag inte skriver så ofta just nu.jag for till jobbet i fredags och du var inte där, fast det visste jag ju. Saknar dig med supermycket. Kram
Skicka en kommentar