Jag tänker att jag borde lägga mig klockan 10 varje vardagkväll. Jag lägger mig aldrig klockan 10. Och jag vet hur trött jag blir. Och jag vet hur grinig jag blir mellan varven. Dumma jag som bara inte går i säng. Men jag har inte tid, för vid 10 har jag satt mig vid strumpihop-parningen och väntar på brödet som inte är klart och sånt.
Annars så hittade jag en strumpa och en boll i ugnen som jag värmt på 225 grader. Jag tyckte att det luktade konstigt. Tack Majken kan jag säga då. Bara hon gör såna bus. Det har fortsatt lukta hela kvällen, säkert inte så nyttigt att andas in.
Idag njöt jag så att vara mamma til en 15-åring, så fina samtal man kan ha. Han sätter ord på sånt som jag anat. Jag känner mig stolt över mitt stora barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar