måndag 31 maj 2010

Tankar

Det är ju en del saker som man inte kan skriva och när jag går och tänker på såna saker för mycket vill jag inte skriva alls. Så därför blir det så lite skrivet nu. Fast mest kanske det beror på att vi har så mycket att göra hela tiden. Kan var lite både och. Helgen har varit ganska bra, men fullständigt proppad av olika matcher, tre stycken och det räcker ju faktiskt för att man ska ha något att göra hela helgen. Så tittade jag mig omkring i mitt kaotiska hus och tänkte att vi nog faktiskt aldrig har haft det smutsigare. Så jag dammsög och det gjorde kanske lite skillnad. Och diskbänken lever ett eget liv och fyller sig med disk hela tiden.

Och idag åker äldsta sonen på en övernattning med klassen, den sista innan mellanstadietiden är slut. Vemodigt och tårfyllt känner jag inför att klassen ska splittras och fröken och skola ska bytas ut. Alla dessa förändringar.

Känner mig verkligen sorgsen idag. Och igår när middagen blev jätte sen, vid sjutiden, och jag hade blivit för hungrig och bäbisarna skrek och ville sitta på bordet blev jag så less. Inte en lugn måltid har vi haft på flera månader. Sedan skulle vi springa, jag och två av barnen och jag var full av mat och tänkte att det går aldrig, men det gick. Och när jag kom hem hade Ester somnat men Majken var vaken. Jag blev så glad att se henne. Dom där händerna och dom små tårna och den där finurliga munnen som säger mer än tusen ord fast hon egentligen kanske bara säger två.

Så nu vet jag att jag ska ta små pauser från dom där underbara ibland för att orka. En halvtimme och jag var stark igen.

lördag 29 maj 2010

Lördag

Jag fyller år idag och har fått ett skåp och choklad och en massa fina brev av mina barn. Och kramar. Men den äldste han är liksom för trött för firande. Dom sista födelsedagarna vi har haft i familjen så går han med och så lägger han sig och somnar om bredvid den som fyller år. Men det duger, bara han är med lite så räcker det.

Stora saker har beslutats dom sista dagarna. Min dotter ska på ridläger i 6 dagar i sommar. Sova över och ta ansvar i så många dagar. Jag tycker att det känns nästan obeskrivligt jobbigt men jag har gått med på det. Hon vill och grannflickan åker med och det är bara några mil hemifrån.

Ångest över att något ska hända. Rädd för bilresor, bli avslängd och trampad på eller att det ska börja brinna. Ungefär det kort och gott. Våra barn har aldrig bott borta. Bara en övernattning hos kompis och på någon skolresa som också bara varit en övernattning. Det här är något helt och hållet nytt förutom den där innebandycupen i Uppsala som min son var på i julas. Det gick bra, men den var inte lika lång som ridlägret.

Jag får vänja mig.

tisdag 25 maj 2010

Liten rapport

Igår var det utflykt med klassen. Åttaåringarnas klass. Vi ordnade tillsammans med dom andra klassföräldrarna. Det är något varje kväll under dom närmaste veckorna. Men jag ska försöka att njuta för egentligen vill jag inte vara utan detta. För så blir det ju om några år då står vi utanför och alla andra småbarnsföräldrar är mitt i och jag kommer att vara så avundsjuk. Som i år när vi inte fick se något luciatåg, det trodde man ju inte för några år sen och så blev det så en dag. Så tiden kommer när jag inte får vara med längre och nått inne i mig oroar sig för den tiden. Det är då mina egna fantastiska intressen ska träda in. Vilka intressen var det nu? Kommer inte riktigt ihåg.

Idag maskerad på skolan och Signe ville vara troll. Majken var vaken till 11 för hon kunde inte somna om efter att hon sovit i vagnen på utflykten. Min man handlade på Willys för allt är slut och vi håller hos flytande med småhandlingar på dyrkonsum som jag gillar egentligen. Men jag ska ju försöka vara mer ekonomisk. Så sent sent så sydde jag små lappar på en gammal tröja och flätade en svans. I morse så kom den andra åttaåringen på att han också ville vara troll. Hjärtat smälte när jag såg bilden av två troll i mitt inre. Så jag sydde en till trolldräkt. När svansen nästan satt fast ordentligt gick nålen på maskinen sönder. Men nu sitter i alla fall två troll i skolan.

Det hinns inte bloggas så mycket nu men lite då och då kanske.

torsdag 20 maj 2010

En liten vecka med mycket innehåll

Det finns inte riktigt ord för hur hysterisk den här veckan varit. Varje kväll, fast inte måndag som barnen korrekt påpekade, har jag stått vid fotbollsplanen och Majken och Ester har då vägrat sitta i vagnen. Dom har då krupit runt bland barr, stenar, kottar, grus och annat och dom har provdruckit varenda vattenflaska dom hittat.

Min man var först bortrest och idag sprang han ett lopp. Och idag hade sonen träning och samtidigt var det möte på skolan för klassföräldrarna och det är vi det. Och då fick Majken och Ester gå på möte också. Dom smulade smörgåsrån, skrek lite och drack morotssaft. Dom skötte sig faktiskt bra. Och söta var dom. Och en sko hade Ester på en fot. Mina barn är ungefär lika struliga som jag. Och vad annat kan man vänta sig. Egentligen.

Sen när vi kom hem så var mannen fortfarande på det där loppet och två av barnen var hejarklack och en var hos en kompis så det var jag , bäbisarna och en åttaåring hemma. Åttaåringen busade med Majken och Ester som hade så kul så dom började gå, båda två. Dom gick på rad som två zombies, ni vet så där stelt och hackigt, i hallen. Vi försökte fota men just då satte dom sig.

Men efter den här veckan så var jag värd att få se dom gå. Det var en helt fantastisk syn.

onsdag 19 maj 2010

Värmen

Värmen fortsätter och också mitt helt ytliga problem: Sommarkläder. Jag är inte skapt för sommar. Men klagar inte.

Jag är så trött nu för tiden men hoppas att jag är frisk. Vill inte väcka den hypokondriker som vilar. Det borde väl vara amningen natten lång och värmen som är totalt tryckande. Och så dom finaste två, Majken och Ester. Intensiva till tusen.

Det senaste är att dom attackerar varandra i vagnen. Hugger, sliter, drar och för all del kelar. Nu vill jag köpa en sele som jag kan hiva upp en av dom i när det blir kris.

Idag besöker min son hans nya högstadieskola. Han ska börja i fotbollsklass och få ungefär 25 nya klasskompisar, ungefär fem stycken har han med sig från gamla skolan. Pirrigt och roligt. När listan kom med klasskompisarna började jag tänka på alkohol. Jag vet inte varför men det skrämmer mig så då föreläste jag lite om att det var farligt och förbjudet. Min son tittade på mig med allvarliga ögon och tycker att jag är lite konstig. Varför pratar hon om det nu? Men nu har vi gjort det i alla fall. Än så länge tycker han mest om mjölk, oboj och läsk. Ungefär i den ordningen, eller den omvända förresten

tisdag 18 maj 2010

Utslitna skor - en sann glädje

Jag är inne på tredje paret joggingskor nu, ja förutom dom som jag hade som barn. Mitt första par köpte jag vid 14 års ålder, det andra när jag var kanske 34 och i julas fick jag ett par av min man för dom där jag köpte vid 34 var utslitna.

Varje par jag sliter ut gläder mig enormt.

Igår sprang jag och i lördags. Nu är det allvar. Nu är det på riktigt.

måndag 17 maj 2010

Ingen tandkräm

Det blev kris i morse. Tandkrämen var försvunnen och min snart 13-årige son blev tokig. Den som borstade sist var han som läser Harry Potter hela tiden. Jag borstade i köket, sa han. Vi letade och letade. Ingenstans var den där himla tandkrämen. Och han skulle lämna sina småsyskon på skolan och dom höll på att bli försenade. Till slut så borstade han med vatten och gurglade med sån där flux.

Sedan, flera timmar senare, när jag skulle äta lunch och öppnade kylskåpet så såg jag den. Så fint placerad bland all mat.

Tillägg

Det var inte jag som bar den där spaden. Skulle aldrig närma mig en råtta frivilligt.

söndag 16 maj 2010

Helgens äckligaste

Jag tänker och tror att råttor är bland det läskigaste jag vet. Har också på något vis trott att på vår gata i stan där bor dom inte. Det gör dom. Grannkatten, vår katts förstfödda, valde att ta denna till vår gård igår. Det får mig att tänka på att vår lilla fina katt en dag hade en ekorre i munnen. Får mig att tänka på boken Mannen under trappan. Den gav mig ett sånt obehag. Allt hänger ihop. På något vis.

På en söndag








Ibland tänker jag att jag inte gillar söndagar. För lite kvar av helgen eller för mycket som inte blivit gjort och inte kommer att bli gjort. Eller egentligen vet jag inte vad det beror på. Och samma den här söndagen. Sur var jag och Majken hällde flera liter kaffe på mig, med mjölk i så ingen brände sig. Och ingen ville samma.

Men sedan var det som att dagen ville något annat. Den viskade något om att allt egentligen är ganska så bra. Den sa att det inte gör något om inte alla gör något tillsammans utan att några faktiskt kan vara hemma när några andra åker och tittar på sonens match. Och så blev det bara bättre och bättre för att till slut bli så himla bra. På en solig gård med Majken och Ester i en sandlåda. Några på en studsmatta.

lördag 15 maj 2010

Varmt så in i norden

Jag är helt galet svettig och galet trött och huvudet dunkar. Hur kunde jag springa i den här värmen? Värme, värme, värme. Hela tiden överallt. Vårat hus är jätte kallt på vintern och jätte varmt på sommaren. 50- tals hus kanske är så. Vad vet jag. Jag kan ju så lite om saker och ting. Jag kan till exempel nästan ingen geografi. Kan inte lära mig hur en kompass fungerar. Kan inte väderstreck. Det är så mycket jag inte kan. Vill inte spela trivial vad det nu heter. Men sen kan ju jag sånt som ingen annan tycker man behöver kunna, inte ens jag själv.

Sommar

Sommar är det här nu. Har så jobbigt med sommarkläder. Varje sommar likadant. Trivs inte riktigt med lite kläder. Trivs med mycket kläder. Jag vet inte varför. Gillar lager på lager. På sommaren ska alla dom där lagren bort. Usch vad jobbigt varje år. Men roligt med sommar så klart. Ändå. Och jag har längtat.

Och så längtar jag efter att Majken och Ester ska börja gå för det blir lite lättare utomhus då. Ester går steg inne nu om vi sitter och tar emot henne. Bara då vågar hon. Majken går efter möbler och står utan att hålla i sig men vågar inte gå utan att hålla i sig. Men hon har kommit på att man backar ner från sängar och soffor. När vi var på utflykt häromdagen så fanns det en liten, liten grop i gräsmattan och då bakade Majken ner i den. Det var väldigt gulligt.

Alla våra andra barn har gått innan ett år så dom här två är en annan sort. Kanske en försiktigare sort. Men en absolut perfekt sort.

fredag 14 maj 2010

Stugan del 2

Ja E det blir nog ingen stuga. I den här stan är det bråttom bråttom när husaffärer ska avgöras så det ska ske idag och min man tittade på den förra helgen och jag kunde ju inte vara med så jag har bara sett utsidan. Lite för mycket pengar för att bestämma sig på några dagar. Min man som ville så mycket fick kalla fötter. Man kan inte bada precis vid stugan. Grannen säger att det är för dyig botten. Tänk om barnen inte trivs tänker min man. Men det största problemet är ju vårt boende som är för litet. Vad har vi råd med.

Men nog skulle jag önska att vi tog steget. Vågade någonting. Visste vad som var rätt.

tisdag 11 maj 2010

Lite av varje

Blev så trött under helgen så gårdagen sågs genom dimman. Vi var på fiolläger med åttaåringarna i helgen och eftersom Majken och Ester ammar så var dom med och vi sov över. Vi var i vackraste byn som finns och allt var så bra men sova kunde jag inte. Låg och vred och vände mig åtminstone halva natten. Sedan när vi kom hem på söndagen så var det fotbollsträning för Signe som också sovit lite för det var så kul. På kvällen på vandrarhemmet sa hon att hon hade haft det så kul. Hon fick till och med vara med och leka med 12-åringar. Allt är tillåtet när barnen kommer från sina invanda miljöer. Och Ernst som har det så lätt i sociala sammanhang fick nya kompisar hela tiden och hade knappt tid att äta. Ja och så blev det måndag och då var jag trött och barnen med. Efter helgen hade vi direkt behövt en till helg.

Och sen var jag ledsen igår. Kände mig sjukt ensam i världen. Men det är mitt eget fel. Faktiskt. Jag skulle vara bättre på det här med vänner. Fast helst vill jag gå till lekplatsen och så ska det sitta någon där som jag kan dricka kaffe med och prata med. Någon som har det lite som jag fast det är inget krav.

Men igår vid middagen var jag glad. Min man gick jour och det kändes så där men så blev det så bra. Vid middagen tokade sig barnen. Majken stod upp i stolen och trodde att alla skrattade åt henne. Signe skrattade så hon tjöt för att Joen kallade henne tokiga saker. Ernst skrattade så han tjöt för att jag sa att han fick hålla för näsan om han inte gillade maten och äta ändå. Ja då gjorde han det och skrattade. Och Ella bara skrattade för att alla skrattade. Och så tänkte jag att vi har det ganska bra tillsammans. Ändå.

Idag slutar min man tidigt och vi ska åka och titta på sommarstuga. Vi är hopplösa drömmare och drömmer om att allt möjligt. Jag drömmer just nu om gamla hus, sommarstugor, möbler (framförallt skåp), vänner, mat och att vara kreativ. Min man han vill verkligen att vi köper en stuga och har till och med tittat på en i helgen. Kanske ska vi göra det. Fast det är ju så dyrt.

lördag 8 maj 2010

Fiolläger

Idag åker vi på läger, några av oss i alla fall. Ut på landet bland faluröda hus. Så kommer jag väl att drömma mig bort och låtsas att jag bor där i fina hus i fina miljöer.

Just nu vill jag bo i det här: http://www.hemnet.se/beskrivning/663833?r=3

Ett riktigt drömhus med så många skåp i så där måste bo en skåpälskare precis som jag. Men det ligger för långt från skolan så det går ju inte.

Så jag tänkte att vi flyttar till det här http://www.hemnet.se/beskrivning/668498?r=3

så har vi råd att köpa en stuga som vi drömmer om varje sommar. Nära havet så vi slipper packa alla dessa picknickkorgar.

Men troligast så blir det det här:


fredag 7 maj 2010

Tankar under springstund

Jag har sprungit idag. Trots att Ester åt från mig nästan hela natten men Majken faktiskt några gånger mindre än vanligt så sprang jag. Jag hade sagt till min man att när han kommer hem vid tre då ska jag springa. När han kom hem var kraften som bortblåst. Och lusten.

Men jag sprang och jag kan. Jag kan springa, fast långsamt. Först sprang jag bland hus och sedan in på skogsvägar. Skog och skog är att överdriva, men ändå. Och bara efter en stund så möter jag en man. Och så blir det så där att nej bara det är en helt snäll man. Men tänk om han vänder om och börjar jaga mig, Tankarna började skena iväg och jag blev mer och mer rädd. Tillslut tänkte jag att om han springer efter mig då ger jag honom en karatespark. Men sen tänkte jag: Vem försöker jag lura. Karatespark, var fick jag det ifrån. Och höften som gör ont när jag springer. Hur ska jag egentligen lyckas med den där sparken. Sedan ser jag en annan man som går precis där vägen delar på sig. Och nej hur gör jag nu. Tänk om han gömmer sig i skogen. Nä nu ger jag upp och springer ut på ängen bredvid istället. Men det gör jag inte för jag börjar tänka på Rickard Wolff och en konsert med honom. För många år sedan då jag fortfarande gjorde kulturella saker.

Ja för nu gör jag inte det så mycket, inte min man heller. Häromdagen satt vi på soffan och tittade på Kulturnytt. Dom listade dom mest fantastiska kulturhändelserna just nu. Den mest fantastiska händer här i min stad just nu: Made-festivalen. Vi bara tittade på varandra. Soffpotatisar. Förslappade varelser rent kulturellt.

Men Rickard sa i alla fall några ord som fastnade: Rädslan urholkar själen. Och det hade han tagit från Fassbinder. Nu låter det som att jag har en massa kulturell kunskap här, men det har jag nog inte. Men i alla fall i samma veva så får jag en tavla av min mamma som hon inte riktigt gillar och har vunnit i ett konstlotteri och den heter just Rädslan urholkar själen. Så det kändes som att just dom orden ska jag inte glömma bort att komma ihåg.

Och där i skogen, ja skog och skog mer dungen, kom dom där orden till mig. Jag sprang vidare och alltså inte ut på ängen och när jag nästan lämnat skogen så står en man och kissar bara en bit från vägen jag springer på. Och då glömde jag dom där orden och sprang fortare än jag någonsin gjort. Kanske kan se det som någon slags intervallträning.

För övrigt tycker jag inga män ska kissa där eller vid vägkanten när man kör bil. Högst märkligt och väldigt onödigt. Skulle inte en kvinna göra. Inte heller skulle hon handla utan tröja.

Sånt tänkte jag på idag. Och att vara kvinna och rädd när man springer är väldigt, väldigt jobbigt och nästan outhärdligt.

torsdag 6 maj 2010

Fina ord

Våra barn kan en massa fina ord. Hedrin och Prioderm är två av dom. Riktigt svåra ord och namn på lusmedel. I flera månader har vi behandlat lössen som bara kommer tillbaka. Nu är pappan och köper nytt medel. Köp inte Prioderm för det luktar så starkt och inte det där som luktar lakrits, snälla, säger barnen.

tisdag 4 maj 2010

Russin

Vill bara säga till E att nu köper vi russin från Saltå kvarn bara för att förpackningarna är så fina. Tack vare dig. Signe tar upp upp förpackningarna om någon skrynklat ihop dom och sätter upp på hyllan i köket.

Lite trångt och lite dyrt

Jag fick en fråga om hur vi bor av en alldeles ny läsare här tror jag. Om hur vi bor och om vi får plats. Vi får ju plats men vi har ju inte sovrum så det räcker. Vi bor på 116 kvadratmeter och har fyra sovrum. Jag, min man, Majken och Ester bor i ett, våra åttaåringar i ett, vår 11-åring i ett och vår 12-åring i ett. Vi har ett stort kök och där är vi hur mycket som helst. Men hallen är tyvärr alldeles för liten. Nästan tokigt mycket för liten. Vi behöver större. Gärna ett sovrum till och en större hall, men än så länge så bor vi kvar. Och kanske fortsätter vi bo så här för vi har en källare där man skulle kunna tänka sig att våran äldsta skulle kunna ha sitt rum om några år. Men jag känner mig tveksam. Gillar inte källare. Så ännu ett tag till så bor vi på samma plan och trängs en del.

Då och nu - nu och då

På väg upp för källartrappan så hade jag så mycket att skriva, men så kom tröttheten och allt försvann. Så allt jag kommer ihåg nu var att jag blev irriterad på min man idag. Kanske inte så ovanligt, men i alla fall så blev jag det. Han satt i väntrummet på sjukhuset med vår dotter ch jag behövde ringa och fråga honom något urviktigt (eller lite) och han var lite kort i tonen. Så ville Majken prata eftersom hon gillar allt som vi gör och vill hon också. Men då sa han att jag kan ju inte sitta och prata här. Va, sa jag, det är klart du kan prata i ett väntrum. Blev sur på honom och tyckte att han var tråkig.

Men nu kom jag ihåg att jag 1991 satt mittemot en man i en tunnelbanevagn och han pratade i en mobiltelefon så alla hörde. Gud vad jag tyckte att det var pinsamt. Ville han inte vara privat? Ville han att alla skulle höra? Vilel han visa upp den där grejen, vad den nu heter, m-o-b-i-l-t-e-l-e-f-o-n.

Just så var det ju faktiskt. Nu blev jag påmind. En gång i tiden pratade vi ju aldrig i mobiltelefon och vi hade det bra, i alla fall inte sämre än nu. Och idag så gick ett par förbi mig, båda klädda i träningskläder och med lurar i öronen. Så gör man väl inte går ut med sin kompis eller partner och så pluggar man igen.

Det är ju faktiskt inte klokt.

lördag 1 maj 2010

Den finaste dagen

Ibland är livet konstigt som då när den finaste dagen blir den som Ester får magsjuka på. Jag är bara lugn och trivs med att göra ingenting. Och när jag stod i duschen idag så blev det plötsligt så fint med ljuset som sökte sig genom fönstret. Ett speciellt sken. Jag blev alldeles lugn och ljuset kändes både bekant och nytt.

Till middag så åt vi indisk mat. Vi gjorde tandoorikyckling och en spenaträtt med ost i. Barnen gillade och vi stora och så kom flickorna på att vi kan ha teman på lördagar med mat från olika länder. Åh så kul kände jag direkt. Jag fick använda alla möjliga kryddburkar som nästan bara ligger i lådan och aldrig blir använda.

Fler såna här fina dagar till familjen och jag orkar.