Jag är inne på tredje paret joggingskor nu, ja förutom dom som jag hade som barn. Mitt första par köpte jag vid 14 års ålder, det andra när jag var kanske 34 och i julas fick jag ett par av min man för dom där jag köpte vid 34 var utslitna.
Varje par jag sliter ut gläder mig enormt.
Igår sprang jag och i lördags. Nu är det allvar. Nu är det på riktigt.
2 kommentarer:
Åh, vad härligt att du springer! Jag önskar att jag också gjorde det. Men det gör jag inte. Det känns fullkomligt omöjligt just nu. Hunden ska ut och gå. Och han skulle bli så sprallig om man sprang med honom och det orkar jag inte. Dessutom har jag nästan alltid barnvagn med mig.
Lite för mycket störningsmoment med både barnvagn och hund. Undanflykter?
Lycka till med springandet!
Kram.
Hej
Jag tror att hundpromenaderna räcker för dig. Vi har ju inte hund så då får jag jogga istället. Tack för din uppmuntran. Nä inga undanflykter tycker jag, du har ju faktiskt fullt upp. Kram
Skicka en kommentar