Ibland tänker jag att jag inte gillar söndagar. För lite kvar av helgen eller för mycket som inte blivit gjort och inte kommer att bli gjort. Eller egentligen vet jag inte vad det beror på. Och samma den här söndagen. Sur var jag och Majken hällde flera liter kaffe på mig, med mjölk i så ingen brände sig. Och ingen ville samma.
Men sedan var det som att dagen ville något annat. Den viskade något om att allt egentligen är ganska så bra. Den sa att det inte gör något om inte alla gör något tillsammans utan att några faktiskt kan vara hemma när några andra åker och tittar på sonens match. Och så blev det bara bättre och bättre för att till slut bli så himla bra. På en solig gård med Majken och Ester i en sandlåda. Några på en studsmatta.
1 kommentar:
Så fina bilder, hit kom inte solen förrns det blev kväll och då var det ju sovdags för liten.
Skicka en kommentar