onsdag 20 mars 2013

En arbetshäst

Att vakna, göra sig i ordning, tanka bilen, gå på badhuset, åka till Willys, plocka in varorna i bilen, åka hem, gå ut med hund och tvillingvagn, bära in alla varor, fixa mellis till Majken och Ester gör mig helt slut. Jag undrar hur det är tänkt? Ja tanken är inte att man ska ha en stor familj eller också är tanken att vi båda skulle jobba mindre. Nu jobbar jag halvtid och min man nästan heltid. Då kommer vi ju till det där med hur mycket vi tjänar. Stor skillnad. Sen vill jag vara hemma mer och det är verkligen så. Min man är en så fin pappa, kunde inte ha valt en bättre. Han är varm, rolig, tålmodig, klok och ställer upp och skjutsar barnen hit och dit. Jag är nöjd med det. Men jag är bara nöjd om jag får jobba lite och vara hemma mycket. Om jag skulle behöva jobba mer skulle jag bli så frustrerad och ännu mer slut.

Jag vet inte om vi lever jämställt, men känslan jag har är att vi gör det förutom vissa detaljer som min mans kör som jag tycker tar för stor del av vår gemensamma tid. Men okej tänker jag. Det funkar oftast att han går på den. Men jag tycker inte att det är roligt att endel av hans semester går till en körresa. Där får jag anstränga mig till det yttersta för att tycka att han är värd det, särskilt som vi kanske bara kommer att få två gemensamma semesterveckor i sommar.

Jag vet inte var jag vill komma. Kanske dit att barn tar tid, mycket tid, handla tar tid, laga mat tar tid, tvätta tar tid, barnens aktiviteter tar tid. Det är inte konstigt att jag inte känner att jag jobbar lite när jag jobbar halvtid. Jag tycker att jag jobbar mycket! Men jag tror omgivningen kanske inte håller med. Eller omgivningen kanske jag inte ska säga som ett samlande begrepp. Några tycker det och några tycker att det är ett under att jag ens hinner jobba. Men det finns så många föreställningar om hur det ska vara. Halvtidsjobb ingår inte i en sån föreställning 2013.

Idag handlade jag för 2000 kronor utan någon lista. Det mesta vet jag, men sen glömmer jag såklart endel. Sen slinker det ner tulpaner och barnböcker på halva bokreapriset, sånt där bröd som småflickorna kräver, Bullens pilsnerkorv och lite annat som jag kanske inte tänkt. Eller småflickornas bröd hade jag ju tänkt att köpa. Ibland försöker vi att inte köpa det och bara erbjuda dom hembakt. Det går sådär. Och så finns det ju inte alltid hembakt här hemma.

Vi blev så trötta efter badet så vi hoppar över deras dans. Dom har en aktivitet i veckan och det är dansen, men jag hade alldeles glömt bort den när vi planerade för att gå på badhuset. Att gå på badhuset räcker tycker både dom och jag.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, du är en fin arbetshäst du! Och jag hör till dem som tycker att det är ett under att du hinner jobba. Jag tycker det är fint att vara lite "gammeldags" (om det nu är det) och laga så bra och god mat som ni ofta gör. Det tror jag är ovanligt i en så stor familj. Men visst får det väl duga med lite vanliga fiskpinnar ibland, utan krisp. KRAM/E

Maria sa...

Hej
Tack! Fast städa kan jag inte.....Ja här äter vi färdiga fiskpinnar också och våfflor gjorda av mix, blodpudding och annat snabbt. Jag är inte så särskilt konsekvent, men det är nog viktigt att kunna göra det lätt för sig ibland också. För att överleva. Hoppas vi kan ses snart. Stor Kram